Kvinnors skuldsättning - vad handlar det om?

Idag har Kronofogdemyndigheten sjösatt en ny satsning, om kvinnors ekonomi och skuldsättning, med avstamp i den olyckliga statistiken från förra räkenskapsåret kring obetalda sms-lån där vi medelålders kvinnor ökar i mängd. Jag är arbetad, kvällsmatad, motionerad och nybadad, så orken att göra någon djupare analys av satsningen finns inte just nu. Men de centrala frågeställningar myndigheten har granskat i en studie med djupintervjuer kommer här:

Om

"2010 års statistik slog fasta att för första gången är kvinnornas procentuella andel av obetalda sms-lån 50 procent. 2008 och 2009 stod kvinnorna för 47 procent av ärendena.

Kronofogden har gjort en studie avseende medelålders kvinnors erfarenheter av SMS-lån, eftersom vi har oroats av att kvinnornas procentuella andel av de obetalda sms-lånen har ökat. Detta kan vara en signal på att fler kvinnor har problem med sin ekonomi.

Varför ökar kvinnorna?
De vanligaste orsakerna till att man tar ett sms-lån är:

•För att köpa dagligvaror (det nödvändiga till hushållet)
•För att köpa till barnen
•För att betala andra skulder
Kostnaden och den korta lånetiden gör att ett sms-lån ofta leder till fler.

Varför har Kronofogden gjort en studie?
Kronofogden har gjort en studie avseende medelålders kvinnors erfarenheter av SMS-lån, eftersom vi har oroats av att kvinnornas andel har ökat de senaste åren. Detta kan vara en signal på att fler kvinnor har problem med sin ekonomi.
Kronofogden vill bättre förstå orsakerna till varför kvinnor i större utsträckning än tidigare inte klarar av att betala sina sms-lån och vilket behov av stöd de har från samhället.

Framför allt vill vi lära oss mer om varför vissa kvinnor klarar av att sköta sina sms-lån och andra inte gör det.

Hur är studien gjord?
Studien är gjord i form av djupintervjuer med 30 kvinnor. 15 av kvinnorna sitter fast i skuldfällan och 15 av kvinnorna använder ibland sms-lån för att tillfälligt lösa ekonomiska problem eller förstärka kassan för att tex kunna resa eller shoppa.
Studien är gjord av TNS-Sifo på uppdrag av Kronofogden.

Vad är orsaken till kvinnornas skuldsättning? Varför har de gått om männen?
Studien bekräftar våra farhågor. En av orsakerna är ett mer utbrett handlande på kredit vilket ökar trycket på den privata ekonomin. Kvinnor med en hyfsad ekonomi börjar ta sms-lån för att kunna betala krediter, de månader när ekonomin inte går ihop av olika anledningar. Det är kvinnor som lever ett hektiskt liv, där man inte alltid tar sig tid att tänka igenom sitt ekonomiska handlande, många jämför sig med vad andra har, har svårt att spara pengar och vill ha nya saker på direkten.

Varför tar de sms-lån (när de vet att det är dyrt)?
Studien visar att de kvinnor som inte har en havererad ekonomi tar sms-lån till rekreation och shopping. De tycker att avgiften väger upp möjligheten att kunna få pengar på direkten. De saknar ofta en buffert och använder sms-lånen som en sådan.

Den andra gruppen kvinnor som befinner sig en svårt pressad ekonomisk situation använder främst sms-lånen till att betala andra lån. De upplever att de inte har något annat val än att låna pengar till den kostnad som är. De mår oftast mycket dåligt över sin situation, har starka skuldkänslor och tänker att de borde kunna klara av situationen själva vilket de inte gör eftersom skulderna skenar och möjligheten finns att ta fler lån för att täcka de gamla.

Vad är problemet?
När man väl har tagit ett sms-lån har man lärt sig ett nytt beteende som det är lätt att fortsätta med. Kostnaden och den korta lånetiden gör att ett sms-lån leder ofta till fler. Många beskriver också att de löpande får erbjudanden från låneföretagen om nya lån som gör det är svårt att motstå impulsen att låna mer pengar. Och sedan är snöbollen i rullning.

- Kvinnorna kan inte själva stoppa situationen när de väl har tappat kontrollen. De tar lån från olika låneföretag, planerar förfallodagar och pusslar med de olika lånen för att det ska gå ihop. För att kunna betala tillbaka ett lån behöver de ta två nya och sedan är den neråtgående spiralen igång. Vi fick höra berättelser från kvinnor som gått från en fungerande ekonomi till ekonomisk ödeläggelse på sex månader.

Att hantera återbetalningen av sms-lånen och jakten på nya tar all kraft och energi. Tillslut handlar allt om att överleva ekonomiskt för dagen. Andra räkningar prioriteras bort och hamnar hos Kronofogden. Man prioriterar sina sms-lån, mat, hyra och kläder till barnen. När låneföretagen säger stopp till fler sms-lån rasar tillvaron, samma sak den dagen när kvinnorna inte kan betala hyran. Nu är lånekostnaderna för höga och skulderna går snabbt till Kronofogden.

Motkrafter som saknas — litet nätverk, dålig kunskap om ekonomi, liten eller ingen buffert
Många av kvinnorna i studien mådde väldigt dåligt och hade skuldkänslor. Kvinnorna är medvetna om att ett sms-lån inte är en hållbar lösning och att det är dyrt men man upplever sig så ekonomiskt pressad att man inte har något annat val. Många har ett litet eller obefintligt nätverk att tillfälligt låna pengar från, man har heller ingen att prata ekonomi med vilket man skulle behöva eftersom kvinnorna själva bedömer sin ekonomiska kunskap Studien har tittat på två grupper av kvinnor — den första gruppen kvinnor använder ibland sms-lån för att tillfälligt lösa ekonomiska problem eller förstärka kassan för att tex kunna resa eller shoppa, den andra gruppen sitter fast i skuldfällan.

Varför tittar ni inte på männen?
Kronofogden gör en kompletterande studie just nu där vi tittar på likheter och olikheter mellan mäns och kvinnors skuldsättning för att ytterligare förbättra vårt förebyggande arbete och ge bättre stöd till medborgarna. Resultatet kommer senare i vår.

Vad behöver göras i lagstiftningen?
Vi har ju en ny konsumentkreditlagstiftning sedan årsskiftet, vilken stärker konsumentskyddet kring konsumentkrediter och som ska motverka de skuldsättningsproblem som sms-lån och andra snabblån för med sig. Bl.a. finns det möjlighet att ångra ett kreditavtal inom 14 dagar och det är ett högre krav på information till konsumenten så att konsumenten ska kunna bedöma om krediten passar den egna ekonomiska situationen.

Det ska bli intressant att se vad den nya konsumentkreditlagstiftningen har för effekt på just den här gruppen, framförallt i.o.m den kreditprövning som ska göras. Flera av kvinnorna i studien har ju kunnat ta flera sms-lån trots betalningsanmärkningar och en oregelbunden eller låg inkomst.

Vad kan Kronofogden göra för att hjälpa kvinnorna?
Kronofogden tar nu fram en handlingsplan utifrån resultatet i studien och fördjupar också vissa delar med ytterligare studier för att bättre kunna möta kvinnornas behov.

Vi intensifierar vårt förebyggande informationsarbete mot denna grupp och de samhällsbyggare som finns i kvinnornas närhet, det kan vara familjerådgivning, skolan, arbetsgivare osv.

Vi kommer att arbeta med riktade informationsinsatser för att öka den privatekonomiska kunskapen och öka medvetenheten om riskerna. Detta är inget Kronofogden kan lösa själva utan vi vill samverka med andra samhällsaktörer i frågan. Det är också något som kvinnorna själva efterfrågar i studien.

Vi uppmuntrar också alla män och kvinnor som är oroliga för sin ekonomi att höra av sig till Kronofogdens kundcenter. Skulderna behöver inte ha hamnat hos Kronofogden för att vi ska kunna erbjuda ekonomisk vägledning och hjälp. Man kan vara anonym och vägledningen är opartisk.

Var finns kvinnorna geografiskt?
Kvinnorna finns spridda över hela landet. Det finns län där kvinnornas procentuella andel av de obetalda sms-lånen har ökat markant mellan 2009 och 2010. Länen är Hallands- (+34%), Örebros- (+18%) och Kronobergslän (+17%).

De län där kvinnornas andel av de obetalda sms-lånen är allra störst är Jämtlands- (62%), Hallands- (62%) och Kronobergslän (60%). Riksgenomsnittet är 50%."

http://www.kronofogden.se/kvinna/om/kvinnorsskuldsattningfragorochsvar.4.70ac421612e2a997f85800050316.html

Det ska bli intressant att se om den här satsningen får uppmärksamhet i media, och om den kommer leda till någon synbar minskning av antalet kvinnor som hamnar i skuldfällan. Expressen har skrivit, Aftonbladet har skrivit, SVD har skrivit... eller rättare sagt tryckt TT:s reportage om nyheten. Hoppas någon läser. Själv ska jag definitivt besöka KFM:s hemsida för att läsa mer framöver. Läs gärna, du också, oavsett du är man eller kvinna. Här hittar du startsidan: http://www.kronofogden.se/kvinna.4.70ac421612e2a997f85800048163.html

Lagtext om Skuldsanering

Från Riksdagens hemsida.

Skuldsaneringslag (2006:548)

SFS nr: 2006:548
Departement/myndighet: Justitiedepartementet L2
Utfärdad: 2006-06-08
Ändrad: t.o.m. SFS 2007:636
Registeruppgifter (regeringen)
--------------------------------------------------------------------------------

Allmänna bestämmelser

1 § Skuldsanering innebär att en gäldenär helt eller delvis
befrias från ansvar för betalningen av de skulder som omfattas
av skuldsaneringen.

Om ackord och konkurs finns särskilda bestämmelser.

2 § Kronofogdemyndigheten prövar ärenden om skuldsanering och
ärenden om omprövning av ett beslut om skuldsanering.

Kommunen skall inom ramen för socialtjänsten eller på annat
sätt lämna råd och anvisningar i budget- och skuldfrågor till
skuldsatta personer. Denna skyldighet gäller även under
skuldsaneringsförfarandet och under löptiden för en
betalningsplan enligt 9 §.

Konsumentverket skall stödja och ge vägledning för den budget-
och skuldrådgivning som kommunerna skall svara för.

3 § Vid skuldsanering enligt denna lag behöver hänsyn inte tas
till föreskrifter om eftergift eller nedsättning i någon annan
författning.

En borgenär får utan hinder av föreskrifter i någon annan
författning godta ett förslag om skuldsanering enligt denna
lag.

Allmänna villkor för skuldsanering

4 § Skuldsanering får beviljas en gäldenär med hemvist i
Sverige som är fysisk person, om

1. gäldenären är på obestånd och så skuldsatt att han eller hon
inte kan antas ha förmåga att betala sina skulder inom
överskådlig tid, och

2. det är skäligt med hänsyn till gäldenärens personliga och
ekonomiska förhållanden att skuldsanering beviljas honom eller
henne.

Den som är folkbokförd i Sverige skall vid tillämpningen av
första stycket anses ha hemvist i Sverige.

Vid tillämpningen av första stycket 2 skall särskilt beaktas
skuldernas ålder, omständigheterna vid deras tillkomst, de
ansträngningar gäldenären har gjort för att fullgöra sina
förpliktelser och det sätt på vilket gäldenären har medverkat
under handläggningen av ärendet om skuldsanering.

5 § I fråga om den som är näringsidkare gäller, utöver
villkoren i 4 §, att skuldsanering får beviljas endast om det
finns särskilda skäl med hänsyn till näringsverksamhetens ringa
omfattning och enkla beskaffenhet.

6 § En gäldenär som är ålagd näringsförbud enligt lagen
(1986:436) om näringsförbud får inte beviljas skuldsanering.
Detsamma gäller en gäldenär som tidigare beviljats
skuldsanering, om det inte finns synnerliga skäl för
skuldsanering.

Skulderna

7 § En skuldsanering omfattar, om inte annat föreskrivs i denna
lag, alla fordringar på pengar mot gäldenären som har uppkommit
före den dag då beslut meddelas enligt 14 § andra stycket att
inleda skuldsanering. Skuldsanering medför att rätten till
ränta eller dröjsmålsavgift på en sådan fordran bortfaller för
tiden efter nämnda dag.

Vid skuldsaneringen får det bestämmas att en fordran som avses
i första stycket och som är beroende av villkor, inte är till
beloppet fastställd eller inte är förfallen till betalning,
inte skall omfattas av skuldsaneringen. I fråga om en sådan
fordran får borgenären utan hinder av föreskrifter i annan
författning bevilja anstånd med betalningen under den tid
betalningsplanen enligt 9 § löper.

En skuldsanering omfattar inte

1. en fordran på familjerättsliga underhåll,

2. en fordran för vilken borgenären har panträtt eller annan
förmånsrätt enligt 6 eller 7 § förmånsrättslagen (1970:979)
eller retentionsrätt, till den del säkerheten räcker till för
betalning av fordran,

3. en fordran för vilken borgenären, innan beslut om att inleda
skuldsanering har meddelats, har fått förmånsrätt enligt 8 §
förmånsrättslagen, när det gäller egendom som har tagits i
anspråk vid verkställigheten,

4. en fordran som inte är förfallen till betalning och som är
beroende av att borgenären tillhandahåller en motprestation,
eller

5. en fordran som är tvistig.

Bestämmelsen i tredje stycket 1 gäller inte när
Försäkringskassan eller ett utländskt offentligt organ inträtt
i den underhållsberättigades rätt till underhållsbidrag.

Innehållet i en skuldsanering

8 § Alla fordringar som enligt 7 § omfattas av skuldsaneringen
har lika rätt.

Utan hinder av första stycket får en fordran

1. ges sämre rätt, om borgenären samtycker, eller

2. betalas före andra fordringar, om den efter fördelning
enligt 9 § första stycket avser ett mindre belopp och det är
skäligt med hänsyn till omfattningen av skulderna och övriga
omständigheter.

I 23 § finns bestämmelser om vad som skall gälla i fråga om
fordringar som inte har anmälts i ärendet.

9 § Vid en skuldsanering skall det bestämmas

1. vilka fordringar som enligt 7 § skall omfattas av
skuldsaneringen,

2. vad som enligt 8 § skall gälla för dem,

3. vilket belopp som skall fördelas mellan borgenärerna, och

4. en betalningsplan som visar när och hur kvarstående belopp
av varje borgenärs fordran skall betalas.

Det belopp som skall fördelas mellan borgenärerna skall
bestämmas så att skuldsaneringen tar i anspråk gäldenärens
samtliga tillgångar och inkomster efter avdrag för vad som
skall förbehållas gäldenären för dennes och dennes familjs
försörjning. Därvid skall bestämmelserna i 7 kap. 4 och 5 §§
utsökningsbalken om förbehållsbelopp vara vägledande. Det får
bestämmas vid skuldsaneringen att förbehåll även skall göras
för betalning av en fordran som, enligt 7 § tredje stycket
eller beslut som fattas med stöd av 7 § andra stycket, inte
omfattas av skuldsaneringen.

Av fördelningen enligt första stycket 3 skall det framgå hur
stor procentandel av fordringarnas belopp som skall kvarstå.

Den betalningsplan som skall bestämmas enligt första stycket 4
skall löpa under fem år, om det inte finns särskilda skäl att
bestämma en kortare tid.

Ansökan om skuldsanering

10 § En ansökan om skuldsanering skall göras skriftligen hos
Kronofogdemyndigheten.

Ansökan skall vara egenhändigt undertecknad av gäldenären.
Lag (2006:745).

11 § Ansökan skall innehålla

1. de uppgifter om gäldenären som anges i 33 kap. 1 § första
och andra styckena rättegångsbalken samt uppgift som visar att
gäldenären har hemvist i Sverige,

2. en förteckning över gäldenärens tillgångar och skulder med
uppgift om varje borgenärs namn, person- eller
organisationsnummer, postadress och telefon,

3. uppgift om gäldenärens inkomster och utgifter,

4. uppgift om förhållanden som avses i 4 § tredje stycket, och

5. de uppgifter om gäldenärens och dennes familjs personliga
och ekonomiska förhållanden som i övrigt är av betydelse för
prövning av frågan om skuldsanering skall inledas.

Uppgifterna enligt första stycket skall lämnas av gäldenären på
heder och samvete.

Bristfällig ansökan

12 § Om en ansökan är bristfällig, skall Kronofogdemyndigheten
förelägga gäldenären att avhjälpa bristen. Av föreläggandet
skall det framgå att ansökan kan avvisas om föreläggandet inte
följs. Föreläggandet behöver inte delges.

Kronofogdemyndigheten skall avvisa en ansökan om skuldsanering,
om den är så bristfällig att den inte kan läggas till grund för
prövning i sak och gäldenären inte har följt ett föreläggande
att avhjälpa bristen. Lag (2006:745).

Avslag på ansökan

13 § Om det framgår av ansökan om skuldsanering eller annan
tillgänglig utredning att gäldenären inte uppfyller villkoren
enligt 4 eller 5 § eller inte får beviljas skuldsanering på
grund av 6 §, skall Kronofogdemyndigheten avslå ansökan.

Om det, sedan beslut har meddelats enligt 14 § andra stycket om
att inleda skuldsanering, framkommer att förutsättningarna för
skuldsanering enligt denna lag inte är uppfyllda, skall
Kronofogdemyndigheten avslå ansökan. Ansökan får också avslås,
om gäldenären inte inställer sig personligen vid ett
sammanträde eller om gäldenären i övrigt inte medverkar vid
ärendets handläggning. Lag (2006:745).

Inledande av skuldsanering

14 § Kronofogdemyndigheten skall i den utsträckning det behövs
inhämta upplysningar om gäldenärens personliga och ekonomiska
förhållanden från andra myndigheter. Kronofogdemyndigheten får
också, om det finns särskilda skäl, hålla ett sammanträde
enligt 17 § för att avgöra om skuldsanering skall inledas.

Om Kronofogdemyndigheten inte enligt 12 § avvisar eller enligt
13 § första stycket avslår en ansökan om skuldsanering, skall
myndigheten snarast besluta att skuldsanering skall inledas.
Lag (2006:745).

15 § När ett beslut har meddelats om att inleda skuldsanering
skall Kronofogdemyndigheten genast genom en kungörelse i Post-
och Inrikes Tidningar uppmana var och en som har en fordran mot
gäldenären att skriftligen anmäla den till
Kronofogdemyndigheten senast en månad från dagen för
kungörelsens införande. Om det finns särskilda skäl, kan
Kronofogdemyndigheten införa kungörelsen även i en eller flera
ortstidningar. Kronofogdemyndigheten kan också förlänga fristen
till två månader, om det finns särskilda skäl. Lag (2006:745).

Utredningen hos Kronofogdemyndigheten

16 § Har skuldsanering inletts, skall Kronofogdemyndigheten se
till att ärendet blir så utrett som dess beskaffenhet kräver.
Lag (2006:745).

17 § Kronofogdemyndigheten skall kalla gäldenären att inställa
sig personligen vid ett sammanträde, om det kan antas vara till
fördel för utredningen. Vid sammanträdet skall gäldenären lämna
de ytterligare upplysningar som behövs för att avgöra frågan om
skuldsanering.

Kallelsen skall sändas till gäldenären under den adress
gäldenären senast har uppgivit i ärendet. Kallelsen behöver
inte delges.

I kallelsen skall gäldenären upplysas om syftet med
sammanträdet och om att ansökan kan avslås om gäldenären inte
inställer sig personligen.

18 § Kronofogdemyndigheten får till sammanträde enligt 17 §
kalla även en borgenär, annan myndighet eller någon annan som
kan bidra till utredningen av ärendet. Kallelsen behöver inte
delges.

Beslut om skuldsanering

19 § När det finns en tillräcklig utredning, skall
Kronofogdemyndigheten tillsammans med gäldenären upprätta ett
förslag om skuldsanering som innehåller de uppgifter som anges
i 9 §. Lag (2006:745).

20 § Förslaget om skuldsanering skall sändas till samtliga
kända borgenärer vars fordringar omfattas av skuldsaneringen
med föreläggande för dem att yttra sig över förslaget inom viss
tid. I föreläggandet skall det anges att ett uteblivet yttrande
inte hindrar ett beslut om skuldsanering. Föreläggandet skall
delges borgenärerna. Om en fordran som anmälts enligt 15 § inte
omfattas av skuldsaneringen, skall borgenären underrättas om
detta.

21 § Efter utgången av den tid som avses i 20 § skall
Kronofogdemyndigheten pröva om gäldenären skall beviljas
skuldsanering.

Ett beslut om skuldsanering skall genast kungöras i Post- och
Inrikes Tidningar. Lag (2006:745).

Förbud mot exekutiva åtgärder

22 § Efter Kronofogdemyndighetens beslut om att inleda
skuldsanering får utmätning för fordringar som uppkommit
dessförinnan inte äga rum innan frågan om skuldsanering är
avgjord, om inte, efter överklagande, rätten på begäran av en
borgenär bestämmer annat. Om utmätning ändå sker, är åtgärden
utan verkan.

Första stycket gäller inte fordringar som enligt 7 § tredje
stycket inte omfattas av skuldsaneringen.

Det som sägs i denna paragraf tillämpas även i fråga om beslut
om betalningssäkring och verkställighet av ett sådant beslut.
Lag (2006:745).

Verkan av skuldsanering

23 § En skuldsanering befriar gäldenären från ansvar för
betalningen av de skulder som omfattas av skuldsaneringen i den
utsträckning som dessa sätts ned. Genom skuldsaneringen befrias
gäldenären från ansvar för betalningen av fordringar som inte
är kända i ärendet, om inte fordringen är sådan som avses i 7 §
tredje stycket.

Skuldsaneringen inverkar inte på den rätt en borgenär har mot
en borgensman eller någon annan som förutom gäldenären svarar
för fordringen.

Omprövning av skuldsanering

24 § På ansökan av en borgenär vars fordran omfattas av ett
beslut om skuldsanering kan Kronofogdemyndigheten upphäva
beslutet eller, i fall som avses i 4 och 5, ändra det som har
bestämts i en fråga som avses i 9 § första stycket 2-4, om

1. gäldenären

a) har gjort sig skyldig till oredlighet mot borgenärer,

b) har gjort sig skyldig till uppsåtligt försvårande av konkurs
eller exekutiv förrättning, eller

c) i hemlighet har gynnat någon borgenär för att inverka på
skuldsaneringsfrågans avgörande,

2. gäldenären i sin ansökan om skuldsanering eller annars under
ärendets handläggning medvetet har lämnat oriktiga uppgifter
till men för borgenären,

3. gäldenären har lämnat oriktig uppgift till ledning för
myndighets beslut i fråga om skatt eller avgift som omfattas av
skuldsaneringen eller underlåtit att lämna uppgift trots att
gäldenären är uppgiftsskyldig och den oriktiga uppgiften eller
underlåtenheten medfört att ett beslut blivit felaktigt eller
inte fattats,

4. gäldenären inte följer betalningsplanen, såvida avvikelsen
inte är ringa, eller

5. gäldenärens ekonomiska förhållanden har väsentligen
förbättrats efter beslutet om skuldsanering och detta beror på
omständigheter som inte kunnat förutses vid beslutet.

I fall som avses i första stycket 5 skall ansökan ges in inom
fem år från dagen för skuldsaneringen. Om löptiden för
betalningsplanen har förlängts enligt 26 §, gäller i stället
den tiden.

Upphävs ett beslut om skuldsanering, blir en borgen eller annan
säkerhet som tredje man har ställt för betalning av belopp som
avses i 9 § första stycket 3 ogiltig, om inte tredje mannen
kände till eller borde känt till de omständigheter som anges i
första stycket 1 eller medverkade till att gäldenären åsidosatt
sina förpliktelser enligt första stycket 2. Lag (2006:745).

25 § På ansökan av gäldenären kan Kronofogdemyndigheten ändra
det som har bestämts i en fråga som avses i 9 § första stycket
2-4, om

1. gäldenärens ekonomiska förhållanden har väsentligen
förändrats efter beslutet om skuldsanering och detta beror på
omständigheter som inte kunnat förutses vid beslutet, eller

2. det finns synnerliga skäl. Lag (2006:745).

26 § Vid ändring av ett beslut om skuldsanering får löptiden
för betalningsplanen förlängas till som längst sju år.

27 § En ansökan om upphävande eller ändring enligt 24 eller
25 § av ett beslut om skuldsanering skall göras skriftligen hos
Kronofogdemyndigheten. Ansökan skall innehålla uppgifter om

1. det beslut som avses, och

2. de omständigheter som åberopas till stöd för upphävande
eller ändring.

Om en ansökan är bristfällig tillämpas 12 §. Lag (2006:745).

28 § Bestämmelserna i 16-18 §§ gäller i tillämpliga delar även
vid Kronofogdemyndighetens handläggning av ärenden om
upphävande eller ändring av ett beslut om skuldsanering.
Lag (2006:745).

Överklagande

29 § Kronofogdemyndighetens slutliga beslut får överklagas till
tingsrätten i den ort där gäldenären är bosatt. Detsamma gäller
Kronofogdemyndighetens beslut att inleda skuldsanering. Om
gäldenären inte är bosatt i Sverige, får beslutet överklagas
till Stockholms tingsrätt. Överklagandet skall ges in till
Kronofogdemyndigheten inom tre veckor från dagen för beslutet.
Vid överklagande gäller lagen (1996:242) om domstolsärenden, om
inte annat följer av denna lag. Kronofogdemyndigheten skall
inte vara part i domstolen.

Ett beslut varigenom en ansökan om skuldsanering förklaras
vilande får inte överklagas. Lag (2006:745).

30 § Om tingsrätten bifaller ett överklagande av gäldenären,
skall den återförvisa ärendet till Kronofogdemyndigheten. Om
Kronofogdemyndigheten avslagit gäldenärens ansökan med
tillämpning av 13 § andra stycket och tillräcklig utredning
finns, får tingsrätten dock besluta om skuldsanering.

Ett beslut av tingsrätten att återförvisa ett ärende till
Kronofogdemyndigheten får inte överklagas. Lag (2006:745).

31 § Har upphävts genom lag (2006:556).

Övriga bestämmelser

32 § Om gäldenären försätts i konkurs, förfaller en av
gäldenären dessförinnan gjord ansökan om skuldsanering.

Om en ansökan om förhandling om offentligt ackord tas upp sedan
gäldenären har ansökt om skuldsanering, skall
skuldsaneringsärendet förklaras vilande. Om ackordet
fastställs, förfaller ansökan om skuldsanering.

Om gäldenären avlider, förfaller en av gäldenären gjord ansökan
om skuldsanering.

33 § Återkallar gäldenären en ansökan om skuldsanering, skall
ärendet genast avskrivas från vidare handläggning. Detsamma
gäller om ansökan förfaller enligt 32 §.

34 § Avslås eller avvisas en ansökan om skuldsanering eller
avskrivs ärendet från vidare handläggning sedan en kungörelse
har utfärdats enligt 15 §, skall samtliga kända borgenärer
genast underrättas.

35 § En överenskommelse som innebär att gäldenären eller tredje
man tillförsäkrar någon borgenär, vars fordran omfattas av
skuldsaneringen, bättre villkor än enligt skuldsaneringen är
ogiltig.

36 § Socialnämnder och andra myndigheter skall till
Kronofogdemyndigheten eller domstol som handlägger ett ärende
om skuldsanering enligt denna lag på begäran överlämna sådana
uppgifter om gäldenärens personliga och ekonomiska förhållanden
som behövs för prövning av ärendet. Lag (2006:745).

37 § Ett beslut om skuldsanering får verkställas utan hinder av
att det inte har vunnit laga kraft.

Övergångsbestämmelser

2006:548

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2007, då
skuldsaneringslagen (1994:334) skall upphöra att gälla.

2. För ärenden om skuldsanering som har överlämnats till
tingsrätten före ikraftträdandet och för ärenden om omprövning
där ansökan har getts in till tingsrätten före ikraftträdandet,
gäller äldre bestämmelser i fråga om förfarandet vid
tingsrätten.

3. Har löptiden för en betalningsplan vid en skuldsanering som
beslutats enligt äldre bestämmelser bestämts till en längre tid
än fem år, gäller äldre bestämmelser i fråga om den tid inom
vilken en ansökan om omprövning skall ges in.

2006:556

1. Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.

2. Äldre bestämmelser gäller i fråga om krav på
prövningstillstånd vid överklagande av beslut som har meddelats
före ikraftträdandet.

Dags för självrannsakan hos näringslivets skattedelegation

"Göran Ennerfelt, Näringslivets Skattedelegation, skriver på DN Debatt den 22 maj om statsmaktens låga förtroende för företagen, och vad bristen i förtroende har för konsekvenser.

Vi börjar med att poängtera att vi till fullo instämmer i kritiken mot Statsförvaltningen och särskilt Skatteverket för deras bristande förtroende för landets företagare. Hur ska välståndet i Sverige kunna utvecklas om staten misstror en av de viktigaste delarna i arbetsmarknadsutvecklingen?

Förtroendet dalar ständigt och Skatteverket uttrycker, genom olika mer eller mindre rimliga regler och kontroller, en misstro mot landets företagare. Man tror att företagaren skulle, utan dessa mängder med regler och kontroller, hänge sig åt konstant mygel och skattefusk. Men misstänkliggörandet stoppar inte vid Skatteverket/företagare. Samma misstro mot medborgarna återfinns hos Försäkringskassan, A-kassan, Socialförvaltningen, Arbetsförmedlingen, Kronofogdemyndigheten m.fl. Det finns en stor och växande förtroendeklyfta mellan Sveriges medborgare och många av dess politiker och stats- och kommunala tjänstemän. Hur många av de senare håller i minnet att det är medborgarna som är deras uppdragsgivare och de är, för att använda den adekvata engelska benämningen, "civil servants", dvs "medborgarnas tjänare"? Och vad blir det av ett land där medborgarna tappar förtroendet för statsapparaten och vice versa?

Men Näringslivets Skattedelegation borde samtidigt syna sig själva i sömmarna. En av huvudmännen i delegationen är Svenska Bankföreningen. Svenska Bankföreningen uppvisar precis samma misstro mot Sveriges medborgare som man hävdar, med rätta, att statsapparaten visar företagare/företagen. Vi vet idag att hundratusentals medborgare hamnat i en ohållbar ekonomisk situation, vanligen i huvudsak utan egen förskyllan, och utan en chans att någonsin bli skuldfria. Vi vet att detta missförhållande kostar samhället enorma belopp, enligt Kronofogden 30 -50 miljarder/år (jfr Försäkringskassans felaktiga utbetalningar på uppskattningsvis 16,4 miljarder) och orsakar stort lidande hos de drabbade. Samt att samhället går miste om duktiga, arbetssamma, kreativa entreprenörer och annan viktig arbetskraft. Entrepernörer och arbetskraft som, istället för att tillåtas försörja sig själva och bidra till samhället, tvingas leva på olika bidrag och inkomstersättningar. Ett flertal utredningar och undersökningar visar på missförhållanden och föreslår förändringar, men Svenska Bankföreningen, tillsammans med Svensk Inkasso m.fl., säger nej. Redan den minsta förändring (lättnad) hotar hela den svenska samhällsekonomin.

Svenska Bankföreningen tror bl.a. att medborgarnas betalningsmoral skulle raseras om världens hårdaste regelverk för ekonomisk rehabilitering skulle mjukas upp, precis som Skatteverket tror att företagarna latent är myglare och skattefuskare. Det är endast ett strängt regelverk som kan hålla medborgarna/kunderna kvar på den rätta vägen. En mindre hård obeståndspolitik riskerar, enligt Svenska Bankföreningen, att luckra upp svenskarnas betalninsdisciplin. Detta tvärtemot bl.a. Tillväxanalys uppfattning, Riksdagens utredning, Konsumentverkets undersökning, Kronofogdemyndighetens rapport och OECDs kritik mot Sverige och hur man tvingar misslyckade företagare att "i evighet" bli kvar i sitt misslyckande.

För vi vill påminna om att många människor som kantrat ekonomiskt är just f.d. företagare som drabbats av bl.a. orimliga pålagor och regler från staten och Skatteverket. Om inte ens alla huvudmän i Näringslivets Skattedelegation har förtroende för dessa människor och inser vikten av att återställa entreprenörskapet hos dem genom humanare regler för ekonomisk rehabilitering, hur kan man då förvänta sig att statsapparaten gör det?

Per Ahlin och Ulrika Ring
föreningen Fattiga Riddare Stockholm"


Denna artikel publiceras idag på Newsmill, och jag vill lyfta fram den litet extra, då den belyser det problem vi företagare lever och andas med varje dag:

att vi inte får misslyckas med vår ekonomi, för då finns idag ingen väg tillbaka.

Om du inser vikten av det ovan skrivna, ber jag dig att besöka Newsmill genom att klicka HÄR och lämna din kommentar till texten. Syftet är att få de instanser som berörs av artikeln att reagera, och förstå att vi behöver förändringar - och förbättringar, för att skapa fler vägar till ekonomisk rehabilitering efter företagskonkurser, fler välmående företag, fler arbeten och fler skattebetalare som kan hjälpas åt att stärka hela vårt samhälle, från vaggan till graven.


Intressant

Läs även andra bloggares åsikter om ekonomisk rehabilitering, Fattiga riddare, Fattiga riddare Stockholm, skuldsanering 3 år överskuldsättning, småföretagare, utanförskap, utslagning, val 2010, Valet 2010

OECD, regeringen genom Justitiedepartementet och den råa kalla verkligheten

....äro tre ting som likt olja och vatten inte går ihop med varandra. Så förtjänar de en egen plats i onsdagsbloggeriet, för där ligger sur besvikelse och jäser ibland överskuldsatta sedan en dryg vecka tillbaka, då vi skrev om och bitvis publicerade utdrag ur den Promemoria med utkast till lagrådsremiss "Bättre möjlighet till skuldsanering" som Justitiedepartementet under stort hysch-hysch smugit ut bland vissa intressenter. Det visade sig att av alla de förslag Jan Ertsborn lagt fram efter att ha genomfört sin Insolvensutredning, i Vägen tillbaka för överskuldsatta, hade nästan allt ratats, och det lilla som återstod rörde i stort sett bara näringsidkare som skulle få lite lättare att få skuldsanering utan att behöva lägga ner sina respektive rörelser. Och det var och är alldeles för litet, och detta rör en alldeles för liten andel av den dryga halvmiljon svenskar som beräknas vara överskuldsatt idag. Så hur blev det såhär?

Kanske var det aldrig meningen att utredningen skulle röra överskuldsatta i allmänhet. När regeringen gav i uppdrag till Jan Ertsborn att utreda Insolvensfrågan, vågar jag påstå att vi var många, många som trodde att det skulle resultera i lättnader för oss överskuldsatta, då det konstaterats att vår svenska lagstiftning och syn på överskuldsatta är en av de absolut hårdaste i världen. Idag känner jag mig bara lurad, för bakgrunden till Ertsborns uppdrag var knappast att hjälpa enskilda tillbaka till ett liv som fullvärdiga medborgare. Det var snarare frågan om att man från regeringens sida ville hitta ett sätt att hantera kritik som framförts emot Sveriges stelbenta lagstiftning kring överskuldsatta/konkursade näringsidkare i en OECD-rapport. Ur Judeps PM:

"Enligt den granskning av Sverige som Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling (OECD) gjorde år 2007 behöver riskerna med att driva företag begränsas, och det är särskilt viktigt att insolvenslagstiftningen ändras. Den möjlighet som finns för näringsidkare att få sina skulder avskrivna efter en konkurs bedömer OECD som alltför restriktiv. Snabb avskrivning av skulder lyfts fram som en central faktor för att den som tidigare drivit ett företag ska starta om, och just erfarenheter från en tidigare verksamhet har visat sig öka chansen att det nya företaget ska växa snabbt och lägga grunden för fler arbetstillfällen."

Alltså: OECD har i en rapport av år 2007 kritiserat Sverige för att man har hårda restriktioner för vem som ska kunna beviljas skuldsanering. Regeringen svarade med att tillsätta Insolvensutredningen, och resultatet ser vi här. Det handlade bara om det, att möta kritiken. Kosmetika för att göra problemen mindre synliga, inte renovering från grunden av en "möjlighet" som kan utnyttjas av för få personer varje år. Så bra då. Inte.

Kortfattat: med befintlig lagstiftning har "endast företagare som har sin huvudsakliga försörjning genom inkomst från annat håll än från företaget och vars verksamhet närmast har karaktären av extraknäck" kunnat få skuldsanering beviljad (jfr prop. 1995/96:5 s. 167). Insolvensutredningen granskade möjligheten för oss som livnär oss helt på våra företag att få ingå i systemet, men valde att inte föreslå detta, och jag instämmer helt och hållet i deras beslut. Det räcker med att jag ser till min egen situation för att kunna förklara varför:

Jag driver ett litet tjänsteföretag, där jag har en anställd och där jag själv står för driftansvaret. Jag är bra på mitt jobb, det fick jag skriftligt på så sent som under senhösten då en av mina kunder mailade att "Det inte Mannan kan, kan ingen ann...." ungefär. Utan att gå in på detaljer - jag har en liten kundgrupp, det handlar om gamla kontakter som följt med mig in i boet då jag bestämde mig för att sluta vara anställd och köra verksamhet i egen regi. Huvudsakligen servar jag andra tjänsteföretag med specialbeställda tjänster i syfte att öka deras försäljningsvolymer för specifika produkter, och de uppdrag vi får är kunskapsintensiva: vi måste kunna våra kunders hela utbud och veta hur vi ska paketera och lansera produkterna i olika kampanjer, anpassade efter avdelning som beställt, deras geografiska placering och deras egen kravnivå. De personliga relationerna med respektive beställare ger effekt på kontot i form av storlek på ordrar och eventuella reklamationer. Det gör också en lång upplärningstid på den personal som ska hantera beställningarna, och jag måste ställa krav på mina anställda för att kunna leverera den kvalitet kunderna behöver. Kvinnan som arbetar hos mig idag är medelålders och en riktig arbetshäst, och det jag kan betala henne är alldeles för litet i förhållande till vad hon borde tjäna, men det är lågkonjunktur och det har påverkat dels min orderingång, dels mina kunders försäljningsvolymer negativt. Totalt sett räknar jag med att krisen tagit ner min produktion med omkring tjugo procent, d.v.s. jag säljer idag sjuttiofem-åttio enheter där jag vet att jag för två år sedan hade kunnat sälja närmare hundra.... Jag slipper inte lindrigare undan med lönekostnaderna eller de sociala avgifterna heller om jag får sälja mindre en månad. Att anställa en ungdom skulle ge mig bättre lönsamhet med en billigare arbetsgivaravgift - men då riskerar jag kvaliteten då livserfarenhet är viktigt för att kunna möta kunderna. Samtidigt står jag med ett jätteproblem: med en enda anställd, handplockad, upplärd och svår att ersätta, drabbas jag väldigt hårt om hon blir sjuk eller avlider. Oavsett jag skulle kunna försäkra mig mot detta, innebär en nyanställning att jag själv tappar i produktivitet om jag måste lära upp ytterligare en person, för att inte tala om svårigheterna att hitta någon som är tillräckligt kvalificerad för att anställas. Det gör det också svårt att släppa en upplärd anställd på grund av arbetsbrist - då får jag själv gå utan lön hellre än att riskera att stå utan personal vid en uppgång i orderboken. Så såg det ut i februari och mars i år, jag kunde inte ta ut en krona i lön för egen del, och när vi fick en större order i mars var jag också tvungen att ha hjälp för att kunna utföra den. Bristen på kvalificerad personal har också en annan sida: om jag kunde skulle jag ta ett annat jobb under tiden vi fortfarande har lågkonjunktur, så jag kunde dra in pengar för eget leverne och kanske skjuta till någon krona till företaget varje månad. Men i nuläget är det omöjligt, släpper jag verksamheten nu i skarpt läge kommer den att gå under. Så svårt är det att vara sin egen och ha kontroll över ett litet företag, med alla måsten och hur det påverkar ens inkomst.

Till detta kommer att jag aldrig har kontroll över vad som sker i köparledet. En förändring hos kunden, ekonomisk, organisatorisk, personell eller geografisk, slår direkt mot min försäljningsvolym, och så får jag även då svårt att ta ut en lön tillräcklig för att leva på. Och tro det eller inte, men jag har den senaste tiden redan börjat känna av oron för de räntehöjningar som kommer framöver, jag känner redan nu på mig vilka av mina kontakter som kommer påverkas av detta, vilka som funderar och vilka som kan tänkas köpa mindre till hösten, om så bara för en period till dess läget stabiliserats. Jag anar tillochmed vilka branscher som kan tänkas drabbas och köpa mindre om elpriserna fortsätter vara höga, men jag ser inte direkt någon kraftigt ökad köpkraft någonstans utom möjligtvis hos Inkassobolagen... Är jag då synsk? Nej, men luttrad vid det här laget, och väl medveten om att varje liten rörelse på den berömda marknaden ger effekt på mitt företag, och därmed på min privatekonomi. Sitter jag då även med en avbetalningsplan spikad i en skuldsaneringsprocess, finns det ingen marginal för mig att INTE betala av på skulderna till mina borgenärer oavsett jag kan ta ut lön eller inte, för då bryter jag överenskommelsen i skuldsaneringen. Detta ökar risken för ny skuldsättning markant, och jag kan på ett ögonblick drabbas av förändringar som totalt ändrar mina förutsättningar att betala. Och när jag bara kan få skuldsanering EN gång i livet, EN enda gång, varför skulle jag ta risken att inleda en sådan process? När chansen att kunna styra över min inkomst under fem långa år, sextio månader, då fullständigt vad som helst kan inträffa och välta hela min möjlighet att ta ut en rimlig lön och klara mina åtaganden mot gäldenärerna, är så skör och oändligt liten?

Någon är dum. Regeringen struntar i att Insolvensutredningen inte lade något förslag om lättnader för näringsidkare att få skuldsanering, för de ska bemöta OECD´s kritik ifrån 2007. De skäl jag anför här ovan, då jag vill visa på mina egna svårigheter som egenföretagare att klara en avbetalningsplan under skuldsaneringstiden, räknas inte i regeringens ögon. Regeringen vill, genom Justitiedepartementet, driva igenom en lag som inte kommer att ge någon effekt för de överskuldsatta eller för de överskuldsatta näringsidkare som skulle behöva skuldsanering, men som i likhet med mig inte kommer att ansöka om skuldsanering på grund av alla svårigheter i det rigida system som råder och kommer fortsätta råda, ny lag eller ej. Jag undrar vem som är dum egentligen?

Läs gärna vad Insolvens Stockholm skrev i sitt yttrande till Judep vid förra remissen kring Insolvensutredningen, oktober 2009.

Andra onsdagsbloggare, varav några idag också skrivit om OECD och regeringens blindahönanpolitik:

Insolvens Stockholm
Nollkoll
ProjektPåRiktigt
Ljuramannen
Affes Blogg
Att göra rätt för sig
Dwights13
Inspirerar Inspirationen
Johnny Rocker
Autodidact
Obestånd
Skuldsatt
NoCash is my name
Villerider
Blessed To Be Me
Fattig Riddare i Stockholm




Pingat på intressant.se och twingly.com


Läs även andra bloggares åsikter om OECD, Fattiga riddare, ekonomisk rehabilitering, insolvensutredningen, skuldsanering 3 år överskuldsättning, utslagning,

När man skjuter kronofogdar

blöder ni lika mycket som alla andra människor, tror jag.
Eller gör ni inte det?

Rubriken på detta inlägg är inte satt för att mana till våld emot kronofogdar. Jag vet av egen erfarenhet exakt vad en kula, eller för den delen en hagelsvärm kan göra med en mänsklig skalle. Jag vet något om hur det luktar i ett rum där nyligen en stor mängd blod spillts eller en tarm i dödsögonblicket har tömts, och jag vill ingen annan så illa. Och jag är rå som på det här viset tar skamgrepp på en förhoppningsvis ganska stor grupp myndighetsanställda som läser det här inlägget, men jag tror det är nödvändigt, för nu vill jag att ni ska tänka till och vara mer vakna och skärpta än vanligt. Det här är ett inlägg om den mänskliga kronofogden, eller snarare människorna inom Kronofogdemyndigheten. Ni måste bli delaktiga i samma värld som vi överskuldsatta lever i, annars är ni, och vi, förlorade.

Minns ni det här? Det hände under den förra ekonomiska krisen, i november 1992 blev två kronofogdar under tjänsteutövning mördade, ihjälskjutna. Jag var inte kund hos er då men ett par år senare hamnade jag i era register, och första gången jag besökte era lokaler lär ha varit någon gång under 1998 eller 1999. Då fick jag träffa "min" handläggare uppe på hennes tjänsterum och ställa mina frågor, och så satte vi upp en frivillig betalningsplan där jag fick betala in en tusenlapp i månaden på min stora skatteskuld. Så var det då... Förra sommaren blev jag kallad till förhör på mitt lokala KFM-kontor, och på tio år hade mycket förändrats. Inget personligt möte i foajén, utan en ringklocka vid en reception täckt med vad jag tror var pansarglas, en liten lucka som öppnades, en legitimation som skulle visas och ett "Varsågod och gå in i tvåan och vänta så...". Ett metalliskt klickande när dörren låstes upp ifrån andra sidan pansarglaset, och så hölls samtalet i ett pyttelitet förhörsrum där bokstavligt talat allt utom den nervösa kronoinspektören satt fastskruvat i väggen. Så stor skillnad var det mellan att besöka er på Kronofogdemyndigheten åren 1999 respektive 2009. Vad är det som har hänt på vägen?

Är det hoten emot enskilda tjänstemän som ligger bakom? SVT rapporterade om det alldeles nyss, och jag vet ju att det varit på tapeten tidigare. 200 anmälda hot under 1999, 730 anmälda hot mot er anställda under 2008, det är en kraftig ökning. Ni väcker känslor, det ser vi skuldsatta också, och kanske blir det bara värre och värre. Hur ser er prognos ut för de kommande åren, när ni idag har mellan 400 000 och 600 000 överskuldsatta att tampas med (era egna siffror), varav 130 000 skulle kunna få skuldsanering direkt om de bara sökte (era egna siffror), och minst 100 000 svenskar med införsel på lönen? Hur ser prognosen ut framöver, när räntorna börjar stiga till hösten och fler bostadsrätter måste säljas exekutivt? Vad ser ni i kristallkulan? Jag ser våld. Så skriver jag det här inlägget nu, innan det händer, för när det händer kommer jag inte att kunna göra annat än att beklaga dem det drabbar, framförallt som även kronoinspektörer kan vara föräldrar.

Så varför tar jag upp det här? Är det inte bättre att tiga om det, låta bli att lyfta frågan om våldet emot Kronofogdemyndighetens personal och bara låta er fortsätta jobba bakom väggfasta möbler och pansarglas, helst i team där flera anställda i grupp ska hantera varje skuldsatt så att ingen enskild tjänsteman kan sägas vara ansvarig för gäldenärskontakten. Strikta säkerhetsrutiner på och utanför kontoret, jobba så anonymt och opersonligt det bara går, och skaffa skyddade personuppgifter om det hettar till. Ja, säg det. Kan det vara så att våldet emot tjänstemän ytterst är ett hot emot demokratin, då vi vanliga dödliga överskuldsatta stängs ute ifrån information vi behöver ha av er för att kunna navigera rätt, för att vi allihop stämplas som potentiella våldsverkare? Att en mer sluten verkställighet gör det ännu svårare för oss överskuldsatta att komma till rätta med våra problem, då vi bara har anonyma telefonröster eller anonyma mail från kundtjänst att förlita oss till? För dit är vi på väg idag, det blir svårare att få personlig kontakt med er på Kronofogdemyndighetens lokalkontor för vart år som går om ni måste hålla på och skydda er mot oss hela tiden, och idag får man en "egen" fogde först när man kommit så långt att man fått beslut om inledande av skuldsanering. Behövs inte den personliga relationen innan dess?

Den personliga relationen behövs innan dess. Det personliga förtroendet är grunden till att kunna ta hjälp av er när det har gått så långt att man är överskuldsatt.

Missförstå mig inte. Många skuldsatta har en bild av Kronofogdemyndigheten som något ont, och av kronofogdar som ett särskilt ondsint folkslag. När ni möter oss i verkliga livet är vi oftast föremål för någon åtgärd ifrån KFM´s sida, eller så är vi ute efter att få åtgärda er, bokstavligt talat. Vi är därmed inte helt enkla att tas med i alla lägen. Andra gör sitt bästa för att provocera KFM-anställda för att i möjligaste mån få till en debatt. Det kan nämligen tänkas att det bland såväl KFM´s tjänstemän som bland överskuldsatta finns individer och grupperingar som vill och kan se lösningar, exempelvis en mer tillgänglig och kortare skuldsaneringsprocess - men när parterna inte kan mötas i samtal, uppstår heller inget samförstånd. Så är vi evighetsgäldenärer ganska ensamma i kampen för en bättre tillvaro, oavsett att vi egentligen har vänner på Kronofogdemyndigheten, som ju är den del av samhällskroppen som går in och meddelar oss att vi måste lämna ifrån oss ägodelar för att reglera våra skulder, för att tala om för oss att är vräkta, som byter våra lås, magasinerar våra tillhörigheter och tar vår ilska och ett och annat mordhot under tiden. Vi å vår sida värjer oss med myndighetsförakt, frågar oss vem som egentligen vill jobba som fogde, och ifrågasätter gång på gång det personliga ansvaret när vi inte vet och inte ser hur man inom myndigheten arbetar med dessa frågor. På Fattiga Riddares forum har vi den senaste tiden kunnat konstatera - igen - att man inom myndigheten arbetar olika i olika städer när det gäller utmätning av fordon, och att samma sak verkar gälla glasögon. Det kan fortfarande vara sviter efter att KFM en gång i tiden var indelat i tio mindre enheter. Men vad kommer hända med den kunskapen? Ingenting, för den är inte efterfrågad och kommer inte föras tillbaka till KFM för hantering eller på något sätt bidra till kvalitetssäkringen av myndighetens verksamhet. Vi är motpoler, det är Kronofogdemyndigheten emot de skuldsatta, de skuldsatta emot Kronofogden. Kriiiiiig! Eller? Så kan vi stå där och lipa mot varandra. Eller skjuta på varandra.

Det finns vägar framåt. Jag tror det viktigaste verktyget för att kunna vända utvecklingen, för att komma ifrån polariseringen så långt det är möjligt, är att ha en ständigt pågående dialog mellan överskuldsatta och Kronofogdemyndigheten. KFM behöver visa upp sig, inte som en opartisk myndighet utan som en organisation uppbyggd av människor, individer med egna tankar, egna intressen, egna ingångar i yrket och yrkesrollen. Inte genom pressutskick, kvällstidningchattar eller bloggar på små lokala intresseforum, eller genom slutna möten mellan olika högt upsatta representanter för den ena eller andra organisationen, utan genom vardagliga och enkla möten i de sociala medier som gäller år 2010. Jag säger inte att KFM och dess anställda måste kasta sig in i olika forum och börja bygga nätverk med överskuldsatta på arbetstid, allihop och samtidigt. Men någon av er kanske kan hjälpa till med något, för att ge myndigheten gestalt i det verkliga livet utan att det gäller en utmätning eller att förmana någon skolklass som inte vet vad skulder är? I samarbete med oss det gäller, alltså vi som verkligen har så stora skulder att vi aldrig kommer kunna betala dem? För det var väl vi som skulle läggas på operationsbordet egentligen?

(text borttagen pga bruten relation till annan organistaion //Mannan 100711)

Andra som skriver om detta ämne idag:

Att göra rätt för sig
Ulrika Ring, Signerat Stockholm


Vi skickar regelbundet ut information. Vill du vara med på maillistan? Skriv till info@insolvensstockholm.se så lägger vi till dig.

Glöm inte ansluta dig till vår grupp på Facebook. Länk .
RESURS grupp på Facebook, "Det pågår en tragedi i Sverige just nu" ".
Gruppen Skuldsatt och sjuk på RESURS. Länk .

Pingat på intressant.se och Twingly.com

Läs även andra bloggares åsikter om kronofogden, skuldsanering 3 år överskuldsättning, utanförskap, Demokrati, ekonomisk rehabilitering,

Fler hem säljs exekutivt. Om tio år....

Dagens Nyheter rapporterar idag om att fler hem säljs exekutivt. Fullt begripligt. Dels för att fler svenskar har svårt att betala för sig på grund av överskuldsättning, dels för att kreditinstituten har dragit öronen åt sig på grund av sina egna förluster. Oavsett anledningen, gissar jag att de närmare 900 tvångsförsäljningarna under 2009 kommer att gå upp emot 2000 innan 2010 är slut.

Vad blir den långsiktiga effekten?

Jag gissar att en ganska stor andel av objekten kommer att säljas till underpris, vilket idag är helt legitimt. Kronofogdemyndigheten är inte på något sätt ålagd att få ut "rätt" pris för en villa eller bostadsrätt, utan högsta giltiga bud gäller. Det ger köparen en rejäl chans att fynda, men det lämnar också ett stort antal olyckliga människor kvar i fortsatt skuld. Kanske blir det bara inne i centralorterna som en gäldenär får möjlighet att komma tillbaka ekonomiskt efter tre-fyra år då betalningsanmärkningarna raderats ut. För många andra kommer snart den obehagliga upptäckten att bara räntorna på skuldkapitalet snabbt överstiger den ursprungliga skulden, och att utmätning på lönen inte minskar skuldbeloppet över huvud taget. Detta hände tusentals svenskar under 90-talskrisen. Detta händer tusentals svenskar i år.

Om behovet av en enklare och mer tillgänglig skuldsaneringsprocess är stort idag, hur kommer det inte att se ut om tio år?

Skuldsättning i media, en osexig affär

"Avskriv aldrig skulder!

Den som tagit ett lån ska betala tillbaka. Även om denne ska leva på existensminimum resten av livet.
Ej Förhandlingsbart"

"Nu gäller det att snabbt sätta sig i skuld

Ett fantastiskt erbjudande! Tack staten. Nu ska jag snabbt ändra livsstil. Börja leva flott och låna pengar. Jag ska dra på mig så stora skulder att jag omöjligt kan betala dem under min livstid. Sen är det bara att vänta på sanering finansierad av skattebetalarna. Äntligen ett sätt att få tillbaka lite av de pengar jag genom 37 års förvärvsarbet har betalat in i skatt.
Skattebetalare"

"Det våras för skatteparadisen

Låna maximalt och placera i skatteparadisen. I Sverige får du skulderna avskrivna, sen är du ekonomiskt oberoende.
Sverige är fantastiskt"


Dessa kommentarer återfanns i Dagens Industri för två veckor sedan, då nätupplagan skrev att det nya lagförslaget kring en kortare skuldsaneringsprocess skulle försenas avsevärt. Artikeln innehöll sakfel, framförallt påstods det att man ska kunna få skuldsanering om man inte klarar av att betala sina lån inom en tidsperiod på tio till tolv år, vilket är ett vansinne i sig då ett CSN-lån eller ett vanligt villalån aldrig löper på så kort tid. Effekten blev naturligtvis kraftig bland DI:s läsare - ilskan var stor och ett oerhört förakt gällande skuldsatta i allmänhet och människor i behov av skuldsanering i synnerhet kom till ytan, jämte ett myndighetsförakt av Guds nåde. Naturligtvis fanns där andra röster också, betydligt bättre insatta i problematiken kring överskuldsättning och skuldsanering, men ovanstående signaturers inställning till frågan är ändå fullt representativ för läsekretsens uppfattning:

"Den som satt sig i skuld förtjänar ingen hjälp, staten är en bananrepublik och systemet är till för att utnyttjas, för om en dålig människa som inte kan sköta sin ekonomi kan få skuldsanering så har väl jag rätt att ta för mig också, när jag betalat skatt i så många år?"

Så talar Hederlig Svensk. Så tycker DI:s läsare. Vilka de är? Företagare. Placerare. Styrelseledamöter och andra befattningshavare inom finansiell och juridisk sektor. Politiker och lobbyister. Professionella ekonomer. Och så jag då, som läser ekonominyheterna dagligen. En ensamstående, lågutbildad och överskuldsatt morsa, som drar mig fram på ett rent försörjningsföretag med så svaga resultat att jag just nu plockar på mig tomma pantflaskor utomhus när jag hoppas att ingen ser. En riktig looser, per definition.

Kontrasten mellan kommentatorernas och min vardag är skrämmande. Det vi har gemensamt är intresset för artikeln om skuldsanering. Det som skiljer oss åt är våra ekonomiska intressen, alltså anledningen till att vi läser den. För signaturerna Ej Förhandlingsbart, Skattebetalare och Sverige är fantastiskt är fenomenet skuldsanering en personlig förolämpning. Hur i helvete kan staten lägga deras surt förvärvade pengar på att efterskänka andras skulder? De är arga, eftersom de är felinformerade. De har en felaktig uppfattning om vad överskuldsättning eller s.k. kvalificerad insolvens innebär, liksom de helt missuppfattat begreppet skuldsanering. För mig som lever i det, är min överskuldsättning detsamma som att jag aldrig fullt ut kan betala de kostnader jag faktiskt har. Bara räntorna på mina skulder överstiger den summa jag kan betala tillbaka, även om jag bara konsumerar det allra mest nödvändiga i form av mat, bostad och annat jag och min dotter måste ha för att överleva. Detta medför att jag aldrig kan bli skuldfri, ens om jag betalar av på skulderna till dess jag dör. Det har jag ställt till med själv, jag skyller inte ifrån mig och tänker inte berätta exakt vad i mitt privatliv som lett fram till mina dåliga ekonomiska beslut. Däremot drar jag fullt ut konsekvenserna av mina handlingar under varje minut på dygnet, sedan flera år tillbaka. Frågan om skuldsanering är en annan: för mig är saneringen ingen "strafflättnad" utan en rehabilitering för att få in människor i det produktiva samhället igen, efter ibland så mycket som tjugo år av utanförskap. Personligen har jag ingen glädje av skuldsaneringslagstiftningen som den ser ut idag, för som näringsidkare är jag inte berättigad till ett sådant stöd från samhället. Jag är inte heller berättigad till exempelvis socialbidrag om firman går så dåligt att jag inte kan ta ut någon lön alls, så man kan väl säga att jag är till 100% ansvarig för mig själv, en liten stat i staten. Ändå ser jag samhällsvinsten i att andra kvalificerat insolventa svenskar kan få komma tillbaka som ekonomiskt fullvärdiga medborgare, med samma konsumtionsutrymme som alla andra, samma ekonomiska motivation som alla andra och samma hälsostatus som alla andra. Därför är skuldsaneringen värd att kämpa för, och därför blir jag så gruvligt besviken på Dagens Industri.

Som jag ser det: DI slänger ut en ensam artikel med sakfel, spetsat med saftig rubrik utan att analysera grunden till skuldsättningsproblematiken. Man är från tidningens sida väl medveten om sin läsekrets sammansättning i åldrar, genomsnittlig yrkesinriktning, social och ekonomisk status, intresse för och inställning till oss som "inte kan hantera pengar". Sociala problem, som ligger bakom den största andelen kvalificerat insolventas situation, alltså skilsmässa, arbetslöshet eller något så enkelt som en enskild firmas konkurs, nämns inte alls. Konsekvenserna för den överskuldsatta individen utreds inte heller, förmodligen för att vi inte ingår i det segment av DI:s potentiella marknad som har verklig köpkraft, och därmed kan förväntas betala för att få läsa deras artiklar. Allvarligare är att man helt åsidosätter samhällsperspektivet, och därmed negligerar själva grundorsaken till att statliga Kronofogdemyndigheten helhjärtat stöder lagförslaget om förkortning av skuldsaneringprocessen. Alla dessa överskuldsatta individer, för närvarande mellan 400 000 och 600 000 personer, kostar samhället och därmed skattebetalarna mellan 30 000 000 000 och 50 000 000 000 - trettio till femtio miljarder kronor - om året. Den aspekten struntar DI i att ta upp, när det är den vinklingen jag tror att tidningens läsare skulle behöva få för att förstå vad de själva läser, och kunna göra en rättvis bedömning av vad som egenligen hänt.

Skulder är inte sexigt. Problem som leder till skulder är inte heller sexigt, och därmed förmodligen inte kommersiellt gångbart. Att lägga upp en artikel som får hederlig skattebetalare att rasa över hur hans skattepengar förslösas är däremot gångbart på alla sätt, och ger bra läsarsiffror. Det påminner inte så litet om romarnas favoritnöje ungefär 70 år före kristus, att kasta obekväma kristna till lejonen på Colosseums gladiatorarena. Slakt och blod för nöjes skull, och så är kvällen räddad.

Ikväll visas Lyxfällan på TV3. Same, same but different, och fullständigt oväsentligt för alla överskuldsatta som ändå inte har några tillgångar att realisera. Den genomsnittlige evighetsgäldenären har vare sig extra platt-tv eller lyxbil att sälja eller möjlighet att få något "saneringslån" av banken. Ändå tror jag att Ej Förhandlingsbart, Skattebetalare och Sverige är fantastiskt sitter som klistrade vid skärmen, för att det är så skönt att få släppa ånga på dem som förtjänar det, de där dumjävlarna som inte kan hantera pengar. Jag har naturligtvis en åsikt om programmet Lyxfällan också, men det är en annan och mycket lång historia, så den ger jag mig på en annan dag.

Vems misslyckande?

Jag har fått klagomål. Familjens katt anser att jag sköter mina uppgifter som matte ytterst dåligt. Inte nog med att jag går till mitt arbete varje morgon och lämnar henne ensam till dess lilla Mannan kommer hem från skolan: när jag väl kommer hem lånar jag lillmattes laptop och sitter med den i knät istället för katten. Ovanpå det försökte jag nyligen införa en mer konjunkturanpassad kelpolitik här hemma. Jag valde att bara klappa katten på svansen, med hänvisning till att vi måste hushålla med godsakerna och undvika förslitningsskador på mattes tassar. Katten glodde på mig som vore jag en idiot... och det gjorde hon rätt i. Vissa saker ska man inte snåla med, och omvårdnad av medborgarna får man inte tulla på i staten Manna, även om det just nu är rena fattigland.

I sällskap med ett nu ganska stort antal forumdeltagare på Fattiga Riddare (www.fattiga-riddare.se) har jag åtagit mig att varje onsdag ta upp ett ämne för gemensam och enskild behandling. Vårt tema för vecka 3 ska vara "regeringens misslyckande", åsyftande den bomb som slog ned i media i förra veckan, då det stod klart att Insolvensutredningen inte skulle ge resultat i form av nytt lagförslag med en för överskuldsatta medborgare mer tillgänglig skuldsaneringsprocess, i vart fall inte på mycket lång tid. Såväl vi överskuldsatta som Kronofogdemyndigheten togs på sängen av detta besked, som dessutom levererades av en mediakår vars vinklingar gav upphov till debattinlägg representativa för vilken lynchmobb som helst. Skuldsanering, ordet skrevs lättvindigt hit och dit utan analys av begreppet, och säkert fick många svenskar en felaktig bild av vad det egentligen innebär, eller vilka som överhuvudtaget kan komma ifråga för detta stöd från stat till individ. Vem ska ha rätt till hjälp, och varför? Ska skattebetalarna stå för notan, eller är det banker och kreditinstitut som förlorar på en mer generös lagstiftning? Finns det någon samhällelig vinst med skuldsanering, och varför inte bara låta de överskuldsatta dö ifred?

Frågan om skuldsanering för fler är angelägen och med tiden kommer den bli akut, då vi i nuläget fortfarande ser att fler får svårt att betala för sig, och att antalet överskuldsatta som ställs utanför samhällsapparaten kan öka lavinartat om krisen fortsätter. Det värsta scenariot uppstår om den fruktade bostadsbubblan visar sig vara mer än en spekulation, minns 90-talets jättesmäll då tusentals svenskar förlorade sina företag, sina hem och fotfästet i själva tillvaron... många av dem cirkulerar fortfarande i Kronofogdemyndighetens rullar, nu med flera års löneutmätning i bagaget och fortfarande inte kvalificerade för skuldsanering enligt den lag som gäller idag, 2010. Hur har de haft det under alla dessa år, och kommer de någonsin att kunna komma tillbaka, ekonomiskt eller socialt? Hur kommer det att se ut år 2015? 2020?

"Regeringens misslyckande", alltså. Personligen skulle jag hellre vilja döpa om det till ett samhällets misslyckande. För att problemet med överskuldsättning har utvecklats över lång tid, inte enbart under sittande regering och med troligt fortsatt utveckling under den kommande. För att hela samhället berörs av problemet, inte bara i form av uteblivna skatteintäkter då människor slås ut från arbetsmarknaden utan även av minskad konsumtion i den skuldsatta gruppen, ökad social utslagning, högre barnfattigdom, större hälsoproblem som på sikt ger en ökad vårdbörda, som ska finansieras utan de uteblivna skatteintäkterna, vilket tär på statens medel för sjukvård och gör att andra vårdbehövande drabbas av minskade medel, vilket ger en större utslagning, minskad konsumtion som ger minskade skatteintäkter...

Jag kan fortsätta i all evighet men drar gränsen där. Jag tror jag har gjort min ståndpunkt klar. Individen är ansvarig för sig själv och sin plats i samhället, men samhället har ett ansvar för att det finns vägar till ekonomisk rehabilitering, så att individens samhällsnytta bevaras. Alternativet är att lämna de skuldsatta individerna till sitt öde, låta oss självdö av dålig kost, psykisk ohälsa eller obehandlade sjukdomar, och titta åt andra hållet för att slippa beröras av det. Den vanlige svensken har ju i allmänhet inga problem med överskuldsättning, det är ju alltid någon annan som självmant dragit på sig problemen, och vi som är skyldiga har ju en tendens att dölja våra problem in i det sista. På så sätt är vi självsanerande, vi som inte kan betala för oss: vi lider i tysthet. Själv skriver jag anonymt och kommer aldrig söka hjälp offentligt, så du slipper bli störd. Är inte det ganska anständigt gjort ändå, av en dumfan som inte kan hantera pengar?

Märk väl, att den del av staten som oftast möter oss i verkliga livet är Kronofogdemyndigheten. Det är KFM som skickar brev när vi ska lämna ifrån oss ägodelar istället för de pengar vi inte har, som skickar brev till oss så vi inte glömmer att vi står i skuld till andra och som kommer när vi ska vräkas från våra hem. Det är kronofogdarna som går in i misären och ser hur vi har det, tar våra känsloutbrott och all skit vi kastar på dem när de som statens förlända arm ska verkställa lagen, och som utifrån sitt snäva uppdragsbeskrivning ska få oss skuldfria i ett system som inte fungerar. Vi skjuter på dem, bokstavligt talat, och nu skjuter regeringen på dem också när det nya lagförslaget blev till ett ingenting. Vad är KFMs plats i samhället då - en självgående soptunna som ska hantera all skit, utan möjlighet till tömning? Och vems fel är det?

Jag har gjort vad jag kan ikväll. Jag har tagit mitt ansvar och definierat problemet, och nu får jag på olika sätt stå för det och försöka påverka resten av samhället, för att försöka få fram en lösning som fungerar för så många som möjligt. Inte bara för mig, utan för andra överskuldsatta, för andra skattebetalare, för politiska beslutsfattare som så småningom ska hantera skuldsaneringsfrågan, och för Kronofogdemyndigheten som inte har tillräckliga verktyg för att få långsiktigt hållbara resultat - färre överskuldsatta, fler produktiva samhällsmedborgare - i tillräckligt stor omfattning. Jag får börja där jag kan, i min egen soffa med laptopen i knät och en kelsjuk katta klängande på armen, och jag börjar med att skriva, skriva, skriva. Med litet tur läser någon detta och vill förstå, och kanske kan det ge stöd för en förändring av systemet för framtiden.