fredag 12 februari 2010

Mamma Manna är olydig och ljuger för kronofogden

Fortfarande nikotinfri. Nu har abstinensbesvären lagt sig såpass att jag kan tänka igen, eller nästan i alla fall.Och som min oavlönade arbetsvecka börjar gå mot sitt slut, tänker jag unna mig att lätta på mitt onda samvete. Jag ljuger för Kronofogden. Eller snarare: jag undanhåller viktig privatekonomisk information från Kronofogden, så gott det nu går. Ännu värre: jag är så omoralisk och genomrutten att jag inte ens skäms för det.

Som skuldsatt är jag mer eller mindre fredlös. Min egen bedömning av vad jag kan betala, eller rättare sagt inte kan betala, är helt oväsentlig. Som ekonomisk varelse är jag omyndigförklarad och tilldelad Kronofogdemyndigheten som förmyndare. Genom betalningsanmärkningarna är jag officiellt svartlistad och förhindrad att ingå avtal som alla andra vuxna människor kan ingå, och den dag jag får pengar igen, kommer myndigheten och tar dem. Helt korrekt, för det är självklart att jag ska betala, och Kronofogden agerar enligt sitt uppdrag:

"En god betalningsvilja ska upprätthållas i samhället och företeelser som kan leda till överskuldsättning ska motverkas. Medborgare och företag ska ha förtroende för Kronofogdemyndighetens verksamhet och det ska vara lätt för medborgare och företag att göra rätt för sig."

Det innebär i praktiken att jag får moderlig hjälp och stöd att göra rätt för mig genom utmätning. Nu äger jag inget av värde, eller jo, några aktier i min egen arbetsplats som i nuläget är värda ...ingenting. Firman går uselt och om jag så skänker den till kompanjonen är den omkull på mindre än en timme, för det går på bara viljan. Jag kan inte ta ut någon lön just nu, ännu mindre sälja eländet innan jag fått det på fötter. Om det vänder, om, kan jag be kompanjonen lösa ut mig eller sälja min del, betala lite skulder och börja om från början som löntagare, men det är en annan historia.

Alltså. Inga pengar finns att hämta genom försäljning av mina ägodelar, såvida den verkställande myndighetens tjänstemän inte drabbas av någon hjärninfarktsliknande åkomma och börjar riva i mitt hem efter förbrukningsvaror som kan avyttras, gamla mjölkglas och liknande som kanske kan generera intäkter vid en auktion. Glasen skulle nog se bra ut i statistiken, men vad ska lilla Mannan dricka mjölk ur sen då?

Nästa alternativ för att hjälpa mig upprätthålla min goda betalningsvilja, enligt uppdrag, blir då löneutmätning. Kronofogden räknar ut hur mycket av min lön jag får behålla, det kallas förbehållsbelopp. För mig blir det min bostadskostnad plus det som kallas ett normalbelopp, och Kronofogden tar resten av pengarna för att portionera ut till bland andra CSN, Skatteverket, Radiotjänst och Bonniers Bokklubb. När jag nu inte kan ta ut någon lön för tillfället, är detta inget direkt bekymmer för vare sig myndigheten eller mig, men den dag jag kan ta ut lön igen blir jag oundvikligen djupt osams med Kronofogden. Det beror på två saker: dels får KFM inte bry sig om hur mycket jag kan handla mat för på årsbasis, och dels ligger det inte i KFM´s uppdrag att se till mitt behov av en ekonomisk buffert. KFM ska mäta ut allt som går att mäta ut. Jag får som skuldsatt inte ha någon ekonomisk buffert. Smaka på den....

Såhär är det: först och främst beräknar KFM mina inkomster från månad till månad. Det betyder att det inte spelar någon roll om jag från februari till maj har tvingats låna pengar av vänner eller sms-låneföretag för att klara mina utgifter. Får jag ut en hel lön i juni, så ska KFM genast ta sin bit av kakan, och att jag släpar med privata lån som måste betalas tillbaka kommer man inte att ta hänsyn till vid beräkningen av utmätningsbart belopp. Inkomsten mäts bara från en månad till en annan, och då är det likgiltigt om jag en stor del av året tjänat alldeles för litet, det ska mätas ut direkt i alla fall. Det finns alltså inget golv i utmätningen, ingen "lägre än såhär kan du inte sjunka"-nivå. Med det skrivet, har jag klargjort att jag tänker göra mitt bästa för att KFM inte ska få reda på när jag får en hel lön nästa gång. Jag kommer inte ringa och prata med dem, förrän jag fått in så mycket att jag på årsbasis kan påstås ha en skälig levnadsstandard motsvarande vad jag skulle haft vid vanlig löneutmätning, i alla fall på pappret. Så hinner jag lösa in ett par småskulder på eget initiativ också, om det händer, för så snålt som jag lever nu är det knappt möjligt att dra sig fram. Naturligtvis handlar detta om att jag driver min egen försörjning i företaget: vore jag en vanlig anställd som fått gå från jobbet och saknade a-kassa, så fick jag väl socialbidrag i alla fall. Nu är jag egenföretagare, och saknar därmed skydd och rättigheter. Och systemet är inte alls utformat för att hindra människor med betalningsanmärkningar från att driva företag, nej?

Komplikation nummer två: jag får inte ha någon ekonomisk buffert, för jag har skulder. Som skuldsatt med utmätning hängande över sig, får man aldrig ha tillgång till pengar utöver det som ska täcka de behov man har för exakt en månad framåt i tiden. Alltså: du har utmätning på din lön, och får behålla så mycket att du kan betala ditt boende samt naturligtvis det så kallade normalbeloppet som ska täcka mat, kläder, tv-licensen och så vidare. Kronofogden har fått sin bit av din lön genom utmätningen, och de pengar som är kvar får du göra vad du vill med, tror du. Inte! För om du sparar en del av pengarna, om du till exempel måste lägga undan några hundralappar varje månad för att kunna betala bredbandsavin som kommer en gång i kvartalet, så kan du bli av med dem också. Bara låt pengarna stå kvar på bankkontot, så är de fullt utmätningsbara för Kronofogden oavsett om de kommer ifrån ditt normalbelopp eller inte. Då räknas de nämligen plötsligt som bankmedel, alltså som en ekonomisk buffert istället för medel avsatta för din omedelbara överlevnad, och så är de lovligt byte för Kronofogdemyndigheten om du så svälter ihjäl på kuppen. Eller inte kan betala tv-avgiften eller bredbandet, så att ännu en eller ett par räkningar går till....Kronofogden. Samma sak om KFM ser att du som skuldsatt företagare har pengar stående på ditt skattekonto i väntan på att de ska dras. Boff, så är pengarna utmätta och du är i praktiken försatt i konkurs.

När jag nu är i erkännartagen... förra fredagen kom mina pengar. Eller rättare sagt: förra fredagen kom en peng från en organisation jag haft privata affärer med tidigare, som hade noterat att jag fått en för liten peng av dem tidigare och ville kompensera mig för det. Väldigt snällt. Jag hade diarré från måndagen då brevet kom, till fredag klockan 00.12 då jag äntligen fick ut pengarna ur bankautomaten. Enligt lagen om alltings jävlighet borde organisationen ifråga ha meddelat Kronofogden att jag skulle få en extra utbetalning, och då borde Kronofogden ha lagt beslag på pengarna innan jag fick dem till kontot, men av någon anledning valde vår herre att se till mig som liten är och så fick jag pengarna i näven istället. Klockan 00.12 på fredag natt då, för det vågar ingen jävel låta dem stå kvar till klockan 07.00 på morgonen på väg till kontoret, ifall någon Kronofogdeanställd är koffeinpigg och kan lyckas utmäta dem ifrån bankkontot. Väninnan A gapskrattade när jag berättade för henne om min nattliga promenad ner till automaten i city "...elva grader kallt och djup snö och rånrisk mitt i natten, och alldeles för snål är du för att ta en taxi... du är inte KLOK!" Nej, men pengar är pengar är pengar och jag måste ju ha dem, eller hur?

I skrivande stund har jag ungefär tjugotre kronor på mina konton. Jag har nästan två hyror liggande i ett kuvert på annan ort. Om Kronofogden frågar mig om jag vet när jag kommer kunna ta ut en hel lön nästa gång, kommer jag att säga "Nää, det blir att svälta, jag tar sms-lån nu" och så tänker jag se riktigt korkad ut, och kommer de tillbaka igen efter tre månader och undrar hur jag kan betala hyran fast jag inte har någon lön kommer min bästa kompis ställa sig upp och vittna om hur mycket pengar hon lånat ut till mig. Inte för att KFM bryr sig om våra affärer, utan för att jag ska slippa bli anklagad för att arbeta svart också, och skönstaxerad på det. För det skulle ingen tro på hur jag har det, det vidhåller jag.

Hittills i februari har jag inte släppt ifrån mig mer än 678,50, varav 379,50 har gått till matvaror därhemma. Detta eftersom jag så väl vet att efter solsken kommer regn, och även om jag blir utan inkomst en tid så måste hyra och mat betalas, framförallt som jag har ett barn därhemma. Min oärlighet garanterar att jag som förälder kan tillgodose lilla Mannans behov av tak över huvudet. Det är min plikt som förälder att skydda mitt barn, och allt annat vore oansvarigt av mig. Bedrägeri mot Kronofogden? Jaa! Undanhållande av medel som kunde gått till mina borgenärer? Jaa! Ångrar jag mina synder? Nej!! För jag är mamma i första hand, skuldsatt i andra. Om det gör mig till en dålig samhällsmedborgare, en samvetslös lögnhals och bedragare, så är jag väl det då.



- Vill du veta vad du skulle få behålla, om Kronofogden en vacker dag kom och ville ha en bit av dig?

hit, utan att passera Gå, och ta för Guds skull inte ut några fyratusen kronor på vägen!

6 kommentarer:

  1. Håller fullständigt med dig. Det är bara så bra skrivet. Problemet är bara att man kan tro du kopierar min familjs livssituation. Så här lever vi varenda dag, vecka, månad, m.m. Hur länge till vet jag inte hur vi klarar det. Men det går på något sätt. Hoppas bara att CSN tar hänsyn till vår överklagan. Då kan man låna av grabben!

    SvaraRadera
  2. Som vanligt ett fantastiskt inlägg. Keep up the good work!

    //Ulrika

    SvaraRadera
  3. Vet inte var i bloggen jag ska skriva detta. Men kära hustrun har fått jobb!! Dom ringde i em vid 15-tiden. Så lyckan är total. All slippa dessa 223kronorsdagar är härligt. Men kronofogden blir ännu gladare. Men idag är vi glada!!

    SvaraRadera
  4. Gratulerar, Stewball!! Så oerhört härligt att läsa att det har vänt för dig och hustrun, eller för hela familjen för den delen!

    Ja, kronofogden kommer bli glad, men ni får garanterat mer att leva för när hon har en lön, än om ni ska dra er fram på 223kronorsstöd. Glöm nu inte att ta diskussionen med KFM när de ska beräkna ert förbehållsbelopp. Om hustrun har resor till arbetet, med flera kostnader i samband med fullgörande av tjänst, ska du se till att det tas med i beräkningen. Jag hör varje dag hur folk missar jobb för att de inte har pengar till busskort eller bensin nog att åka till jobbet. Låter inte klokt men är alldeles sant.

    SvaraRadera
  5. Du skriver jättebra. Och jag tycker jättesynd om dig! Hoppas att det blir bättre tider för dig och ditt företag!

    SvaraRadera
  6. Väldigt bra skrivet!

    Har suttit i samma sits men tack vare farsan o en bra bank så löste det sig. Tills nu !!!:-(

    Har underhåll på 5090 varje månad som jag inte klarar.
    Har i dagsläget en skuld till FK på drygt 15000.

    Det mest jävliga är att i oktober så här det gått 3 år och prickfri men som det ser ut nu så går allt åt helvete...ångest.

    Ha det bra o lycka till

    Uffe

    SvaraRadera