Frågor om skulder, hälsa och livskvalitet; Del 3

Ett ägg väger i genomsnitt 60 gram. Som tur är brukar värphönor inte vara särskilt bra på att läsa, så de har ingen aning om att de måste lägga tillräckligt stora ägg för att de ska klassas som prima. Det tycker jag är bra för med jämna mellanrum kan jag hitta små ägg, d.v.s. exemplar som snarare väger 50 gram, till extrapris i butikerna. Idag var det den medlemsägda köpladan som sålde två dussin ägg för tjugo kronor, det är halva priset jämfört med de normalstora äggen, så det fick bli en promenad dit även om det var tio grader kallt ute.

Sista rycket på jätteenkäten från Mittuniversitetet, då.
Sidan 17, Dina skulder. Jag kryssar "Ja", jag har fortfarande skulder, över 200 000 men under en miljon. Exakt summa frågas inte efter, men om jag gissar, någonstans runt halvmiljonen? Säkert över 20 olika skulder, bara tv-licensen och CSN som jag inte mäktar med att betala ger väl åtta betalningsanmärkningar om året? Jag vet inte i detalj, men jag ska erkänna att jag inte orkar hantera problemen heller. I mitt kök finns en väldigt praktisk Låda i bänken under mikrovågsugnen. När jag kommer hem från jobbet och hittar en packe brev på hallmattan fiskar jag ur kuvert ifrån hyresvärden, kuvert ifrån företagen som levererar min el och telefon/bredband, samt ... inget mer, faktiskt, om det inte har kommit nåt från tandläkaren eller landstinget som fortsätter erbjuda mig undersökningar jag alltid måste boka av. Jag tar bara vara på de fakturor jag kan betala, och brev som jag måste svara på utan att det har med krav eller pengar att göra. Resten, och då menar jag all annan post, åker rätt ner i Farliga Lådan i köket, och när jag har skjutit till den finns inte problemet längre. Ett par gånger om året blir Farliga Lådan full, och då tömmer jag ner den i en plastkasse som jag slänger in i garderoben ihopknuten, naturligtvis utan att titta på innehållet. Väldigt vuxet, jag vet, men jag klarar inte att se eländet. Jag borde skjutas. Såhär har jag hållit på i nästan tio år nu, och jag har varit föremål för inkassos uppmärksamma uppvaktning, fogdens ömma löneinförsel och en misslyckad utmätning i hemmet då det inte fanns något att ta, men vad hjälper det? Jag har bara en kompis i nuläget, och det är en kökslåda.

Nästa fråga handlar om skuldsanering, som kan sökas sedan den 1 juli 1994. Eftersom jag inte har sökt skuldsanering, får jag gå vidare till sidan 18 (utan att passera Gå). Där undrar de varför jag inte sökt, och svaret är att jag under många år haft allvarliga problem att försörja mig, med sjukdom, officiellt en utbrändhet, sedan olika beredskapsarbeten (det heter inte så men ni vet vad jag menar) och sedan när jag äntligen hittat "min" nya bransch var det omöjligt att hitta en fast tjänst med stabil inkomst varje månad. Nu har jag inte berättat vilken bransch jag jobbar i, men om jag säger såhär: en f.d. arbetsgivare såg till att sköta företaget så bra att vi var flera som blev förhörda av EBM efteråt. Ett par före detta arbetsgivare har gått omkull, eller begärts i konkurs av urförbannade kunder. Ett par erbjöd bara rörlig lön vilket jag kan leva gott på under högsäsong eftersom jag är bra på mitt jobb, och då t.o.m. betala på mina skulder till KFM, bara för att bli inkomstlös under midvintern och mitt i sommaren då marknaden står helt stilla. Efter ett antal år med ständigt hoppande mellan arbetsplatser och kunder, ryckiga inkomster och ett spirande magsår, kom jag till en punkt då en gammal kund sa "varför kör du inte detta i egen regi?" Så blev det. Firman kom till ihop med en av mina gamla chefer som hade kapital men ingen kompetens, den personen fick ordna den f-skattsedel jag själv inte får på grund av gamla skatteskulder, och jag anställde en annan gammal chef som hade kompetensen men inget kapital efter en konkurs. Som egen företagare, eller som anställd i delägt bolag, har jag ingen rätt att få skuldsanering, för jag är näringsidkare och berörs inte av samma skydd som anställda. Ångrar jag det? Nej, för jag är i grunden en olydig och dum människa som vill försörja mig själv på mitt eget arbete, och jag kommer till sista andetaget försöka få ekonomi i firman trots lågkonjunkturen, så jag kan få betala för mig. Kan jag det, stannar jag i Sverige. Kan jag inte, får kompanjonen lösa ut mig mot en enkel flygbiljett utomlands när min dotter klarar sig själv, och då får jag börja om där jag hamnar. Det är en plan, lite desperat kanhända men jag måste ha något att fästa blicken på. Måste.

Sidan 20. Pengar till det nödvändigaste. Vad kan jag köpa, och vad får jag vara utan fast jag egentligen behöver det? Jag är i stort behov av, men har inte råd med: läkarvård, tandvård, psykoterapi, köpa receptbelagda mediciner och köpa receptfria mediciner, vitaminer och tillskott. I min familj, det vill säga när det gäller lilla Mannan, skulle jag behöva köpa receptfria vitaminer och tillskott, för jag är inte övertygad om att hon får vad hon behöver genom kosten. Fluortabletter köper jag åt henne efter att ha pratat med hennes tandläkare, men jag tänker också på järn, fiskolja och spårämnen. Ja, jag har ändrat matinköp och matvanor, man måste rätta mun efter matsäcken. Sen blir det svårt att svara igen, för frågan gäller om jag går hungrig för att jag inte har råd att köpa mat? Nej, men jag hoppar över ett par mål i veckan, tar en kopp kaffe och en smörgås istället eller dricker te, men det väljer jag väl själv? Lilla Mannan är aldrig tvungen att gå utan mat. Inte katten heller. Jag säljer något om jag blir tvungen, de kommer ha mat varenda dag. Och ja, det säger sig självt tycker jag att våra inköp av kläder och skor hålls nere till det absolut mest nödvändiga. Lilla Mannan behöver en viss uppsättning till skolan, men finkläder existerar inte i hennes garderob och jag köper bara till mig själv om det är på halva rean och absolut tvunget till jobbet. Och som alla andra ensamma mammor med dålig ekonomi blir det att jag köper vinterkläderna sent på våren och sommarkläderna i slutet av juli när de är ute ur modet, billigare och knappt användbara på grund av temperaturväxlingarna ute. Lilla Mannans kängor har börjat läcka in nu, och jag hade lite tur för hon tog ett par gamla stövlar som fanns kvar från förra vintern utan att gnälla, men håller de också dåligt får jag ännu en utgift jag inte kan ta... det blir så när man inte har råd med kvalitetsplagg och välarbetade skor, för de kostar för mycket. Hoppas den här vintern tar slut snart.

Har jag förlorat mitt telefon- eller mobilabonnemang på grund av mina ekonomiska problem? Nej. Eller ja, fast inte som enkäten menar. Jag har kontantkortstelefon som jag inte har råd att ladda varje månad, och hemtelefonen är jag tvungen att säga upp ganska snart, jag borde ha gjort det redan men det tar emot. Det känns som jag säger ifrån mig det sista riktigt normala för en vanlig familj, att ha en fast telefon. Jag vågar inte försöka byta till en billigare leverantör heller, för då gör de väl en kreditprövning och så blir jag nekad, eller måste lägga en deposition som jag inte har råd med, och jag har ingen säger ingen som kan borga för mig heller. Jag borde kolla upp bredbandstelefoni, men jag orkar inte ta en sak till som måste fixas för tillfället. Och går firman i putten nu, kommer jag behöva söka jobb dygnet runt för att klara oss, och då blir det ett jätteproblem att inte kunna ringa. Kontantkortet blir för dyrt att använda, och det finns ingen hjälp att få från Arbetsförmedlingen heller. För några år sen kunde man få låna en telefon där när man behövde ringa en arbetsgivare, men det missbrukades och så försvann möjligheten. Jag går vidare: Jag har problem med elräkningen och telefonräkningen samt att ha råd med mobilkostnaden. Jag har ingen hemförsäkring, ingen olycksfallsförsäkring för mig eller lilla Mannan, jag har ingen livförsäkring. Jag har ingen reskostnad i jobbet, för jag går till kontoret. Jag har inte kunnat hälsa på min bästa väninna på snart ett år, för jag har inte råd med biljetter dit, hon bor fem timmar bort och det bara går inte att få fram pengarna. Samma sak med släkten, men lilla Mannan har fått biljetter av mig för att besöka sina halvsystrar i storstan nästa helg. Hennes behov går före mina. Jag har ingen att låna pengar av, för alla jag känner har det lite halvtufft med ekonomin. En person i bekantskapskretsen skulle ha råd att hjälpa mig, men den personen befinner sig i en beroendeställning till mig. Jag är hennes chef för tillfället, och jag vill inte be henne om något lån så länge hon jobbar hos mig, oavsett att vi känt varandra länge privat.

Sidan 22 handlar om spelmissbruk, och kan besvaras på mindre än en minut. Jag har inte råd att spela, och mina ekonomiska problem beror inte på det.

Sidan 23 riskerar att stoppa hela alltet, för det är så jobbigt att försöka fylla i att jag inte kommer göra det ikväll, kanske aldrig. Ämnet är Händelser i ditt liv, och det syftar nog till att få fram anledningar till att man fallit igenom och blivit överskuldsatt. Jag ombeds redogöra genom kryss i rutor för sjukdom, arbetslöshet, dödsfall etc och det

...tänker jag att jag inte ska blogga om heller. Men kort: tuff uppväxt, ensam mamma, barn med handikapp, enskild firma, studera, träffa drömprinsen, jobba ihop, beroende, utnyttjande, sammanbrott, självmordsförsök, "utbrändhetsdiagnos", depression, vräkning, socialen, syskon avlider, minnesluckor, sömnstörningar, fattig.

Sidan 24, Psykisk påfrestning. "Ange nedan hur psykiskt påfrestande du har upplevt din egen skuldsättning under de senaste fyra veckorna." Mycket påfrestande, påfrestningen varierar hela tiden, jag tänker på min situation som skuldsatt den mesta delen av min tid.

Sidan 25 heter Skuldsatta berättar. Jaa, det gör jag väl här på bloggen? Men jag ska fylla i rutor igen. Det handlar om min egen inställning till det som hänt mig. Jag Instämmer inte i att jag skulle vara något offer för bank- eller finanskris. Jag Instämmer i viss mån till att jag känner mig maktlös, att jag tycker ovisshet om framtiden är plågsamt, och att jag kan känna mig rättslös ibland. Jag Instämmer helt och hållet i att jag känner skam för mina skuldproblem, att jag funderar på att gå under jorden, att jag nog blivit ganska bra behandlad ändå när det gäller mina skulder (jag antar att Kronofogdemyndigheten åsyftas?), att jag känner mig som kriminell, och att jag milt sagt ogillar att det finns företag som livnär sig på mina och andras skulder.

Sidan 26: Strategier för att hantera stress. Jaa, jag väljer Mycket ofta att jobba eller göra andra saker för att skingra tankarna, att uttrycka mig verbalt här i bloggen eller på Fattiga Riddares forum för att ge utlopp för och uttrycka mina negativa känslor, jag är självkritisk och accepterar att det som har hänt har hänt och att jag är ansvarig för det. Det finns ingen upprättelse att få i det här. Jag brukar Ganska ofta få stöd och råd av andra skuldsatta på forumet, och vi brukar skämta och skoja om våra eländen för att orka med dem, och jo, det händer att jag ber om styrka att klara en tid till. Jag anstränger mig Ganska sällan för att göra något åt min situation, just nu handlar livet om att överleva och jag kan inte bygga något för framtiden. Det händer också sällan att jag dricker för att få sova eftersom jag inte kan springa på systemet utan pengar, och droger använder jag inte alls. Det händer Mycket sällan att jag försöker hitta något bra i det som hänt mig. Det skulle möjligtvis vara att jag lärt mig klara två personer på mat för en tusenlapp på en månad. Är det något bra med det? Jag tycker jag bryts ner lite mer för vart år som går nu, men det kan ju vara inbillning också. Det hjälper att blogga, så det kommer jag att göra Mycket ofta under det här året.

Sidan 28. "Nedan är en lista på problem och besvär som människor ibland kan få som en reaktion på stressande livsupplevelser, t ex skulder. Läs varje påstående noga, och markera sedan med ett kryss vid den siffra som motsvarar hur mycket du har besvärats av detta problem under den senaste månaden". Kryss igen. Totalt sjutton påståenden, som handlar om störande minnen, drömmar, återupplevande av pressade situationer, hjärtklappning, att undvika situationer som påminner om obehagliga händelser, oförmåga att känna kärlek för närstående, sömnsvårigheter med mera. Påståendena kan rankas/besvaras med Inte alls, Litet grand, Måttligt, En hel del, Mycket. Jag får ihop en "Litet grand", fem "En hel del" och resten blir då tyvärr "Mycket". En del av det har för min del inte med skulderna att göra, utan med saker som hänt både före och efter att jag hamnade hos fogden, men det hänger nog ihop tillslut ändå, för allt ryms ju i mitt liv. Vad som är vad tänker jag inte berätta, men för dig som är skuldsatt och har fått enkäten: läs hela sidan, så förstår du själv vad det handlar om. Är det någon enda av oss som är helt symtomfri?

Med detta är jag färdig för ikväll. På sista sidan, sida 29, ställs frågan om jag vill delta i fler undersökningar om min hälsa och livssituation. Det vill jag inte. Däremot tänker jag skicka ett mail till mannen som står som ansvarig för den här enkäten, "Frågor om skulder, hälsa och livskvalitet", sen när jag fyllt i det sista och postat den. Han behöver läsa min blogg, och han behöver läsa alla andra bloggar som skrivs i nätverket kring Fattiga Riddares forum.