Söndag - vilodagen?

Så blev det söndag kväll. Gud lär ha vilat den sjunde dagen, men för oss dödliga är det kanske en av veckans mest hektiska dagar? Eller gäller det bara oss som inget har?

I min lilla värld är söndagar till för att planera veckan som kommer. Arbetsveckan det vill säga, som innebär långa dagar på kontoret och en del jobb efter ordinarie arbetstid. Som ensamstående förälder hamnar man i ett slags limbo, där man inte kan låta bli att jobba av inkomstmässiga skäl, men där samtidigt all frånvaro från hemmet innebär extra kostnader på matkontot när man inte är hemma och styr upp hela tiden. En sak är att jag måste ha lunchlådor gjorda för hela veckan i taget, så jag slipper gå hem mitt på dagen eller köpa något ätbart ute. Misslyckades med det en dag i förra veckan när jag var på en kundträff och blev tvungen att lägga 70 kr på mat ute, och det grämer mig... eftersom jag har ett matkonto på högst 1000 kr/månad för mig själv och tösen. Tusen kronor på 30 dagar, som ska täcka frukost, lunch alla dagar för mig och alla icke-skoldagar för dottern, kvällsmat för två och dotterns kvällsmackor när hon måste fylla på med näring runt tio varje kväll för att kunna sova. Hon växer, ungen, och det märks. Snart är hon längre än mig, vi väger ungefär lika mycket och som det verkar är hon inte färdigväxt än. Därtill är hon vegetarian, så den där tusenlappen matpengar är snabbt borta varje månad även om jag skiter i att köpa kött åt mig själv.

Dagen idag blev det dock bara fyra timmar i köket över bänkar och byttor, för jag var klar över planen och behövde inte grunna över vad som skulle göras. Det blev potatisgratäng, eftersom jag anade armar och ben på det som bodde i potatispåsen i skafferiet. Det gäller att ta vara på det man handlat, och slippa kasta matvaror överhuvudtaget. Alltså, snabb amputation och sedan göra en jättestor gratänglåda på 1,5 kg potatis i ett svep. Efter det satte jag deg till mjukt bröd, det har vi inte haft på en vecka nu eftersom jag inte hann förra helgen, och köpbröd funkar inte med vår budget. Halv fem idag åkte plåten in i mitten av ugnen, och på nedersta falsen stod gratängen och puttrade under tiden. När brödet var klart lyfte jag bara upp gratängen en bit, och så fick den gå ytterligare en halvtimme i ugnen till dess den var klar. Temperaturen, 225 grader, är samma för båda anrättningarna, så det var bara att köra dem ihop nu när elen är dyrare än nånsin och jag drar mig för att tända en lampa om det inte är absolut nödvändigt. Men maten blev god, tackar som frågar! Just gratäng funkar som ensamrätt, det kanske låter torftigt att inte ha kött till men det går, och dottern fick sallad till som var kvar från lördagen och det var gott nog att ta backning på också.... och sedan komplettera med nybakat bröd, en rejäl laddning. Det är så jag får säga till henne att bromsa, för hon har visst ingen botten i sig.

Ett annat problem är att jag imorgon bitti kommer lämna min dotter ensam med dels resten av gratängen, dels det bröd och den ost som ska räcka hela veckan. Jag har sagt till henne att hon nu inte får äta sig mätt på bara smörgåsar, utan om jag blir sen hem imorgonkväll ska hon värma gratäng åt sig och ta sallad till. Risken är stor att hon "glömmer" det, för nybakat är gott och mamma ser inte om hon inte är hemma. Så går ännu en dag när jag undrar om hon får i sig den näring hon behöver, och det är surt. Vi bor i ett område där ganska många familjer har det tufft ekonomiskt, och jag hör ibland att kvinnorna omkring mig resonerar som om barnen får vad de behöver genom skolmaten, som om det inte är så viktigt vad som serveras hemma kvällar och helger. Det är bara det att just skolmaten i vår kommun är sorgligt lågprioriterad, och jag tror inte ungarna får ens 25% av sitt dagliga energibehov tillfredsställt den vägen. Färska grönsaker och frukt får de definitivt inte tillräckligt av, det är billiga halvfabrikat och soppor, inga rena råvaror ens på fisksidan utan processade, hopjockade klumpar täckta av såser eller paneringar, vattenspätt och med pulverlösningar och för lite av allt... men det kanske hjälper vissa föräldrar att sova bättre, att kunna tänka så? Det hjälper inte mig. Jag undrar hela tiden om dottern får tillräckligt, och det svider när jag inte kan köpa allt jag vill att hon ska äta. Osten är dyr, äggen är dyra, mejerivaror som fil och yoghurt har jag inte råd med utan det får bli vanlig mjölk rakt av. Enda fisken hon äter är lax, och det ryms ju i vår budget varje vecka....inte. Frukt och grönt är visserligen något billigare nu än de var för ett år sen, men det är bara på extrapriserbjudandena jag kan köpa hem åt henne, och några märkesvaror anpassade för vegetarianer är det inte tal om att kunna lägga i varukorgen. Det får bli kokta bönor, kikärter, linser i grytor, soppor, biffsmetar och röror, jag försöker på tusen sätt variera men lyckas jag verkligen? Får hon i sig allt hon behöver? Jag vet inte det, och bara att hela tiden behöva tänka på det gör mig stressad. Därav att jag säger söndagarna är hektiska, för jag måste försöka få till hela veckans matplaner på ett bra sätt, och jag måste se till att få fram det mest näringsriktiga hela tiden, för pengar som aldrig räcker.

I mitt nästa liv ska jag se till att födas till pengar, det är ett som är säkert. Vilken livskvalitet, att slippa tänka, bara äta och må bra. Får säga det till dottern också, nästa gång hon beklagar sig över att vi har billiga och konstiga saker på matbordet.
-Välj en annan mamma nästa gång, så ska du se att det blir bättre. Och se det här som en erfarenhet, tills vidare.