SVD: Vem försvarar vår ekonomiska integritet?

Maria Eriksson igen, skapare av Svenska Dagbladets absolut mest läsvärda artikel idag. Vem försvarar vår ekonomiska integritet, vem ser till att inte USA får tag i våra kontouppgifter och kan peka ut någon ensamstående mamma i miljonprogrammet som terrorist och frysa hennes bankkonton med hemlöshet som följd. Vem ser till att grannarna inte kan snoka igenom min privatekonomi, utan att jag vet det, och använda informationen emot mig? Vem ska ha rätt att se in i mina mörka vrår? Maria, du är en stjärna på en mörk himmel, och jag hoppas att din chef ser det och betalar dig därefter.

Som skuldsatt är man sårbar på ett sätt som den ekonomiskt solide inte kan föreställa sig. Inte bara i rollen som gäldenär, då man är helt i klorna på borgenärerna och får betala ockerräntor på skulderna. Inte bara som konsument, när man blir nekad att köpa som vem som helst, inte får ingå avtal om köp eller hyra, inte får betala med kort som vem som helst för att banker och andra aktörer inom finanssektorn inte vill ha med dig att göra. Inte ens XXX-Stig vill ha med mig att göra, så att öppna konto hos honom får nog vara en tid till.

Jag kan fortsätta: Man är sårbar inte bara på bostadsmarknaden, då man blir nekad eget kontrakt hos hyresvärden utan måste ha föräldrar eller syskon som går i borgen för att man ska betala hyran. Man är i klorna på de släktingar man är beroende av, och många relationer går i kras när den ena parten tycker sig ha ett övertag gentemot den som har skulder. Man är i klorna på sin arbetsgivare, som kan utnyttja information om anställdas privatekonomi som han behagar, och man är i klorna på myndigheter som Försäkringskassa och Arbetsförmedling och alla människor som arbetar där, för blir man osams med sin handläggare blir man bostadslös, och det vet de om, mycket väl. Man är i klorna på Kronofogdemyndigheten: man är beroende av att enskilda fogdar sköter sina arbetsuppgifter korrekt och räknar ut vad man ska få behålla av lön och ägodelar korrekt vid indrivning.

Jag fortsätter, och nu blir det riktigt illa. Som skuldsatt är man i klorna på alla som på något sätt står i maktposition mot en ur det ekonomiska perspektivet. Det betyder att om min granne vet att jag har väldigt låg inkomst, vilket han kan kolla genom otaliga hemsidor på nätet när som helst och hur som helst, och om han tycker illa om mig av någon anledning, kanske för att jag inte ville ligga med honom efter den där gårdsfesten i somras, så har han all information han behöver för att förstöra mitt liv. Detta hände en av mina bekanta, M, i radhusområdet på andra sidan staden. Hennes granne ringde anonymt till Försäkringskassan och sa att hon hade en inneboende hos sig vilket inte var sant, och bostadsbidraget stoppades omedelbart. M blev vräkt, och fick först efter fyra års lidande hjälp av sin mammas sambo med ett privat saneringslån för att kunna lösa sina skulder hos Kronofogden. Jag har inte frågat vad hon var tvungen att göra för att få det där lånet.

Jag fortsätter ett steg till, och hoppas att ni inte kräks på mig. På Fattiga Riddares Forum möts vi, några av den dryga halvmiljon svenskar som är överskuldsatta. Vi är ungefär sextonhundra som skriver där, som gemensamt försöker hantera vardagen i skuldträsket med alla de dåliga erfarenheter vi har av livet som överskuldsatta. Där har jag bland annat mött en kvinna, som förlorade ett arbete på när chefen fick veta att hon hade skulder hos Kronofogden. Det hade inget med hennes arbetsförmåga att göra, eller med hennes arbetsuppgifter då hon inte hanterade pengar i sin yrkesroll, men hon fick sluta i alla fall, och ryktet var snart ute om orsaken. Som hon skrev själv om detta, "man är ju inte oantastlig". Man kan inte bråka, oavsett man blivit kränkt, för man har sig själv att skylla. Själv minns jag hur det var när jag fick en provanställning hos en företagare här i stan, som strax efter det att han fått nys om mina skulder och förstått hur gärna jag ville bli fastanställd, blev närgången på ett sätt som jag hade svårt att hantera. Jag fick välja, och jag valde att inte gå med honom hem efter personalskivan på lördagkvällen. Jag valde att låtsas som det regnade när han var konstig på måndagen, och jag valde att inte bråka när jag blev uppsagd och hemskickad tisdag morgon. Jag har aldrig sagt något till Arbetsförmedlingen om varför jag fick gå från provanställningen heller, det skulle inte sett bra ut. Trösten kom ett år senare när den firman gått omkull, och jag träffade en f.d. arbetskamrat därifrån som kunde berätta att jag varken varit den första eller den sista att få bud om att göra rätt för mig hos chefen. Det hjälpte. Men som vi konstaterat på Fattiga Riddare: man är inte oantastlig.

Ett starkare skydd av den enskildes ekonomiska integritet är nödvändig. Har ni inte förstått argumenten tidigare, har ni dem här. Det handlar inte om att stävja fusk, svart ekonomi eller organiserad brottslighet. Det handlar om att ha rätt till sitt eget liv, och i vissa fall sin egen kropp.