SAAB: lite pengar under skrivbordet, kanske?

Idag har Victor Muller iallafall visat att han kan skämta. Det blev nej till begäran om en andra rekonstruktion, och Muller tänker naturligtvis överklaga. Domskälen till att Tingsrätten inte biföll begäran om rekonstruktion av SAAB var framförallt oklarheter kring företagets kommande finansiering. Det är inte försvarbart att sätta igång en ny process med att få företaget på fötter om det fortfarande inte klarar av att betala sina anställda - vill du veta mer har du hela domen HÄR.  Imorse retade så Muller upp halva myndighetssverige rejält, genom att påstå att det visst fanns pengar till SAAB-arbetarnas löner under en intervju i Sveriges Radio. Ännu mer provokativt var det skämt den flygande holländaren levererade till TT senare under dagen. Från SVD.se:

"Enligt (Muller, min anm.) har Saab pengar till arbetarnas löner, men kan inte betala ut dem på grund av leverantörsskulderna - ingen fordringsägare får gå före någon annan.
När TT ber honom berätta var de pengarna är svarar han:
- Vi har dem i en stor låda under mitt skrivbord.
- Nej, självklart är de på ett bankkonto.
- Så då kan Kronofogden komma åt dem?
- Det beror på var de är. Det tänker jag inte berätta. Det är inte viktigt. Vi kunde ha betalat lönerna och vi kan göra det.

Enligt Kronofogden kan Victor Muller misstänkas ha gjort sig skyldig till ett brott mot upplysningsskyldigheten när han inte berättat om att Saab har pengar, rapporterar Ekot på Sveriges Radio.
- Absolut, jag har ställt den frågan tidigare och då har man inte haft de pengarna, säger Hans Ryberg, chef på verkställighetsavdelningen på Kronofogden i Uddevalla."

Vet inte vad som är mest tokigt, att TT:s utsände faktiskt frågade var pengarna fanns, som om någon faktiskt skulle berätta det, eller Mullers hysteriskt roliga svar om att han hade dem i en låda under skrivbordet. Undrar om det blir inbrott på hans kontor nu i helgen?

Att det är kriminellt att undanhålla pengar för utmätning är en annan sak. Det ska jag som lekman inte ge mig in på att förklara närmare, men har vi tur så kanske Masen ger sig in på att reda ut begreppen för oss förr eller senare, han har ju jobbat som Kronofogde och kan hela den juridiska biten. Nu ska jag arma människa röka en god cigarr, hälla upp en ny Gin & Tonic och känna mig lite rik en stund. God afton!

Stopp - det är Kronofogden, del 2

Bara måste länka till en bildkonstnär som också kommenterar Kronofogdemyndighetens nya "flygande utmätning", du hittar NoCash här. Besök även Ulrika, tycker jag.

Stopp, det är Kronofogden!

Jag upphör aldrig att förvånas över vår kära myndighet... eller snarare över myndighetsutövarnas uppfinningsrikedom. Nu har de börjat stoppa bilar för att utmäta "i farten" också. Från polisen.se

"Polisinsats på Essingeleden natten till 9 juni

Polisen har under natten genomfört en bred förebyggande polisinsats på Essingeleden. Målet var att öka tryggheten i trafiken.

Polisens arbete var inriktat på all typ av brottslighet exempelvis trafik- och drogonykterhet samt narkotikabrott i samband med fordonskontroller.

Ledningen för Operativa avdelningen, som ansvarade för ledning och planering av insatsen, menar att nattens insats var särskilt viktig och lyckad ur flera aspekter. Dels visade samtliga enheter vid Operativa avdelningen hur bra det går att samarbeta. Det var också framgångsrikt och lärorikt att samverkan utöver det även skedde med narkotikaspanare från City polismästardistrikt och Kronofogdens verkställighetsgrupp.

- Att hjälpa fogden ta en större mängd guldföremål från en HA-medlem men mångmiljonskulder kändes helt rätt. Och att redan på kontrollplatsen ha med en narkotikautbildad hund som efter beslut av en lika närvarande (!) fu-ledare kunna hitta välgömd narkotika i en bil är också exempel på bra arbete. Dessutom hade vi riktigt kul under hela passet vilket inte försämrade saken! säger Christian Agdur, chef för Operativa avdelningen.

Kontrollen skedde på Essingeleden i norrgående riktning mellan omkring klockan 22.30 och 04.30. Insatsen skedde i samverkan med flera operativa enheter inom Polismyndigheten i Stockholms län och med Kronofogden och Trafikverket.

Resultat av nattens trafikkontroll blev:
•963 utandningsprov, varav en var alkoholpåverkad
•6 misstänkta drogpåverkade förare anträffades
•11 grova olovliga körningar rapporterades
•13 utfärdade ordningsbot
•1 misstänkt för vapenbrott (ammunition)
•1 brott mot knivlagen
•5 narkotikabrott, 1 person greps
•1 efterlyst för utvisning
•3 fordon avskyltades
•Kronofogden kunde beslagta gods till ett värde av ca 100 000
Polisens arbete var inriktat på all typ av brottslighet exempelvis trafik- och drogonykterhet samt narkotikabrott i samband med fordonskontroller.

Kontrollen skedde på Essingeleden i norrgående riktning mellan omkring klockan 22.30 och 04.30. Insatsen skedde i samverkan med flera operativa enheter inom Polismyndigheten i Stockholms län och med Kronofogden och Trafikverket. Insatsen har planerats av Operativa avdelningens trafik- och tunnelbaneenhet.

News from
Stockholm"


SVT, DN, SVD, Metro.

Rent principiellt har jag inget emot att man klämmer på asociala grupper som Hells Angels. Men är det ens lagligt att passa på att utmäta på en människa som stoppats av annan myndighet, Polisen, i trafiksäkerhetssyfte? Det känns märkligt. Nästan lika märkligt som den där galne-professor-fogden som la en massa tid på att väga sushi-bitar (med eller utan wasabi framgick ej) förra året. Honom skrev jag om här .

Jag undrar om Kronofogdemyndighetens representanter bar rosa reflexvästar vid denna nattliga tjänsteutövning? Och om myndighetens kommande slogan kanske blir

"Bilar är hårda. Kronofogdar är mjuka"

Svar ifrån Kronofogdemyndigheten angående barn till skuldsatta med utmätning

För några dagar sedan skrev jag ett öppet brev till Rikskronofogde Eva Liedström Adler angående begreppet barnfattigdom och Kronofogdens samhällsansvar för barn i familjer med förfallna skulder, "...men inte om min mamma har skulder". Svaret kom igår, dock inte ifrån Rikskronofogden som hade hunnit gå på semester, utan ifrån hennes närmaste medarbetare Mikael Necke, t.f. Rikskronofogde.

Jag lägger ut tillförordnade Rikskronofogdens brev i sin helhet nedan. Läs och begrunda. Jag lovar att kommentera detta längre fram under veckan, men jag är fortfarande såpass ställd av att myndigheten så totalt lyckas negligera barnperspektivet i dialogen med mig som enskild gäldenär, att jag inte riktigt kan formulera mig än... Såhär skriver han:


"Hej,

Tack för ditt brev i vilket du tar upp flera viktiga frågor om barns situation när någon eller båda föräldrarna betalar sina skulder genom löneutmätning. Du framför som förälder förståliga synpunkter på reglerna om normalbeloppets storlek för barn, gäldenärens möjlighet till umgänge med eget barn som han eller hon inte bor tillsammans med och att skattepliktig del av vårdbidrag, vars syfte är att kompensera föräldern för del av förlorad arbetsinkomst, ingår i beräkningsunderlaget vid fastställandet av gäldenärens förbehållsbelopp.
Samtliga dessa frågor är emellertid reglerade i lag eller rättspraxis (har prövats av domstol). Kronofogdemyndigheten kan inte bortse från detta och ta beslut som går emot gällande regler.
Däremot kan vi upplysa lagstiftare och andra beslutsfattare om konsekvenserna av dessa regler.

Gäldenärer som är föremål för löneutmätning lever i många fall under knappa ekonomiska omständigheter. Det faktum att löneutmätning enligt dagens regler kan pågå under långa oavbrutna perioder innebär att många människor lever under en stor och utdragen press. De analyser myndigheten har gjort visar att det behövs en förändring. Detta gäller inte minst för de gäldenärer som varit föremål för löneutmätning under långa tidsperioder. Kronofogdemyndigheten har därför tagit fram ett komplett lagförslag till förändrade löneutmätningsregler. I detta arbete har ambitionen varit att hitta ett system som genom sin enkelhet gör besluten mer lättförståeliga för parterna och, på ett bättre sätt än idag, motiverar gäldenärerna till olika insatser för att öka sin disponibla inkomst även under löneutmätning. Förslaget innebär en långtgående schablonisering av utmätnings- och förbehållsbeloppen som, om förslaget genomförs, innebär att trycket på flertalet gäldenärer kommer att minska. Förslaget, som överlämnades till Justitiedepartementet i maj 2009, har remissbehandlats.

Att reformera löneutmätningsreglerna är emellertid inte den enda vägen som är möjlig för att skapa en större balans mellan gäldenärens skyldigheter att betala och borgenärens rätt att få betalt. Jag nämner i det följande ett urval av andra åtgärder som myndigheten i flera sammanhang, t.ex. i remissvar och i kontakter med olika departement, framför för att öka denna balans. Regler om absolut preskription av flertalet typer av fordringar är en åtgärd. Sådana regler finns redan i andra länder och även i Sverige vad gäller vissa allmänna fordringar (t ex skatteskulder). Om inte annat borde absolut preskription övervägas avseende konsumentfordringar. Myndigheten har också väckt frågan om att införa en tidsgräns för hur länge en borgenär kan begära indrivning av en fordran. Dessa två förslag skulle, om de införs, innebära att borgenärerna tar ett större ansvar för de krediter de lämnar men som av någon anledning fallerar. Myndigheten anser också att lagstiftaren bör överväga att införa ett räntetak när en skuld lämnas till indrivning och att indrivet belopp först ska räknas av mot kapitalbeloppet och inte som idag först mot avgifter och ränta. Ett införande av sådana regler leder till att de betalningar som görs genom åtgärder av Kronofogdemyndigheten i många fall innebär att skulden faktiskt minskar, inte bara till att delar av upplupen ränta blir betald.
Men.... för att Kronofogdemyndigheten ska kunna tillämpa alla nämnda förslag är vi naturligtvis beroende av stöd i lag och rättspraxis.

Problemen med överskuldsättning har under senare år uppmärksammats alltmer i media och i den allmänna debatten. Kronofogdemyndighetens uppgift i denna debatt är att stå för faktaunderlag samt lämna förslag och synpunkter när det efterfrågas av politiker och andra beslutsfattare, i remisser, föredragningar eller sakkunniguttalanden.

Även om ett av Kronofogdemyndighetens uppdrag är att reglera betalningsanspråk, så har vi också till uppgift att underlätta för medborgare och företag att göra rätt för sig innan Kronofogdemyndigheten kopplas in samt förebygga överskuldsättning.

Med vänlig hälsning

Michael Necke
t.f. rikskronofogde"


I vilken ände ska man börja när man får ett sånt svar?


Ulrika är kvar i Visby tillsammans med Per - läs hennes torsdagsrapport. Jag försökte skämta med dem igår angående hur mycket de ska bli tvungna att springa nu när KFM är där och jagar gäldenärer. Tyvärr är det inte så det går till. Det är snarare Ulrika och Per som jagar KFM istället, för att få dem att prata och förstå vad vi skuldsatta pratar om. Frågan är om det hjälper.




Intressant?

Läs även andra bloggares åsikter om Almedalen, almedalsveckan, barnfattigdom, BRIS, Fattiga Riddare Stockholm, fattigdom, kronofogden, skulder, utmätning

Fattiga Riddare Stockholm är i Almedalen

Om du befinner dig i Almedalen, och ser en man eller kvinna med den här tröjan på sig...




...så är det Per Ahlin eller Ulrika Ring du har framför dig. Den ena är nästan två meter lång, den andra kanske en och sextio, och vem som är vem får du gissa själv.

Båda är de engagerade i föreningen Fattiga Riddare Stockholm, som sedan många år arbetar med obeståndsfrågor, framförallt ur familje- och barnperspektiv.

Mer om föreningen Fattiga Riddare Stockholm hittar du HÄR.
Och en folder i pdf-format som närmare beskriver föreningens verksamhet HÄR.
Ulrika Rings blogg där hon som ordförande driver sina hjärtefrågor hittar du HÄR.

Idag den 4 juli har Ulrika och Per varit på BRIS seminarium, och fått sig mycket nyttigt till livs. Ulrika rapporterar:

"BRIS kan sina saker minsann. Deras chef för BRIS operativa verksamhet, Eva Waltré, är så himla duktig i att berätta barns vardag. Jag har lyssnat på henne två eller tre gånger och varenda gång är hon klockren. Ett stort tack till BRIS och extra stort till Eva Waltré.

BRIS har fått i uppdrag att sammanställa en beskrivning över hur barn till skilda eller separerade föräldrar har det. Ekonomiskt och socialt. Vi kommer lämna över våra synpunkter och naturligtvis ta upp situationen för umgängesföräldrar med utmätning. Det kan inte vara rätt och riktigt att Kronofogden ska betrakta borgenärens rätt till gäldenärens pengar som bättre än gäldenärens biologiska eller adopterade barn?

På seminariet ställde Per en fråga till Eva Liedström Adler. Om umgängesföräldrar. I Kronofogdens allmänna råd KFM 2008:1 står följande att läsa:

”Med barn bör avses sådant barn som en gäldenär, dennes sammanlevande make eller sambo varaktigt bor tillsammans med och är skyldig att försörja enligt 7 kap 1 § Föräldrabalken (försörjningsberättigat barn).”

Dvs. ett barn som inte varaktigt bor tillsammans med sin förälder betraktar Kronofogden inte som ett barn. Detta tillåter dom att kringgå FNs barnkonvention (artikel 3) och föräldrabalkens portalparagraf (6 kap 2a §) som säger att barnens bästa skall sättas i främsta rummet vid alla åtgärder som rör barn. Genom omdefinitionen av vad ett barn är kan man alltså sätta borgenärernas intresse före barnens intresse. …och om hon var beredd att omdefiniera vad ett barn är. Ungefär så.

Hepp!

Vad vi fick för svar? Att Kronofogden har lagstiftning att följa. Det konstiga är att Justitiedepartementet (i ett mail till mig) säger att den konstiga regeln att Kronofogden inte gör tillägg för umgängesbarn är Kronofogdens eget beslut… Och under tiden ingen vill ta ansvar så är det tusen och åter tusen barn som inte tillåts räknas till umgängesförälderns familj.

Hepp! Hepp! "

The Rockers kommentar till detta, är nog ganska representativ för hur många överskuldsatta uppfattar detta, med egen erfarenhet av hur det känns att under pågående löneutmätning inte få förbehålla sig pengar ens till mat åt umgängesbarn som vill komma och hälsa på, allrahelst nu på sommarlovet.

Men barn till överskuldsatta är kanske inte tillräckligt utsatta?



Intressant?

Läs även andra bloggares åsikter om Almedalen, barnfattigdom, BRIS, Fattiga riddare, fattigdom, kronofogden, skulder, utmätning

....men inte om min mamma har skulder. Öppet brev till Rikskronofogde Eva Liedström Adler

Till Rikskronofogde Eva Liedström Adler, angående begreppet barnfattigdom och Kronofogdens samhällsansvar för barn i familjer med förfallna skulder

Jag har noterat Rikskronofogdens medverkan vid det seminarie som BRIS arrangerar under Almedalsveckan i Visby, söndagen den 4 juli 2010 klockan 15.00 i Högskolan på Gotlands lokaler, Cramérgatan 10. Rikskronofogdens medverkan är ett bra initiativ, framförallt då många av de omkring 500000 svenskar som förekommer i Kronofogdens skuldregister även är föräldrar, och då skuldsattas barn naturligtvis också belastas av den ekonomiska situationen i hemmet. Jag tycker mig någonstans ha läst att även Rikskronofogden är förälder, och om vi utgår ifrån detta och att Rikskronofogden själv har suttit med en nyfödd i famnen och räknat att antalet fingrar och tår stämmer, behöver jag inte närmare förklara mitt intresse i seminariet än att jag själv är överskuldsatt, och ensamstående mamma till en funktionshindrad flicka på femton år.

I seminarieprogrammet för dagen framgår att följande ska diskuteras utifrån Kronofogdemyndighetens perspektiv: "Kronofogdemyndigheten – är utsatta barn lika med barn i fattiga familjer? Barnfattigdomen har ökat – hur ser ni på det? på hur familjens ekonomiska situation påverkar barnen? Vad innebär det i förlängningen? vuxenfattigdom, lättare att hamna i kriminalitet et cetera? Vilket stöd behövs från samhället?"

Ett par av dessa frågor kan jag besvara direkt utifrån ett gäldenärsperspektiv:

- Ja och nej - för att man är född in i en fattig familj behöver man inte vara utsatt för vad som helst, men man blir ekonomiskt utsatt då inga marginaler finns och bara det nödvändigaste kan konsumeras, och man blir socialt utsatt då ekonomiska svårigheter gör det omöjligt att delta i sociala sammanhang på samma villkor som andra barn. Man får ett sämre skyddsnät, helt enkelt, och sämre verktyg och därmed sämre möjligheter inför framtiden.

- Barnen hittar sina egna strategier för att hantera föräldrarnas, och därmed sin egen, fattigdom. Vissa barn lär sig att inte be om saker de vill ha eller behöver för att inte göra tillvaron svårare för sina föräldrar, andra kompenserar sig genom att till exempel snatta för att kunna hålla samma ekonomiska standard som sina jämnåriga - men inte alla barn som snattar gör det för att de har svårt med pengar i hemmet. På samma sätt kan man säga att en del av de flickor som poserar utmanande framför webkameran hemma i flickrummet gör det av ekonomiska skäl, men alla tonåriga flickor som poserar för webpublik gör det inte för att få mer pengar till konsumtion för att deras föräldrar inte kan försörja dem. Några kanske "bara" gör det för att få en uppmärksamhet som de uppfattar som positiv. Hur vet vi vad som är vad?

Det vi ser av barnfattigdomen är effekterna av den, ett slags skal som finns där, men det är svårt att avgöra exakt vad som ligger bakom de symtom barnen visar. Fattigdom är en social sjukdom, inte främst en ekonomisk. Kronofogdemyndigheten är naturligtvis inte ansvarig för att den enskilde personen är skuldsatt, men man fungerar idag som en smittbärare, som skapar sjukdomen fattigdom i samma andetag som man säger att man har ett samhällsuppdrag. Myndigheten är skapt för att reglera skulder, och då man använder tvångsmetoder såsom utmätning på lön så tvingar man också fram barnfattigdom. Det är mycket hårda ord. Vad menar jag då med det?

Om jag är barn till en vuxen med skulder hos Kronofogden så förväntas jag kunna växa upp till en ytterst liten kostnad. I de fall en skuldsatt människa har barn, räknas barnbidrag, bostadsbidrag och eventuellt underhåll samman med ordinarie inkomst, och så beräknas vid löneutmätningen kostnaden för barnen efter en mall som kallas normalbelopp. För närvarande betyder detta att föräldern vid löneutmätning får förbehålla sig 2 378 kronor för ett barn under sju års ålder, eller 2 737 för ett barn mellan sju och arton års ålder. Beloppet ska då täcka kostnaden för barnets mat, blöjor, barnvagnar, kläder och skor, försäkringar, hygienartiklar, möbler till rummet, normal läkarvård och mediciner vid tillfälliga åkommor, kostnaden för barnets elförbrukning, födelsedags- och julfirande, tvätt, resor, fritidsaktiviteter, simskola, cyklar, leksaker, pulkor, skridskor, lusselinnen och tärnljus och frukt till dagis, telefon, mobiltelefon, mp3-spelare, cd-spelare, cd-skivor, dator och tillgång till internet för att kunna sköta läxorna, biobesök, fickpengar, skolresor, och så vidare. På samma gång beräknar Konsumentverket i en undersökning som publicerades så sent som denna vecka, att man för en flicka i min dotters ålder, 15 år, enbart för områdena kläder och skor, fritid/lek, hygien och försäkring skäligen ska räkna med en kostnad på 1540 kronor, plus en månadskostnad för livsmedel på motsvarande 1290 under de perioder hon äter lunch i skolan. Under skolloven ska man räkna med en högre kostnad för livsmedel, 1660 kronor i månaden. Sammanräknat skiljer nu i juli månad en hel del mellan Kronofogdemyndighetens norm på 2737 kronor för femtonåringens hela levnadskostnad, och Konsumentverkets norm på 3200 kronor för endast livsmedel, kläder och skor, fritid/lek, hygien och försäkring, och mycket annat oräknat. I ett hem med vuxna som har löneutmätning, innebär anpassningen av barnets kostnader efter Kronofogdens normalbelopp, att barnet hamnar under det som är en normal levnadsnivå enligt Konsumentverkets definition. Det betyder i praktiken att Kronofogdemyndigheten genom tillämpande av dagens norm vid löneutmätning i barnfamiljer skapar barnfattigdom.

Om jag är ett umgängesbarn till en förälder som har utmätning så finns jag inte. Faktiskt, så är det, för i Utsökningsbalken som reglerar Kronofogdemyndighetens utmätning på en skuldsatt förälders inkomster finns inget utrymme alls för de barn som inte bor stadigvarande hos föräldern. Inga pengar får därmed räknas av för att reserveras ens för barnets livsmedelskostnader, och än mindre för att barnet ska kunna garanteras några aktiviteter tillsammans med sin umgängesförälder. Detta gör att barn som har umgängesföräldrar med utmätning på inkomsterna genom Kronofogdemyndighetens försorg automatiskt blir fattiga vid all vistelse i umgängesförälderns hem, då inga medel avsatts till dem. Konsekvensen blir ofta uteblivet umgänge, och därmed är förlusten för såväl barn som för vuxen inte bara ekonomisk utan även social och emotionell.

Om jag är ett funktionshindrat barn till en vuxen med utmätning på inkomsten blir jag också automatiskt fattig. Detta eftersom funktionshinder alltid medför att föräldern måste bära extra kostnader för att tillgodose barnets behov av stöd under uppväxten. Vare sig det handlar om ett rullstolsburet barn vars behov gör att familjen måste ha en extra stor och bensinslukande bil för att kunna lämna hemmet, specialkost eller utebliven arbetsinkomst på grund av täta läkarbesök, hjälp i skolan eller på fritiden, så kommer funktionshindret att innebära utlägg som inte räknats in i Konsumentverkets norm och ännu mindre i Kronofogdemyndighetens normalbelopp som beskrivet ovan. Som förälder till ett barn med funktionshinder kan man beviljas ekonomiskt stöd ifrån Försäkringskassan, vårdbidrag. Detta ska täcka de merkostnader familjen kan förväntas ha på grund av funktionshindret, men om en förälder har utmätning på grund av obetalda skulder räknas även vårdbidraget in i den utmätningsbara inkomsten, och så försvinner det ekonomiska stödet för barnet samtidigt som behovet av ekonomiskt stöd kvarstår. Man blir inte mindre funktionshindrad för att vårdbidraget går förlorat, men man blir ett fattigt barn då föräldern fortfarande på något sätt måste betala för merkostnaderna, och så får man avstå ifrån något som kanske vore självklart enligt Konsumentverkets mallar.

Med detta skrivet, anser jag mig ha redogjort för hur Kronofogden idag genom tillämpandet av normalbelopp vid utmätning på skuldsatta föräldrars inkomster gör barn fattiga, och håller dem kvar i fattigdom genom hela uppväxten. Det beror inte på att kronofogdar äro sällsynt elaka och barnhatande varelser, utan på att vi har en lagstiftning och en regering som ger Kronofogdemyndigheten sitt uppdrag, och en Kronofogdemyndighet som följer lagen och lyder den uppdragsbeskrivning den fått. Jag tycker det är fel att barn till skuldsatta ska straffas för skulder som deras föräldrar ansvarar för. I den bästa av världar kunde jag nu be Rikskronofogden att omedelbart åtgärda dessa fel, genom att

1. Höja det normalbelopp som sätts av för barnens räkning på ett sådant sätt att summan kan tänkas motsvara den verkliga kostnaden för att fostra ett barn i dagens samhälle.

2. Se även till de barn som inte stadigvarande bor hos föräldrar med skulder och utmätning på sin inkomst, så att ett ekonomiskt utrymme för barnets skapas, som är likvärdigt med det som ett stadigvarande boende barn skulle ha fått under motsvarande tidsperiod.

3. Ta hänsyn till de barn som på grund av funktionshinder behöver extra stöd, och tillåt dem stöd som kostar pengar. Mät inte ut vårdbidragen, utan respektera Försäkringskassans bedömning av stödets ekonomiska omfattning, så att dessa familjer i praktiken inte tvingas välja mellan att köra sitt funktionshindrade barn till bassängträning eller att köpa skor till något av syskonen.

Och kanske skulle något gå att göra, men jag frågar då vad? Och hur förbättrar vi villkoren för barn vars föräldrar har skulder hos Kronofogden? Hur vill Rikskronofogden förbättra villkoren för de barn jag nämnt här?

Den här veckan, närmare bestämt i torsdags den 1 juli, började regeringens riktade insats för att höja levnadsstandarden hos flerbarnsfamiljer att gälla genom höjningen av flerbarnstillägget. Av de barnfamiljer som har många barn är det en förhållandevis stor andel som lever med låg ekonomisk standard, det var regeringens tes när de beslutade om höjningen. Hur många av dessa familjer vars vuxna medlemmar idag har skulder hos Kronofogden och utmätning vet ingen, för Kronofogdemyndigheten för själv ingen som helst statistik över förekomst av barn i gäldenärernas hushåll. Men jag gissar att det rör sig om ganska många barn som inte kommer få någon höjning av levnadsstandarden nu heller, för att flerbarnstillägget räknas in i den utmätningsbara inkomsten samtidigt som normalbeloppet inte höjs. Så för de barn som enligt regeringen har det svårast kommer höjningen inte att märkas. Kronofogdemyndigheten tar pengarna.




Mannan, medlem i Fattiga Riddare Stockholm, 2010-07-04


Intressant?

Ulrika är i Almedalen!

Läs även andra bloggares åsikter om barnfattigdom, BRIS, Fattiga riddare, fattigdom, kronofogden, skulder, utmätning, Almedalen

Kronofogden tar skatteåterbäringen - en klassfråga av år 2010. Till den som har skall varda givet!

I dagarna får runt 2,8 miljoner svenskar skatteåterbäring, till en summa av totalt 20,7 miljarder kronor, skriver SVD idag. Att det går så snabbt idag med den elektroniska deklarationsmöjligheten, gör att många hinner få sina pengar till semestern, som ett tillskott i semesterkassan eller kanske som en extra buffert att handla för under regniga sommardagar. I DN uttalar sig Skatteverkets verksamhetsutvecklare Kaj Hoyer:
- Många har gjort husavdrag och rotavdrag. Så det är fler som får pengar och de får mer pengar än förra året.
Vad många svenskar kanske inte vet, är att den som har skulder hos Kronofogden går miste om sin återbäring, då Skatteverket överför pengarna direkt till fogden som använder dem till att reglera den enskildes skuldsaldo. Förra året, 2009, drabbade detta ungefär 70 000 svenskar. Så hur slår detta? Är fördelningen av indragna skatteåterbäringar jämn i samhället?

Utslaget per individ fick den genomsnittlige återbäringsmottagaren ungefär 7500 kronor tillbaka under 2009. Den genomsnittlige skuldsatte, vars återbäring gick direkt till Kronofogden, förlorade i genomsnitt 4887 kronor, alltså bara drygt 65% av vad genomsnittssvensken fick i återbäring.

Det kan bero på att överskuldsatte Sven, som blev arbetslös efter skilsmässan och idag sitter med underhållsskulder för tre barn till försäkringskassan, inte har råd med något hus att lägga pengar på så att han därmed kan få pengar tillbaka genom ROT-avdraget. Det kan bero på att Svea, 57 år, som blev långtidssjukskriven och sedan sjukpensionär i slutet av 90-talet, efter många år på bidrag och med släpande skulder hos Kronofogden, inte heller har råd att köpa så kallade Hushållsnära tjänster, och därmed inte kan få några pengar tillbaka genom RUT-avdraget. Så gör man när man ökar klyftorna i ett samhälle, så att var och en får lära sig sin plats i näringskedjan direkt: se till att de som har ska kunna få ännu mer genom ett skattesystem som gynnar de ekonomiskt starka, och se till att ytterligare utarma dem som har det svårt från början. För det är så det står i böckernas bok: Matteus 13:12

till den som har skall varda givet men från den som intet har skall tagas det han äger

Så cementerar man fattigdomen i det skikt som finns längst ner, de i Sverige kastlösa utanförställda, de som har betalningsanmärkningar och obetalda skulder, och därmed inte kan bemötas som fullvärdiga medborgare. Så ser vårt land ut idag. Är det så vi vill ha det?


Pingat på intressant och twingly.

Läs även andra bloggares åsikter om kronofogden, konsumera, utmätning, utslagning, skatteverket

Måndagsblues

Kanske är det ganska representativt för hur livet för en överskuldsatt kan se ut. Jag vaknar i vargtimmen och har pengar i huvudet, eller bristen på pengar snarare. Inte den jag lever med idag, för jag har ju tagit ut lön nu och kommer tillochmed att kunna gå till tandläkaren om några veckor för att åtgärda det mest akuta. Nej, det som spökar idag är det som komma skall, för åren går fort nu och snart är jag inte mamma längre, bara Mannan, med allt vad det innebär.

Lilla Mannan är femton nu. Om ett år får jag inget mer barnbidrag för henne, hon får studiebidrag istället, men bara under skolterminerna. Underhållet i från pappa Manna lär finnas kvar så länge hon pluggar och jag antar att jag kan få bostadsbidrag tilldess hon fyller arton, men sen är det stopp. Jag måste hjälpa till att ordna ett eget boende åt henne så snart hon är myndig, för jag kommer inte ha råd att ha henne boende hemma i all evighet, och hon måste komma ut ur boet och skapa ett eget liv utifrån sina egna förutsättningar, med eller utan funktionshinder. Och så kanske jag har en någorlunda ordnad inkomst då, och så kanske jag kommer ha löneutmätning på heltid igen trots att skulderna aldrig kommer krympa när räntorna äter upp inbetalningarna till Kronofogden, och mamma Manna kommer vara bara Mannan och ha ett normalbelopp kvar när hyran är betald som kommer motsvara dagens 4400 kronor per månad, ungefär. Och jag kommer inte kunna hjälpa lilla Mannan med pengar då, för jag kommer få svårt att klara ens mig själv på den summan. Hur ska jag kunna överleva på så litet pengar? Och hur ska jag kunna få tag i en mindre lägenhet när lilla Mannan har flyttat, för då kommer jag inte kunna betala för att bo i en trea på sextio kvadrat längre. Kommer hyresvärden gå med på att jag flyttar till något mindre fast jag har betalningsanmärkningar? Och hur ska jag få råd att åtgärda alla skador i lägenheten när jag flyttar ut? Bara att titta på väggarna i den lilla Mannans rum ger mig huvudvärk, för hon har satt fläckar på tapeten så där måste tapetseras om, annars måste jag betala... Och hur ska jag få råd att flytta? För jag behöver hjälp om den nya lägenheten ligger mer än några hundra meter bort, och jag har ingen bil och ingen mer familj än lilla Mannan som kan hjälpa mig att bära.

Och så står jag barfota och halvnaken på vardagsrumsgolvet klockan halv fem på morgonen och tittar på soffan och tänker att den är så sliten nu så den kan jag förstås kasta, men det går ju inte för i soprummet finns ingen plats för så stora möbler och hur får jag iväg den till nån sopcentral utan körkort och bil? Och vissa saker kan jag kanske sälja och annat kan jag ge bort till lillan när hon flyttar, och sen kan jag i bästa fall sitta där i min nya etta resten av livet och vänta på att det ska ta slut nångång, för det känns ju så, skuldfri kommer jag aldrig att bli och råd att bygga upp något nytt liv får jag inte heller. Jag blir trettiosex i sommar och när den lilla Mannan flyttar ut kommer jag att vara trettionio, kanske. Och i min familj blir man i genomsnitt bara sextiotvå år, beräknat på hur gamla mina närmaste anhöriga har varit när de gått vidare, och då har jag tittat två generationer bakåt och räknat in farfar och farmor och morfar och mormor också. Cancer, infarkter, depressioner och påföljande självmord, eller bara olust att leva om man säger som det är, är väldigt effektivt när det gäller att avsluta en hel släkt, och ser jag det så, ja då har jag bara drygt tjugosex år kvar nu och sen är det över. Tjugosex år kvar i Kronofogdens rullar, och sen är jag skuldfri. Det blir väldigt långa år, känns det som.

Mamma Manna är olydig och ljuger för kronofogden

Fortfarande nikotinfri. Nu har abstinensbesvären lagt sig såpass att jag kan tänka igen, eller nästan i alla fall.Och som min oavlönade arbetsvecka börjar gå mot sitt slut, tänker jag unna mig att lätta på mitt onda samvete. Jag ljuger för Kronofogden. Eller snarare: jag undanhåller viktig privatekonomisk information från Kronofogden, så gott det nu går. Ännu värre: jag är så omoralisk och genomrutten att jag inte ens skäms för det.

Som skuldsatt är jag mer eller mindre fredlös. Min egen bedömning av vad jag kan betala, eller rättare sagt inte kan betala, är helt oväsentlig. Som ekonomisk varelse är jag omyndigförklarad och tilldelad Kronofogdemyndigheten som förmyndare. Genom betalningsanmärkningarna är jag officiellt svartlistad och förhindrad att ingå avtal som alla andra vuxna människor kan ingå, och den dag jag får pengar igen, kommer myndigheten och tar dem. Helt korrekt, för det är självklart att jag ska betala, och Kronofogden agerar enligt sitt uppdrag:

"En god betalningsvilja ska upprätthållas i samhället och företeelser som kan leda till överskuldsättning ska motverkas. Medborgare och företag ska ha förtroende för Kronofogdemyndighetens verksamhet och det ska vara lätt för medborgare och företag att göra rätt för sig."

Det innebär i praktiken att jag får moderlig hjälp och stöd att göra rätt för mig genom utmätning. Nu äger jag inget av värde, eller jo, några aktier i min egen arbetsplats som i nuläget är värda ...ingenting. Firman går uselt och om jag så skänker den till kompanjonen är den omkull på mindre än en timme, för det går på bara viljan. Jag kan inte ta ut någon lön just nu, ännu mindre sälja eländet innan jag fått det på fötter. Om det vänder, om, kan jag be kompanjonen lösa ut mig eller sälja min del, betala lite skulder och börja om från början som löntagare, men det är en annan historia.

Alltså. Inga pengar finns att hämta genom försäljning av mina ägodelar, såvida den verkställande myndighetens tjänstemän inte drabbas av någon hjärninfarktsliknande åkomma och börjar riva i mitt hem efter förbrukningsvaror som kan avyttras, gamla mjölkglas och liknande som kanske kan generera intäkter vid en auktion. Glasen skulle nog se bra ut i statistiken, men vad ska lilla Mannan dricka mjölk ur sen då?

Nästa alternativ för att hjälpa mig upprätthålla min goda betalningsvilja, enligt uppdrag, blir då löneutmätning. Kronofogden räknar ut hur mycket av min lön jag får behålla, det kallas förbehållsbelopp. För mig blir det min bostadskostnad plus det som kallas ett normalbelopp, och Kronofogden tar resten av pengarna för att portionera ut till bland andra CSN, Skatteverket, Radiotjänst och Bonniers Bokklubb. När jag nu inte kan ta ut någon lön för tillfället, är detta inget direkt bekymmer för vare sig myndigheten eller mig, men den dag jag kan ta ut lön igen blir jag oundvikligen djupt osams med Kronofogden. Det beror på två saker: dels får KFM inte bry sig om hur mycket jag kan handla mat för på årsbasis, och dels ligger det inte i KFM´s uppdrag att se till mitt behov av en ekonomisk buffert. KFM ska mäta ut allt som går att mäta ut. Jag får som skuldsatt inte ha någon ekonomisk buffert. Smaka på den....

Såhär är det: först och främst beräknar KFM mina inkomster från månad till månad. Det betyder att det inte spelar någon roll om jag från februari till maj har tvingats låna pengar av vänner eller sms-låneföretag för att klara mina utgifter. Får jag ut en hel lön i juni, så ska KFM genast ta sin bit av kakan, och att jag släpar med privata lån som måste betalas tillbaka kommer man inte att ta hänsyn till vid beräkningen av utmätningsbart belopp. Inkomsten mäts bara från en månad till en annan, och då är det likgiltigt om jag en stor del av året tjänat alldeles för litet, det ska mätas ut direkt i alla fall. Det finns alltså inget golv i utmätningen, ingen "lägre än såhär kan du inte sjunka"-nivå. Med det skrivet, har jag klargjort att jag tänker göra mitt bästa för att KFM inte ska få reda på när jag får en hel lön nästa gång. Jag kommer inte ringa och prata med dem, förrän jag fått in så mycket att jag på årsbasis kan påstås ha en skälig levnadsstandard motsvarande vad jag skulle haft vid vanlig löneutmätning, i alla fall på pappret. Så hinner jag lösa in ett par småskulder på eget initiativ också, om det händer, för så snålt som jag lever nu är det knappt möjligt att dra sig fram. Naturligtvis handlar detta om att jag driver min egen försörjning i företaget: vore jag en vanlig anställd som fått gå från jobbet och saknade a-kassa, så fick jag väl socialbidrag i alla fall. Nu är jag egenföretagare, och saknar därmed skydd och rättigheter. Och systemet är inte alls utformat för att hindra människor med betalningsanmärkningar från att driva företag, nej?

Komplikation nummer två: jag får inte ha någon ekonomisk buffert, för jag har skulder. Som skuldsatt med utmätning hängande över sig, får man aldrig ha tillgång till pengar utöver det som ska täcka de behov man har för exakt en månad framåt i tiden. Alltså: du har utmätning på din lön, och får behålla så mycket att du kan betala ditt boende samt naturligtvis det så kallade normalbeloppet som ska täcka mat, kläder, tv-licensen och så vidare. Kronofogden har fått sin bit av din lön genom utmätningen, och de pengar som är kvar får du göra vad du vill med, tror du. Inte! För om du sparar en del av pengarna, om du till exempel måste lägga undan några hundralappar varje månad för att kunna betala bredbandsavin som kommer en gång i kvartalet, så kan du bli av med dem också. Bara låt pengarna stå kvar på bankkontot, så är de fullt utmätningsbara för Kronofogden oavsett om de kommer ifrån ditt normalbelopp eller inte. Då räknas de nämligen plötsligt som bankmedel, alltså som en ekonomisk buffert istället för medel avsatta för din omedelbara överlevnad, och så är de lovligt byte för Kronofogdemyndigheten om du så svälter ihjäl på kuppen. Eller inte kan betala tv-avgiften eller bredbandet, så att ännu en eller ett par räkningar går till....Kronofogden. Samma sak om KFM ser att du som skuldsatt företagare har pengar stående på ditt skattekonto i väntan på att de ska dras. Boff, så är pengarna utmätta och du är i praktiken försatt i konkurs.

När jag nu är i erkännartagen... förra fredagen kom mina pengar. Eller rättare sagt: förra fredagen kom en peng från en organisation jag haft privata affärer med tidigare, som hade noterat att jag fått en för liten peng av dem tidigare och ville kompensera mig för det. Väldigt snällt. Jag hade diarré från måndagen då brevet kom, till fredag klockan 00.12 då jag äntligen fick ut pengarna ur bankautomaten. Enligt lagen om alltings jävlighet borde organisationen ifråga ha meddelat Kronofogden att jag skulle få en extra utbetalning, och då borde Kronofogden ha lagt beslag på pengarna innan jag fick dem till kontot, men av någon anledning valde vår herre att se till mig som liten är och så fick jag pengarna i näven istället. Klockan 00.12 på fredag natt då, för det vågar ingen jävel låta dem stå kvar till klockan 07.00 på morgonen på väg till kontoret, ifall någon Kronofogdeanställd är koffeinpigg och kan lyckas utmäta dem ifrån bankkontot. Väninnan A gapskrattade när jag berättade för henne om min nattliga promenad ner till automaten i city "...elva grader kallt och djup snö och rånrisk mitt i natten, och alldeles för snål är du för att ta en taxi... du är inte KLOK!" Nej, men pengar är pengar är pengar och jag måste ju ha dem, eller hur?

I skrivande stund har jag ungefär tjugotre kronor på mina konton. Jag har nästan två hyror liggande i ett kuvert på annan ort. Om Kronofogden frågar mig om jag vet när jag kommer kunna ta ut en hel lön nästa gång, kommer jag att säga "Nää, det blir att svälta, jag tar sms-lån nu" och så tänker jag se riktigt korkad ut, och kommer de tillbaka igen efter tre månader och undrar hur jag kan betala hyran fast jag inte har någon lön kommer min bästa kompis ställa sig upp och vittna om hur mycket pengar hon lånat ut till mig. Inte för att KFM bryr sig om våra affärer, utan för att jag ska slippa bli anklagad för att arbeta svart också, och skönstaxerad på det. För det skulle ingen tro på hur jag har det, det vidhåller jag.

Hittills i februari har jag inte släppt ifrån mig mer än 678,50, varav 379,50 har gått till matvaror därhemma. Detta eftersom jag så väl vet att efter solsken kommer regn, och även om jag blir utan inkomst en tid så måste hyra och mat betalas, framförallt som jag har ett barn därhemma. Min oärlighet garanterar att jag som förälder kan tillgodose lilla Mannans behov av tak över huvudet. Det är min plikt som förälder att skydda mitt barn, och allt annat vore oansvarigt av mig. Bedrägeri mot Kronofogden? Jaa! Undanhållande av medel som kunde gått till mina borgenärer? Jaa! Ångrar jag mina synder? Nej!! För jag är mamma i första hand, skuldsatt i andra. Om det gör mig till en dålig samhällsmedborgare, en samvetslös lögnhals och bedragare, så är jag väl det då.

- Vill du veta vad du skulle få behålla, om Kronofogden en vacker dag kom och ville ha en bit av dig?

Gå hit, utan att passera Gå, och ta för Guds skull inte ut några fyratusen kronor på vägen!

Du kan inte betala, därför tar vi dina barn

Jag borde ligga hemma idag. Jag är fortfarande sjuk, men så läser jag nyheterna på text-tv. Få saker kan få mig att reagera såsom politiska utspel kring barns rättigheter. Följdaktligen spelar det ingen roll att datorn hemma har havererat, att det är nästan tjugo grader kallt ute och att det är en bit till kontoret. Jag måste få veta mer, och jag måste kommentera.

Svenskan igen, då. Kristdemokraterna är igång med sina kommundagar nere i Jönköping, och folkhälsominister Maria Larsson gör starka uttalanden om att barn inte ska behöva förlora sina hem av ekonomiska skäl. Men vad är det du säger egentligen, Maria?

Först till de självklara sakerna:

"Vi ser att barn vräks i vårt land och det är helt oacceptabelt. För varje barn är det en katastrof att inte ha ett hem att gå till."

OK, där är vi överens.

Sedan redogör artikelförfattaren för statistiken. 483 barn vräktes under de tre första kvartalen -09 vilket är en halv sanning, eftersom de 483 är bara de som kunnat räknas. En grupp som hamnar utanför statistiken är till exempel de barn vars föräldrar vräks från andrahandskontrakt i Stockholm eller Malmö - de faller utanför, så den verkliga siffrorna är högre. Barn till föräldrar som separerat faller också bort, då barnet inte räknas som vräkt om bara mamma förlorar sitt boende, så länge pappa har sitt boende kvar. Fel i statistiken eftersom vi inte är överens om mätmetoderna, men OK, det är en formsak.

Sen blir det värre.

"Maria Larsson tror dock att det finns skäl att skärpa socialtjänstlagen, så att kommunernas ansvar för att barn inte ska vräkas ska bli tydligare.
- Det är angeläget att täppa till lagen, säger hon."

Är vi där nu igen, Maria? "Lagstifta bort barnfattigdomen!!" Det ska vara olagligt med fattiga barn i Sverige, och det är kommunerna genom socialtjänsten som ska stå för verkställigheten. I dåliga tider kommer de extrema åsikterna fram, och oavsett det beror på Sveriges dåliga ekonomi eller Kristdemokraternas politiska förtroendekris, så är det samhällets svagaste som ska utnyttjas som språngbräda.

Some facts of life, Maria:

Vi har fattiga barn i Sverige, och det beror på att vi har fattiga föräldrar i Sverige. Barnen som föds till oss har inte valt det själva. När mamma och pappa inte kan få pengarna att räcka till det nödvändigaste, så drabbas barnet av det. Det förstår du, eller hur?

Sen blir det svårare. Socialtjänsten kan bara ingripa, om de vet vad som hänt. Om hyresvärden kontaktar dem och berättar att "nu vräker vi en barnfamilj", eller vänder sig till Kronofogdemyndigheten med begäran att verkställa avhysning ifrån bostaden. KFM kan varsko socialtjänsten, men bara under förutsättning att de vet att det finns barn i hushållet, vilket kan vara nog så svårt om barnet t.ex. är skrivet hos den andra föräldern. Vräkningar hamnar heller inte alltid hos KFM, eftersom de allra flesta frivilligt ger sig av från den bostad de inte kan betala för, och själva ser till att så snabbt som möjligt betala skulder till hyresvärden utan socialtjänstens inblandning. Man flyttar in hos vänner eller släktingar, tyst och snyggt. Bara ett fåtal ger sig frivilligt tillkänna för myndigheterna. Varför det?

När man går till socialtjänsten för att be om hjälp, blir man ofrånkomligen utredd. Inte bara som ekonomiskt hjälpsökande, utan som försörjare. Man bedöms som förälder, och hur bra förälder kan man vara när man inte klarar att betala det allra viktigaste, det vill säga hyran? Man är nog lite dum i alla fall, det är nog något fel på en eftersom man förslösat sin lilla lön, eller sitt arbetslöshetsbidrag. Man är slösaktig, eftersom man inte kunnat prioritera rätt och lägga undan pengar till sämre tider, och säkert har man köpt ett och annat som inte alldeles nödvändigt eftersom man inte haft riktig kontroll på sin ekonomi. Man skäms, och man är rädd. Ännu värre: man har väldigt goda skäl att vara väldigt rädd.

Vart sjunde barn till lågutbildade ensamstående mammor med socialbidrag omhändertas.

En gång till:

Vart sjunde barn till lågutbildade ensamstående mammor med socialbidrag omhändertas.

Söker man hjälp hos socialtjänsten, eller ännu värre: blir man tvungen att söka hjälp för andra, tredje eller femte gången, vilket inte är ovanligt, ställs man som förälder obevekligen inför frågan

-Är du verkligen lämplig som förälder, när du inte kan försörja ditt eget barn?

Så är omhändertagandet av barn, för närvarande cirka 6 000 unga i Sverige varje år, i slutändan en klassfråga. Det är till större delen de fattigastes barn som omhändertas. Så försvarar man omhändertaganden genom att hävda att man gör dem i barnens intresse, då de måste skyddas ifrån de föräldrar som inte klarar av att försörja dem. För att de sätter sina egna intressen före barnens, för att de förslösar sina pengar på sånt de själva vill ha, istället för att betala hyran så barnen har det allra nödvändigaste, en bostad. Så får man som hjälpsökande hos socialtjänsten utstå en granskning som knäcker den starkaste, och finna sig i att redovisa sitt liv in i minsta detalj. Inte bara när det gäller inkomsten, för det kan ju hända att man faktiskt kan bevisa att den inkomst man har är fullständigt otillräcklig, utan också hur man använt den. I slutändan får de allra flesta biståndssökande någon form av hjälp, men det kostar individen så mycket att ännu fler avstår.

För överskuldsatta föräldrar, som inte sällan har mycket låga inkomster eller får behålla så litet av sina inkomster då Kronofogden utmätt allt utom förbehållsbeloppet, är frågan om barnfattigdom inget som är aktuellt bara under några få kommundagar i Jönköping. Vi lever med den här problematiken varje dag. Våra barn är fattiga, eftersom vi är fattiga. Kronofogden har som myndighet statens uppdrag att se till att vi förblir fattiga, eftersom vi ska göra rätt för oss och lämna ifrån oss allt som inte är direkt nödvändigt för överlevnaden under exakt en månad framåt i tiden. Därför är vi oerhört sårbara när verkligheten slår till, när vi bli sjuka och får ut mindre i lön än vi behöver, eller när något går sönder och måste repareras omgående. Det räcker med akut tandvärk för att en oplanerad utgift ska slå sönder vardagsekonomin för oss i flera månader framöver, och även om KFM ofta bistår oss med att mäta ut mindre när vi förklarar varför folktandvården knep en fjärdedel av förbehållsbeloppet, så kan det ta tid innan vi får ordning på pengarna igen. Det är lätt hänt att hamna efter med en hyra i det läget, och lika lätt att bli vräkt. Gör det oss mindre lämpade att vara föräldrar? Betyder det, i klartext, att överskuldsatta är dåliga föräldrar?

Tala klartext, Maria Larsson, för en gångs skull. Är konsekvensen av ditt utalande till barnfattigdom, att vi nu ska förlora våra barn också? Att våra barn ska förlora oss, med stöd av socialtjänstlagen, efter allt annat de gått miste om? I sådana fall är det inget annat än arvssynd vi talar om, i den bibliska kontexten. Öga för öga, tand för tand. Du kan inte betala, därför tar staten dina barn. Utmätning i Sverige 2010.

Svenska Högtider: Alla Heliga Senapsmackors Afton

Ikväll är det Alla Heliga Senapsmackors Afton, den kväll då flest senapssmörgåsar avnjuts i det svenska folkhemmet. Såhär gör du för att fira rätt och traditionsenligt:

Duka fint på köksbordet, med tända ljus, servett och ett stort glas vatten. Öppna skafferidörren och ta ut din sista brödskiva, den där du tänkt ha till frukost, "men vad fan...". Pilla bort eventuellt mögel innan du lägger brödet på en assiett, och placera denna på bänken jämte kylskåpet som om du tänkt göra dig en vanlig smörgås. Öppna kylskåpsdörren. Titta efter smörpaketet. När du tittat och vet säkert att det inte finns något smörpaket, titta efter osten, eller något annat pålägg. När du har tittat färdigt och konstaterat att det inte finns något pålägg alls, letar du efter majonnäsburken. När du konstaterat att den också har lämnat dig, är det dags. Sträck ut handen efter senapstuben i kylskåpsdörren, skaka den lite så oljan blandar sig med smeten inuti, och kläm sedan ut en rejäl klick senap mitt på brödbiten. Ta fram en smörkniv och bred ut senapen, sätt dig vid bordet och konsumera anrättningen under vördnadsfull tystnad. Sticker senapen för starkt i näsan, är det tillåtet att använda servetten till att snyta sig med, oavsett vad etikettexpert Magdalena Ribbing säger, för det är ändå ingen som ser dig. Drick vatten till.

Detta är vad som utspelar sig i folkhemmet just denna afton, då hundratusentals svenskar har tomt i kylskåpen kvällen innan januarilönen kommer. För barnfamiljer på marginalen infaller den årliga Senapsmackeaftonen den 19 januari, och emellanåt elva gånger till: 19 februari, 19 mars, 19 april et cetera, då barnbidraget som kommer den 20:e varje månad är vikt till matinköp och inte till barnens behov. För pensionärer och människor som lever på sjukbidrag, infaller Senapsmackedagarna på olika datum beroende på vilken dag i månaden de själva är födda. Några firar Senap den 20:e och får sina pengar den 21:a, andra firar Senap den 21:a och får pengar den 22:a, och så vidare. För löntagare som har utmätning på Kronofogdens begäran, för närvarande omkring 120 000 svenskar, är Senapsmackeaftnarna inget anmärkningsvärt, snarare en återkommande och tråkig vardagshändelse, och högtiden firas därför inte alls.

Förlåt, jag tänkte köpa lite mat då...om det går för sig?

Dagens tyngsta besked var kanske oundvikligt ändå. Jag ska tända ett ljus för Trollhättans alla bilindustriarbetare ikväll, det verkar som de kan behöva en vänlig tanke när GM nu slutligen lägger korten på bordet: vi vill inte sälja, vi vill lägga ner...

Elräkningen kom idag, för förbrukningen i december det vill säga. Trots alla förmaningar till dottern att inte lämna lampor tända och mitt gnetande med att frosta av frysen, beslutet att bara använda lågenergilampor och efter alla mörka decemberkvällar då julgransbelysningen fått vara nedsläckt, blev den förbaskade notan 297 kr istället för mer normala 230 kr. Små pengar kanske, men fan vad försmädligt när man kämpar för att det ska gå åt andra hållet. Jag betalade in den direkt med de 300 kr jag hade kvar av decemberlönen, jag hade satt av pengar med risk för att Kronofogden skulle hitta dem och utmäta dem från kontot, för jag visste ju elen skulle bli dyrare, men ändå... det svider. Ändå är jag lättad, nu är den betald i god tid och det är skönt ifall det skiter sig för mig längre fram. Kan jag inte betala nästa räkning i slutet av februari lär det dröja till mitten av mars innan min elleverantör märker det, och då hinner jag få in barnbidraget för april och kan betala den då. Kortsiktig planering, men det fungerar.

Har kört mitt vanliga veckorace i affärerna ikväll. I vår lilla stad delas matbutikernas reklamblad ut just på måndagar, och det gör per automatik att jag ägnar mig åt att jämföra priser, planera den närmaste veckans inköp och sedan gå runt mellan butikerna för att få tag på det jag behöver till lägsta möjliga kostnad. Naturligtvis kräver det tid, men jag brukar sitta med reklamen på lunchrasten, oftast via butikskedjornas hemsidor där de lägger ut pdf-filer på veckans kampanjer, och så hinner jag se i lugn och ro vilka som tar minst för respektive vara. Utan att peka ut någon särskild kedja kan jag säga att vissa butikers reklam åker bort direkt. Som den där fina affären som gjort sig känd med tv-snuttar på de kommersiella kanalerna, där vi följt samma lilla mysiga gäng butiksarbetare där de sliter för att tillfredsställa kundernas alla tänkbara behov de senaste åren, naturligtvis med helt korrekta politiska attityder till bland annat hemlösa och ungdomar med handikapp, nu senast Downs Syndrom. Den här veckan innehöll deras reklamblad flera fina erbjudanden, bland annat apelsiner för bara tio kronor kilot vilket skulle passa oss bra när framförallt min dotter behöver c-vitamin för att ta upp järnet ur sin köttfria kost. Men för att få lov att köpa butikens apelsiner till detta låga pris, måste man ha ett litet plastkort för att bevisa att man är en så pass duglig kund att man förtjänar sina billiga apelsiner - och i den klubben platsar inte jag. Jag får inget kort, och därmed inga rabatter, för jag har betalningsanmärkningar. Eller enklare uttryckt: för att jag inte har tillräckligt med pengar för att betala mina skulder, får jag inte köpa apelsiner billigt. De vill inte ha mig som kund?! Min före detta arbetskamrat, som också har betalningsanmärkningar, försökte argumentera med butikschefen om detta för en tid sedan. "Jag vill inte ha kredit hos er" sa hon, "men jag vill öppna ett XXX-konto där jag kan sätta in en del av mina lönepengar för att handla mat för varje månad. Jag spenderar matkassan här ändå, så det gör väl ingen skillnad för er? Annat än att ni får pengarna direkt, och slipper vänta på att banken ska skicka er den summa jag betalar med mitt bankkort i kassan. Sen vill jag också ha rabatt och återbäringskuponger på det jag köpt, precis som alla andra som handlar här". Det hela slutade med att hon bytte butik, men det kanske jag inte behöver förklara närmare?

Så "mysiga" affären går bort direkt, jag går nån annanstans och köper mina apelsiner. En konkurrerande, medlemsägd butikskedja ska sälja apelsiner, äpplen och päron för små pengar hela vecka 2, så dem går jag till på fredag efter jobbet istället. Åter till verkligheten! Kvällens första promenad tog jag direkt efter jobbet, och i en danskägd lågprislada fick jag fatt på ägg, 20 st för 26 kronor, och vitkål för 4 kronor kilot. Väl hemma med detta slängde jag in en kopp kallt kaffe i mikron, och satte mig sedan med reklambladen igen. Inköpspromenad nummer två gick till en annan lågprislada litet längre bort, och resulterade bland annat i färsk blomkål för 15 kr/kg, 4,5 liter mjölk för 27,75 och fem burkar tomatkross för sensationella 18 kronor. Det blir pannkakor och grönsakssoppa den här veckan, men det kanske inte heller behöver någon närmare förklaring?

Jag blir lite trött ibland. På mig själv för att jag bryr mig om att härja runt och jaga småpengar att spara, istället för att bara köpa, äta och skita i elräkningar och skulder. På matbutikerna, som jagar oss kunder både när vi har pengar att betala med och när vi inte har några pengar att betala med. På kassörskorna i lågprisladorna, som efter alla dessa år jag handlat där borde ha resignerat, men fortfarande himlar med ögonen när jag varenda måndagkväll kommer till kassan med bara, bara kampanjvaror i korgen, och inte en enda grej till ordinarie pris. "Nu är hon här igen, skatan", tänker de kanske och i så fall förstår jag dem, men jag fortsätter besöka dem i alla fall. För hur det än är måste vi ha mat, jag har inte råd att vara stolt, och det kräver definitivt ingen närmare förklaring.