En favorit i repris - Problem i förorten

En av mina absoluta favoritbloggare, Dwight, påminner idag om vikten av att ta reda på vad folk egentligen har i huvudet INNAN man går till vallokalen och gör ifrån sig. Idag har han studerat moderate Fredrik Reinfeldt närmare, och skriver som följer:

"När fattigdomen då ökar och regeringen vill visa att den minskar... fast den egentligen ökar, vad kommer man då att göra? Kommer man ännu en gång att ändra räknesätt eller kommer man att sänka gränsen som skiljer fattig från ”ickefattig”? Om man går på den sistnämnda linjen, vad kommer att hända med det ekonomiska bistånd som Björd Dahlén hänvisar till i sin skrift? Kommer man att sänka det? Vad kommer att hända med det så kallade normalbeloppet som kronofogden måste ta hänsyn till vid löneutmätning? Kommer man att sänka det ännu mer? Vad händer med de gamlas pensioner? Ska dom att sänkas ytterligare? Vid vilken nivå går smärtgränsen? När kan man inte sänka nivån lägre?

”Vi vill inte se ett samhälle där människor svälter, men i övrigt skall inga standardkrav skattefinansieras.” skriver Fredrik Reinfeldt på sidan 112 i sin bestseller ”Det Sovande Folket”. Den kan ni ladda ner här, både gratis och lagligt. Med lite vilja så går det att äta sig mätt på 10 - 15:- om dagen, är det en rimlig gräns Fredrik?

När börjar folk försvara sig?"



Jag är benägen att hålla med Dwight och hans hustru Rachel i allt de skriver, ty de är sympatiska människor, och vill passa på att nedan visa en av familjen Dwights absoluta favoritvideos, en liten snutt ifrån ett viktigt och givande politiskt möte då vår absoluta grädda bland svenska politiker gör ett besök ute hos just Reinfeldts sovande folk.





The Dwights brukar se denna lilla filmsnutt tillsammans under andaktsfull tystnad varje fredag kväll. Det är trösterikt för dem, liksom för andra svenskar som har det svårt, att vi har så bra politiker här i landet, med så kärleksfull människosyn och så god insikt i hur Verklighetens folk har det. Sistlidna fredag greps Dwight av stundens allvar och känsla så till den grad efter kvällens filmvisning, att han till fots och utrustad med en bensindunk och fackla gav sig av emot Hufvudstaden för att personligen gratulera huvudrollsinnehavarna till deras goda insatser. Tyvärr kom han inte så långt då resan fick avbrytas på grund av storm och hagel (helt normalt väder sommaren 2010), men jag misstänker att han kommer göra ett nytt försök ganska snart. Och då misstänker jag att vi är flera som vill följa med honom.