Lagtext om Skuldsanering

Från Riksdagens hemsida.

Skuldsaneringslag (2006:548)

SFS nr: 2006:548
Departement/myndighet: Justitiedepartementet L2
Utfärdad: 2006-06-08
Ändrad: t.o.m. SFS 2007:636
Registeruppgifter (regeringen)
--------------------------------------------------------------------------------

Allmänna bestämmelser

1 § Skuldsanering innebär att en gäldenär helt eller delvis
befrias från ansvar för betalningen av de skulder som omfattas
av skuldsaneringen.

Om ackord och konkurs finns särskilda bestämmelser.

2 § Kronofogdemyndigheten prövar ärenden om skuldsanering och
ärenden om omprövning av ett beslut om skuldsanering.

Kommunen skall inom ramen för socialtjänsten eller på annat
sätt lämna råd och anvisningar i budget- och skuldfrågor till
skuldsatta personer. Denna skyldighet gäller även under
skuldsaneringsförfarandet och under löptiden för en
betalningsplan enligt 9 §.

Konsumentverket skall stödja och ge vägledning för den budget-
och skuldrådgivning som kommunerna skall svara för.

3 § Vid skuldsanering enligt denna lag behöver hänsyn inte tas
till föreskrifter om eftergift eller nedsättning i någon annan
författning.

En borgenär får utan hinder av föreskrifter i någon annan
författning godta ett förslag om skuldsanering enligt denna
lag.

Allmänna villkor för skuldsanering

4 § Skuldsanering får beviljas en gäldenär med hemvist i
Sverige som är fysisk person, om

1. gäldenären är på obestånd och så skuldsatt att han eller hon
inte kan antas ha förmåga att betala sina skulder inom
överskådlig tid, och

2. det är skäligt med hänsyn till gäldenärens personliga och
ekonomiska förhållanden att skuldsanering beviljas honom eller
henne.

Den som är folkbokförd i Sverige skall vid tillämpningen av
första stycket anses ha hemvist i Sverige.

Vid tillämpningen av första stycket 2 skall särskilt beaktas
skuldernas ålder, omständigheterna vid deras tillkomst, de
ansträngningar gäldenären har gjort för att fullgöra sina
förpliktelser och det sätt på vilket gäldenären har medverkat
under handläggningen av ärendet om skuldsanering.

5 § I fråga om den som är näringsidkare gäller, utöver
villkoren i 4 §, att skuldsanering får beviljas endast om det
finns särskilda skäl med hänsyn till näringsverksamhetens ringa
omfattning och enkla beskaffenhet.

6 § En gäldenär som är ålagd näringsförbud enligt lagen
(1986:436) om näringsförbud får inte beviljas skuldsanering.
Detsamma gäller en gäldenär som tidigare beviljats
skuldsanering, om det inte finns synnerliga skäl för
skuldsanering.

Skulderna

7 § En skuldsanering omfattar, om inte annat föreskrivs i denna
lag, alla fordringar på pengar mot gäldenären som har uppkommit
före den dag då beslut meddelas enligt 14 § andra stycket att
inleda skuldsanering. Skuldsanering medför att rätten till
ränta eller dröjsmålsavgift på en sådan fordran bortfaller för
tiden efter nämnda dag.

Vid skuldsaneringen får det bestämmas att en fordran som avses
i första stycket och som är beroende av villkor, inte är till
beloppet fastställd eller inte är förfallen till betalning,
inte skall omfattas av skuldsaneringen. I fråga om en sådan
fordran får borgenären utan hinder av föreskrifter i annan
författning bevilja anstånd med betalningen under den tid
betalningsplanen enligt 9 § löper.

En skuldsanering omfattar inte

1. en fordran på familjerättsliga underhåll,

2. en fordran för vilken borgenären har panträtt eller annan
förmånsrätt enligt 6 eller 7 § förmånsrättslagen (1970:979)
eller retentionsrätt, till den del säkerheten räcker till för
betalning av fordran,

3. en fordran för vilken borgenären, innan beslut om att inleda
skuldsanering har meddelats, har fått förmånsrätt enligt 8 §
förmånsrättslagen, när det gäller egendom som har tagits i
anspråk vid verkställigheten,

4. en fordran som inte är förfallen till betalning och som är
beroende av att borgenären tillhandahåller en motprestation,
eller

5. en fordran som är tvistig.

Bestämmelsen i tredje stycket 1 gäller inte när
Försäkringskassan eller ett utländskt offentligt organ inträtt
i den underhållsberättigades rätt till underhållsbidrag.

Innehållet i en skuldsanering

8 § Alla fordringar som enligt 7 § omfattas av skuldsaneringen
har lika rätt.

Utan hinder av första stycket får en fordran

1. ges sämre rätt, om borgenären samtycker, eller

2. betalas före andra fordringar, om den efter fördelning
enligt 9 § första stycket avser ett mindre belopp och det är
skäligt med hänsyn till omfattningen av skulderna och övriga
omständigheter.

I 23 § finns bestämmelser om vad som skall gälla i fråga om
fordringar som inte har anmälts i ärendet.

9 § Vid en skuldsanering skall det bestämmas

1. vilka fordringar som enligt 7 § skall omfattas av
skuldsaneringen,

2. vad som enligt 8 § skall gälla för dem,

3. vilket belopp som skall fördelas mellan borgenärerna, och

4. en betalningsplan som visar när och hur kvarstående belopp
av varje borgenärs fordran skall betalas.

Det belopp som skall fördelas mellan borgenärerna skall
bestämmas så att skuldsaneringen tar i anspråk gäldenärens
samtliga tillgångar och inkomster efter avdrag för vad som
skall förbehållas gäldenären för dennes och dennes familjs
försörjning. Därvid skall bestämmelserna i 7 kap. 4 och 5 §§
utsökningsbalken om förbehållsbelopp vara vägledande. Det får
bestämmas vid skuldsaneringen att förbehåll även skall göras
för betalning av en fordran som, enligt 7 § tredje stycket
eller beslut som fattas med stöd av 7 § andra stycket, inte
omfattas av skuldsaneringen.

Av fördelningen enligt första stycket 3 skall det framgå hur
stor procentandel av fordringarnas belopp som skall kvarstå.

Den betalningsplan som skall bestämmas enligt första stycket 4
skall löpa under fem år, om det inte finns särskilda skäl att
bestämma en kortare tid.

Ansökan om skuldsanering

10 § En ansökan om skuldsanering skall göras skriftligen hos
Kronofogdemyndigheten.

Ansökan skall vara egenhändigt undertecknad av gäldenären.
Lag (2006:745).

11 § Ansökan skall innehålla

1. de uppgifter om gäldenären som anges i 33 kap. 1 § första
och andra styckena rättegångsbalken samt uppgift som visar att
gäldenären har hemvist i Sverige,

2. en förteckning över gäldenärens tillgångar och skulder med
uppgift om varje borgenärs namn, person- eller
organisationsnummer, postadress och telefon,

3. uppgift om gäldenärens inkomster och utgifter,

4. uppgift om förhållanden som avses i 4 § tredje stycket, och

5. de uppgifter om gäldenärens och dennes familjs personliga
och ekonomiska förhållanden som i övrigt är av betydelse för
prövning av frågan om skuldsanering skall inledas.

Uppgifterna enligt första stycket skall lämnas av gäldenären på
heder och samvete.

Bristfällig ansökan

12 § Om en ansökan är bristfällig, skall Kronofogdemyndigheten
förelägga gäldenären att avhjälpa bristen. Av föreläggandet
skall det framgå att ansökan kan avvisas om föreläggandet inte
följs. Föreläggandet behöver inte delges.

Kronofogdemyndigheten skall avvisa en ansökan om skuldsanering,
om den är så bristfällig att den inte kan läggas till grund för
prövning i sak och gäldenären inte har följt ett föreläggande
att avhjälpa bristen. Lag (2006:745).

Avslag på ansökan

13 § Om det framgår av ansökan om skuldsanering eller annan
tillgänglig utredning att gäldenären inte uppfyller villkoren
enligt 4 eller 5 § eller inte får beviljas skuldsanering på
grund av 6 §, skall Kronofogdemyndigheten avslå ansökan.

Om det, sedan beslut har meddelats enligt 14 § andra stycket om
att inleda skuldsanering, framkommer att förutsättningarna för
skuldsanering enligt denna lag inte är uppfyllda, skall
Kronofogdemyndigheten avslå ansökan. Ansökan får också avslås,
om gäldenären inte inställer sig personligen vid ett
sammanträde eller om gäldenären i övrigt inte medverkar vid
ärendets handläggning. Lag (2006:745).

Inledande av skuldsanering

14 § Kronofogdemyndigheten skall i den utsträckning det behövs
inhämta upplysningar om gäldenärens personliga och ekonomiska
förhållanden från andra myndigheter. Kronofogdemyndigheten får
också, om det finns särskilda skäl, hålla ett sammanträde
enligt 17 § för att avgöra om skuldsanering skall inledas.

Om Kronofogdemyndigheten inte enligt 12 § avvisar eller enligt
13 § första stycket avslår en ansökan om skuldsanering, skall
myndigheten snarast besluta att skuldsanering skall inledas.
Lag (2006:745).

15 § När ett beslut har meddelats om att inleda skuldsanering
skall Kronofogdemyndigheten genast genom en kungörelse i Post-
och Inrikes Tidningar uppmana var och en som har en fordran mot
gäldenären att skriftligen anmäla den till
Kronofogdemyndigheten senast en månad från dagen för
kungörelsens införande. Om det finns särskilda skäl, kan
Kronofogdemyndigheten införa kungörelsen även i en eller flera
ortstidningar. Kronofogdemyndigheten kan också förlänga fristen
till två månader, om det finns särskilda skäl. Lag (2006:745).

Utredningen hos Kronofogdemyndigheten

16 § Har skuldsanering inletts, skall Kronofogdemyndigheten se
till att ärendet blir så utrett som dess beskaffenhet kräver.
Lag (2006:745).

17 § Kronofogdemyndigheten skall kalla gäldenären att inställa
sig personligen vid ett sammanträde, om det kan antas vara till
fördel för utredningen. Vid sammanträdet skall gäldenären lämna
de ytterligare upplysningar som behövs för att avgöra frågan om
skuldsanering.

Kallelsen skall sändas till gäldenären under den adress
gäldenären senast har uppgivit i ärendet. Kallelsen behöver
inte delges.

I kallelsen skall gäldenären upplysas om syftet med
sammanträdet och om att ansökan kan avslås om gäldenären inte
inställer sig personligen.

18 § Kronofogdemyndigheten får till sammanträde enligt 17 §
kalla även en borgenär, annan myndighet eller någon annan som
kan bidra till utredningen av ärendet. Kallelsen behöver inte
delges.

Beslut om skuldsanering

19 § När det finns en tillräcklig utredning, skall
Kronofogdemyndigheten tillsammans med gäldenären upprätta ett
förslag om skuldsanering som innehåller de uppgifter som anges
i 9 §. Lag (2006:745).

20 § Förslaget om skuldsanering skall sändas till samtliga
kända borgenärer vars fordringar omfattas av skuldsaneringen
med föreläggande för dem att yttra sig över förslaget inom viss
tid. I föreläggandet skall det anges att ett uteblivet yttrande
inte hindrar ett beslut om skuldsanering. Föreläggandet skall
delges borgenärerna. Om en fordran som anmälts enligt 15 § inte
omfattas av skuldsaneringen, skall borgenären underrättas om
detta.

21 § Efter utgången av den tid som avses i 20 § skall
Kronofogdemyndigheten pröva om gäldenären skall beviljas
skuldsanering.

Ett beslut om skuldsanering skall genast kungöras i Post- och
Inrikes Tidningar. Lag (2006:745).

Förbud mot exekutiva åtgärder

22 § Efter Kronofogdemyndighetens beslut om att inleda
skuldsanering får utmätning för fordringar som uppkommit
dessförinnan inte äga rum innan frågan om skuldsanering är
avgjord, om inte, efter överklagande, rätten på begäran av en
borgenär bestämmer annat. Om utmätning ändå sker, är åtgärden
utan verkan.

Första stycket gäller inte fordringar som enligt 7 § tredje
stycket inte omfattas av skuldsaneringen.

Det som sägs i denna paragraf tillämpas även i fråga om beslut
om betalningssäkring och verkställighet av ett sådant beslut.
Lag (2006:745).

Verkan av skuldsanering

23 § En skuldsanering befriar gäldenären från ansvar för
betalningen av de skulder som omfattas av skuldsaneringen i den
utsträckning som dessa sätts ned. Genom skuldsaneringen befrias
gäldenären från ansvar för betalningen av fordringar som inte
är kända i ärendet, om inte fordringen är sådan som avses i 7 §
tredje stycket.

Skuldsaneringen inverkar inte på den rätt en borgenär har mot
en borgensman eller någon annan som förutom gäldenären svarar
för fordringen.

Omprövning av skuldsanering

24 § På ansökan av en borgenär vars fordran omfattas av ett
beslut om skuldsanering kan Kronofogdemyndigheten upphäva
beslutet eller, i fall som avses i 4 och 5, ändra det som har
bestämts i en fråga som avses i 9 § första stycket 2-4, om

1. gäldenären

a) har gjort sig skyldig till oredlighet mot borgenärer,

b) har gjort sig skyldig till uppsåtligt försvårande av konkurs
eller exekutiv förrättning, eller

c) i hemlighet har gynnat någon borgenär för att inverka på
skuldsaneringsfrågans avgörande,

2. gäldenären i sin ansökan om skuldsanering eller annars under
ärendets handläggning medvetet har lämnat oriktiga uppgifter
till men för borgenären,

3. gäldenären har lämnat oriktig uppgift till ledning för
myndighets beslut i fråga om skatt eller avgift som omfattas av
skuldsaneringen eller underlåtit att lämna uppgift trots att
gäldenären är uppgiftsskyldig och den oriktiga uppgiften eller
underlåtenheten medfört att ett beslut blivit felaktigt eller
inte fattats,

4. gäldenären inte följer betalningsplanen, såvida avvikelsen
inte är ringa, eller

5. gäldenärens ekonomiska förhållanden har väsentligen
förbättrats efter beslutet om skuldsanering och detta beror på
omständigheter som inte kunnat förutses vid beslutet.

I fall som avses i första stycket 5 skall ansökan ges in inom
fem år från dagen för skuldsaneringen. Om löptiden för
betalningsplanen har förlängts enligt 26 §, gäller i stället
den tiden.

Upphävs ett beslut om skuldsanering, blir en borgen eller annan
säkerhet som tredje man har ställt för betalning av belopp som
avses i 9 § första stycket 3 ogiltig, om inte tredje mannen
kände till eller borde känt till de omständigheter som anges i
första stycket 1 eller medverkade till att gäldenären åsidosatt
sina förpliktelser enligt första stycket 2. Lag (2006:745).

25 § På ansökan av gäldenären kan Kronofogdemyndigheten ändra
det som har bestämts i en fråga som avses i 9 § första stycket
2-4, om

1. gäldenärens ekonomiska förhållanden har väsentligen
förändrats efter beslutet om skuldsanering och detta beror på
omständigheter som inte kunnat förutses vid beslutet, eller

2. det finns synnerliga skäl. Lag (2006:745).

26 § Vid ändring av ett beslut om skuldsanering får löptiden
för betalningsplanen förlängas till som längst sju år.

27 § En ansökan om upphävande eller ändring enligt 24 eller
25 § av ett beslut om skuldsanering skall göras skriftligen hos
Kronofogdemyndigheten. Ansökan skall innehålla uppgifter om

1. det beslut som avses, och

2. de omständigheter som åberopas till stöd för upphävande
eller ändring.

Om en ansökan är bristfällig tillämpas 12 §. Lag (2006:745).

28 § Bestämmelserna i 16-18 §§ gäller i tillämpliga delar även
vid Kronofogdemyndighetens handläggning av ärenden om
upphävande eller ändring av ett beslut om skuldsanering.
Lag (2006:745).

Överklagande

29 § Kronofogdemyndighetens slutliga beslut får överklagas till
tingsrätten i den ort där gäldenären är bosatt. Detsamma gäller
Kronofogdemyndighetens beslut att inleda skuldsanering. Om
gäldenären inte är bosatt i Sverige, får beslutet överklagas
till Stockholms tingsrätt. Överklagandet skall ges in till
Kronofogdemyndigheten inom tre veckor från dagen för beslutet.
Vid överklagande gäller lagen (1996:242) om domstolsärenden, om
inte annat följer av denna lag. Kronofogdemyndigheten skall
inte vara part i domstolen.

Ett beslut varigenom en ansökan om skuldsanering förklaras
vilande får inte överklagas. Lag (2006:745).

30 § Om tingsrätten bifaller ett överklagande av gäldenären,
skall den återförvisa ärendet till Kronofogdemyndigheten. Om
Kronofogdemyndigheten avslagit gäldenärens ansökan med
tillämpning av 13 § andra stycket och tillräcklig utredning
finns, får tingsrätten dock besluta om skuldsanering.

Ett beslut av tingsrätten att återförvisa ett ärende till
Kronofogdemyndigheten får inte överklagas. Lag (2006:745).

31 § Har upphävts genom lag (2006:556).

Övriga bestämmelser

32 § Om gäldenären försätts i konkurs, förfaller en av
gäldenären dessförinnan gjord ansökan om skuldsanering.

Om en ansökan om förhandling om offentligt ackord tas upp sedan
gäldenären har ansökt om skuldsanering, skall
skuldsaneringsärendet förklaras vilande. Om ackordet
fastställs, förfaller ansökan om skuldsanering.

Om gäldenären avlider, förfaller en av gäldenären gjord ansökan
om skuldsanering.

33 § Återkallar gäldenären en ansökan om skuldsanering, skall
ärendet genast avskrivas från vidare handläggning. Detsamma
gäller om ansökan förfaller enligt 32 §.

34 § Avslås eller avvisas en ansökan om skuldsanering eller
avskrivs ärendet från vidare handläggning sedan en kungörelse
har utfärdats enligt 15 §, skall samtliga kända borgenärer
genast underrättas.

35 § En överenskommelse som innebär att gäldenären eller tredje
man tillförsäkrar någon borgenär, vars fordran omfattas av
skuldsaneringen, bättre villkor än enligt skuldsaneringen är
ogiltig.

36 § Socialnämnder och andra myndigheter skall till
Kronofogdemyndigheten eller domstol som handlägger ett ärende
om skuldsanering enligt denna lag på begäran överlämna sådana
uppgifter om gäldenärens personliga och ekonomiska förhållanden
som behövs för prövning av ärendet. Lag (2006:745).

37 § Ett beslut om skuldsanering får verkställas utan hinder av
att det inte har vunnit laga kraft.

Övergångsbestämmelser

2006:548

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2007, då
skuldsaneringslagen (1994:334) skall upphöra att gälla.

2. För ärenden om skuldsanering som har överlämnats till
tingsrätten före ikraftträdandet och för ärenden om omprövning
där ansökan har getts in till tingsrätten före ikraftträdandet,
gäller äldre bestämmelser i fråga om förfarandet vid
tingsrätten.

3. Har löptiden för en betalningsplan vid en skuldsanering som
beslutats enligt äldre bestämmelser bestämts till en längre tid
än fem år, gäller äldre bestämmelser i fråga om den tid inom
vilken en ansökan om omprövning skall ges in.

2006:556

1. Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.

2. Äldre bestämmelser gäller i fråga om krav på
prövningstillstånd vid överklagande av beslut som har meddelats
före ikraftträdandet.

Original Inkasso - ett osmakligt skämt eller?

Att kredit- och inkassobranschen idag är i stort sett oreglerad visste vi.
Att kredit- och inkassobranschen ofta är anlitad av mindre seriösa aktörer visste vi.
Det jag inte visste var att det är riskfritt för kredit- och inkassobolagen att skylta med sina mörka sidor... men å andra sidan kanske det är en bit av själva affärsiden för just det här bolaget? Alltså att sätta kriminella som galjonsfigurer.




Vill du veta mer om Original Gangsters sidoverksamhet Original Inkasso, hittar du deras hemsida på http://originalinkasso.com/?page_id=19

Personligen undrar jag om detta inte bara är en förgrening av Intrum Justitia som kör med tveksamma delgivningsmetoder via sitt dotterbolag Unicol, eller möjligtvis en del av Zeltz som brukade skylta med kamphund på sin hemsida?

Jo. Det känns ju bra att sånt här kan förekomma i Sverige... man är trygg som överskuldsatt, helt klart!

Ulrika skriver om Kronofogdens metoder och självbild idag.

Intressant?

Läs även andra bloggares åsikter om inkassobolag, överskuldsatt, skulder

Måndagsblues

Kanske är det ganska representativt för hur livet för en överskuldsatt kan se ut. Jag vaknar i vargtimmen och har pengar i huvudet, eller bristen på pengar snarare. Inte den jag lever med idag, för jag har ju tagit ut lön nu och kommer tillochmed att kunna gå till tandläkaren om några veckor för att åtgärda det mest akuta. Nej, det som spökar idag är det som komma skall, för åren går fort nu och snart är jag inte mamma längre, bara Mannan, med allt vad det innebär.

Lilla Mannan är femton nu. Om ett år får jag inget mer barnbidrag för henne, hon får studiebidrag istället, men bara under skolterminerna. Underhållet i från pappa Manna lär finnas kvar så länge hon pluggar och jag antar att jag kan få bostadsbidrag tilldess hon fyller arton, men sen är det stopp. Jag måste hjälpa till att ordna ett eget boende åt henne så snart hon är myndig, för jag kommer inte ha råd att ha henne boende hemma i all evighet, och hon måste komma ut ur boet och skapa ett eget liv utifrån sina egna förutsättningar, med eller utan funktionshinder. Och så kanske jag har en någorlunda ordnad inkomst då, och så kanske jag kommer ha löneutmätning på heltid igen trots att skulderna aldrig kommer krympa när räntorna äter upp inbetalningarna till Kronofogden, och mamma Manna kommer vara bara Mannan och ha ett normalbelopp kvar när hyran är betald som kommer motsvara dagens 4400 kronor per månad, ungefär. Och jag kommer inte kunna hjälpa lilla Mannan med pengar då, för jag kommer få svårt att klara ens mig själv på den summan. Hur ska jag kunna överleva på så litet pengar? Och hur ska jag kunna få tag i en mindre lägenhet när lilla Mannan har flyttat, för då kommer jag inte kunna betala för att bo i en trea på sextio kvadrat längre. Kommer hyresvärden gå med på att jag flyttar till något mindre fast jag har betalningsanmärkningar? Och hur ska jag få råd att åtgärda alla skador i lägenheten när jag flyttar ut? Bara att titta på väggarna i den lilla Mannans rum ger mig huvudvärk, för hon har satt fläckar på tapeten så där måste tapetseras om, annars måste jag betala... Och hur ska jag få råd att flytta? För jag behöver hjälp om den nya lägenheten ligger mer än några hundra meter bort, och jag har ingen bil och ingen mer familj än lilla Mannan som kan hjälpa mig att bära.

Och så står jag barfota och halvnaken på vardagsrumsgolvet klockan halv fem på morgonen och tittar på soffan och tänker att den är så sliten nu så den kan jag förstås kasta, men det går ju inte för i soprummet finns ingen plats för så stora möbler och hur får jag iväg den till nån sopcentral utan körkort och bil? Och vissa saker kan jag kanske sälja och annat kan jag ge bort till lillan när hon flyttar, och sen kan jag i bästa fall sitta där i min nya etta resten av livet och vänta på att det ska ta slut nångång, för det känns ju så, skuldfri kommer jag aldrig att bli och råd att bygga upp något nytt liv får jag inte heller. Jag blir trettiosex i sommar och när den lilla Mannan flyttar ut kommer jag att vara trettionio, kanske. Och i min familj blir man i genomsnitt bara sextiotvå år, beräknat på hur gamla mina närmaste anhöriga har varit när de gått vidare, och då har jag tittat två generationer bakåt och räknat in farfar och farmor och morfar och mormor också. Cancer, infarkter, depressioner och påföljande självmord, eller bara olust att leva om man säger som det är, är väldigt effektivt när det gäller att avsluta en hel släkt, och ser jag det så, ja då har jag bara drygt tjugosex år kvar nu och sen är det över. Tjugosex år kvar i Kronofogdens rullar, och sen är jag skuldfri. Det blir väldigt långa år, känns det som.

Kronofogden får kritik av Justitieombudsmannen, JO 3834-2009‏

"Kritik mot Kronofogdemyndigheten för att myndigheten i ett utsökningsmål begärt in intyg m.m. direkt från gäldenärens tandläkare.

Beslutet i korthet: En person vars lön var föremål för utmätning begärde att Kronofogdemyndigheten skulle ta hänsyn till tandvårdskostnader. Myndigheten tog då på eget initiativ kontakt med tandläkaren och ställde frågor. Åtgärden har bedömts som integritetskänslig. Kronofogdemyndigheten borde i stället ha överlåtit åt gäldenären att avgöra vilken utredning denne önskade förebringa.

Bakgrund och anmälan

Kronofogdemyndigheten hade sedan en tid tillbaka utmätt delar av Jürgen R:s lön. Jürgen R. påbörjade i december 2008 en omfattande tandvårdsbehandling. Den 14 april 2009 informerade han Kronofogdemyndigheten om detta, varvid han ombads att till myndigheten ge in ett kostnads/betalningsförslag från tandläkaren. Den 17 juni sände han in en kostnadsberäkning av vilken framgick att behandlingen beräknades kosta drygt 50 000 kr. Samma dag skickade Kronofogdemyndigheten ut en intygsblankett till Jürgen R:s tandläkare, som var privatpraktiserande. Avsikten var att tandläkaren, genom att fylla i blanketten, skulle intyga bl.a. att behandlingen var nödvändig och utgjorde det billigaste alternativet. Vidare begärde Kronofogdemyndigheten att tandläkaren skulle sända in ett kostnadsförslag. Tandläkaren kontaktade den 25 juni Kronofogdemyndigheten och uppgav att hennes jurister hade avrått henne från att lämna de begärda uppgifterna till myndigheten, eftersom de var sekretessbelagda. I en tjänsteanteckning hos Kronofogdemyndigheten i anledning av samtalet med tandläkaren antecknade handläggaren att hon "förklarade för [tandläkaren] varför vi behöver uppgifterna men det hjälpte inte, hon är rädd för att bli stämd av gäldenären".

I en anmälan till JO framförde Jürgen R. kritik mot Kronofogdemyndighetens hantering av ärendet.

Utredning

JO infordrade och granskade delar av Jürgen R:s akt hos Kronofogdemyndigheten. Därefter anmodades Kronofogdemyndigheten, huvudkontoret, att göra en utredning och yttra sig över handläggningen av ärendet, varvid myndigheten särskilt skulle yttra sig angående vilka överväganden som hade gjorts innan kontakt togs med Jürgen R:s tandläkare. Till Kronofogdemyndighetens yttrande var fogat ett yttrande från Västra verkställighetsavdelningen och en rättsutredning. Enligt rättsutredningen omfattas tandläkare av upplysningsskyldigheten i 4 kap. 15 § utsökningsbalken, UB, åtminstone i de fall behandling har påbörjats. I det aktuella fallet hade gäldenären och tandläkaren ett ekonomiskt mellanhavande som hade betydelse för om gäldenärens lön var utmätningsbar. Tandläkaren var därför enligt bedömningen i rättsutredningen skyldig att lämna uppgift om detta till Kronofogdemyndigheten, även med beaktande av den sekretess som gäller inom vården. Utredningens slutsats var därför att myndigheten inte gjort något formellt fel när frågan ställts till tandläkaren.

I myndighetens yttrande, undertecknat av biträdande processägaren Karin Berglöf Hedar och verksjuristen Barbro Marcus, angavs bl.a. följande.
Det kan konstateras att 4 kapitlet 15 § UB behandlar tredje mans upplysningsplikt. Tredje man har enligt bestämmelsen en ovillkorlig skyldighet att lämna upplysningar till KFM. Det finns inte någon skyldighet för tredje man att på heder och samvete skriftligen bekräfta lämnade uppgifter. Skyldighet att lämna upplysningar omfattar allt som hör till rättsförhållandet.

Den förfaranderegel i 5 kapitlet 14 § UB som ger myndigheten rätt att vid beneficieprövning förfara efter vad som är känt eller vad som kan utrönas utan omgång finns inte i 7 kapitlet.

KFM finner dock att det ligger i sakens natur att KFM med tillämpning av 5 kap 14 § UB kan inhämta uppgifter från tredje man vid bestämmande av förbehållsbelopp vid löneutmätning. Bestämmelsen är dock endast avsedd som en förfaranderegel för KFM. Den medför ingen skyldighet för tredje man att lämna svar på de upplysningar som KFM efterfrågar. Det finns inga rättsföljder kopplade till bestämmelsen.

Enligt KFM:s uppfattning är bestämmelsen i 5 kap 14 § UB till för ett informationsinhämtande som ska ske snabbt och utan tvångsåtgärder. I kommentaren [Utsökningsbalken - en kommentar, Wallin m.fl., 4e uppl.; JO:s kommentar] sid 238 anges telefonkontakt som exempel på uppgiftsinhämtande. Något hinder att med ett enkelt förfarande inhämta uppgifter skriftligen anges inte. Enligt KFM:s uppfattning kan bestämmelsen även innefatta ett skriftligt förfarande. KFM finner att västra verkställighetsavdelningen avsikt med försändelsen till tandläkaren endast varit, såsom det får förstås, en serviceåtgärd gentemot gäldenären och ett informationsinhämtande med stöd av 5 kapitlet 14 § UB. Någon tvångsmässigt uppgiftslämnande med stöd av 4 kap 15 § UB har inte varit ifråga. KFM har avstått från ytterligare frågor till tandläkaren efter dennes besked att inte inkomma med efterfrågade uppgifter.

[---]

KFM finner att det vid utredningen av förbehållsbeloppet vid löneutmätning funnits stöd att med tillämpning av bestämmelsen i 5 kapitlet 14 § UB ställa frågor till Jürgen R:s tandläkare. Jürgen R. bereddes tillfälle att yttra sig över vad Kronofogdemyndigheten anfört.

Rättslig reglering

Förbehållsbeloppet vid utmätning i lön. I 7 kap. 4 § utsökningsbalken, UB, stadgas bl.a. att lön får tas i anspråk genom utmätning endast till den del den överstiger vad gäldenären behöver för sitt och familjens underhåll.

Den del av lönen som inte får tas i anspråk genom utmätning kallas förbehållsbeloppet. Hur detta beräknas regleras i 7 kap. 5 § UB. Förbehållsbeloppet bestäms med ledning av s.k. normalbelopp. Dessa varierar beroende av olika omständigheter som t.ex. om gäldenären är ensamstående eller inte. De fastställs varje år av Kronofogdemyndigheten och ska anses innefatta alla vanliga levnadskostnader utom bostadskostnaden.

Kronofogdemyndigheten ger årligen ut allmänna råd om bestämmande av förbehållsbelopp vid utmätning av lön m.m. (För 2009 gällde KFM A 2008:1). Där anges att till vanliga levnadsomkostnader, som alltså ska innefattas i normalbeloppet, bör räknas i ett hushåll normalt förekommande utgifter. Myndigheten ger ut meddelanden med information som kompletterar råden. För 2009 gällde KFM M 2008:1. Beträffande tandvård meddelas följande information. Normalbeloppet får anses inkludera kostnader för årlig kontroll, enklare tandlagning och tandhygienist. Tillägg för tandläkarkostnader kan ske i samband med en större behandling av tandläkare. Tillägg bör dock endast göras för åtgärd som av tandläkare bedöms vara nödvändig. Gäldenären bör uppvisa intyg från behandlande tandläkare samt ett kostnadsförslag. Av intyget bör framgå att behandlingen är nödvändig och att behandlingen, om det finns alternativa behandlingssätt, utgör det billigaste alternativet. Av kostnadsförslaget bör framgå den totala kostnaden för behandlingen och gäldenärens andel härav samt hur betalning ska ske.

I meddelandet hänvisas till ett avgörande från Göta hovrätt, där de principer som kommer till uttryck i meddelandet tillämpats (beslut den 24 oktober 2008 i ärende ÖÄ 2468-08).

Kronofogdemyndighetens möjligheter att i utsökningsmål inhämta information från tredje man. I 4 kap. 15 § UB regleras tredje mans upplysningsskyldighet i utmätningsmål. Där framgår att tredje man är skyldig att uppge huruvida gäldenären har fordran hos honom eller annat mellanhavande med honom, som kan vara av betydelse för bedömning i vad mån gäldenären har utmätningsbar egendom, och att ange mellanhavandets närmare beskaffenhet. I förarbetena har uttalats att bestämmelserna i 4 kap. UB gäller även vid utmätning i lön enligt 7 kap. UB, i den mån de kan bli tillämpliga vid en sådan utmätning (se prop.1980/81:8 s. 342).

Kronofogdemyndighetens möjlighet att inhämta information från tredje man är inte inskränkt endast till de fall där tredje man enligt 4 kap. 15 § UB är skyldig att lämna information om sina mellanhavanden med gäldenären. Myndigheten är i och för sig oförhindrad att ställa allmänna frågor om gäldenärens ekonomi och anställningsförhållanden exempelvis till grannar eller bekanta till gäldenären. JO har emellertid tidigare uttalat att omdöme, takt samt hänsyn till gäldenärens person och personliga omständigheter sätter givna gränser för myndighetens undersökande verksamhet. Efterforskning av det angivna slaget bör endast komma ifråga i de fåtal fall då den eftersökta informationen inte kunnat inhämtas genom myndighetens naturliga upplysningskällor, dvs. genom de register som myndigheten har tillgång till eller genom samtal med gäldenären (se JO 1985/86 s. 374). I 5 kap. UB finns regler om att viss egendom ska undantas från utmätning, dels med hänsyn till gäldenärens behov, dels på grund av egendomens särskilda beskaffenhet. I 5 kap. 14 § regleras förfarandet vid Kronofogdemyndighetens prövning av om viss egendom ska undantas från utmätning eller ej. Enligt bestämmelsen ska gäldenären lämna de uppgifter som är tillgängliga för honom och som behövs för Kronofogdemyndighetens prövning. Myndigheten ska vid sin prövning förfara efter vad som är känt eller kan utrönas utan omgång.

Skydd för den enskildes privatliv

Det allmänna ska värna den enskildes privatliv, 1 kap. 2 § fjärde stycket regeringsformen. Var och en har vidare rätt till respekt för sitt privatliv enligt artikel 8 i den europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna. (Jfr vad som anförs om detta i JO 2009/10 s. 398, under avsnittet Rättslig reglering.)
I 2 kap. 8 § lagen (1998:531) om yrkesverksamhet på hälso- och sjukvårdens område, som är tillämplig för bl.a. privatpraktiserande tandläkare, framgår att den som tillhör eller har tillhört hälso- och sjukvårdspersonalen inom den enskilda hälso- och sjukvården inte obehörigen får röja vad han eller hon i sin verksamhet har fått veta om en enskilds hälsotillstånd eller andra personliga förhållanden. Att bryta mot tystnadsplikten är belagt med straff, 20 kap. 3 § brottsbalken. Att främja brott mot tystnadsplikt, t.ex. genom att söka förmå någon att röja uppgifter som omfattas av sekretess, är också belagt med straff, 23 kap. 4 § brottsbalken.Som obehörigt röjande anses enligt den nyss nämnda sekretessbestämmelsen inte att någon fullgör sådan uppgiftsskyldighet som följer av lag eller förordning. Den som enligt 4 kap. 15§ UB är skyldig att lämna uppgifter till Kronofogdemyndigheten kan således inte vägra med hänvisning till tystnadsplikt eller sekretess. Sekretessen gäller, med undantag för vissa situationer som är utan intresse i detta sammanhang, inte gentemot den enskilde själv. Den enskilde kan därmed medge att annars sekretessbelagd information om honom eller henne lämnas ut.

Bedömning

Ärendet gäller förutsättningarna för att medge en gäldenär tillägg till normalbeloppet för vissa tandvårdskostnader. Kronofogdemyndigheten har som framgått utarbetat egna principer för sådana tillägg. Principerna ligger väl i linje med lagstiftningens intentioner och de har även tillämpats i domstol. De bör därför godtas som gällande rätt.Den fråga som väckts i JO:s ärende gäller inte heller rimligheten i de villkor Kronofogdemyndigheten ställt upp utan hur förutsättningarna för att medge tillägget ska utredas.

Av utredningen i ärendet framgår inte med vilket lagstöd tjänstemannen på Kronofogdemyndigheten ansåg sig kunna rikta sin förfrågan direkt till Jürgen R:s tandläkare. I den till Kronofogdemyndighetens remissyttrande bifogade rättsutredningen har framförts att stöd för förfarandet står att finna i 4 kap. 15 § UB. I huvudkontorets yttrande har däremot framförts att stöd för förfarandet följer av 5 kap. 14 § UB.

Bestämmelsen i 4 kap. 15 § UB om tredje mans upplysningsplikt gäller, enligt vad som uttalades av lagberedningen, rättsförhållanden mellan gäldenären och tredje man som avser en utmätningsbar tillgång hos gäldenären (prop. 1980/81:8 s. 412).

Departementschefen anslöt sig till beredningens uppfattning (a. prop. s. 415). I detta fall gällde saken, som ovan konstaterats, inte efterforskning av gäldenärens tillgångar utan om gäldenären skulle få tillgodoräkna sig visst tillägg till normalbeloppet. Det var med andra ord fråga om ett annat slags utredning än den som avses i 4 kap. 15 § UB.

Bestämmelsen i 5 kap. 14 § UB får anses ge stöd för vissa utredningsåtgärder, exempelvis tredjemanskontakter, när den i det kapitlet föreskrivna beneficieprövningen ska ske. Någon motsvarighet till denna bestämmelse finns inte i 7 kap. UB, i vilket utmätning av lön särskilt behandlas. Det innebär emellertid inte att Kronofogdemyndigheten därigenom skulle vara förbjuden att i mål om utmätning av lön efterfråga information från tredje man. Av 7 kap. 3 § utsökningsförordningen (1981:981) följer exempelvis att Kronofogdemyndigheten hos gäldenärens arbetsgivare eller på annat sätt ska inhämta uppgifter om förhållanden som kan vara av betydelse vid behandlingen av frågan om utmätning av lön. Det är emellertid av vikt att Kronofogdemyndigheten, innan en sådan tredjemanskontakt tas, väger behovet av åtgärden mot de nackdelar som den kan medföra. Ett tillägg till normalbeloppet med hänsyn till gäldenärens särskilda behov görs i gäldenärens intresse. Det är svårt att se annat än att det då måste åligga gäldenären att påvisa att de faktiska förutsättningarna för att medge tillägget föreligger. I princip är det alltså gäldenären som har utrednings- och bevisbördan. Det innebär givetvis inte att Kronofogdemyndigheten kan låta bli att leva upp till allmänna förvaltningsrättsliga servicekrav, än mindre regeringsformens krav på saklighet och opartiskhet. Myndigheten är därför bl.a. skyldig att lämna gäldenären upplysningar om vilka rättsliga regler som gäller och om hur han eller hon ska förfara för att få sitt önskemål om tillägg prövat. Det kan även vara naturligt att myndigheten på egen hand inhämtar kompletterande information när detta från handläggningssynpunkt ter sig enklare, billigare eller snabbare än att "gå en omväg" via gäldenären. I de fall då en utredning, som bedömningen av ett ärende kräver, innefattar omständigheter av privat eller annars integritetskänslig natur bör en myndighet dock iaktta särskild försiktighet (jfr JO 2009/10 s. 398). De regler som finns uppställda till skydd för den enskildes privatliv måste respekteras. Det innebär att även om det för myndigheten ter sig smidigt att agera på egen hand bör den avstå från detta när det finns skäl att uppfatta åtgärden som integritetskänslig.

I detta fall har Kronofogdemyndigheten utan att inhämta samtycke från gäldenären vänt sig till dennes tandläkare med frågor av privat natur. Åtgärden har varit dubbelt integritetskänslig, eftersom den dels för tandläkaren exponerat gäldenärens ekonomiska situation, dels varit ägnad att för myndigheten röja uppgifter om gäldenärens medicinska förhållanden. Den uppkomna situationen skulle enkelt ha kunnat undvikas om Kronofogdemyndigheten hade anmodat gäldenären att inkomma med den utredning som krävs samt upplyst honom om att tillägget inte skulle kunna medges om utredningen inte företeddes. Det hade då legat i gäldenärens händer att avgöra vilken utredning han önskade förebringa. Han hade därvid även haft möjlighet att i den utsträckning det var nödvändigt lösa tandläkaren från hennes tystnadsplikt.

Kronofogdemyndigheten har sammanfattningsvis förfarit felaktigt genom att ta en direktkontakt med tredje man trots att något sådant behov inte förelegat, varvid myndigheten brustit i respekt för gäldenärens rätt till skydd för sitt privatliv. Att döma av den tjänsteanteckning som upprättats hos myndigheten har tjänstemannen sökt övertala tandläkaren att trots tystnadsplikten lämna ut information. Med hänsyn till att någon information ändå inte lämnades ut har jag inte utrett detta vidare. Jag erinrar dock om att det är straffbart att förmå någon att åsidosätta sin tystnadsplikt."


Detta kom till mig idag i ett mail ifrån sakkunniga Ulrika Ring, Fattiga Riddare Stockholm, den förening som tidigare hette Insolvens Stockholm. Kronofogdemyndigheten har gjort fel och Justitieombudsmannen kritiserar!

"JO har emellertid tidigare uttalat att omdöme, takt samt hänsyn till gäldenärens person och personliga omständigheter sätter givna gränser för myndighetens undersökande verksamhet."

Det är ljuv läsning, för frågan om ekonomisk integritet ställs ju hela tiden gentemot Kronofogdemyndighetens uppdrag att bland mycket annat utreda oss gäldenärer och vår återbetalningsförmåga. Många gånger går det bra, eftersom de allra flesta Kronofogdar är korrekta emot oss och gör sitt bästa för att inte trycka till oss i onödan. Sedan finns det situationer där man som gäldenär helt sitter i klorna på enstaka fogdar inom verkställigheten, alltså den utmätande delen av Kronofogdemyndigheten, som genom slarv, oförstånd eller ren illvilja (tar jag inte tillbaka på, nej) förvandlar en redan skör tillvaro till ett rent helvete. Ett av de senare exemplen på Fattiga Riddares forum är en ensamstående mamma, som var på väg att bli bostadslös för att en enskild handläggare på lokala KFM vägrade acceptera kvitton som ett bevis på vilken hyra hon betalade, och därför såg det som berättigat att trakassera kvinnans hyresvärd på telefon kvällstid vid upprepade tillfällen... samma handläggare som berövat samma ensamstående mamma så mycket pengar varje månad att hon haft svårt att köpa mat åt sina barn, så att socialtjänsten fick rycka ut akut med matpengar. Så tar staten med en hand och ger med den andra, när enskilda handläggare tillåts gå över gränsen för det rimliga, utan att någonsin behöva se konsekvenserna med egna ögon. Och hur många överskuldsatta och sjuka orkar i den här situationen klaga, överklaga, gå högre upp i hierarkin eller kontakta media för att få hjälp i en desperat situation? Inte många, och det vet den jäveln om.

Kronofogdens uppdrag? Ja, om du inte orkade klicka in på länken ovan, så skriver jag ut det här, i all korthet:

"En god betalningsvilja ska upprätthållas i samhället och företeelser som kan leda till överskuldsättning ska motverkas. Medborgare och företag ska ha förtroende för Kronofogdemyndighetens verksamhet och det ska vara lätt för medborgare och företag att göra rätt för sig."

För det har regeringen bestämt.

Intressant?

Läs även andra bloggares åsikter om ekonomisk integritet, justitieombudsmannen, Fattiga riddare, Fattiga riddare Stockholm, förbehållsbelopp, kronofogden, social exklusion, tänder, utsatthet, överskuldsatt

Gospel för själen en lördag kväll

Old Account Was Settled Long Ago.
Johnny Cash, June Carter Cash och Carl Perkins.
Statler Brothers backar upp. 16 augusti 1969.

Kanske bör inflika att Cash vid den här tiden var svårt skuldsatt narkoman.

Riksgälden läcker: Ja till SAAB-Spyker

Idag har Riksgälden informellt sagt OK till affären SAAB-Spyker. Man har läckt rapporten i förtid, det vill säga, och det tackar vi för. Alla goda nyheter är välkomna, om de så växer på halmstrån. Återstår regeringens välsignelse, och klartecken från Europeiska Investeringsbanken angående lån på fyra miljarder. Jag tänker jubla när jobben är räddade, inte förr. Det räcker med strukturell arbetslöshet nu.

Ser ni förresten vad jag ser? Det är ett fruktansvärt liv i media kring SAAB. Lånet från EIB gäller fyra miljarder, en engångssumma. Kostnaden för överskuldsättning i Sverige beräknas av Kronofogdemyndigheten till 30 - 50 (trettio till femtio) miljarder per år. Det drabbar inte bara Trollhättan med kringliggande område, det drabbar hela Sverige. Varför ser vi inga dagliga krigsrubriker i tidningarna om det?

Femtio Tusen Röster. Om tystnadens makt, och röstens

Vilket brott är värst: att slå någon blodig, eller att stå bredvid och titta på när det händer?

I sällskap med de andra onsdagsbloggarna på Fattiga Riddare, Sveriges största forum för överskuldsatta, vill jag idag lyfta fram ett initiativ från vår deltagare Inspirera. Jag väljer att citera från hennes blogg, för jag kan inte skriva det bättre själv:

"I en värld byggd på kaos, finns ingen tröst. Om vi bygger vår värld utifrån det är vi ingenting. I en värld fylld av olika vindar som omsluter oss och bär oss med sig finns ingen röst tystnaden är ditt medgivande. Ta ett djupt andetag och se med dina ögon vad som är framför i och vid sidan om oss. Lyssna och säg ja till att vi, människan är fri skapande, vänlig och levande på jorden. Bli en del av att påverka Regeringen nu till att ta sitt ansvar vad gäller de sjuka, arbetslösas, och överskuldsattas villkor i Sverige. Förbli inte en av de tysta för du är en mycket viktig människa och kan påverka genom att stödja dina medmänniskor.

Onsdagen 3 Februari 2010 hoppas jag att så många som möjligt vill och skriver om allt det som händer oss i sina bloggar. I form av arbetslöshet, försäkringskassans agerande mot sjuka, och de överskuldsattas situation i Sverige. Det finns en namnlista upplagd för alla oavsett om du är bloggare eller du är en av de som läser vad vi skriver, Så uppmanar jag alla att skriva på. För oavsett vem du är ser jag och många med mej din medverkan som viktig och du är tvärtemot jantelagen mycket speciell och du är någon."

http://www.namninsamling.se/index.php?sida=2&nid=4245

Jag har skrivit på. Gör du det också?

Fler hem säljs exekutivt. Om tio år....

Dagens Nyheter rapporterar idag om att fler hem säljs exekutivt. Fullt begripligt. Dels för att fler svenskar har svårt att betala för sig på grund av överskuldsättning, dels för att kreditinstituten har dragit öronen åt sig på grund av sina egna förluster. Oavsett anledningen, gissar jag att de närmare 900 tvångsförsäljningarna under 2009 kommer att gå upp emot 2000 innan 2010 är slut.

Vad blir den långsiktiga effekten?

Jag gissar att en ganska stor andel av objekten kommer att säljas till underpris, vilket idag är helt legitimt. Kronofogdemyndigheten är inte på något sätt ålagd att få ut "rätt" pris för en villa eller bostadsrätt, utan högsta giltiga bud gäller. Det ger köparen en rejäl chans att fynda, men det lämnar också ett stort antal olyckliga människor kvar i fortsatt skuld. Kanske blir det bara inne i centralorterna som en gäldenär får möjlighet att komma tillbaka ekonomiskt efter tre-fyra år då betalningsanmärkningarna raderats ut. För många andra kommer snart den obehagliga upptäckten att bara räntorna på skuldkapitalet snabbt överstiger den ursprungliga skulden, och att utmätning på lönen inte minskar skuldbeloppet över huvud taget. Detta hände tusentals svenskar under 90-talskrisen. Detta händer tusentals svenskar i år.

Om behovet av en enklare och mer tillgänglig skuldsaneringsprocess är stort idag, hur kommer det inte att se ut om tio år?

Du kan inte betala, därför tar vi dina barn

Jag borde ligga hemma idag. Jag är fortfarande sjuk, men så läser jag nyheterna på text-tv. Få saker kan få mig att reagera såsom politiska utspel kring barns rättigheter. Följdaktligen spelar det ingen roll att datorn hemma har havererat, att det är nästan tjugo grader kallt ute och att det är en bit till kontoret. Jag måste få veta mer, och jag måste kommentera.

Svenskan igen, då. Kristdemokraterna är igång med sina kommundagar nere i Jönköping, och folkhälsominister Maria Larsson gör starka uttalanden om att barn inte ska behöva förlora sina hem av ekonomiska skäl. Men vad är det du säger egentligen, Maria?

Först till de självklara sakerna:

"Vi ser att barn vräks i vårt land och det är helt oacceptabelt. För varje barn är det en katastrof att inte ha ett hem att gå till."

OK, där är vi överens.

Sedan redogör artikelförfattaren för statistiken. 483 barn vräktes under de tre första kvartalen -09 vilket är en halv sanning, eftersom de 483 är bara de som kunnat räknas. En grupp som hamnar utanför statistiken är till exempel de barn vars föräldrar vräks från andrahandskontrakt i Stockholm eller Malmö - de faller utanför, så den verkliga siffrorna är högre. Barn till föräldrar som separerat faller också bort, då barnet inte räknas som vräkt om bara mamma förlorar sitt boende, så länge pappa har sitt boende kvar. Fel i statistiken eftersom vi inte är överens om mätmetoderna, men OK, det är en formsak.

Sen blir det värre.

"Maria Larsson tror dock att det finns skäl att skärpa socialtjänstlagen, så att kommunernas ansvar för att barn inte ska vräkas ska bli tydligare.
- Det är angeläget att täppa till lagen, säger hon."

Är vi där nu igen, Maria? "Lagstifta bort barnfattigdomen!!" Det ska vara olagligt med fattiga barn i Sverige, och det är kommunerna genom socialtjänsten som ska stå för verkställigheten. I dåliga tider kommer de extrema åsikterna fram, och oavsett det beror på Sveriges dåliga ekonomi eller Kristdemokraternas politiska förtroendekris, så är det samhällets svagaste som ska utnyttjas som språngbräda.

Some facts of life, Maria:

Vi har fattiga barn i Sverige, och det beror på att vi har fattiga föräldrar i Sverige. Barnen som föds till oss har inte valt det själva. När mamma och pappa inte kan få pengarna att räcka till det nödvändigaste, så drabbas barnet av det. Det förstår du, eller hur?

Sen blir det svårare. Socialtjänsten kan bara ingripa, om de vet vad som hänt. Om hyresvärden kontaktar dem och berättar att "nu vräker vi en barnfamilj", eller vänder sig till Kronofogdemyndigheten med begäran att verkställa avhysning ifrån bostaden. KFM kan varsko socialtjänsten, men bara under förutsättning att de vet att det finns barn i hushållet, vilket kan vara nog så svårt om barnet t.ex. är skrivet hos den andra föräldern. Vräkningar hamnar heller inte alltid hos KFM, eftersom de allra flesta frivilligt ger sig av från den bostad de inte kan betala för, och själva ser till att så snabbt som möjligt betala skulder till hyresvärden utan socialtjänstens inblandning. Man flyttar in hos vänner eller släktingar, tyst och snyggt. Bara ett fåtal ger sig frivilligt tillkänna för myndigheterna. Varför det?

När man går till socialtjänsten för att be om hjälp, blir man ofrånkomligen utredd. Inte bara som ekonomiskt hjälpsökande, utan som försörjare. Man bedöms som förälder, och hur bra förälder kan man vara när man inte klarar att betala det allra viktigaste, det vill säga hyran? Man är nog lite dum i alla fall, det är nog något fel på en eftersom man förslösat sin lilla lön, eller sitt arbetslöshetsbidrag. Man är slösaktig, eftersom man inte kunnat prioritera rätt och lägga undan pengar till sämre tider, och säkert har man köpt ett och annat som inte alldeles nödvändigt eftersom man inte haft riktig kontroll på sin ekonomi. Man skäms, och man är rädd. Ännu värre: man har väldigt goda skäl att vara väldigt rädd.

Vart sjunde barn till lågutbildade ensamstående mammor med socialbidrag omhändertas.

En gång till:

Vart sjunde barn till lågutbildade ensamstående mammor med socialbidrag omhändertas.

Söker man hjälp hos socialtjänsten, eller ännu värre: blir man tvungen att söka hjälp för andra, tredje eller femte gången, vilket inte är ovanligt, ställs man som förälder obevekligen inför frågan

-Är du verkligen lämplig som förälder, när du inte kan försörja ditt eget barn?

Så är omhändertagandet av barn, för närvarande cirka 6 000 unga i Sverige varje år, i slutändan en klassfråga. Det är till större delen de fattigastes barn som omhändertas. Så försvarar man omhändertaganden genom att hävda att man gör dem i barnens intresse, då de måste skyddas ifrån de föräldrar som inte klarar av att försörja dem. För att de sätter sina egna intressen före barnens, för att de förslösar sina pengar på sånt de själva vill ha, istället för att betala hyran så barnen har det allra nödvändigaste, en bostad. Så får man som hjälpsökande hos socialtjänsten utstå en granskning som knäcker den starkaste, och finna sig i att redovisa sitt liv in i minsta detalj. Inte bara när det gäller inkomsten, för det kan ju hända att man faktiskt kan bevisa att den inkomst man har är fullständigt otillräcklig, utan också hur man använt den. I slutändan får de allra flesta biståndssökande någon form av hjälp, men det kostar individen så mycket att ännu fler avstår.

För överskuldsatta föräldrar, som inte sällan har mycket låga inkomster eller får behålla så litet av sina inkomster då Kronofogden utmätt allt utom förbehållsbeloppet, är frågan om barnfattigdom inget som är aktuellt bara under några få kommundagar i Jönköping. Vi lever med den här problematiken varje dag. Våra barn är fattiga, eftersom vi är fattiga. Kronofogden har som myndighet statens uppdrag att se till att vi förblir fattiga, eftersom vi ska göra rätt för oss och lämna ifrån oss allt som inte är direkt nödvändigt för överlevnaden under exakt en månad framåt i tiden. Därför är vi oerhört sårbara när verkligheten slår till, när vi bli sjuka och får ut mindre i lön än vi behöver, eller när något går sönder och måste repareras omgående. Det räcker med akut tandvärk för att en oplanerad utgift ska slå sönder vardagsekonomin för oss i flera månader framöver, och även om KFM ofta bistår oss med att mäta ut mindre när vi förklarar varför folktandvården knep en fjärdedel av förbehållsbeloppet, så kan det ta tid innan vi får ordning på pengarna igen. Det är lätt hänt att hamna efter med en hyra i det läget, och lika lätt att bli vräkt. Gör det oss mindre lämpade att vara föräldrar? Betyder det, i klartext, att överskuldsatta är dåliga föräldrar?

Tala klartext, Maria Larsson, för en gångs skull. Är konsekvensen av ditt utalande till barnfattigdom, att vi nu ska förlora våra barn också? Att våra barn ska förlora oss, med stöd av socialtjänstlagen, efter allt annat de gått miste om? I sådana fall är det inget annat än arvssynd vi talar om, i den bibliska kontexten. Öga för öga, tand för tand. Du kan inte betala, därför tar staten dina barn. Utmätning i Sverige 2010.

Skuldsättning i media, en osexig affär

"Avskriv aldrig skulder!

Den som tagit ett lån ska betala tillbaka. Även om denne ska leva på existensminimum resten av livet.
Ej Förhandlingsbart"

"Nu gäller det att snabbt sätta sig i skuld

Ett fantastiskt erbjudande! Tack staten. Nu ska jag snabbt ändra livsstil. Börja leva flott och låna pengar. Jag ska dra på mig så stora skulder att jag omöjligt kan betala dem under min livstid. Sen är det bara att vänta på sanering finansierad av skattebetalarna. Äntligen ett sätt att få tillbaka lite av de pengar jag genom 37 års förvärvsarbet har betalat in i skatt.
Skattebetalare"

"Det våras för skatteparadisen

Låna maximalt och placera i skatteparadisen. I Sverige får du skulderna avskrivna, sen är du ekonomiskt oberoende.
Sverige är fantastiskt"


Dessa kommentarer återfanns i Dagens Industri för två veckor sedan, då nätupplagan skrev att det nya lagförslaget kring en kortare skuldsaneringsprocess skulle försenas avsevärt. Artikeln innehöll sakfel, framförallt påstods det att man ska kunna få skuldsanering om man inte klarar av att betala sina lån inom en tidsperiod på tio till tolv år, vilket är ett vansinne i sig då ett CSN-lån eller ett vanligt villalån aldrig löper på så kort tid. Effekten blev naturligtvis kraftig bland DI:s läsare - ilskan var stor och ett oerhört förakt gällande skuldsatta i allmänhet och människor i behov av skuldsanering i synnerhet kom till ytan, jämte ett myndighetsförakt av Guds nåde. Naturligtvis fanns där andra röster också, betydligt bättre insatta i problematiken kring överskuldsättning och skuldsanering, men ovanstående signaturers inställning till frågan är ändå fullt representativ för läsekretsens uppfattning:

"Den som satt sig i skuld förtjänar ingen hjälp, staten är en bananrepublik och systemet är till för att utnyttjas, för om en dålig människa som inte kan sköta sin ekonomi kan få skuldsanering så har väl jag rätt att ta för mig också, när jag betalat skatt i så många år?"

Så talar Hederlig Svensk. Så tycker DI:s läsare. Vilka de är? Företagare. Placerare. Styrelseledamöter och andra befattningshavare inom finansiell och juridisk sektor. Politiker och lobbyister. Professionella ekonomer. Och så jag då, som läser ekonominyheterna dagligen. En ensamstående, lågutbildad och överskuldsatt morsa, som drar mig fram på ett rent försörjningsföretag med så svaga resultat att jag just nu plockar på mig tomma pantflaskor utomhus när jag hoppas att ingen ser. En riktig looser, per definition.

Kontrasten mellan kommentatorernas och min vardag är skrämmande. Det vi har gemensamt är intresset för artikeln om skuldsanering. Det som skiljer oss åt är våra ekonomiska intressen, alltså anledningen till att vi läser den. För signaturerna Ej Förhandlingsbart, Skattebetalare och Sverige är fantastiskt är fenomenet skuldsanering en personlig förolämpning. Hur i helvete kan staten lägga deras surt förvärvade pengar på att efterskänka andras skulder? De är arga, eftersom de är felinformerade. De har en felaktig uppfattning om vad överskuldsättning eller s.k. kvalificerad insolvens innebär, liksom de helt missuppfattat begreppet skuldsanering. För mig som lever i det, är min överskuldsättning detsamma som att jag aldrig fullt ut kan betala de kostnader jag faktiskt har. Bara räntorna på mina skulder överstiger den summa jag kan betala tillbaka, även om jag bara konsumerar det allra mest nödvändiga i form av mat, bostad och annat jag och min dotter måste ha för att överleva. Detta medför att jag aldrig kan bli skuldfri, ens om jag betalar av på skulderna till dess jag dör. Det har jag ställt till med själv, jag skyller inte ifrån mig och tänker inte berätta exakt vad i mitt privatliv som lett fram till mina dåliga ekonomiska beslut. Däremot drar jag fullt ut konsekvenserna av mina handlingar under varje minut på dygnet, sedan flera år tillbaka. Frågan om skuldsanering är en annan: för mig är saneringen ingen "strafflättnad" utan en rehabilitering för att få in människor i det produktiva samhället igen, efter ibland så mycket som tjugo år av utanförskap. Personligen har jag ingen glädje av skuldsaneringslagstiftningen som den ser ut idag, för som näringsidkare är jag inte berättigad till ett sådant stöd från samhället. Jag är inte heller berättigad till exempelvis socialbidrag om firman går så dåligt att jag inte kan ta ut någon lön alls, så man kan väl säga att jag är till 100% ansvarig för mig själv, en liten stat i staten. Ändå ser jag samhällsvinsten i att andra kvalificerat insolventa svenskar kan få komma tillbaka som ekonomiskt fullvärdiga medborgare, med samma konsumtionsutrymme som alla andra, samma ekonomiska motivation som alla andra och samma hälsostatus som alla andra. Därför är skuldsaneringen värd att kämpa för, och därför blir jag så gruvligt besviken på Dagens Industri.

Som jag ser det: DI slänger ut en ensam artikel med sakfel, spetsat med saftig rubrik utan att analysera grunden till skuldsättningsproblematiken. Man är från tidningens sida väl medveten om sin läsekrets sammansättning i åldrar, genomsnittlig yrkesinriktning, social och ekonomisk status, intresse för och inställning till oss som "inte kan hantera pengar". Sociala problem, som ligger bakom den största andelen kvalificerat insolventas situation, alltså skilsmässa, arbetslöshet eller något så enkelt som en enskild firmas konkurs, nämns inte alls. Konsekvenserna för den överskuldsatta individen utreds inte heller, förmodligen för att vi inte ingår i det segment av DI:s potentiella marknad som har verklig köpkraft, och därmed kan förväntas betala för att få läsa deras artiklar. Allvarligare är att man helt åsidosätter samhällsperspektivet, och därmed negligerar själva grundorsaken till att statliga Kronofogdemyndigheten helhjärtat stöder lagförslaget om förkortning av skuldsaneringprocessen. Alla dessa överskuldsatta individer, för närvarande mellan 400 000 och 600 000 personer, kostar samhället och därmed skattebetalarna mellan 30 000 000 000 och 50 000 000 000 - trettio till femtio miljarder kronor - om året. Den aspekten struntar DI i att ta upp, när det är den vinklingen jag tror att tidningens läsare skulle behöva få för att förstå vad de själva läser, och kunna göra en rättvis bedömning av vad som egenligen hänt.

Skulder är inte sexigt. Problem som leder till skulder är inte heller sexigt, och därmed förmodligen inte kommersiellt gångbart. Att lägga upp en artikel som får hederlig skattebetalare att rasa över hur hans skattepengar förslösas är däremot gångbart på alla sätt, och ger bra läsarsiffror. Det påminner inte så litet om romarnas favoritnöje ungefär 70 år före kristus, att kasta obekväma kristna till lejonen på Colosseums gladiatorarena. Slakt och blod för nöjes skull, och så är kvällen räddad.

Ikväll visas Lyxfällan på TV3. Same, same but different, och fullständigt oväsentligt för alla överskuldsatta som ändå inte har några tillgångar att realisera. Den genomsnittlige evighetsgäldenären har vare sig extra platt-tv eller lyxbil att sälja eller möjlighet att få något "saneringslån" av banken. Ändå tror jag att Ej Förhandlingsbart, Skattebetalare och Sverige är fantastiskt sitter som klistrade vid skärmen, för att det är så skönt att få släppa ånga på dem som förtjänar det, de där dumjävlarna som inte kan hantera pengar. Jag har naturligtvis en åsikt om programmet Lyxfällan också, men det är en annan och mycket lång historia, så den ger jag mig på en annan dag.

Vems misslyckande?

Jag har fått klagomål. Familjens katt anser att jag sköter mina uppgifter som matte ytterst dåligt. Inte nog med att jag går till mitt arbete varje morgon och lämnar henne ensam till dess lilla Mannan kommer hem från skolan: när jag väl kommer hem lånar jag lillmattes laptop och sitter med den i knät istället för katten. Ovanpå det försökte jag nyligen införa en mer konjunkturanpassad kelpolitik här hemma. Jag valde att bara klappa katten på svansen, med hänvisning till att vi måste hushålla med godsakerna och undvika förslitningsskador på mattes tassar. Katten glodde på mig som vore jag en idiot... och det gjorde hon rätt i. Vissa saker ska man inte snåla med, och omvårdnad av medborgarna får man inte tulla på i staten Manna, även om det just nu är rena fattigland.

I sällskap med ett nu ganska stort antal forumdeltagare på Fattiga Riddare (www.fattiga-riddare.se) har jag åtagit mig att varje onsdag ta upp ett ämne för gemensam och enskild behandling. Vårt tema för vecka 3 ska vara "regeringens misslyckande", åsyftande den bomb som slog ned i media i förra veckan, då det stod klart att Insolvensutredningen inte skulle ge resultat i form av nytt lagförslag med en för överskuldsatta medborgare mer tillgänglig skuldsaneringsprocess, i vart fall inte på mycket lång tid. Såväl vi överskuldsatta som Kronofogdemyndigheten togs på sängen av detta besked, som dessutom levererades av en mediakår vars vinklingar gav upphov till debattinlägg representativa för vilken lynchmobb som helst. Skuldsanering, ordet skrevs lättvindigt hit och dit utan analys av begreppet, och säkert fick många svenskar en felaktig bild av vad det egentligen innebär, eller vilka som överhuvudtaget kan komma ifråga för detta stöd från stat till individ. Vem ska ha rätt till hjälp, och varför? Ska skattebetalarna stå för notan, eller är det banker och kreditinstitut som förlorar på en mer generös lagstiftning? Finns det någon samhällelig vinst med skuldsanering, och varför inte bara låta de överskuldsatta dö ifred?

Frågan om skuldsanering för fler är angelägen och med tiden kommer den bli akut, då vi i nuläget fortfarande ser att fler får svårt att betala för sig, och att antalet överskuldsatta som ställs utanför samhällsapparaten kan öka lavinartat om krisen fortsätter. Det värsta scenariot uppstår om den fruktade bostadsbubblan visar sig vara mer än en spekulation, minns 90-talets jättesmäll då tusentals svenskar förlorade sina företag, sina hem och fotfästet i själva tillvaron... många av dem cirkulerar fortfarande i Kronofogdemyndighetens rullar, nu med flera års löneutmätning i bagaget och fortfarande inte kvalificerade för skuldsanering enligt den lag som gäller idag, 2010. Hur har de haft det under alla dessa år, och kommer de någonsin att kunna komma tillbaka, ekonomiskt eller socialt? Hur kommer det att se ut år 2015? 2020?

"Regeringens misslyckande", alltså. Personligen skulle jag hellre vilja döpa om det till ett samhällets misslyckande. För att problemet med överskuldsättning har utvecklats över lång tid, inte enbart under sittande regering och med troligt fortsatt utveckling under den kommande. För att hela samhället berörs av problemet, inte bara i form av uteblivna skatteintäkter då människor slås ut från arbetsmarknaden utan även av minskad konsumtion i den skuldsatta gruppen, ökad social utslagning, högre barnfattigdom, större hälsoproblem som på sikt ger en ökad vårdbörda, som ska finansieras utan de uteblivna skatteintäkterna, vilket tär på statens medel för sjukvård och gör att andra vårdbehövande drabbas av minskade medel, vilket ger en större utslagning, minskad konsumtion som ger minskade skatteintäkter...

Jag kan fortsätta i all evighet men drar gränsen där. Jag tror jag har gjort min ståndpunkt klar. Individen är ansvarig för sig själv och sin plats i samhället, men samhället har ett ansvar för att det finns vägar till ekonomisk rehabilitering, så att individens samhällsnytta bevaras. Alternativet är att lämna de skuldsatta individerna till sitt öde, låta oss självdö av dålig kost, psykisk ohälsa eller obehandlade sjukdomar, och titta åt andra hållet för att slippa beröras av det. Den vanlige svensken har ju i allmänhet inga problem med överskuldsättning, det är ju alltid någon annan som självmant dragit på sig problemen, och vi som är skyldiga har ju en tendens att dölja våra problem in i det sista. På så sätt är vi självsanerande, vi som inte kan betala för oss: vi lider i tysthet. Själv skriver jag anonymt och kommer aldrig söka hjälp offentligt, så du slipper bli störd. Är inte det ganska anständigt gjort ändå, av en dumfan som inte kan hantera pengar?

Märk väl, att den del av staten som oftast möter oss i verkliga livet är Kronofogdemyndigheten. Det är KFM som skickar brev när vi ska lämna ifrån oss ägodelar istället för de pengar vi inte har, som skickar brev till oss så vi inte glömmer att vi står i skuld till andra och som kommer när vi ska vräkas från våra hem. Det är kronofogdarna som går in i misären och ser hur vi har det, tar våra känsloutbrott och all skit vi kastar på dem när de som statens förlända arm ska verkställa lagen, och som utifrån sitt snäva uppdragsbeskrivning ska få oss skuldfria i ett system som inte fungerar. Vi skjuter på dem, bokstavligt talat, och nu skjuter regeringen på dem också när det nya lagförslaget blev till ett ingenting. Vad är KFMs plats i samhället då - en självgående soptunna som ska hantera all skit, utan möjlighet till tömning? Och vems fel är det?

Jag har gjort vad jag kan ikväll. Jag har tagit mitt ansvar och definierat problemet, och nu får jag på olika sätt stå för det och försöka påverka resten av samhället, för att försöka få fram en lösning som fungerar för så många som möjligt. Inte bara för mig, utan för andra överskuldsatta, för andra skattebetalare, för politiska beslutsfattare som så småningom ska hantera skuldsaneringsfrågan, och för Kronofogdemyndigheten som inte har tillräckliga verktyg för att få långsiktigt hållbara resultat - färre överskuldsatta, fler produktiva samhällsmedborgare - i tillräckligt stor omfattning. Jag får börja där jag kan, i min egen soffa med laptopen i knät och en kelsjuk katta klängande på armen, och jag börjar med att skriva, skriva, skriva. Med litet tur läser någon detta och vill förstå, och kanske kan det ge stöd för en förändring av systemet för framtiden.

Glömt, gömt, kommer aldrig mer igen

När jag var elva år fick jag vara med om något mycket stort: vi åkte på semester. Eller nästan i alla fall, för i det som en gång kallades socialgrupp 3B, småbrukare på marginalen, fanns inte begreppet "ledig".... Men medan far blev kvar i ladugården tog mor med min bror och mig på en resa till Kungliga Hufvudstaden, där vi inhysta i gästrummet hos tant Jane och farbror Werner i Älvsjö fick möjligheten att se saker långt utanför vår vanliga horisont, under en kort och stekhet helg i juli. Det var enormt detta stadslandskap i jämförelse med hemmanet, där glesbygdens vanligast förekommande fenomen, barrskogen, saknades helt, och där folk verkade ha så bråttom hela tiden, som om de alla var på väg till något oerhört viktigt och samtliga voro de försenade.

När det blev dags för skolstart det året hade jag för första och sista gången något att skriva om, då lärarinnan kom med de tre obligatoriska linjerade arken som alltid skulle lämnas in med en redogörelse för hur sommarlovet hade sett ut. Jag kunde skriva att vi varit på Gröna Lund, att jag nu visste hur slottet såg ut från utsidan, och att vi åkt tunnelbana och gått i gamla stan en hel dag. Det jag tigit om, fram till nu, är vad som hände när vi skulle äta på restaurang nere vid vattnet på Kungsholmen.

Som riktigt liten är man tillfreds med livet, för man har sina föräldrar, sin bostad och sina leksaker och vet inget annat. Alla små barn vet att mor är bäst på alla vis, att far är stark som en oxe och kan allt, och att inget är så fint som julgranen på julaftons kväll. Det är inte förrän man kommer ut bland andra barn, vare sig man nu börjar lekskolan vid sex års ålder eller på dagis vid ett och ett halvt, som man börjar förstå. Det som händer är att man ser hur andra har det, med kläder, med saker och aktiviteter och hur andras föräldrar gör och beter sig, och så blir man långtsamt på det klara med att man är annorlunda, att man har det annorlunda och tillochmed att man själv och ens föräldrar liksom... ser annorlunda ut? Kan man skriva så? Man börjar se sig själv såsom andra ser en, och det är inte behagligt. Något längre fram när dessa insikter har hunnit mogna lite, drabbas man av den förfärliga insikten att annorlunda är sämre, och att andra tycker sämre om en för att man inte har det som dem. I vuxen ålder kan man tänka att de som dömde en på kläderna, eller på föräldrarnas utseende och hur de sågs av omgivningen, inte kan ha tänkt hela vägen fram. Man väljer inte att födas in i fattigdom, eller att få föräldrar som har svårt att föra sig i samhället, men likväl vet man väldigt snart att man inte riktigt är som man ska.

Min mor var finklädd den där dagen i sin dräkt, lätt och skrynkelfri blekgrön nylon med små fina vita prickar, inköpt till min äldre brors dop 1966 och kanske inte helt i modet på åttiotalet, men det var vad hon hade och det var det bästa hon hade. Till det ett par vita pumps med stilettklack av samma årsmodell som dräkten, visserligen svarta inuti av all svett och hudskrap som hunnit lagras där, men det visste egentligen bara hon, och så jag som gift mig så många gånger i de där skorna när jag lekte i hennes garderob olovandes. Mor var fin, och hon hade fina axelremsväskan med sig när hon gick ut genom dörren i Älvsjö och drog oss barn med sig ner till pendeltåget, och hann väl titta efter en tre-fyra gånger på vägen in till stan att hon hade nog med pengar i plånboken för det hon hade tänkt sig. Klockan var nog inte mer än tio när vi klev av vid centralstationen, och så följde en lång vandring upp på stadens gator. Mor visste vart hon skulle men fick ändå fråga sig fram, och lagom till elva såg hon sitt mål.
-Där är det, där ska vi sitta och äta idag!
Och så tog hon lite som sats och satte av mot målet, vi barn fick ränna efter bäst vi kunde, och jag minns ju att ljuden av stilettklackarna som smällde mot gatstenen försvann, liksom sögs in och togs upp till ett ingenting, när de landade djupt ner i den tjocka röda mattan.

Det satt ett rött rep på tvärsan mot slutet av mattan, precis där man skulle gå in på restaurangen, men det tog mor ingen större notis om. Hon lyfte undan mässingspålen som höll repet på plats, och så krånglade hon oss förbi och in på restaurangens veranda, där bord dukade i vitt stod redo för dagens lunchgäster. Jag kände igen det, för jag hade sett det förut i en av mors tidningar, och jag visste ju att där satt fint folk om dagarna och log mot varandra hela tiden. I mors tidning fanns alltid texter under varje fotografi, och på det viset visste även jag att advokater, sångare och vänner till de kungliga varit där ibland, och hållit upp fina glas mot kameran. Mor valde ett bord med utsikt mot vattnet, mot fjärden där kritvita måsar for över vattenytan likt fallande stärnor, och då vi satte oss ner nästan som viskade hon det till oss, det där hemliga som hon sugit på så länge:
-Här satt Henning Sjöström för ett par veckor sedan, visste ni det?
Och med det var hon salig, nu var hon där hon ville vara, vid ett bord på en av de finaste restaurangerna i staden, vid ett bord där en man suttit som var bättre än de flesta och hade mycket pengar - nu satt hon också där, och då var hon någon hon också. Och när servitrisen kom springande satt mor lugnt kvar, för nu kunde väl ingenting hindra henne från att leva drömmen fullt ut.

-Vi har inte öppnat än. Ni får gå och komma tillbaka senare.
Så sade hon det, den där flickan i tjugoårsåldern med vit blus, svart kjol och stram håruppsättning. Hon höll glas i händerna, förmodligen var hon på väg att ta fram till dukningen när hon blev varse att en katastrof höll på att inträffa på hennes golv.
-Vi tänkte äta lunch här, sa mor. Har du en meny till oss?
-Men vi har inte öppnat än, sa flickan. Vi öppnar för lunch först om en timme, och då är alla dessa bord bokade. Ni får gå, det är stängt här...
-Vi tänkte äta lunch nu, sa mor och log, som hon inte förstod något av det som sades till henne. Vi kan betala för oss, och nu tänkte jag låta barnen välja vad de vill äta idag. Har du en meny, så vi kan titta vad ni har?
Och med det fick flickan dra sig tillbaka tll köket igen, för hon hade inget framme att räcka över, och när hon kom tillbaka, kanske utsjasad av köksmästaren och med rosor på kinderna, ville hon förklara för mor att restaurangen omöjligt kunde servera oss nu, för datorn var trasig och de kunde inte ta betalt eller servera oss något. Och även det var förgäves, för mor hade ingen respekt för datorer, någon sådan hade hon aldrig sett och vad den skulle göra för skillnad i ett kök kunde hon inte begripa. Lagade man mat med den? Och så fick flickan gå tillbaka till köksmästaren och meddela vad som blivit sagt, och så slutade det med att hon kom med tre menyer till bordet, inbundna i vinrött skinn och med det lilla de kunde erbjuda för tillfället. Så fick vi skynda oss, sade hon, för bordet var bokat och hon måste hinna duka om före tolv.

Och även en elvaårig jänta förstår att trettionio kronor för en portion pannkakor i barnstorlek är mycket och kan nöja sig med det, medan en nioårig pojke som ännu inte lärt sig tolka vuxnas bevärade beteende utan problem kan sitta där och vilja ha entrecote, äta långsamt och sedan begära ännu en läskflaska, medan mor sitter i sin drömvärld med en servitis cirklande kring bordet, med svettfläckar växande under armarna och en köksmästare står vid kassan och blänger all heder ur dem som besudlar hans fina veranda. Det går inte att komma iväg från en sån situation fort nog, ifall man inte bestämt sig för att få valuta för pengarna och sitta tills repet går i golv, men det går att lämna dricks. Mor gjorde det, och talade noga om för oss varför.
-Så gör fint folk, och då gör vi det också. En tiondel ska man ge, minst.

Det jag lärde mig den dagen var hur mycket det kan ligga i ett par ord om att det är fel tid att komma, eller om att en dator är trasig. Man är på fel plats, och man är definitivt inte välkommen. Man är fel hel och hållen, och det visste mor, men hon låtsades inte om det. Jag låtsades inte om att jag förstod, liksom jag låtsades hålla med henne när hon hemma igen ville påminna om den dagen, då vi åt vid samma bord som Henning Sjöström, stjärnadvokaten. Jag sa aldrig något om det där med datorn, eller om att jag fick pannkakor som nog kom direkt ur frysen för de var hårda inuti, eller att jag valde det billigaste som fanns på barnmenyn med bara vatten till för att inte slösa med mors pengar. Sånt visste jag alltså redan då, men det var inget vi någonsin talade om. Mor är borta idag, och jag vill tro att hon mindes den där dagen som en härlig upplevelse för hennes barn, och att allt var bra med det. Jag minns det som första gången jag tog ett medvetet beslut som gällde familjens ekonomi, att inte kosta, och det blev fler såna beslut tagna under de år som skulle komma. Men jag har aldrig pratat om det, och att det kommer upp idag är märkligt eller kanske inte, men det är väl dags att jag erkänner för mig själv att det finns mycket att gräva i, och att jag ibland minns saker jag inte tänkt på på mycket länge.

I Dagens Nyheters ekonomibilaga fanns ett uppslag idag, där för en gångs skull media på ett rättvist sätt och ur ett brett perspektiv tar upp de överskuldsattas omöjliga situation. Jag har inga tidningar i min budget, men fick ett tips imorse och valde att köpa DN för att se vad det handlade om. Vi som sitter i skuldfällan har länge väntat på en sundare lagstiftning kring skuldsanering, som ska göra det möjligt för oss att snabbare rehabiliteras tillbaka till ett normalt ekonomiskt liv, där vi kan leva utan skulder och med en fullvärdig ekonomi som alla andra. Nu har förarbetet inför lagändringen strandat på grund av interna stridigheter inom det styrande blocket, man är överens om att de överskuldsatta behöver hjälp men inte hur det ska göras, och då går vi miste om hjälpen helt och hållet. Det unika med DNs rapportering idag, är att man fullständigt avstår ifrån att föra in de klassiska fördomarna mot överskuldsatta i texten. Istället har man låtit en ensamstående mamma komma till tals, och gett henne utrymme att säga det vi alla redan vet: att barnen blir lidande då vi föräldrar inte klarar att tillgodose deras behov av ekonomisk trygghet, på grund av vår överskuldsättning, och att vi behöver hjälp. Det är unikt, insiktsfullt och framförallt empatiskt av DN att låta den rösten höras, utan att moralisera över hur kvinnan ifråga hamnat i en sådan situation. DN låter henne tala i egenskap av förälder, inte som samhällsbelastning, och det är starkt. Tänk om vi kunde se mer av det i media?

Jag började dagens blogg i egenskap av ett idag vuxet barn till föräldrar som inte kunde klara sin försörjningsbörda. Jag hade förträngt det som hände den där dagen då mor ville ge oss något fint att minnas från sommarlovet, och samtidigt få en air av det fina liv hon bara läst om i damtidningen. Jag hade glömt och fram till idag har jag tyckt det är lika bra att inte ha alla sina barndomsupplevelser tillgängliga direkt, men kanske finns det ett syfte med hågkomsten. Jag ska nog krama min egen dotter lite extra imorgon innan jag går till jobbet, tror jag.

Ett år i Fattigland - något att skriva om?

Många gånger kan man leka med en tanke utan att göra verklighet av den. Som att råna en bank, tillexempel, jag brukar tänka att "nu får jag råna en bank" varje gång jag är dum nog att öppna ett brev från ett inkassobolag. Det finns liksom inget annat sätt för mig att kunna betala mina skulder, än att göra något kriminellt. Men i verkligheten blir det ju aldrig så, jag skulle aldrig kunna hota eller skada en annan människa för att försöka lösa mina ekonomiska problem. Alltså blir det inget bankrån, och inkasso får inte betalt nu heller. Bara en tanke, alltså.

Sen finns det annat att tänka på, som kanske måste bli verklighet förr eller senare. Jag har länge tänkt att jag måste dokumentera mitt liv, för att det skiljer sig så mycket från det jag har förstått är normalt i andra människors ögon. Hur lever jag egentligen? Så tog jag beslutet att göra just det, dokumentera min tillvaro som ensamstående förälder, överskuldsatt och utan några större ekonomiska eller sociala resurser i ett Sverige som jag nästan inte känner igen från förr, precis i starten för det nya decenniet då vi har växande klyftor mellan dem som har och dem som inte har. Så får 2010 bli det år då jag faktiskt kommunicerar kring mitt privata lilla helvete, rakt och sanningsenligt och fullständigt öppet för vem som helst att läsa. Förutsättningen är förstås att ingen, ingen vet att det är jag som skriver...

Så: Här är det, mitt liv. Utan applåder, entusiastisk publik och slätkammad programledare med dollar i blick, utan strålkastare, gage och champagne. Bara blogginlägg som ska ge dig en bild av livet på marginalen år 2010, ganska långt borta från stureplan, modemedvetna unga flickor eller yrkespolitikers räviga texter. Det handlar om resurser, eller kanske mer om min brist på resurser. Men det kanske duger ändå?