SVT Rapport 100713: Här är de värsta skuldfällorna

SVT Rapport klarar de väsentliga nyheterna även under semestertider. Ur reportaget:

"Förra året lämnades 1,2 miljoner fordringar in till kronofogden. Telefonabonnemang, internet och sms-lån var några av de värsta skuldfällorna.

Men var tionde skuld gällde oförsäkrade bilar, och enligt Trafikförsäkringsföreningen får allt fler problem med att betala.

(---)

1,2 miljoner ansökningar
Förra året lämnades 1,2 miljoner ansökningar om betalningsföreläggande in till Kronofogden.

Nästan var tionde ansökan, 108.000 stycken, kom från just Trafikförsäkringsföreningen.

-Det är tyvärr ett normalt fall, att det från början är en liten fordran som växer med inkassoavgifter och att man lämnar den till Kronofogden, säger Mikael Gavatin, verksjurist vid Kronofogden.

(---)

Hos Trafikförsäkringsföreningen säger man att ett av grundproblemen är de cirka 60.000 oförsäkrade bilar som finns på vägarna, och märker att fler fått problem att betala försäkringen på senare år.

-De flesta fallen avgörs med en uppgörelse och en avbetalningsplan. Sedan går några fall till rättslig prövning, och där har vi märkt att fler bestrider istället för att vilja nå en uppgörelse, säger Susanne Svanholm, föreningens chefsjurist."



Andra storkunder hos Kronofogden är kommuner och landsting, Centrala Studiestödsnämnden (CSN), Svensk Adressändring, med 10.000 fordringar, och socialdemokraternas lotteri A-lotterierna, som anmälde 4.000 skulder förra året.

"-Jag tror inte att det handlar om att man är slarvig eller glömmer bort, jag tror att det handlar om att man inte har råd att betala, säger Mikael Gavatin, verksjurist vid Kronofogden.

-Om man märker att man får problem att betala, kontakta då fordringsägaren och se om det går att hitta en lösning innan vi kopplas in."

På Rapports hemsida publicerar man även en lista över de oftast om betalningsföreläggande företagen i Sverige, samt deras ombud, ofta inkassobolag.


Tio-i topp att gå till Kronofogdemyndigheten med skulderna:

Sökande: TRAFIKFÖRSÄKRINGSFÖRENINGEN
Antal: 107714
Ombud: TRAFIKFÖRSÄKRINGSFÖRENINGEN

Sökande: HI3G ACCESS AB
Antal: 52758
Ombud: INTRUM JUSTITIA SVERIGE AB

Sökande: TELIASONERA SVERIGE AKTIEBOLAG
Antal: 43855
Ombud: SERGEL INKASSO/KREDITTJÄNST

Sökande: E.ON FÖRSÄLJNING SVERIGE AKTIEBOLAG
Antal: 30407
Ombud: INTRUM JUSTITIA I SVERIGE AB

Sökande: SERGEL KREDITTJÄNSTER AB
Antal: 30096
Ombud: SERGEL INKASSO/KREDITTJÄNST

Sökande: VODAFONE SVERIGE AKTIEBOLAG
Antal: 24596
Ombud: INTRUM JUSTITIA I SVERIGE AB

Sökande: ALEKTUM INKASSO AB
Antal: 20443
Ombud: ALEKTUM INKASSO AB

Sökande: COMHEM AB
Antal: 18786
Ombud: INTRUM JUSTITIA SVERIGE AB

Sökande: GOTHIA FINANCIAL GROUP AB
Antal: 17979
Ombud: GOTHIA FINANCIAL GROUP AB

Sökande: FORTUM MARKETS AB
Antal: 17176
Ombud: INTRUM JUSTITIA I SVERIGE AB


Varmt tack till reporter Andreas Öbrink och ansvarig för webbpublikation Torbjörn Jacobsson för ett bra inslag i kvällsnyheterna. Missade du det? Här kan du titta! Om du betalt din tv-licens, förstås...



Intressant? Pingat!

Läs även andra bloggares åsikter om betalningsanmärkning, kronofogden, skulder, skuldsanering 3 år överskuldsättning, utanförskap

Jagar småpengar

Har nu på förmiddagen förnyat mitt avtal med elleverantören. Konsumentverket rekommenderar att man tittar på vad flera elleverantörer kan erbjuda, så man får mesta möjliga för pengarna, men när man har betalningsanmärkningar är det inte helt lätt att byta leverantör hiters och diters. Tur att leverantören har olika erbjudanden då, så man har någon möjlighet att få ner priset... Jag valde rörligt pris i ett år, för även om det small till och blev jättedyrt under vintern, så har det sänkts till mer normala nivåer nu och blir det riktigt lågt har jag möjlighet att binda mig ett år eller mer på ett fastprisavtal. I vilket fall som helst blir det billigare än det som kallas "tillsvidarepris", alltså det pris som man får om man inte gör något avtal alls med sitt elbolag. Och så slapp jag undan årsavgiften på 345 kronor också, och det gör ju inte ont precis. En sparad peng är en vunnen peng, eller vad säger man?

345 kronor kan vi äta mat i två veckor för.

SVT Rapport ikväll: Allt fler unga i kronofogdens grepp

Ny statistik från Kronofogdemyndigheten visar att unga vuxnas skulder växer. På bara fyra år har de obetalda räkningarna ökat med 50 procent.

Statistik som publiceras av SVT ikväll:

Ansökningar om betalningsförelägganden

Siffrorna avser personer i åldern 18 till 25 år.

2006: 104 468
2007: 124 560
2008: 130 593
2009: 157 438


Källa: Kronofogden

SVT skriver vidare:

"Kronofogdens statistik visar att det handlar mest om obetalda mobiltelefonräkningar och avbetalningar av konsumtionsvaror som de unga inte klarar att betala tillbaka.

-Vi tror att det kan bero på att unga människor har allt större möjlighet att skuldsätta sig, säger Karolin Kull, kommunikatör på Kronofogden till Rapport.

Karolin Kull säger till Rapport att det inte är ovanligt att de unga har flera mobilabonnemang registrerade på sig.

Enligt Kronofogden har många ungdomar dåliga kunskaper om privatekonomi och många saknar kunskap om vilka kostnader det innebär att flytta hemifrån. Därför vill Kronofogden att privatekonomi ska bli ett obligatoriskt ämne i gymnasieskolan."


En annan bidragande orsak, om man låter bli att göra det lätt för sig, skulle kunna vara att det idag tar många år för unga att etablera sig på arbetsmarknaden, vilket ger låga inkomster - ofta för låga för att leva på. Det kan du inte utbilda bort. Antalet otrygga anställningar för unga - framförallt genom bemanningsföretag som från en dag till en annan godtyckligt kan besluta vem som får jobba och vem som inte får - och ett försäkringssystem med en för unga nästan ouppnåelig a-kassa som ofta tränger de unga på arbetsmarknaden ut i socialtjänstens verkliga badlands, är det kanske inte så konstigt att fler unga inte kan "göra rätt för sig", tänker jag. Däremot är de en guldgruva för inkassobolagen: betala, eller bli utslagen från samhället för all framtid, det är det unisona budskapet från en bransch som bara sväller och sväller. Detta ser vi på Fattiga Riddares Forum, dit numer även mycket unga personer hittar och ber om hjälp att lösa sina desperata situationer. Är det så den svenska staten ska behandla de ungdomar som om några år ska betala in den skatt som krävs för att beslutsfattarna ska kunna få sina höga löner?

Tänk så många ungdomslägenheter man skulle kunna hyra för 135000 kronor i månaden!

Tillägg 100614: Ulrika Ring, Fattiga Riddare Stockholm kommenterar nyheten i sin blogg.



Intressant och pingat på Twingly.

Läs även andra bloggares åsikter om arbetslös, betalningsanmärkning, ekonomiska svårigheter, fattigdom, konsumera, kronofogden, social exklusion, utanförskap

Måndagsblues

Kanske är det ganska representativt för hur livet för en överskuldsatt kan se ut. Jag vaknar i vargtimmen och har pengar i huvudet, eller bristen på pengar snarare. Inte den jag lever med idag, för jag har ju tagit ut lön nu och kommer tillochmed att kunna gå till tandläkaren om några veckor för att åtgärda det mest akuta. Nej, det som spökar idag är det som komma skall, för åren går fort nu och snart är jag inte mamma längre, bara Mannan, med allt vad det innebär.

Lilla Mannan är femton nu. Om ett år får jag inget mer barnbidrag för henne, hon får studiebidrag istället, men bara under skolterminerna. Underhållet i från pappa Manna lär finnas kvar så länge hon pluggar och jag antar att jag kan få bostadsbidrag tilldess hon fyller arton, men sen är det stopp. Jag måste hjälpa till att ordna ett eget boende åt henne så snart hon är myndig, för jag kommer inte ha råd att ha henne boende hemma i all evighet, och hon måste komma ut ur boet och skapa ett eget liv utifrån sina egna förutsättningar, med eller utan funktionshinder. Och så kanske jag har en någorlunda ordnad inkomst då, och så kanske jag kommer ha löneutmätning på heltid igen trots att skulderna aldrig kommer krympa när räntorna äter upp inbetalningarna till Kronofogden, och mamma Manna kommer vara bara Mannan och ha ett normalbelopp kvar när hyran är betald som kommer motsvara dagens 4400 kronor per månad, ungefär. Och jag kommer inte kunna hjälpa lilla Mannan med pengar då, för jag kommer få svårt att klara ens mig själv på den summan. Hur ska jag kunna överleva på så litet pengar? Och hur ska jag kunna få tag i en mindre lägenhet när lilla Mannan har flyttat, för då kommer jag inte kunna betala för att bo i en trea på sextio kvadrat längre. Kommer hyresvärden gå med på att jag flyttar till något mindre fast jag har betalningsanmärkningar? Och hur ska jag få råd att åtgärda alla skador i lägenheten när jag flyttar ut? Bara att titta på väggarna i den lilla Mannans rum ger mig huvudvärk, för hon har satt fläckar på tapeten så där måste tapetseras om, annars måste jag betala... Och hur ska jag få råd att flytta? För jag behöver hjälp om den nya lägenheten ligger mer än några hundra meter bort, och jag har ingen bil och ingen mer familj än lilla Mannan som kan hjälpa mig att bära.

Och så står jag barfota och halvnaken på vardagsrumsgolvet klockan halv fem på morgonen och tittar på soffan och tänker att den är så sliten nu så den kan jag förstås kasta, men det går ju inte för i soprummet finns ingen plats för så stora möbler och hur får jag iväg den till nån sopcentral utan körkort och bil? Och vissa saker kan jag kanske sälja och annat kan jag ge bort till lillan när hon flyttar, och sen kan jag i bästa fall sitta där i min nya etta resten av livet och vänta på att det ska ta slut nångång, för det känns ju så, skuldfri kommer jag aldrig att bli och råd att bygga upp något nytt liv får jag inte heller. Jag blir trettiosex i sommar och när den lilla Mannan flyttar ut kommer jag att vara trettionio, kanske. Och i min familj blir man i genomsnitt bara sextiotvå år, beräknat på hur gamla mina närmaste anhöriga har varit när de gått vidare, och då har jag tittat två generationer bakåt och räknat in farfar och farmor och morfar och mormor också. Cancer, infarkter, depressioner och påföljande självmord, eller bara olust att leva om man säger som det är, är väldigt effektivt när det gäller att avsluta en hel släkt, och ser jag det så, ja då har jag bara drygt tjugosex år kvar nu och sen är det över. Tjugosex år kvar i Kronofogdens rullar, och sen är jag skuldfri. Det blir väldigt långa år, känns det som.

Fisk och vin

Nej, jag är inte katolik. Men vi är i fastan, hur vi än gör har vi kommit till den del av kyrkoåret då fredagen för mig betyder fisk och i år har vi inte råd att äta kött här hemma, så det blir verkligen fisk enligt gammal tradition. När lilla Mannan var liten räckte det med att jag köpte konserverade fiskbullar som vi åt mosade med kokt potatis, men man blir less på sånt man äter för ofta bara för att det är billigt, och så måste man hitta andra alternativ. Hittills har jag spenderat hela 266 kronor av månadens tusenlapp avsatt till mat, men då har jag köpt två kilo fryst torskfilé för knappt hundra kronor och det får jag ut ganska många fastefredagar av, så jag tänker inte gräma mig. Min köttvägrande dotter är också väldigt nöjd för mamma Manna lagade fiskgryta på ett nytt recept ikväll med chili och ris, och när jag stod med disken tog hon backning en tredje gång. Vad hon äter! Sånt värmer en gammal mammas hjärta, att den lilla Mannan äter och är glad, och jag fick hennes tillstånd att upprepa receptet längre fram, och med det får man nog säga att vi haft en lyckad fredagkväll.

Och jag dricker vin ikväll! Inte för att jag tagit mig råd, eller tagit mod till mig för den delen och gått till Systembolaget, skuldsatt och vanartig som jag är. Däremot är jag bra på att stoppa undan saker till ett bättre tillfälle, och just ikväll tog jag fram den där flaskan min kompanjon gav mig förra året efter en tysklandsresa då bilen kom hem fullastad med just vin. Det kallas för självmedicinering har jag hört...

Jag sover fyra-fem timmar per natt. Jag somnar någonstans runt halv ett - ett i bästa fall, och vaknar alldeles för tidigt varje morgon. 03.58, 05.37, 04.16... långt innan klockan ringer är jag klarvaken, och det spelar ingen roll om jag ska jobba eller inte, för min hjärna har bestämt att sömn är ett överskattat tillstånd och att mitt inre larmsystem ska stå på "ON" dygnet runt. Den här veckan har fantastiska saker hänt, det har börjat rulla in jobb på mitt lilla företag och på söndag måste jag gå ner till kontoret för att hinna ordna en del saker till kommande arbetsvecka, så jag börjar få hoppet tillbaka nu. Börjar!! Jag skrev inte att allt har ordnat sig, märk väl. Jag skrev inte heller att "jag kan nog ta ut en halv lön i slutet av april", något sådant skulle jag aldrig påstå för jag har varit drabbat av livet och verkligheten förut, och då utmanar man inte ödet genom att vara övermodig och dum. Men jag börjar så smått få hoppet åter.... så nu handlar tillvaron om att hålla ut, och hålla ihop så länge det går. Det betyder att jag kan ge mig själv ett "OK" till att dricka rödvin för att få sova, och så länge en flaska kan ge mig två nätters sömn ligger jag troligen på rätt sida av den fina linje som skiljer brukare från missbrukare, eller så har jag fel och behöver upplysas, men bara jag får sova bryr jag mig inte mer om saken just ikväll. Kristi blod är utgjutet för mig, jag har tagit nattvarden, är jag kanske inte förlåten då? Jag är så spänd i kroppen att jag med jämna mellanrum får påminna mig om att jag måste andas, att jag inte kan gå med axlarna uppdragna till öronen hela tiden och att jag måste tänka aktivt på att slappna av om jag ska kunna somna om kvällarna. Och i samma stund jag slappnar av kommer huvudvärken, och som det är lördag imorgon och jag ska få vara litet ledig vet jag redan nu att jag kommer ha ont i skallen, må illa, frysa och se ljusa eller mörka prickar eller floaters och ha en mängd andra märkliga symtom, som förmodligen hör till fenomenet migrän. Det händer även om jag inte druckit vin, eller någon annan sorts alkohol heller för den delen. Och det är dags att gå till en läkare för länge sen, men det finns inga pengar till vare sig det eller till medicin, så varför skulle jag göra det?

En annan sak är att landstinget i mitt län sedan fem dagar inte längre accepterar kontant betalning. Endast kortbetalning gäller. Vad ska jag göra som inte har något betalkort för att jag har betalningsanmärkningar? Låta bli att bli sjuk, eller be om att få en faktura som jag sannolikt blir nekad eftersom jag har betalningsanmärkningar?

Nu ska jag gå och lägga mig. Jag ska ta med mig katten, en gratistidning jag plockade upp på stan som innehåller ett korsord i lagom storlek, och en penna. Med litet tur slipper jag vakna i vargtimmen och tro att jag ska gå till jobbet.

Förlåt, jag tänkte köpa lite mat då...om det går för sig?

Dagens tyngsta besked var kanske oundvikligt ändå. Jag ska tända ett ljus för Trollhättans alla bilindustriarbetare ikväll, det verkar som de kan behöva en vänlig tanke när GM nu slutligen lägger korten på bordet: vi vill inte sälja, vi vill lägga ner...

Elräkningen kom idag, för förbrukningen i december det vill säga. Trots alla förmaningar till dottern att inte lämna lampor tända och mitt gnetande med att frosta av frysen, beslutet att bara använda lågenergilampor och efter alla mörka decemberkvällar då julgransbelysningen fått vara nedsläckt, blev den förbaskade notan 297 kr istället för mer normala 230 kr. Små pengar kanske, men fan vad försmädligt när man kämpar för att det ska gå åt andra hållet. Jag betalade in den direkt med de 300 kr jag hade kvar av decemberlönen, jag hade satt av pengar med risk för att Kronofogden skulle hitta dem och utmäta dem från kontot, för jag visste ju elen skulle bli dyrare, men ändå... det svider. Ändå är jag lättad, nu är den betald i god tid och det är skönt ifall det skiter sig för mig längre fram. Kan jag inte betala nästa räkning i slutet av februari lär det dröja till mitten av mars innan min elleverantör märker det, och då hinner jag få in barnbidraget för april och kan betala den då. Kortsiktig planering, men det fungerar.

Har kört mitt vanliga veckorace i affärerna ikväll. I vår lilla stad delas matbutikernas reklamblad ut just på måndagar, och det gör per automatik att jag ägnar mig åt att jämföra priser, planera den närmaste veckans inköp och sedan gå runt mellan butikerna för att få tag på det jag behöver till lägsta möjliga kostnad. Naturligtvis kräver det tid, men jag brukar sitta med reklamen på lunchrasten, oftast via butikskedjornas hemsidor där de lägger ut pdf-filer på veckans kampanjer, och så hinner jag se i lugn och ro vilka som tar minst för respektive vara. Utan att peka ut någon särskild kedja kan jag säga att vissa butikers reklam åker bort direkt. Som den där fina affären som gjort sig känd med tv-snuttar på de kommersiella kanalerna, där vi följt samma lilla mysiga gäng butiksarbetare där de sliter för att tillfredsställa kundernas alla tänkbara behov de senaste åren, naturligtvis med helt korrekta politiska attityder till bland annat hemlösa och ungdomar med handikapp, nu senast Downs Syndrom. Den här veckan innehöll deras reklamblad flera fina erbjudanden, bland annat apelsiner för bara tio kronor kilot vilket skulle passa oss bra när framförallt min dotter behöver c-vitamin för att ta upp järnet ur sin köttfria kost. Men för att få lov att köpa butikens apelsiner till detta låga pris, måste man ha ett litet plastkort för att bevisa att man är en så pass duglig kund att man förtjänar sina billiga apelsiner - och i den klubben platsar inte jag. Jag får inget kort, och därmed inga rabatter, för jag har betalningsanmärkningar. Eller enklare uttryckt: för att jag inte har tillräckligt med pengar för att betala mina skulder, får jag inte köpa apelsiner billigt. De vill inte ha mig som kund?! Min före detta arbetskamrat, som också har betalningsanmärkningar, försökte argumentera med butikschefen om detta för en tid sedan. "Jag vill inte ha kredit hos er" sa hon, "men jag vill öppna ett XXX-konto där jag kan sätta in en del av mina lönepengar för att handla mat för varje månad. Jag spenderar matkassan här ändå, så det gör väl ingen skillnad för er? Annat än att ni får pengarna direkt, och slipper vänta på att banken ska skicka er den summa jag betalar med mitt bankkort i kassan. Sen vill jag också ha rabatt och återbäringskuponger på det jag köpt, precis som alla andra som handlar här". Det hela slutade med att hon bytte butik, men det kanske jag inte behöver förklara närmare?

Så "mysiga" affären går bort direkt, jag går nån annanstans och köper mina apelsiner. En konkurrerande, medlemsägd butikskedja ska sälja apelsiner, äpplen och päron för små pengar hela vecka 2, så dem går jag till på fredag efter jobbet istället. Åter till verkligheten! Kvällens första promenad tog jag direkt efter jobbet, och i en danskägd lågprislada fick jag fatt på ägg, 20 st för 26 kronor, och vitkål för 4 kronor kilot. Väl hemma med detta slängde jag in en kopp kallt kaffe i mikron, och satte mig sedan med reklambladen igen. Inköpspromenad nummer två gick till en annan lågprislada litet längre bort, och resulterade bland annat i färsk blomkål för 15 kr/kg, 4,5 liter mjölk för 27,75 och fem burkar tomatkross för sensationella 18 kronor. Det blir pannkakor och grönsakssoppa den här veckan, men det kanske inte heller behöver någon närmare förklaring?

Jag blir lite trött ibland. På mig själv för att jag bryr mig om att härja runt och jaga småpengar att spara, istället för att bara köpa, äta och skita i elräkningar och skulder. På matbutikerna, som jagar oss kunder både när vi har pengar att betala med och när vi inte har några pengar att betala med. På kassörskorna i lågprisladorna, som efter alla dessa år jag handlat där borde ha resignerat, men fortfarande himlar med ögonen när jag varenda måndagkväll kommer till kassan med bara, bara kampanjvaror i korgen, och inte en enda grej till ordinarie pris. "Nu är hon här igen, skatan", tänker de kanske och i så fall förstår jag dem, men jag fortsätter besöka dem i alla fall. För hur det än är måste vi ha mat, jag har inte råd att vara stolt, och det kräver definitivt ingen närmare förklaring.