Mellanstad 100726
Till Mikael Necke, tillförordnad Rikskronofogde.
Tack för snabbt
svar (100708) på mitt brev till Rikskronofogden
100704 "...men inte om min mamma har skulder". Det tog en stund att formulera en replik, eftersom jag som alla andra föräldrar har ett emotionellt engagemang i frågor om barn och barnfattigdom, men nu hoppas jag att jag kan förhålla mig saklig. Jag förstår inte den situation vi har idag kring barn i familjer med skulder! Så illa är det.
Barnen kommer i kläm när de inte får kosta I mitt brev tog jag upp frågor rörande barn i familjer med utmätning, umgängesbarn till vuxna med utmätning samt barn med funktionshinder som lever i familjer med löneutmätning, och där vårdbidraget räknas in i den utmätningsbara inkomsten. Jag kan ge fler exempel, ett av de tråkigare är barn som förlorat en förälder i förtid, och vars andra skuldsatta förälders löneutmätningsunderlag även omfattar den barnpension barnet får som kompensation för att den bortgångne inte kan bidra till barnets försörjning. Summan är att barn till skuldsatta med utmätning kommer i kläm, framförallt då de normbelopp som tillskrivs barnens behov inte svarar emot de av
Konsumentverket beräknade
kostnader som ett barn innebär varje månad.
Kronofogdens förslag är bra, men…Ett barns ekonomi beror på ekonomin i det hushåll där barnet växer upp, så långt tror jag vi är överens. Barn i hushåll under utmätning, särskilt långvarig sådan, blir fattiga då de lever med låg ekonomisk standard jämfört med jämnåriga. Därför har Kronofogdemyndighetens kartläggningar av skuldsatta vuxnas situation de senaste åren varit bra, och jag tycker att övervägande delen av föreslagna åtgärder t.f. Rikskronofogden nämner är goda initiativ, då de syftar till snabbare vägar till skuldfrihet. Att införa en
absolut preskription liknande den som finns i andra länder, tidsbegränsade indrivningsmöjligheter på obetalda skulder, räntetak och reglering av kapitalskuld före räntebelopp är också åtgärder som är efterfrågade i gäldenärskollektivet. Frågan om
förenklad löneutmätning är mer kontroversiell, där finns en misstänksamhet och en oro hos många evighetsgäldenärer kring hur det skulle slå emot enskildas ekonomiska situation, men det tänker jag behandla enskilt längre fram under hösten. För att komma till kritan: det som måste till ifrån Kronofogdemyndighetens sida, oavsett vilket uppdrag man har fått ifrån regeringen och att man har lagar och/eller prejudicerande domar att luta sig emot i sin myndighetsutövning, är en förändrad syn på gäldenärsrollen. Vi gäldenärer med barn är inte bara skuldsatta, vi är också föräldrar. Tydligare: vi är i första hand föräldrar, i andra hand skuldsatta. Vi måste ha barnperspektivet för ögonen hur mycket vi än är skyldiga, och måste sätta barnens bästa före borgenärernas. Därför uppstår en konflikt i samma stund som vi ska utmätas, och därför blir en myndighet som inte erkänner barnens behov ett reellt hot emot familjen.
…här sätts Föräldrabalken ur spel när Utsökningsbalken reglerar utmätningen? Jag vågar påstå att barnperspektivet idag saknas nästan helt i Kronofogdemyndighetens verksamhet. Detta gäller oavsett om man ser till Verkställigheten som ju ansvarar för indrivningen, eller inom Skuldsaneringen som ska hjälpa oss till skuldfrihet genom en femårig avbetalningsplan. Visserligen har Kronofogdemyndigheten under det senaste året dels verkat för att stoppa
skuldsättning av barn genom framförallt obetalda vårdavgifter, dels för att få ner antalet
vräkningar av barn vilket jag finner lovvärt, men det innebär inte att man tar barnens bästa i beaktande i myndighetens relation till föräldrarna. Om vi ”bara” ser till det som orsakat mest storm inom
föreningen Fattiga Riddare Stockholm: ett
umgängesbarn till en skuldsatt med löneutmätning får idag inte förbehållas några pengar för att bekosta resor till föräldern, eller för den delen till basala saker som matvaror, tandkräm, toalettpapper eller blöjor, skor, galonbyxor, nappar, leksaker eller besök hos farmor eller något av det som barn till umgängesföräldrar som inte har skulder finner självklart. Om jag förstått rätt grundar Kronofogdemyndigheten detta på en dom från Svea Hovrätt, ÖÄ4277-99, där myndighetens jurist bestrider en umgängespappas begäran om att få förbehålla sig pengar för umgänge med en liten dotter, med motiveringen att ”borgenären inte kan lastas med gäldenärens kostnader för umgänge med barn”. KFM (dåvarande Riksskatteverket?) vann det målet. Med andra ord ligger myndighetens lojalitet helt hos borgenären, och hänsyn till gäldenärens skyldigheter gentemot barnet ska inte tas. Och i
Utsökningsbalken 7 kap 4§ kan man också läsa att
”Lön får tas i anspråk genom utmätning endast till den del den överstiger vad gäldenären behöver för sitt och familjens underhåll samt till fullgörande av betalningsskyldighet mot annan som vid utmätning av lön har bättre rätt till lönen. Vid utmätning för fordran med företrädesrätt enligt 14 § första stycket 1 skall även betalningsskyldighet mot annan som har lika rätt som sökanden beaktas.”Med det kan vi slå fast att Kronofogdemyndigheten inte ser umgängesbarn såsom en del av en gäldenärs familj, och att man tycker sig ha stöd för att borgenärerna har bättre rätt till gäldenärens pengar än vad gäldenärens barn har. Och som förälder har man en helt annan lagtext att följa,
Föräldrabalken, 6 kap 2§:
”Den som har vårdnaden om ett barn har ett ansvar för barnets personliga förhållanden och skall se till att barnets behov (---) blir tillgodosedda. Barnets vårdnadshavare svarar även för att barnet får den tillsyn som behövs med hänsyn till dess ålder, utveckling och övriga omständigheter samt skall bevaka att barnet får tillfredsställande försörjning och utbildning.”Barnets personliga förhållanden. Behov. Tillgodosedda. Tillfredsställande försörjning. Innebär inte det att det måste finnas en relation mellan barn och föräldrar, skuldsatta eller inte? Vilken lag då ska gälla, är det Föräldrabalken som säger att vi måste försörja våra barn som är den lag som gäller mest, eller är det Utsökningsbalken som är lagen och därmed sätter Föräldrabalken ur spel? Blir barnen utplacerade i Laglösa Land i samma stund som mamma eller pappa får skulder hos Kronofogden? Är det så illa att vi, när vi drar på oss en betalningsanmärkning, inte bara ska mista våra möjligheter att ingå ekonomiska avtal, utan också som ett slags dubbel bestraffning ska mista relationen till våra umgängesbarn? Att barnen ska mista oss? Är det rimligt att barnen ska straffas för vad föräldrarna gjort fel?
…och vilken del av KFM har ”rätt”, Verkställigheten eller Skuldsaneringen?Utsökningsbalken och Föräldrabalken krockar därmed för vilken skuldsatt förälder som helst, och med det är barnens rättssäkerhet – och föräldrarnas – genast satt ur spel. Det märkliga är att på samma gång som man inom Verkställigheten, framförallt i arbetet med löneutmätningar negligerar själva förekomsten av umgängesbarn, har man inom Skuldsaneringen valt att tillåta tillägg till gäldenärens förbehållsbelopp för resor för umgängesbarn. Från Kronofogdemyndighetens egen
hemsida:
”Resekostnader i samband med umgänge med barn ska beaktas när det bestäms vad gäldenären ska betala i en skuldsanering. Det måste dock utredas i varje enskilt ärende vilka möjligheter föräldrarna själva har att täcka kostnaderna, om kostnaderna kan täckas på annat sätt samt vad som är rimligt att godta i fråga om antal resor och kostnaderna för dessa. Umgängeskostnader i övrigt, exempelvis för uppehälle, ska inte beaktas.”Så inom Skuldsaneringsenheten existerar umgängesbarnen när de reser till eller från sin skuldsatta mamma eller pappa, men barnen får inte äta eller behöva blöjor, är det så det ska tolkas? Jag är inte ironisk, jag frågar för att jag inte förstår. Och vilken lagtext lutade sig Kronofogdemyndigheten genom Skuldsaneringen emot när de beslutade att umgängesbarn finns ibland, men bara när umgängesföräldern genomgår skuldsanering och endast under restiden från det ena hemmet till det andra?
Barnen finns verkligen inte. Umgänges- eller vanliga barn, spelar ingen roll?Nästa ledsamma sanning. Innan våra representanter från föreningen Fattiga Riddare Stockholm åkte till Almedalen kontaktade jag Kronofogdemyndighetens kundtjänst för att få hjälp med statistik kring just barn i skuldsatta familjer. Hur barnen lever vet vi ganska mycket om inom föreningen, liksom vi vet en hel del om hur föräldrarna genom alltifrån svartarbete till att avstå ifrån allt de behöver för barnens skull försöker kompensera för det myndigheten tar ifrån barnen varje månad genom löneutmätningen. Jag ställde tre frågor:
- Finns någon statistik på exakt hur många barnfamiljer i Sverige som idag berörs av löneutmätning för en eller båda föräldrarna?
- Hur många av dessa barnfamiljer har två eller fler barn? (apropå höjningen av flerbarnstillägget som nu går direkt till utmätning)
- Och hur många av de barnfamiljer som blev vräkta under förra året hade under de föregående tolv månaderna varit föremål för löneutmätning hos en eller båda föräldrarna? (apropå föreningens breda erfarenhet av att möta barnfamiljer som levt länge under löneutmätning och hamnar i akuta situationer vid minsta avbräck i inkomsterna)
Svaret kom snabbt genom Karolina Kull och controller Alena Koren:
”Vi registrerar inte barnfamilj som gäldenärsegenskap, därför vet vi inte vilka av gäldenärer har barn”
Och det gav mig ännu mer att inte förstå, eller kanske en förklaring till att umgängesbarnen inte finns inom Kronofogdemyndighetens verksamhet. KFM vet alltså inte hur många barn i Sverige som idag berörs av löneutmätning. Ulrika Ring, vår föreningsordförande, har tidigare fått fram att det just nu rör sig om cirka 50000 umgängesföräldrar som ligger med underhållsskulder hos myndigheten. Om man beräknar att var och en av dem har
1,8 barn, innebär det att 90000 barn lever med den överhängande risken att skiljas från sin umgängesförälder på grund av att det inte finns pengar till umgänge efter att KFM genomfört löneutmätning på föräldern ifråga. Då ska man ha i minnet att underhållsskulder inte på något sätt är överrepresenterade i statistiken över de skulder svenskar har hos Kronofogden. I själva verket är den vanligaste skulden till
Trafikförsäkringsföreningen, och Försäkringskassan som sköter merparten av underhållsbidragen återfinns först på 51:a plats på den senaste
borgenärslistan. Det finns med andra ord 50 andra borgenärer som lämnar mer och fler skulder till Kronofogdemyndigheten för indrivning än vad Försäkringskassan gör. Så hur många barnfamiljer berörs egentligen av det här? Hur många barn är det som lever med låg standard eller rent ut sagt i fattigdom? Och varför registrerar inte Kronofogden detta, alltså barnfamiljer med skulder, för att kunna få en realistisk uppfattning om läget för samhällets svagaste, våra barn?
Och hur ska man kunna forska om barnfattigdom utan statistik från Kronofogdemyndigheten?En sak vet jag säkert. Till hösten ska en stor rapport sammanställas om
barnfattigdom i Sverige. På uppdrag av Rädda Barnen håller forskaren Tapio Salonen på att undersöka hur många barn som kan definieras som fattiga i Sverige idag. Det är två år sedan den förra rapporten gavs ut, så den här väntar vi med spänning på att få ta del utav. Barn som lever i familjer med löneutmätning ligger de facto under fattigdomsgränsen, men kommer inte med i den statistiken, då man använder sig av två andra parametrar för att kunna ringa in den grupp det handlar om. Dels ser man till familjens disponibla inkomst enligt SCB:s mätningar, dels ser man till antalet barnfamiljer som sökt försörjningsstöd under en tolvmånadersperiod (jag kan tänka mig att det rör hela år 2009). För barn i familjer med löneutmätning kan inkomsten på papperet vara hög nog, och det är ingen stor andel familjer med utmätning som söker kompletterande försörjningsstöd trots att
Socialtjänstlagen uppenbarligen tillåter att kommunen fyller upp de hål Kronofogden skapar. Därför faller de barn jag skriver om ur ramen för undersökningen, siffrorna kommer inte att bli rättvisande hur ingående forskning som än genomförs. Jag önskar att Kronofogdemyndigheten kunde ta fram den statistik som behövs, eller på annat sätt hjälpa till att kartlägga barnens situation. Men det kanske är att be om ett mirakel?
Och mitt nästa brev kommer att gå till Barnombudsmannenför en sådan har vi, och hans uppdrag är att övervaka att Sverige genom de statliga myndigheterna OCH naturligtvis även Kronofogdemyndigheten "efterlever FN:s konvention om barnets rättigheter, eller barnkonventionen som den ofta kallas, som antogs av FN:s generalförsamling den 20 november 1989.
I dag har nästan alla länder ratificerat barnkonventionen. Att ett land har ratificerat en konvention innebär att det har bundit sig folkrättsligt till att förverkliga den. Sverige ratificerade barnkonventionen 1990, som ett av de första länderna." (klippt ifrån Barnombudsmannens
hemsida:
Jag såg nämligen att artikel 9 i Barnkonventionen, som behandlar
Åtskiljande ifrån föräldrar, punkten 3, lyder:
Konventionsstaterna skall respektera rätten för det barn som är skilt från den ena av eller båda föräldrarna att regelbundet upprätthålla ett personligt förhållande till och direkt kontakt med båda föräldrarna, utom då detta strider mot barnets bästa. Och jag kan ha fel, men barnens bästa ligger inte i första rummet längre när en eller båda föräldrarna har skulder hos Kronofogden, så jag vill ställa frågan till
Barnombudsmannen om saker och ting verkligen går rätt till eller om det är jag som inte har ett rätt någonstans. Inte för att FN lär ingripa, utan för att på sikt få se förbättringar för barnens skull. Och om det lär såväl tillförordnade Rikskronofogdar som skuldsatta föräldrar kunna läsa här på bloggen så småningom.
//Mamma Manna, medlem i föreningen Fattiga Riddare Stockholm
P.S Det finns fler bloggare i nätverket kring föreningen Fattiga Riddare Stockholm som inte heller förstår:
Ulrika Ring,
Ulrika Ring,
Ulrika Ring och
Ulrika RingNollkoll och
NollkollThe Rocker,
The Rocker,
The Rocker och
The RockerLivsrop och mera
Livsrop om den svarta sidan av att vara skuldsatt förälder
D.S.
Intressant?Läs även andra bloggares åsikter om
barnfattigdom,
barnkonventionen,
Barnombudsmannen,
Fattiga riddare Stockholm,
kronofogden,
social exklusion,
umgängesbarn