torsdag 4 februari 2010

01.39

Jag sade upp personalen idag, fyra timmar efter träffen med min krånglande storkund.

Kanske har jag vetat ganska länge hur det egentligen ligger till hos dem, men människa som jag är har jag valt att tänka "det löser sig". Nu sköt de upp inköpen ytterligare en månad, och jag satte mig med mina båda anställda halv fem i eftermiddag och sade som det var. En månads uppsägningstid. Det kan vända. Men jag tror det inte längre, så nu handlar det bara om att så snabbt som möjligt täppa till hålen och se till att jag inte blir sittande med löneskulder.

Den ena kommer klara sig fint, för hennes man drar hem brödet varje månad. Den andra får det tuffare, men hon har ett sparkapital och kan nog klara sig till dess att arbetslöshetsersättningen kommer igång om tre-fyra månader, för hon är van precis som jag. Och jag kommer inte kunna ta någon lön i mars heller, det står fullständigt klart, om inte ett mirakel inträffar.

Finns det någon därute som kan tänka sig att be litet för oss?

2 kommentarer:

  1. Ja, vad ska man säga... Det klart att jag kan be för er. Vem vet, det kanske hjälper. Hur som helst så skänker jag massor med varma tankar och hoppas verkligen att det på något sätt ordnar sig. Sköt om dig!

    SvaraRadera
  2. Allt som kan hjälpa är välkommet. Jag kommer aldrig be någon om hjälp med pengar eller ta emot gåvor, men omtanke och böner är just nu så välkomna att jag inte kan sätta ord på hur välkomna de är.

    SvaraRadera