Lagtext om Skuldsanering

Från Riksdagens hemsida.

Skuldsaneringslag (2006:548)

SFS nr: 2006:548
Departement/myndighet: Justitiedepartementet L2
Utfärdad: 2006-06-08
Ändrad: t.o.m. SFS 2007:636
Registeruppgifter (regeringen)
--------------------------------------------------------------------------------

Allmänna bestämmelser

1 § Skuldsanering innebär att en gäldenär helt eller delvis
befrias från ansvar för betalningen av de skulder som omfattas
av skuldsaneringen.

Om ackord och konkurs finns särskilda bestämmelser.

2 § Kronofogdemyndigheten prövar ärenden om skuldsanering och
ärenden om omprövning av ett beslut om skuldsanering.

Kommunen skall inom ramen för socialtjänsten eller på annat
sätt lämna råd och anvisningar i budget- och skuldfrågor till
skuldsatta personer. Denna skyldighet gäller även under
skuldsaneringsförfarandet och under löptiden för en
betalningsplan enligt 9 §.

Konsumentverket skall stödja och ge vägledning för den budget-
och skuldrådgivning som kommunerna skall svara för.

3 § Vid skuldsanering enligt denna lag behöver hänsyn inte tas
till föreskrifter om eftergift eller nedsättning i någon annan
författning.

En borgenär får utan hinder av föreskrifter i någon annan
författning godta ett förslag om skuldsanering enligt denna
lag.

Allmänna villkor för skuldsanering

4 § Skuldsanering får beviljas en gäldenär med hemvist i
Sverige som är fysisk person, om

1. gäldenären är på obestånd och så skuldsatt att han eller hon
inte kan antas ha förmåga att betala sina skulder inom
överskådlig tid, och

2. det är skäligt med hänsyn till gäldenärens personliga och
ekonomiska förhållanden att skuldsanering beviljas honom eller
henne.

Den som är folkbokförd i Sverige skall vid tillämpningen av
första stycket anses ha hemvist i Sverige.

Vid tillämpningen av första stycket 2 skall särskilt beaktas
skuldernas ålder, omständigheterna vid deras tillkomst, de
ansträngningar gäldenären har gjort för att fullgöra sina
förpliktelser och det sätt på vilket gäldenären har medverkat
under handläggningen av ärendet om skuldsanering.

5 § I fråga om den som är näringsidkare gäller, utöver
villkoren i 4 §, att skuldsanering får beviljas endast om det
finns särskilda skäl med hänsyn till näringsverksamhetens ringa
omfattning och enkla beskaffenhet.

6 § En gäldenär som är ålagd näringsförbud enligt lagen
(1986:436) om näringsförbud får inte beviljas skuldsanering.
Detsamma gäller en gäldenär som tidigare beviljats
skuldsanering, om det inte finns synnerliga skäl för
skuldsanering.

Skulderna

7 § En skuldsanering omfattar, om inte annat föreskrivs i denna
lag, alla fordringar på pengar mot gäldenären som har uppkommit
före den dag då beslut meddelas enligt 14 § andra stycket att
inleda skuldsanering. Skuldsanering medför att rätten till
ränta eller dröjsmålsavgift på en sådan fordran bortfaller för
tiden efter nämnda dag.

Vid skuldsaneringen får det bestämmas att en fordran som avses
i första stycket och som är beroende av villkor, inte är till
beloppet fastställd eller inte är förfallen till betalning,
inte skall omfattas av skuldsaneringen. I fråga om en sådan
fordran får borgenären utan hinder av föreskrifter i annan
författning bevilja anstånd med betalningen under den tid
betalningsplanen enligt 9 § löper.

En skuldsanering omfattar inte

1. en fordran på familjerättsliga underhåll,

2. en fordran för vilken borgenären har panträtt eller annan
förmånsrätt enligt 6 eller 7 § förmånsrättslagen (1970:979)
eller retentionsrätt, till den del säkerheten räcker till för
betalning av fordran,

3. en fordran för vilken borgenären, innan beslut om att inleda
skuldsanering har meddelats, har fått förmånsrätt enligt 8 §
förmånsrättslagen, när det gäller egendom som har tagits i
anspråk vid verkställigheten,

4. en fordran som inte är förfallen till betalning och som är
beroende av att borgenären tillhandahåller en motprestation,
eller

5. en fordran som är tvistig.

Bestämmelsen i tredje stycket 1 gäller inte när
Försäkringskassan eller ett utländskt offentligt organ inträtt
i den underhållsberättigades rätt till underhållsbidrag.

Innehållet i en skuldsanering

8 § Alla fordringar som enligt 7 § omfattas av skuldsaneringen
har lika rätt.

Utan hinder av första stycket får en fordran

1. ges sämre rätt, om borgenären samtycker, eller

2. betalas före andra fordringar, om den efter fördelning
enligt 9 § första stycket avser ett mindre belopp och det är
skäligt med hänsyn till omfattningen av skulderna och övriga
omständigheter.

I 23 § finns bestämmelser om vad som skall gälla i fråga om
fordringar som inte har anmälts i ärendet.

9 § Vid en skuldsanering skall det bestämmas

1. vilka fordringar som enligt 7 § skall omfattas av
skuldsaneringen,

2. vad som enligt 8 § skall gälla för dem,

3. vilket belopp som skall fördelas mellan borgenärerna, och

4. en betalningsplan som visar när och hur kvarstående belopp
av varje borgenärs fordran skall betalas.

Det belopp som skall fördelas mellan borgenärerna skall
bestämmas så att skuldsaneringen tar i anspråk gäldenärens
samtliga tillgångar och inkomster efter avdrag för vad som
skall förbehållas gäldenären för dennes och dennes familjs
försörjning. Därvid skall bestämmelserna i 7 kap. 4 och 5 §§
utsökningsbalken om förbehållsbelopp vara vägledande. Det får
bestämmas vid skuldsaneringen att förbehåll även skall göras
för betalning av en fordran som, enligt 7 § tredje stycket
eller beslut som fattas med stöd av 7 § andra stycket, inte
omfattas av skuldsaneringen.

Av fördelningen enligt första stycket 3 skall det framgå hur
stor procentandel av fordringarnas belopp som skall kvarstå.

Den betalningsplan som skall bestämmas enligt första stycket 4
skall löpa under fem år, om det inte finns särskilda skäl att
bestämma en kortare tid.

Ansökan om skuldsanering

10 § En ansökan om skuldsanering skall göras skriftligen hos
Kronofogdemyndigheten.

Ansökan skall vara egenhändigt undertecknad av gäldenären.
Lag (2006:745).

11 § Ansökan skall innehålla

1. de uppgifter om gäldenären som anges i 33 kap. 1 § första
och andra styckena rättegångsbalken samt uppgift som visar att
gäldenären har hemvist i Sverige,

2. en förteckning över gäldenärens tillgångar och skulder med
uppgift om varje borgenärs namn, person- eller
organisationsnummer, postadress och telefon,

3. uppgift om gäldenärens inkomster och utgifter,

4. uppgift om förhållanden som avses i 4 § tredje stycket, och

5. de uppgifter om gäldenärens och dennes familjs personliga
och ekonomiska förhållanden som i övrigt är av betydelse för
prövning av frågan om skuldsanering skall inledas.

Uppgifterna enligt första stycket skall lämnas av gäldenären på
heder och samvete.

Bristfällig ansökan

12 § Om en ansökan är bristfällig, skall Kronofogdemyndigheten
förelägga gäldenären att avhjälpa bristen. Av föreläggandet
skall det framgå att ansökan kan avvisas om föreläggandet inte
följs. Föreläggandet behöver inte delges.

Kronofogdemyndigheten skall avvisa en ansökan om skuldsanering,
om den är så bristfällig att den inte kan läggas till grund för
prövning i sak och gäldenären inte har följt ett föreläggande
att avhjälpa bristen. Lag (2006:745).

Avslag på ansökan

13 § Om det framgår av ansökan om skuldsanering eller annan
tillgänglig utredning att gäldenären inte uppfyller villkoren
enligt 4 eller 5 § eller inte får beviljas skuldsanering på
grund av 6 §, skall Kronofogdemyndigheten avslå ansökan.

Om det, sedan beslut har meddelats enligt 14 § andra stycket om
att inleda skuldsanering, framkommer att förutsättningarna för
skuldsanering enligt denna lag inte är uppfyllda, skall
Kronofogdemyndigheten avslå ansökan. Ansökan får också avslås,
om gäldenären inte inställer sig personligen vid ett
sammanträde eller om gäldenären i övrigt inte medverkar vid
ärendets handläggning. Lag (2006:745).

Inledande av skuldsanering

14 § Kronofogdemyndigheten skall i den utsträckning det behövs
inhämta upplysningar om gäldenärens personliga och ekonomiska
förhållanden från andra myndigheter. Kronofogdemyndigheten får
också, om det finns särskilda skäl, hålla ett sammanträde
enligt 17 § för att avgöra om skuldsanering skall inledas.

Om Kronofogdemyndigheten inte enligt 12 § avvisar eller enligt
13 § första stycket avslår en ansökan om skuldsanering, skall
myndigheten snarast besluta att skuldsanering skall inledas.
Lag (2006:745).

15 § När ett beslut har meddelats om att inleda skuldsanering
skall Kronofogdemyndigheten genast genom en kungörelse i Post-
och Inrikes Tidningar uppmana var och en som har en fordran mot
gäldenären att skriftligen anmäla den till
Kronofogdemyndigheten senast en månad från dagen för
kungörelsens införande. Om det finns särskilda skäl, kan
Kronofogdemyndigheten införa kungörelsen även i en eller flera
ortstidningar. Kronofogdemyndigheten kan också förlänga fristen
till två månader, om det finns särskilda skäl. Lag (2006:745).

Utredningen hos Kronofogdemyndigheten

16 § Har skuldsanering inletts, skall Kronofogdemyndigheten se
till att ärendet blir så utrett som dess beskaffenhet kräver.
Lag (2006:745).

17 § Kronofogdemyndigheten skall kalla gäldenären att inställa
sig personligen vid ett sammanträde, om det kan antas vara till
fördel för utredningen. Vid sammanträdet skall gäldenären lämna
de ytterligare upplysningar som behövs för att avgöra frågan om
skuldsanering.

Kallelsen skall sändas till gäldenären under den adress
gäldenären senast har uppgivit i ärendet. Kallelsen behöver
inte delges.

I kallelsen skall gäldenären upplysas om syftet med
sammanträdet och om att ansökan kan avslås om gäldenären inte
inställer sig personligen.

18 § Kronofogdemyndigheten får till sammanträde enligt 17 §
kalla även en borgenär, annan myndighet eller någon annan som
kan bidra till utredningen av ärendet. Kallelsen behöver inte
delges.

Beslut om skuldsanering

19 § När det finns en tillräcklig utredning, skall
Kronofogdemyndigheten tillsammans med gäldenären upprätta ett
förslag om skuldsanering som innehåller de uppgifter som anges
i 9 §. Lag (2006:745).

20 § Förslaget om skuldsanering skall sändas till samtliga
kända borgenärer vars fordringar omfattas av skuldsaneringen
med föreläggande för dem att yttra sig över förslaget inom viss
tid. I föreläggandet skall det anges att ett uteblivet yttrande
inte hindrar ett beslut om skuldsanering. Föreläggandet skall
delges borgenärerna. Om en fordran som anmälts enligt 15 § inte
omfattas av skuldsaneringen, skall borgenären underrättas om
detta.

21 § Efter utgången av den tid som avses i 20 § skall
Kronofogdemyndigheten pröva om gäldenären skall beviljas
skuldsanering.

Ett beslut om skuldsanering skall genast kungöras i Post- och
Inrikes Tidningar. Lag (2006:745).

Förbud mot exekutiva åtgärder

22 § Efter Kronofogdemyndighetens beslut om att inleda
skuldsanering får utmätning för fordringar som uppkommit
dessförinnan inte äga rum innan frågan om skuldsanering är
avgjord, om inte, efter överklagande, rätten på begäran av en
borgenär bestämmer annat. Om utmätning ändå sker, är åtgärden
utan verkan.

Första stycket gäller inte fordringar som enligt 7 § tredje
stycket inte omfattas av skuldsaneringen.

Det som sägs i denna paragraf tillämpas även i fråga om beslut
om betalningssäkring och verkställighet av ett sådant beslut.
Lag (2006:745).

Verkan av skuldsanering

23 § En skuldsanering befriar gäldenären från ansvar för
betalningen av de skulder som omfattas av skuldsaneringen i den
utsträckning som dessa sätts ned. Genom skuldsaneringen befrias
gäldenären från ansvar för betalningen av fordringar som inte
är kända i ärendet, om inte fordringen är sådan som avses i 7 §
tredje stycket.

Skuldsaneringen inverkar inte på den rätt en borgenär har mot
en borgensman eller någon annan som förutom gäldenären svarar
för fordringen.

Omprövning av skuldsanering

24 § På ansökan av en borgenär vars fordran omfattas av ett
beslut om skuldsanering kan Kronofogdemyndigheten upphäva
beslutet eller, i fall som avses i 4 och 5, ändra det som har
bestämts i en fråga som avses i 9 § första stycket 2-4, om

1. gäldenären

a) har gjort sig skyldig till oredlighet mot borgenärer,

b) har gjort sig skyldig till uppsåtligt försvårande av konkurs
eller exekutiv förrättning, eller

c) i hemlighet har gynnat någon borgenär för att inverka på
skuldsaneringsfrågans avgörande,

2. gäldenären i sin ansökan om skuldsanering eller annars under
ärendets handläggning medvetet har lämnat oriktiga uppgifter
till men för borgenären,

3. gäldenären har lämnat oriktig uppgift till ledning för
myndighets beslut i fråga om skatt eller avgift som omfattas av
skuldsaneringen eller underlåtit att lämna uppgift trots att
gäldenären är uppgiftsskyldig och den oriktiga uppgiften eller
underlåtenheten medfört att ett beslut blivit felaktigt eller
inte fattats,

4. gäldenären inte följer betalningsplanen, såvida avvikelsen
inte är ringa, eller

5. gäldenärens ekonomiska förhållanden har väsentligen
förbättrats efter beslutet om skuldsanering och detta beror på
omständigheter som inte kunnat förutses vid beslutet.

I fall som avses i första stycket 5 skall ansökan ges in inom
fem år från dagen för skuldsaneringen. Om löptiden för
betalningsplanen har förlängts enligt 26 §, gäller i stället
den tiden.

Upphävs ett beslut om skuldsanering, blir en borgen eller annan
säkerhet som tredje man har ställt för betalning av belopp som
avses i 9 § första stycket 3 ogiltig, om inte tredje mannen
kände till eller borde känt till de omständigheter som anges i
första stycket 1 eller medverkade till att gäldenären åsidosatt
sina förpliktelser enligt första stycket 2. Lag (2006:745).

25 § På ansökan av gäldenären kan Kronofogdemyndigheten ändra
det som har bestämts i en fråga som avses i 9 § första stycket
2-4, om

1. gäldenärens ekonomiska förhållanden har väsentligen
förändrats efter beslutet om skuldsanering och detta beror på
omständigheter som inte kunnat förutses vid beslutet, eller

2. det finns synnerliga skäl. Lag (2006:745).

26 § Vid ändring av ett beslut om skuldsanering får löptiden
för betalningsplanen förlängas till som längst sju år.

27 § En ansökan om upphävande eller ändring enligt 24 eller
25 § av ett beslut om skuldsanering skall göras skriftligen hos
Kronofogdemyndigheten. Ansökan skall innehålla uppgifter om

1. det beslut som avses, och

2. de omständigheter som åberopas till stöd för upphävande
eller ändring.

Om en ansökan är bristfällig tillämpas 12 §. Lag (2006:745).

28 § Bestämmelserna i 16-18 §§ gäller i tillämpliga delar även
vid Kronofogdemyndighetens handläggning av ärenden om
upphävande eller ändring av ett beslut om skuldsanering.
Lag (2006:745).

Överklagande

29 § Kronofogdemyndighetens slutliga beslut får överklagas till
tingsrätten i den ort där gäldenären är bosatt. Detsamma gäller
Kronofogdemyndighetens beslut att inleda skuldsanering. Om
gäldenären inte är bosatt i Sverige, får beslutet överklagas
till Stockholms tingsrätt. Överklagandet skall ges in till
Kronofogdemyndigheten inom tre veckor från dagen för beslutet.
Vid överklagande gäller lagen (1996:242) om domstolsärenden, om
inte annat följer av denna lag. Kronofogdemyndigheten skall
inte vara part i domstolen.

Ett beslut varigenom en ansökan om skuldsanering förklaras
vilande får inte överklagas. Lag (2006:745).

30 § Om tingsrätten bifaller ett överklagande av gäldenären,
skall den återförvisa ärendet till Kronofogdemyndigheten. Om
Kronofogdemyndigheten avslagit gäldenärens ansökan med
tillämpning av 13 § andra stycket och tillräcklig utredning
finns, får tingsrätten dock besluta om skuldsanering.

Ett beslut av tingsrätten att återförvisa ett ärende till
Kronofogdemyndigheten får inte överklagas. Lag (2006:745).

31 § Har upphävts genom lag (2006:556).

Övriga bestämmelser

32 § Om gäldenären försätts i konkurs, förfaller en av
gäldenären dessförinnan gjord ansökan om skuldsanering.

Om en ansökan om förhandling om offentligt ackord tas upp sedan
gäldenären har ansökt om skuldsanering, skall
skuldsaneringsärendet förklaras vilande. Om ackordet
fastställs, förfaller ansökan om skuldsanering.

Om gäldenären avlider, förfaller en av gäldenären gjord ansökan
om skuldsanering.

33 § Återkallar gäldenären en ansökan om skuldsanering, skall
ärendet genast avskrivas från vidare handläggning. Detsamma
gäller om ansökan förfaller enligt 32 §.

34 § Avslås eller avvisas en ansökan om skuldsanering eller
avskrivs ärendet från vidare handläggning sedan en kungörelse
har utfärdats enligt 15 §, skall samtliga kända borgenärer
genast underrättas.

35 § En överenskommelse som innebär att gäldenären eller tredje
man tillförsäkrar någon borgenär, vars fordran omfattas av
skuldsaneringen, bättre villkor än enligt skuldsaneringen är
ogiltig.

36 § Socialnämnder och andra myndigheter skall till
Kronofogdemyndigheten eller domstol som handlägger ett ärende
om skuldsanering enligt denna lag på begäran överlämna sådana
uppgifter om gäldenärens personliga och ekonomiska förhållanden
som behövs för prövning av ärendet. Lag (2006:745).

37 § Ett beslut om skuldsanering får verkställas utan hinder av
att det inte har vunnit laga kraft.

Övergångsbestämmelser

2006:548

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2007, då
skuldsaneringslagen (1994:334) skall upphöra att gälla.

2. För ärenden om skuldsanering som har överlämnats till
tingsrätten före ikraftträdandet och för ärenden om omprövning
där ansökan har getts in till tingsrätten före ikraftträdandet,
gäller äldre bestämmelser i fråga om förfarandet vid
tingsrätten.

3. Har löptiden för en betalningsplan vid en skuldsanering som
beslutats enligt äldre bestämmelser bestämts till en längre tid
än fem år, gäller äldre bestämmelser i fråga om den tid inom
vilken en ansökan om omprövning skall ges in.

2006:556

1. Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.

2. Äldre bestämmelser gäller i fråga om krav på
prövningstillstånd vid överklagande av beslut som har meddelats
före ikraftträdandet.

Fakta om skuldsanering och behov av lagändringar, FAQ

"Såvida inte samhället lyckas med att avskaffa arbetslöshet, sjukdom, skilsmässor, dödsfall, bristande socialt stöd och möjligen vissa personliga egenheter som godtrogenhet eller ointresse för ekonomi, är överskuldsättning som fenomen här för att stanna. Kreditsamhället är här för att stanna men leder ibland till överskuldsättning. Detta betyder inte att överskuldsättningen inte kan begränsas, visst kan den det. Men det innebär att samhället måste kunna hantera den överskuldsättning som faktiskt förekommer. Att avfärda överskuldsättningen som ett problem för ett fåtal förlorade själar fungerar inte. Samhället har mycket att vinna på att erkänna de omfattande negativa konsekvenserna av överskuldsättning och att försöka mildra dess konsekvenser. Förutom att det minimerar det mänskliga lidandet
för den överskuldsatte leder det till vinster för samhället och borgenärerna."

Källa: Kronofogdemyndigheten, "Alla vill göra rätt för sig", sid 67


- Vad är en skuldsanering?

"Skuldsanering, sanering av en privatpersons skulder vilket vanligtvis innebär bl.a. att den skuldsatte genom en avbetalningsplan får leva på existensminimum under visst antal år."

Källa: NE


"En ansökan om skuldsanering ska lämnas direkt till kronofogdemyndigheten. Kronofogdemyndigheten fattar beslut om skuldsanering och kan bevilja skuldsanering även om en eller flera fordringsägare (så kallade borgenärer) är emot det. Kronofogdemyndigheten kan även fatta beslut om att ändra och upphäva ett beslut om skuldsanering."

Källa: Sveriges Domstolar


- Vem kan få skuldsanering?

"Du kan få skuldsanering om

• du är så svårt skuldsatt att du inte på något sätt kommer att kunna betala dina skulder på många år (s.k. kvalificerad insolvens).
• det är skäligt med hänsyn till dina personliga och ekonomiska förhållanden.
• du är folkbokförd i Sverige.

Du får inte ha pågående näringsförbud.

Du kan i princip bara få skuldsanering en gång.

Är du näringsidkare måste din verksamhet vara liten och det mesta av dina inkomster ska komma från annat håll."

Källa: Kronofogdemyndigheten


- Hur uppstår överskuldsättning?

"I en studie som TNS Gallup genomfört har flertalet orsaker till överskuldsättning identifierats. Det går inte att peka ut grupper eller beteenden som är typiska när det gäller överskuldsättning. Utan det är först när flera faktorer samverkar med varandra som problem med överskuldsättning kan uppstå.

Faktorer som kan leda till överskuldsättning:

•Traumatiska händelser
•Systemet (skyddsnät och institutioner)
•Individens kunskaper om ekonomi
•Individens sociala nätverk
•Individens ekonomi
•Personlighet
•Individens hälsotillstånd
•Individens arbetsförmåga"

Källa: Kronofogdemyndigheten

- Vilka inkomster har de som får skuldsanering?




35,2% av de som beviljades skuldsanering under 2009 levde på sjukersättning.
16% var ålderspensionärer.
Endast 29,8% försörjde sig genom inkomst av tjänst.



Av de överskuldsatta som beviljades skuldsanering under 2009 förväntades 35,4% kunna betala noll procent av sina skulder under skuldsaneringstiden. 31,8% förväntades kunna betala tillbaka mer än tjugo procent av sin skuldbörda.


Källa: Mathias Månsson, controller, Kronofogdemyndigheten



- Varför vill man ändra lagen, så att överskuldsatta ges bättre möjlighet till skuldsanering?

"Idag finns över 400 000 överskuldsatta människor i landet och många av dessa mår dåligt. Överskuldsättningen bedöms leda till kostnader för sjukvård och produktionsbortfall som beräknas kosta samhället 30-50 miljarder kronor per år."

Källa: Kronofogdemyndigheten

"De som ansöker om skuldsanering är i behov av att få sina skulder slutligt reglerade. Många har varit överskuldsatta under lång tid och har skulder som de aldrig kommer att kunna betala. Vi tror att människor med överskuldsättning många gånger hamnar i andra typer av problem; sjukdom, långvarig arbetslöshet och ett utanförskap, då de ofta saknar nätverk. Det är en personlig tragedi för den som drabbas och dennes familj, men också en samhällsekonomisk förlust."

Källa: SvD artikel 2007-07-09, "Skuldsanering måste gå mycket snabbare" av Anna-Carin G Åström, chef för Skuldsanering, samt Eva Liedström Adler, Rikskronofogde

"I Kronofogdens rapport 2008:1 "Alla vill göra rätt för sig" ... tydliga effekter av överskuldsättning bland gäldenärer. Gäldenärer har generellt sett 35 procent lägre hälsovärden än normalbefolkningen. Skuldsättningen leder till ett socialt utanförskap."

Källa: Kronofogdemyndigheten

"Över 130 000 skuldsatta skulle kunna beviljas skuldsanering om de bara sökte."

Källa: Kronofogdemyndigheten i SvD, artikel "Krav på effektivare skuldsanering", 2009-01-05.


- Hur ser historiken kring lagstiftningen ut?

Lagen om skuldsanering för överskuldsatta kom till 1994, och uppdaterades senast år 2006. Syftet med lagen om skuldsanering är "att ge svårt skuldsatta människor en möjlighet att lösa sina ekonomiska problem och därigenom få en chans till ett drägligare och mer samhällsnyttigt liv." Man ansåg även att "Lagen ska verka förebyggande genom att kreditprövningarna blir noggrannare. Borgenärerna ska få åtminstone en del av sina fordringar betalda." Uppdateringen år 2006 gjordes då kraven på den överskuldsatte bland annat innebar att man på egen hand måste ha försökt komma till uppgörelse med sina borgenärer, vilket var ett hinder för många. Tillräckligt många skuldsatta beviljades inte skuldsanering, varför lagen omarbetades. År 2003 beviljades 1231 personer inledande av skuldsanering, 2007 var det totalt 2456 personer, och under 2009 beviljades totalt 4021 personer inledande av skuldsanering.





Statistik ifrån Kronofogdemyndigheten 2010-03-22. Tack till Ulrika Ring på Fattiga Riddares forum och Insolvens Stockholm samt Mathias Månsson, controller, Kronofogdemyndigheten.





- Vad ligger till grund för en ny ändring av skuldsaneringslagen?

Utredning "Vägen tillbaka för överskuldsatta" SOU 2008:82

"Utredaren Jan Ertsborn har haft i uppdrag att lämna förslag om skuldnedsättning för överskuldsatta företagare med personligt ansvar för företagets skulder, samt undersöka varför privatpersoner som är så skuldsatta att de inom överskådlig framtid inte kan betala sina skulder inte söker (eller inte beviljas) skuldsanering.

I betänkandet föreslår Jan Ertsborn att skuldsaneringsinstitutet mer ska anpassas efter de överskuldsattas förutsättningar. Näringsverksamhet i vilken den skuldsatte har varit engagerad ska även i fortsättningen som regel vara avvecklad innan skuldsanering blir aktuell. Förslaget innebär emellertid bland annat att skuldsanering inte längre ska vara utesluten bara för att skulderna är nya. En annan nyhet är att skuldsanering ska kunna beviljas trots att det är osäkert om gäldenärens betalningssvårigheter är permanenta. Dessutom föreslås att den betalningsperiod som bestäms vid skuldsaneringen kortas från fem år till tre år."

Källa: Regeringskansliet


- Ursprungliga förslag ifrån Insolvensutredningen:

"Förslagen innebär ändringar i skuldsaneringslagen:

•skulderna behöver inte vara lika gamla som idag.
•tiden det tar att sanera skulderna kortas till 3 år.
•Bedömningen av gäldenärens framtida ekonomiska situation kommer att göras över en femårsperiod. I dag sträcker sig den ekonomiska prognosen över en tioårsperiod.
Kronofogden välkomnar förslagen om skuldsanering då de är i linje med de förslag som myndigheten tidigare lämnat till utredningen.

- Förslaget kommer att innebära ett utökat behov av resurser som innebär ökade kostnader för myndigheten då antalet ansökningar ökar, säger Anna-Carin Gustafsson Åström, chef för skuldsaneringen. Vår prognos pekar på minst en fördubbling av antalet ansökningar, från dagens cirka 7000 ansökningar till mellan 13 000 och 26 000per år.

- Det här är en bra början, men man behöver även se över andra lösningar för att komma tillrätta med överskuldsättningsproblematiken, säger Eva Liedström Adler rikskronofogde. Vi har föreslagit att även små ensamföretagare ska kunna söka skuldsanering om de bedriver en "enklare" verksamhet. Vi föreslår även man ser över möjligheterna till preventiva åtgärder, till exempel att använda lösningar som absolut preskription, räntetak när en skuld registreras i kronofogdens register och att kapitalet i skulden avräknas före avgifter och räntor."

Källa: Kronofogdemyndigheten


- Fungerar skuldsanering, eller fortsätter folk skuldsätta sig även efteråt?

"Drygt 4 000 personer beviljades skuldsanering under 2009 vilket är en ökning med nio procent jämfört med året innan. Att de flesta som får skuldsanering blir skuldfria och återfår balansen i sin ekonomi är också en trend som hållit i sig. Relativt få återkommer med nya skulder hos Kronofogden. Det är nära 95 procent klarar sin skuldsanering.

— Kronofogden har de senaste åren arbetat för att vår handläggning ska vara enklare och lättare att förstå, säger Anna-Carin Gustafsson Åström. Vi försöker att ha fler muntliga kontakter med den skuldsatte under handläggningens gång och har fördjupat dialogen med fordringsägaren.
Det är viktigt att en skuldsanering har den rehabiliterande effekt som lagstiftaren har tänkt sig. Både genom att lagen når ut till fler och att det faktiskt leder till en lösning på de ekonomiska problemen."

Källa: Kronofogdemyndigheten


"...har vi inom skuldsaneringen valt att mäta hållbarheten genom att undersöka hur stor andel av de som beviljas skuldsanering som återkommit med skulder i Kronofogdens register två år efter skuldsaneringsbeslutet. Vi har genomfört tre undersökningar, 2007 (avseende de som fått skuldsanering 2005), 2008 (de som fått skuldsanering 2006), och 2009 (de som fått skuldsanering 2007). Undersökningarna, som baseras på ett slumpmässigt urval, visar följande:

Av de som fick skuldsanering 2005 hade 11,5% återkommit med skulder två år senare.Av de som fick skuldsanering 2006 hade 5% återkommit med skulder två årsenare. Av de som fick skuldsanering 2007 hade 6,5% återkommit två år senare."

Källa: Mathias Månsson, controller, Kronofogdemyndigheten (kronofogdemyndigheten@kronofogden.se), i svar på frågor om statistik kring skuldsanering, ställda av Ulrika Ring, Fattiga Riddares forum och Insolvens Stockholm (ulrika.ring@insolvensstockholm.se)



Pingat på intressant.se och twingly.com

Läs även andra bloggares åsikter om kronofogden, skulder, skuldsanering, Fattiga Riddare, skuldsanering 3 år, överskuldsättning, insolvensutredningen, lag om skuldsanering, utanförskap,

Små och stora brott

Dagens Nyheter är duktiga på rubriksättning. Små och stora brott: rubriken syftar på rabaldret kring Moderaternas medlemsraggning, och hur en betald medlemsavgift kan påverka placeringen på vallistorna för enskilda kandidater. Valfusk, naturligtvis, och nu följer avgångarna. Aftonbladet hakar på i drevet, publicerar en utmärkt artikel av Carl Schlyter (MP), mycket bra.

Men precis som DN påpekar, passar skandalen kring valfusket ganska bra in i mediabruset för tillfället, ur ett rent moderat perspektiv. Så bra att jag personligen undrar om de medvetet har väntat med att släppa bomben om valfusket, för att koordinera detta med Beatrice Asks senaste stora uppgift, att neka till transparens kring de moderata valbidragen. För så går det till i verkligheten, de företag och organisationer som vill och kan skänker stora summor pengar till de politiska partierna, framförallt inför ett valår, i syfte att försäkra sig om att "rätt" parti hamnar vid makten. Läs: det går att köpa sig politiskt inflytande, om man bara har pengar nog.

I Sverige har vi, precis som i många andra länder inom EU, ett ganska stort antal företag som har kapacitet att donera medel till partier som kan driva för företagen förmånliga frågor. I Sverige har vi däremot, till skillnad från många andra länder inom EU, ingen som helst insyn i vilka företag som skänker hur mycket pengar till vilket parti för att kunna påverka tillexempel lagstiftningen gällande vad som berör vilka då?

Nu citerar jag ur DN:

'Europarådets antikorruptionsgrupp (GRECO) har kritiserat Sverige. Det har även den internationella antikorruptionsorganisationen Transparency International. Så frågan är: Varför lyssnar inte den svenska regeringen? Eller mer specifikt: Vad har Moderaterna emot ”öppna och transparenta processer”?'

Samtidigt som valfuskskandalen brakade loss, och medias och mediakonsumenternas blickar riktades stint mot de enskilda moderater som köpt sig röster för att komma upp sig individuellt, passade Beatrice Ask på att sätta ner foten mot alla krav på att moderaterna ska redovisa vilka företag som betalar vad för att gynna det parti som är berett att driva deras frågor.

Är det bara jag som tycker att partidonationerna är ett allvarligare demokratiproblem än att enskilda moderater, eller andra politiker för den delen, betalar medlemsavgiften till partiet åt andra människor för att få fler personröster och kunna avancera karriärmässigt?

Är det bara jag som ser att jag som väljare och konsument, i det här fallet en överskuldsatt väljare och konsument, inte kan konkurrera med banker och kreditinstitut när det gäller betalning för att politikerna ska driva de frågor som styr min existens?

Om man vill översätta mina tankar från det svenska språket till Insolvensianska:
vi överskuldsatta kommer aldrig att få veta vilka banker som betalade moderaterna för att stoppa den nya lagförslaget om en kortare skuldsaneringstid. Vi kommer aldrig att på laglig väg kunna få ihop sådana summor att vi kan betala för en bättre lagstiftning, så att vi kan få våra liv tillbaka. Nu är det dags att vi rånar en bank, eller kanske flera?

Pingat på Intressant och Twingly.

Läs även andra bloggares åsikter om Beatrice Ask, Moderater, Demokrati, pengar, skuldsanering, utanförskap

Insolvensdebatten, sammanfattning på lätt svenska

Skulder är ett allvarligt problem i det svenska samhället.

Idag är mellan 400 000 och 600 000 svenskar överskuldsatta.

Överskuldsatt betyder, att en person har så stora skulder att han eller hon inte kan betala tillbaka dem.

Skulderna kan bero på att man lånat pengar från banken som man inte kan betala tillbaka, eller att man handlat för mycket med kreditkort, men det är inte så vanligt.

Oftast beror skulderna på att någon har förlorat sitt arbete och inte längre får någon lön. De kan också bero på att man blivit sjuk, och fått vänta länge på ersättning från Försäkringskassan.

När man skiljer sig kan man också få skulder, för att man måste sälja sitt hus med förlust eller för att man måste betala underhåll för sina barn. Den som har ett företag kan bli överskuldsatt, för att man inte förstår reglerna för att betala in skatt för företaget, eller för att företaget går i konkurs om kunderna inte kan betala sina räkningar.

När man inte kan betala sina skulder, får man hjälp av Kronofogdemyndigheten. De skriver arga brev till de skuldsatta, och talar om att man måste göra rätt för sig och betala det man är skyldig. För att man verkligen ska förstå att man har gjort fel, får man betala mycket mer pengar än man skulle behövt om man kunnat betala på en gång. Det kallas för ränta eller straffavgift, och gör att skulderna blir större för varje dag som går.

Du får också betalningsanmärkningar, när Kronofogdemyndigheten och kreditföretagen skriver upp att du inte har betalat. Alla får veta att du inte har gjort rätt för dig. Då får du inte låna pengar av banken, och du får svårt att hyra eller köpa saker du behöver. Det kan bli svårt för dig att få hyra en bostad, och du får svårare att få arbete. Många arbetsgivare vill inte anställa dig om du inte har betalat.

Kronofogdemyndigheten ska hjälpa dig att göra rätt för dig. De hjälper dig genom att ta pengar från din inkomst varje månad. Det kallas för löneutmätning. De kan också komma hem till dig och ta saker som de tycker att du inte behöver. De kan ta din bostad, om du äger den. Sedan säljer de sakerna för att få pengar som din skuld ska betalas med.

Idag är det nästan 120 000 människor som får hjälp av Kronofogden varje månad, när Kronofogden tar pengar från dem. Nästan 900 bostäder såldes förra året, för att de skuldsatta skulle få göra rätt för sig snabbare. De som arbetar hos Kronofogden gör inte så för att de tycker det är roligt, utan för att du ska göra rätt för dig. Det har politikerna bestämt, och alla som röstar har bestämt att politikerna ska bestämma i Sverige.

På 1990-talet gjorde en stor ekonomisk kris att många svenskar fick skulder. Idag är det fortfarande nästan 100 000 svenskar som har skulder kvar från den tiden, och som inte kan göra rätt för sig. Dessutom har fler svenskar fått stora skulder sedan dess, och nu har vi en ny stor kris där ännu fler svenskar blir överskuldsatta.

Nu är några politiker oroliga. Överskuldsättningen kostar mycket pengar för samhället. Kronofogden säger att de överskuldsatta kostar mellan 30 000 000 000 (30 miljarder) och 50 000 000 000 (femtio miljarder) svenska kronor varje år.

Det beror på att den som är överskuldsatt inte betalar lika mycket skatt som andra, eller inte betalar någon skatt alls. Många överskuldsatta är sjuka, eller blir sjuka av att de inte kan köpa lika bra mat, vård och medicin som andra svenskar. Många känner sig stressade, och blir sjuka av det. Därför tillsatte politikerna en utredning som presenterade sitt betänkande för mer än ett år sedan. Betänkandet heter Vägen tillbaka för överskuldsatta.

Betänkandet är skrivet på svår svenska, men det handlar om att skapa enklare sätt att bli skuldfri. En väg heter skuldsanering. Skuldsanering skapades efter den stora krisen på nittiotalet. Det betyder att en överskuldsatt person kan få slippa betala en del av sina skulder, mot att man betalar allt man kan under fem år. Skuldsanering är ett bra sätt att bli skuldfri, men det är Kronofogden som bestämmer vem som får det. Bara 3 700 personer fick skuldsanering beviljad år 2008. Mer än 100 000 överskuldsatta skulle kunna få skuldsanering beviljad, om de bara ansöker. Det går för långsamt, och människor hinner dö innan de fått skuldsanering. Alla kan inte få hjälp. Bara några kan få hjälp. Kanske.

Därför vill Kronofogdemyndigheten och några politiker att fler överskuldsatta ska få skuldsanering, och att skuldsaneringen ska göras på tre år istället för fem år. Därför blev det debatt i riksdagen i förra veckan. Därför är många överskuldsatta besvikna idag. Vi tycker att de flesta politiker gör för lite för att hjälpa oss lösa våra problem. Vi tycker att de förstår för lite, eller att de inte bryr sig om oss som inte kan betala våra skulder. Därför bloggar jag på lätt svenska idag, ifall någon som kanske har något att säga till om skulle råka läsa det här. Vi behöver hjälp!!!

Fler hem säljs exekutivt. Om tio år....

Dagens Nyheter rapporterar idag om att fler hem säljs exekutivt. Fullt begripligt. Dels för att fler svenskar har svårt att betala för sig på grund av överskuldsättning, dels för att kreditinstituten har dragit öronen åt sig på grund av sina egna förluster. Oavsett anledningen, gissar jag att de närmare 900 tvångsförsäljningarna under 2009 kommer att gå upp emot 2000 innan 2010 är slut.

Vad blir den långsiktiga effekten?

Jag gissar att en ganska stor andel av objekten kommer att säljas till underpris, vilket idag är helt legitimt. Kronofogdemyndigheten är inte på något sätt ålagd att få ut "rätt" pris för en villa eller bostadsrätt, utan högsta giltiga bud gäller. Det ger köparen en rejäl chans att fynda, men det lämnar också ett stort antal olyckliga människor kvar i fortsatt skuld. Kanske blir det bara inne i centralorterna som en gäldenär får möjlighet att komma tillbaka ekonomiskt efter tre-fyra år då betalningsanmärkningarna raderats ut. För många andra kommer snart den obehagliga upptäckten att bara räntorna på skuldkapitalet snabbt överstiger den ursprungliga skulden, och att utmätning på lönen inte minskar skuldbeloppet över huvud taget. Detta hände tusentals svenskar under 90-talskrisen. Detta händer tusentals svenskar i år.

Om behovet av en enklare och mer tillgänglig skuldsaneringsprocess är stort idag, hur kommer det inte att se ut om tio år?

Skuldsättning i media, en osexig affär

"Avskriv aldrig skulder!

Den som tagit ett lån ska betala tillbaka. Även om denne ska leva på existensminimum resten av livet.
Ej Förhandlingsbart"

"Nu gäller det att snabbt sätta sig i skuld

Ett fantastiskt erbjudande! Tack staten. Nu ska jag snabbt ändra livsstil. Börja leva flott och låna pengar. Jag ska dra på mig så stora skulder att jag omöjligt kan betala dem under min livstid. Sen är det bara att vänta på sanering finansierad av skattebetalarna. Äntligen ett sätt att få tillbaka lite av de pengar jag genom 37 års förvärvsarbet har betalat in i skatt.
Skattebetalare"

"Det våras för skatteparadisen

Låna maximalt och placera i skatteparadisen. I Sverige får du skulderna avskrivna, sen är du ekonomiskt oberoende.
Sverige är fantastiskt"


Dessa kommentarer återfanns i Dagens Industri för två veckor sedan, då nätupplagan skrev att det nya lagförslaget kring en kortare skuldsaneringsprocess skulle försenas avsevärt. Artikeln innehöll sakfel, framförallt påstods det att man ska kunna få skuldsanering om man inte klarar av att betala sina lån inom en tidsperiod på tio till tolv år, vilket är ett vansinne i sig då ett CSN-lån eller ett vanligt villalån aldrig löper på så kort tid. Effekten blev naturligtvis kraftig bland DI:s läsare - ilskan var stor och ett oerhört förakt gällande skuldsatta i allmänhet och människor i behov av skuldsanering i synnerhet kom till ytan, jämte ett myndighetsförakt av Guds nåde. Naturligtvis fanns där andra röster också, betydligt bättre insatta i problematiken kring överskuldsättning och skuldsanering, men ovanstående signaturers inställning till frågan är ändå fullt representativ för läsekretsens uppfattning:

"Den som satt sig i skuld förtjänar ingen hjälp, staten är en bananrepublik och systemet är till för att utnyttjas, för om en dålig människa som inte kan sköta sin ekonomi kan få skuldsanering så har väl jag rätt att ta för mig också, när jag betalat skatt i så många år?"

Så talar Hederlig Svensk. Så tycker DI:s läsare. Vilka de är? Företagare. Placerare. Styrelseledamöter och andra befattningshavare inom finansiell och juridisk sektor. Politiker och lobbyister. Professionella ekonomer. Och så jag då, som läser ekonominyheterna dagligen. En ensamstående, lågutbildad och överskuldsatt morsa, som drar mig fram på ett rent försörjningsföretag med så svaga resultat att jag just nu plockar på mig tomma pantflaskor utomhus när jag hoppas att ingen ser. En riktig looser, per definition.

Kontrasten mellan kommentatorernas och min vardag är skrämmande. Det vi har gemensamt är intresset för artikeln om skuldsanering. Det som skiljer oss åt är våra ekonomiska intressen, alltså anledningen till att vi läser den. För signaturerna Ej Förhandlingsbart, Skattebetalare och Sverige är fantastiskt är fenomenet skuldsanering en personlig förolämpning. Hur i helvete kan staten lägga deras surt förvärvade pengar på att efterskänka andras skulder? De är arga, eftersom de är felinformerade. De har en felaktig uppfattning om vad överskuldsättning eller s.k. kvalificerad insolvens innebär, liksom de helt missuppfattat begreppet skuldsanering. För mig som lever i det, är min överskuldsättning detsamma som att jag aldrig fullt ut kan betala de kostnader jag faktiskt har. Bara räntorna på mina skulder överstiger den summa jag kan betala tillbaka, även om jag bara konsumerar det allra mest nödvändiga i form av mat, bostad och annat jag och min dotter måste ha för att överleva. Detta medför att jag aldrig kan bli skuldfri, ens om jag betalar av på skulderna till dess jag dör. Det har jag ställt till med själv, jag skyller inte ifrån mig och tänker inte berätta exakt vad i mitt privatliv som lett fram till mina dåliga ekonomiska beslut. Däremot drar jag fullt ut konsekvenserna av mina handlingar under varje minut på dygnet, sedan flera år tillbaka. Frågan om skuldsanering är en annan: för mig är saneringen ingen "strafflättnad" utan en rehabilitering för att få in människor i det produktiva samhället igen, efter ibland så mycket som tjugo år av utanförskap. Personligen har jag ingen glädje av skuldsaneringslagstiftningen som den ser ut idag, för som näringsidkare är jag inte berättigad till ett sådant stöd från samhället. Jag är inte heller berättigad till exempelvis socialbidrag om firman går så dåligt att jag inte kan ta ut någon lön alls, så man kan väl säga att jag är till 100% ansvarig för mig själv, en liten stat i staten. Ändå ser jag samhällsvinsten i att andra kvalificerat insolventa svenskar kan få komma tillbaka som ekonomiskt fullvärdiga medborgare, med samma konsumtionsutrymme som alla andra, samma ekonomiska motivation som alla andra och samma hälsostatus som alla andra. Därför är skuldsaneringen värd att kämpa för, och därför blir jag så gruvligt besviken på Dagens Industri.

Som jag ser det: DI slänger ut en ensam artikel med sakfel, spetsat med saftig rubrik utan att analysera grunden till skuldsättningsproblematiken. Man är från tidningens sida väl medveten om sin läsekrets sammansättning i åldrar, genomsnittlig yrkesinriktning, social och ekonomisk status, intresse för och inställning till oss som "inte kan hantera pengar". Sociala problem, som ligger bakom den största andelen kvalificerat insolventas situation, alltså skilsmässa, arbetslöshet eller något så enkelt som en enskild firmas konkurs, nämns inte alls. Konsekvenserna för den överskuldsatta individen utreds inte heller, förmodligen för att vi inte ingår i det segment av DI:s potentiella marknad som har verklig köpkraft, och därmed kan förväntas betala för att få läsa deras artiklar. Allvarligare är att man helt åsidosätter samhällsperspektivet, och därmed negligerar själva grundorsaken till att statliga Kronofogdemyndigheten helhjärtat stöder lagförslaget om förkortning av skuldsaneringprocessen. Alla dessa överskuldsatta individer, för närvarande mellan 400 000 och 600 000 personer, kostar samhället och därmed skattebetalarna mellan 30 000 000 000 och 50 000 000 000 - trettio till femtio miljarder kronor - om året. Den aspekten struntar DI i att ta upp, när det är den vinklingen jag tror att tidningens läsare skulle behöva få för att förstå vad de själva läser, och kunna göra en rättvis bedömning av vad som egenligen hänt.

Skulder är inte sexigt. Problem som leder till skulder är inte heller sexigt, och därmed förmodligen inte kommersiellt gångbart. Att lägga upp en artikel som får hederlig skattebetalare att rasa över hur hans skattepengar förslösas är däremot gångbart på alla sätt, och ger bra läsarsiffror. Det påminner inte så litet om romarnas favoritnöje ungefär 70 år före kristus, att kasta obekväma kristna till lejonen på Colosseums gladiatorarena. Slakt och blod för nöjes skull, och så är kvällen räddad.

Ikväll visas Lyxfällan på TV3. Same, same but different, och fullständigt oväsentligt för alla överskuldsatta som ändå inte har några tillgångar att realisera. Den genomsnittlige evighetsgäldenären har vare sig extra platt-tv eller lyxbil att sälja eller möjlighet att få något "saneringslån" av banken. Ändå tror jag att Ej Förhandlingsbart, Skattebetalare och Sverige är fantastiskt sitter som klistrade vid skärmen, för att det är så skönt att få släppa ånga på dem som förtjänar det, de där dumjävlarna som inte kan hantera pengar. Jag har naturligtvis en åsikt om programmet Lyxfällan också, men det är en annan och mycket lång historia, så den ger jag mig på en annan dag.

Vems misslyckande?

Jag har fått klagomål. Familjens katt anser att jag sköter mina uppgifter som matte ytterst dåligt. Inte nog med att jag går till mitt arbete varje morgon och lämnar henne ensam till dess lilla Mannan kommer hem från skolan: när jag väl kommer hem lånar jag lillmattes laptop och sitter med den i knät istället för katten. Ovanpå det försökte jag nyligen införa en mer konjunkturanpassad kelpolitik här hemma. Jag valde att bara klappa katten på svansen, med hänvisning till att vi måste hushålla med godsakerna och undvika förslitningsskador på mattes tassar. Katten glodde på mig som vore jag en idiot... och det gjorde hon rätt i. Vissa saker ska man inte snåla med, och omvårdnad av medborgarna får man inte tulla på i staten Manna, även om det just nu är rena fattigland.

I sällskap med ett nu ganska stort antal forumdeltagare på Fattiga Riddare (www.fattiga-riddare.se) har jag åtagit mig att varje onsdag ta upp ett ämne för gemensam och enskild behandling. Vårt tema för vecka 3 ska vara "regeringens misslyckande", åsyftande den bomb som slog ned i media i förra veckan, då det stod klart att Insolvensutredningen inte skulle ge resultat i form av nytt lagförslag med en för överskuldsatta medborgare mer tillgänglig skuldsaneringsprocess, i vart fall inte på mycket lång tid. Såväl vi överskuldsatta som Kronofogdemyndigheten togs på sängen av detta besked, som dessutom levererades av en mediakår vars vinklingar gav upphov till debattinlägg representativa för vilken lynchmobb som helst. Skuldsanering, ordet skrevs lättvindigt hit och dit utan analys av begreppet, och säkert fick många svenskar en felaktig bild av vad det egentligen innebär, eller vilka som överhuvudtaget kan komma ifråga för detta stöd från stat till individ. Vem ska ha rätt till hjälp, och varför? Ska skattebetalarna stå för notan, eller är det banker och kreditinstitut som förlorar på en mer generös lagstiftning? Finns det någon samhällelig vinst med skuldsanering, och varför inte bara låta de överskuldsatta dö ifred?

Frågan om skuldsanering för fler är angelägen och med tiden kommer den bli akut, då vi i nuläget fortfarande ser att fler får svårt att betala för sig, och att antalet överskuldsatta som ställs utanför samhällsapparaten kan öka lavinartat om krisen fortsätter. Det värsta scenariot uppstår om den fruktade bostadsbubblan visar sig vara mer än en spekulation, minns 90-talets jättesmäll då tusentals svenskar förlorade sina företag, sina hem och fotfästet i själva tillvaron... många av dem cirkulerar fortfarande i Kronofogdemyndighetens rullar, nu med flera års löneutmätning i bagaget och fortfarande inte kvalificerade för skuldsanering enligt den lag som gäller idag, 2010. Hur har de haft det under alla dessa år, och kommer de någonsin att kunna komma tillbaka, ekonomiskt eller socialt? Hur kommer det att se ut år 2015? 2020?

"Regeringens misslyckande", alltså. Personligen skulle jag hellre vilja döpa om det till ett samhällets misslyckande. För att problemet med överskuldsättning har utvecklats över lång tid, inte enbart under sittande regering och med troligt fortsatt utveckling under den kommande. För att hela samhället berörs av problemet, inte bara i form av uteblivna skatteintäkter då människor slås ut från arbetsmarknaden utan även av minskad konsumtion i den skuldsatta gruppen, ökad social utslagning, högre barnfattigdom, större hälsoproblem som på sikt ger en ökad vårdbörda, som ska finansieras utan de uteblivna skatteintäkterna, vilket tär på statens medel för sjukvård och gör att andra vårdbehövande drabbas av minskade medel, vilket ger en större utslagning, minskad konsumtion som ger minskade skatteintäkter...

Jag kan fortsätta i all evighet men drar gränsen där. Jag tror jag har gjort min ståndpunkt klar. Individen är ansvarig för sig själv och sin plats i samhället, men samhället har ett ansvar för att det finns vägar till ekonomisk rehabilitering, så att individens samhällsnytta bevaras. Alternativet är att lämna de skuldsatta individerna till sitt öde, låta oss självdö av dålig kost, psykisk ohälsa eller obehandlade sjukdomar, och titta åt andra hållet för att slippa beröras av det. Den vanlige svensken har ju i allmänhet inga problem med överskuldsättning, det är ju alltid någon annan som självmant dragit på sig problemen, och vi som är skyldiga har ju en tendens att dölja våra problem in i det sista. På så sätt är vi självsanerande, vi som inte kan betala för oss: vi lider i tysthet. Själv skriver jag anonymt och kommer aldrig söka hjälp offentligt, så du slipper bli störd. Är inte det ganska anständigt gjort ändå, av en dumfan som inte kan hantera pengar?

Märk väl, att den del av staten som oftast möter oss i verkliga livet är Kronofogdemyndigheten. Det är KFM som skickar brev när vi ska lämna ifrån oss ägodelar istället för de pengar vi inte har, som skickar brev till oss så vi inte glömmer att vi står i skuld till andra och som kommer när vi ska vräkas från våra hem. Det är kronofogdarna som går in i misären och ser hur vi har det, tar våra känsloutbrott och all skit vi kastar på dem när de som statens förlända arm ska verkställa lagen, och som utifrån sitt snäva uppdragsbeskrivning ska få oss skuldfria i ett system som inte fungerar. Vi skjuter på dem, bokstavligt talat, och nu skjuter regeringen på dem också när det nya lagförslaget blev till ett ingenting. Vad är KFMs plats i samhället då - en självgående soptunna som ska hantera all skit, utan möjlighet till tömning? Och vems fel är det?

Jag har gjort vad jag kan ikväll. Jag har tagit mitt ansvar och definierat problemet, och nu får jag på olika sätt stå för det och försöka påverka resten av samhället, för att försöka få fram en lösning som fungerar för så många som möjligt. Inte bara för mig, utan för andra överskuldsatta, för andra skattebetalare, för politiska beslutsfattare som så småningom ska hantera skuldsaneringsfrågan, och för Kronofogdemyndigheten som inte har tillräckliga verktyg för att få långsiktigt hållbara resultat - färre överskuldsatta, fler produktiva samhällsmedborgare - i tillräckligt stor omfattning. Jag får börja där jag kan, i min egen soffa med laptopen i knät och en kelsjuk katta klängande på armen, och jag börjar med att skriva, skriva, skriva. Med litet tur läser någon detta och vill förstå, och kanske kan det ge stöd för en förändring av systemet för framtiden.

Vecka 2, 2010 är härmed överlevd. Vad har hänt?

Söndag igen. Så har man överlevt en vecka till - hurra...?

Veckans sämsta, del 1: Det blir ingen ny lagstiftning gällande skuldsanering på tre år istället för fem. Förhoppningarna stod till att detta skulle kunna genomföras under pågående mandatperiod, men nu vet vi att det inte blir så. Orsaken är politisk oenighet inom det styrande blocket. Veckans hetaste debatter i ämnet har utspelat sig på rapporterande medias kommentarsfält, där lagförslagets motståndare menat att "det inte ska vara lönsamt att strunta i att betala för sig..." Helst vill man inte se att någon ska kunna få skuldsanering alls. Vad bygger man den åsikten på? Okunskap om vad överskuldsättning innebär, och konsekvenserna för individen. Den som tror att man som privatperson kan låna pengar av banken, gömma undan dem, säga "jag kan inte betala" och genast få skuldsanering beviljad, leva precis som vanligt i tre eller fem år och sen ta fram pengarna igen och köpa sig en lyxvilla, är väldigt illa ute. Livet på existensminimum är många gånger miserabelt. Man väljer att skuldsätta sig lika litet som man väljer att bli påkörd av en bil eller bryta nacken i simbassängen, och behaglighetsfaktorn är ungefär densamma. Naturligtvis är var och en ansvarig för att sköta sina betalningar, men de allra flesta överskuldsatta har inte dragit på sig skulder avsiktligt, genom brott eller slarv. Bakom varje skuldsatt finns en historia, och den kan handla om allt ifrån sjukdom eller skilsmässa, till naiv obetänksamhet eller social och/eller ekonomisk utsatthet. Värt att notera i sammanhanget är, att i samma andetag som ansvariga politiker nu väljer att lägga frågan om kortare skuldsaneringstid på is, ger de Kronofogdemyndigheten en rejäl spark. Antalet skuldsatta kommer knappast att minska, och för de överskuldsatta som inte får skuldsanering är enda vägen ur skuldträsket den naturliga, alltså döden. KFM kommer med andra ord att ha för mycket att göra i många, många år framöver...

Veckans sämsta, del 2: Jag fick kärleksbrev ifrån ett inkassobolag i fredags. Om jag inte kunnat betala dem på snart nio år, vad är det då värt att skicka mig ett brev till? Enda effekten är att jag sover ännu sämre, och drömmer vidriga mardrömmar. Tack för det.

På den positiva sidan, då?

Veckans bästa: Lagförslaget som för all framtid ska stoppa skuldsättning av barn, är äntligen klart. Hur många år har det tagit att komma fram till, att en personer under 18 år inte kan ingå avtal och därmed inte kan hållas för betalningsansvariga?

Nu återstår bara en fråga: tusentals unga svenskar har redan upptäckt vid myndighetsdagen att de har skulder hos KFM. I regel är det deras föräldrar som orsakat dessa, och det leder till att den unge får svårt att få grundläggande behov tillfredsställda, framförallt när det gäller bostad och inte sällan arbete. Naturligtvis kan man inte lagstifta retroaktivt, men finns det något annat staten kan göra för att hjälpa denna grupp?

Veckans hjälte är lilla fröken Manna, snart 15 år. I vår familj har vi inte råd att kasta matrester, och därför blev lördagens middag en exotisk "fusionrätt" bestående av tisdagens BlackBeangryta och råstekt potatis. Lilla Mannan visade sig ha ett pokerface av Guds nåde då hon gläntade på grytlocken i köket, och det borde hon få en medalj för!

Önskar er en trevlig kväll,

mvh Mannan

Glömt, gömt, kommer aldrig mer igen

När jag var elva år fick jag vara med om något mycket stort: vi åkte på semester. Eller nästan i alla fall, för i det som en gång kallades socialgrupp 3B, småbrukare på marginalen, fanns inte begreppet "ledig".... Men medan far blev kvar i ladugården tog mor med min bror och mig på en resa till Kungliga Hufvudstaden, där vi inhysta i gästrummet hos tant Jane och farbror Werner i Älvsjö fick möjligheten att se saker långt utanför vår vanliga horisont, under en kort och stekhet helg i juli. Det var enormt detta stadslandskap i jämförelse med hemmanet, där glesbygdens vanligast förekommande fenomen, barrskogen, saknades helt, och där folk verkade ha så bråttom hela tiden, som om de alla var på väg till något oerhört viktigt och samtliga voro de försenade.

När det blev dags för skolstart det året hade jag för första och sista gången något att skriva om, då lärarinnan kom med de tre obligatoriska linjerade arken som alltid skulle lämnas in med en redogörelse för hur sommarlovet hade sett ut. Jag kunde skriva att vi varit på Gröna Lund, att jag nu visste hur slottet såg ut från utsidan, och att vi åkt tunnelbana och gått i gamla stan en hel dag. Det jag tigit om, fram till nu, är vad som hände när vi skulle äta på restaurang nere vid vattnet på Kungsholmen.

Som riktigt liten är man tillfreds med livet, för man har sina föräldrar, sin bostad och sina leksaker och vet inget annat. Alla små barn vet att mor är bäst på alla vis, att far är stark som en oxe och kan allt, och att inget är så fint som julgranen på julaftons kväll. Det är inte förrän man kommer ut bland andra barn, vare sig man nu börjar lekskolan vid sex års ålder eller på dagis vid ett och ett halvt, som man börjar förstå. Det som händer är att man ser hur andra har det, med kläder, med saker och aktiviteter och hur andras föräldrar gör och beter sig, och så blir man långtsamt på det klara med att man är annorlunda, att man har det annorlunda och tillochmed att man själv och ens föräldrar liksom... ser annorlunda ut? Kan man skriva så? Man börjar se sig själv såsom andra ser en, och det är inte behagligt. Något längre fram när dessa insikter har hunnit mogna lite, drabbas man av den förfärliga insikten att annorlunda är sämre, och att andra tycker sämre om en för att man inte har det som dem. I vuxen ålder kan man tänka att de som dömde en på kläderna, eller på föräldrarnas utseende och hur de sågs av omgivningen, inte kan ha tänkt hela vägen fram. Man väljer inte att födas in i fattigdom, eller att få föräldrar som har svårt att föra sig i samhället, men likväl vet man väldigt snart att man inte riktigt är som man ska.

Min mor var finklädd den där dagen i sin dräkt, lätt och skrynkelfri blekgrön nylon med små fina vita prickar, inköpt till min äldre brors dop 1966 och kanske inte helt i modet på åttiotalet, men det var vad hon hade och det var det bästa hon hade. Till det ett par vita pumps med stilettklack av samma årsmodell som dräkten, visserligen svarta inuti av all svett och hudskrap som hunnit lagras där, men det visste egentligen bara hon, och så jag som gift mig så många gånger i de där skorna när jag lekte i hennes garderob olovandes. Mor var fin, och hon hade fina axelremsväskan med sig när hon gick ut genom dörren i Älvsjö och drog oss barn med sig ner till pendeltåget, och hann väl titta efter en tre-fyra gånger på vägen in till stan att hon hade nog med pengar i plånboken för det hon hade tänkt sig. Klockan var nog inte mer än tio när vi klev av vid centralstationen, och så följde en lång vandring upp på stadens gator. Mor visste vart hon skulle men fick ändå fråga sig fram, och lagom till elva såg hon sitt mål.
-Där är det, där ska vi sitta och äta idag!
Och så tog hon lite som sats och satte av mot målet, vi barn fick ränna efter bäst vi kunde, och jag minns ju att ljuden av stilettklackarna som smällde mot gatstenen försvann, liksom sögs in och togs upp till ett ingenting, när de landade djupt ner i den tjocka röda mattan.

Det satt ett rött rep på tvärsan mot slutet av mattan, precis där man skulle gå in på restaurangen, men det tog mor ingen större notis om. Hon lyfte undan mässingspålen som höll repet på plats, och så krånglade hon oss förbi och in på restaurangens veranda, där bord dukade i vitt stod redo för dagens lunchgäster. Jag kände igen det, för jag hade sett det förut i en av mors tidningar, och jag visste ju att där satt fint folk om dagarna och log mot varandra hela tiden. I mors tidning fanns alltid texter under varje fotografi, och på det viset visste även jag att advokater, sångare och vänner till de kungliga varit där ibland, och hållit upp fina glas mot kameran. Mor valde ett bord med utsikt mot vattnet, mot fjärden där kritvita måsar for över vattenytan likt fallande stärnor, och då vi satte oss ner nästan som viskade hon det till oss, det där hemliga som hon sugit på så länge:
-Här satt Henning Sjöström för ett par veckor sedan, visste ni det?
Och med det var hon salig, nu var hon där hon ville vara, vid ett bord på en av de finaste restaurangerna i staden, vid ett bord där en man suttit som var bättre än de flesta och hade mycket pengar - nu satt hon också där, och då var hon någon hon också. Och när servitrisen kom springande satt mor lugnt kvar, för nu kunde väl ingenting hindra henne från att leva drömmen fullt ut.

-Vi har inte öppnat än. Ni får gå och komma tillbaka senare.
Så sade hon det, den där flickan i tjugoårsåldern med vit blus, svart kjol och stram håruppsättning. Hon höll glas i händerna, förmodligen var hon på väg att ta fram till dukningen när hon blev varse att en katastrof höll på att inträffa på hennes golv.
-Vi tänkte äta lunch här, sa mor. Har du en meny till oss?
-Men vi har inte öppnat än, sa flickan. Vi öppnar för lunch först om en timme, och då är alla dessa bord bokade. Ni får gå, det är stängt här...
-Vi tänkte äta lunch nu, sa mor och log, som hon inte förstod något av det som sades till henne. Vi kan betala för oss, och nu tänkte jag låta barnen välja vad de vill äta idag. Har du en meny, så vi kan titta vad ni har?
Och med det fick flickan dra sig tillbaka tll köket igen, för hon hade inget framme att räcka över, och när hon kom tillbaka, kanske utsjasad av köksmästaren och med rosor på kinderna, ville hon förklara för mor att restaurangen omöjligt kunde servera oss nu, för datorn var trasig och de kunde inte ta betalt eller servera oss något. Och även det var förgäves, för mor hade ingen respekt för datorer, någon sådan hade hon aldrig sett och vad den skulle göra för skillnad i ett kök kunde hon inte begripa. Lagade man mat med den? Och så fick flickan gå tillbaka till köksmästaren och meddela vad som blivit sagt, och så slutade det med att hon kom med tre menyer till bordet, inbundna i vinrött skinn och med det lilla de kunde erbjuda för tillfället. Så fick vi skynda oss, sade hon, för bordet var bokat och hon måste hinna duka om före tolv.

Och även en elvaårig jänta förstår att trettionio kronor för en portion pannkakor i barnstorlek är mycket och kan nöja sig med det, medan en nioårig pojke som ännu inte lärt sig tolka vuxnas bevärade beteende utan problem kan sitta där och vilja ha entrecote, äta långsamt och sedan begära ännu en läskflaska, medan mor sitter i sin drömvärld med en servitis cirklande kring bordet, med svettfläckar växande under armarna och en köksmästare står vid kassan och blänger all heder ur dem som besudlar hans fina veranda. Det går inte att komma iväg från en sån situation fort nog, ifall man inte bestämt sig för att få valuta för pengarna och sitta tills repet går i golv, men det går att lämna dricks. Mor gjorde det, och talade noga om för oss varför.
-Så gör fint folk, och då gör vi det också. En tiondel ska man ge, minst.

Det jag lärde mig den dagen var hur mycket det kan ligga i ett par ord om att det är fel tid att komma, eller om att en dator är trasig. Man är på fel plats, och man är definitivt inte välkommen. Man är fel hel och hållen, och det visste mor, men hon låtsades inte om det. Jag låtsades inte om att jag förstod, liksom jag låtsades hålla med henne när hon hemma igen ville påminna om den dagen, då vi åt vid samma bord som Henning Sjöström, stjärnadvokaten. Jag sa aldrig något om det där med datorn, eller om att jag fick pannkakor som nog kom direkt ur frysen för de var hårda inuti, eller att jag valde det billigaste som fanns på barnmenyn med bara vatten till för att inte slösa med mors pengar. Sånt visste jag alltså redan då, men det var inget vi någonsin talade om. Mor är borta idag, och jag vill tro att hon mindes den där dagen som en härlig upplevelse för hennes barn, och att allt var bra med det. Jag minns det som första gången jag tog ett medvetet beslut som gällde familjens ekonomi, att inte kosta, och det blev fler såna beslut tagna under de år som skulle komma. Men jag har aldrig pratat om det, och att det kommer upp idag är märkligt eller kanske inte, men det är väl dags att jag erkänner för mig själv att det finns mycket att gräva i, och att jag ibland minns saker jag inte tänkt på på mycket länge.

I Dagens Nyheters ekonomibilaga fanns ett uppslag idag, där för en gångs skull media på ett rättvist sätt och ur ett brett perspektiv tar upp de överskuldsattas omöjliga situation. Jag har inga tidningar i min budget, men fick ett tips imorse och valde att köpa DN för att se vad det handlade om. Vi som sitter i skuldfällan har länge väntat på en sundare lagstiftning kring skuldsanering, som ska göra det möjligt för oss att snabbare rehabiliteras tillbaka till ett normalt ekonomiskt liv, där vi kan leva utan skulder och med en fullvärdig ekonomi som alla andra. Nu har förarbetet inför lagändringen strandat på grund av interna stridigheter inom det styrande blocket, man är överens om att de överskuldsatta behöver hjälp men inte hur det ska göras, och då går vi miste om hjälpen helt och hållet. Det unika med DNs rapportering idag, är att man fullständigt avstår ifrån att föra in de klassiska fördomarna mot överskuldsatta i texten. Istället har man låtit en ensamstående mamma komma till tals, och gett henne utrymme att säga det vi alla redan vet: att barnen blir lidande då vi föräldrar inte klarar att tillgodose deras behov av ekonomisk trygghet, på grund av vår överskuldsättning, och att vi behöver hjälp. Det är unikt, insiktsfullt och framförallt empatiskt av DN att låta den rösten höras, utan att moralisera över hur kvinnan ifråga hamnat i en sådan situation. DN låter henne tala i egenskap av förälder, inte som samhällsbelastning, och det är starkt. Tänk om vi kunde se mer av det i media?

Jag började dagens blogg i egenskap av ett idag vuxet barn till föräldrar som inte kunde klara sin försörjningsbörda. Jag hade förträngt det som hände den där dagen då mor ville ge oss något fint att minnas från sommarlovet, och samtidigt få en air av det fina liv hon bara läst om i damtidningen. Jag hade glömt och fram till idag har jag tyckt det är lika bra att inte ha alla sina barndomsupplevelser tillgängliga direkt, men kanske finns det ett syfte med hågkomsten. Jag ska nog krama min egen dotter lite extra imorgon innan jag går till jobbet, tror jag.