Jag har fått veckoslutet för mig själv. Lilla Mannan är hos den kontaktfamilj jag har blivit beviljad en helg i månaden, för att jag behöver avlastning när jag har henne hos mig på heltid. Sålunda har jag denna helg i gott sällskap med andra i behov av avkoppling gått på lokal och ätit en pizza, och sedan vaknat 04.37 söndag morgon med en fullständigt sjuk ångest över att ha slösat bort nästan en hundralapp på skräpmat. Jag är inte så bra på att vara snäll emot mig själv, men å andra sidan behöver jag ändå gå upp tidigt för att hinna med. Idag ska jag sanera köket efter att ha bakat, och så ska jag ta upp ett par påsar svamp ur frysen och tillverka minst sju-åtta matlådor nu igen. Pastasås på svamp och lök är billigt, och man blir ordentligt mätt. Just nu äter jag som en häst, jag har brakat iväg nästan fyra kilo sen jag slutade med
nikotinet, men det lär rinna av när snön försvinner och jag kan komma ut i skogen igen.
I veckan kom en enkät i min brevlåda, "
Frågor om skulder, hälsa och livskvalitet". En docent Richard Ahlström vid Institutionen för Samhällsvetenskap vid Mittuniversitetet i Östersund ansvarar för en undersökning av hälsa och livskvalitet hos oss överskuldsatta och ber om svar på 28 sidor frågor, helt anonymt. Ja, varför inte? Vi som sitter i skuldfällan vet redan hur vi påverkas av det, men vi är väl lika dåliga på att väsnas om det som vi är på att klaga på Inkassobolagen, antar jag. Ni kan få vara med när jag fyller i enkäten, men eftersom den är så stor kommer jag dela upp den i två skrivpass, ett nu och ett ikväll när jag fått lilla Mannan i säng.
Sida 2 är instruktioner för hur enkäten ska besvaras. Sida 3 heter "
Bakgrund och nuvarande levnadsförhållanden". Kön, födelseår, utbildning, civilstånd, inget konstigt där. Ett barn boende hemma, två personer i hushållet. Sen blir det värre. "Har du efter skilsmässa eller separation gemensam vårdnad, delad vårdnad eller umgängesrätt med dina barn?" Om
Nej ska man gå vidare till fråga 7, om
Ja redogör för hur många barn, ålder, boende på samma ort et cetera. Jaha? Jag tror de vill veta ifall man är umgängesförälder? Jag är heltidsförälder. Visserligen har lilla Mannans pappa gemensam vårdnad på papperet, men han har valt att inte vårda lilla Mannan alls, så jag går vidare till punkten 7 istället och kryssar att jag är svensk, eftersom "insolvent" inte finns bland svarsalternativen. Bor i hyresrätt i mellanstor stad, jobbar i delägt företag, skattemyndigheten menar att jag tjänade mer än 145 000 under 2008. Ingen omfattning av sjukersättning. Puh, sidan 4 är avklarad!
...så vänder vi på bladet då, och vad hittar vi väl där?
Hälsoenkät (SF-36)! Hjälp, en halv självdeklaration av den gamla modellen där det inte räckte med "X" för att bli färdig. Men OK, jag fattar att det finns någon anledning till frågorna, så jag kör på så gott det går. Jag svarar att min hälsa i allmänhet är någorlunda, och att mitt allmäna hälsotillstånd är ungefär detsamma för ett år sen (har slutat med nikotinet men har mer problem med tänder och mage istället, så det jämnar ut sig). Jag är begränsad i i aktiviteter som är ansträngande (springa, lyfta tungt, deltagande i ansträngande sporter) för att jag är i väldigt dålig kondition, och ryggen bråkar om jag lyfter tungt och jag får ont, så det undviker jag. I övrigt har jag inga problem med att t.ex. gå i trappor eller släpa hem vanliga matkassar från affären. Under de senaste fyra veckorna har det hänt att jag uträttat mindre än jag skulle önska. Ett par dagar har jag gått tidigare från jobbet för att jag inte sovit på natten, och så har det varit ganska länge nu. Delfråga fem blir samma svar, jag blir deppig när jag är
övertrött så det drar ner mig på jobbet också, och jag har valt att gå hem ett par gånger. Ja, det påverkar mitt vanliga umgänge med anhöriga, vänner, grannar eller andra. Jag orkar inte med folk och vill inte gärna umgås. Öppnar inte dörren om det ringer på. Ingen smärta eller värk de senaste fyra veckorna. Lite huvudvärk tänker jag inte räkna, det är bara fånigt. Har inte känt mig pigg eller stark, har känt mig nervös, nedstämd, inte lugn och harmonisk, inte full av energi, men dyster och ledsen, utsliten och trött. Glad och lycklig? Någon liten stund här eller där, men verkligheten kommer ju alltid ikapp ändå, eller hur? Och så nästan samma fråga som förut om umgänge, om min hälsa eller mina känslor stör mina möjligheter att umgås med släkt och vänner. Tja, gissa. Och det stämmer precis att jag tror min hälsa kommer bli sämre, för något säger mig att jag inte kommer ha råd med bättre mat, gå till tandläkaren eller doktorn och få någon hälsokontroll, diagnos eller behandling det kommande året heller. Det är bara ett par veckor sen jag bestämde mig för att inte gå på
cellprovskontroll för att jag inte kan betala de 140kronor det kostar, så varifrån skulle jag få pengar till tandläkare eller läkare?
Sidan 7. "
Har du eller har du haft någon av följande sjukdomar?" Hjärt- eller kärlsjukdom, infarkt, pacemaker, klaffel, klaffprotes, stroke, högt blodtryck, blodsjukdom, anemi.... herrehjälp! vad diagnoser det finns. Hur ska man svara när man inte har någon diagnos?
Såhär: jag har blivit diagnostiserad med
"Ögonmigrän" när jag sökte akut för ett och ett halvt år sen, ungefär. Det är en skräckupplevelse att vid 34 års ålder inte kunna läsa eller slå ett telefonnummer, inte veta om man fått en stroke eller om man "bara" plötsligt har tappat synen, även om "attacken" släpper efter någon timme. Utredningen gav mig diagnosen ögonmigrän, och läkaren talade om för mig att mina blodfetter var för höga och att det troligen låg bakom ögonmigränen. Sagt och gjort, jag led mig igenom en dyr session med en dietist som skulle lära mig och åtta 65+are med höga kolesterolvärden att använda olja istället för margarin... värdelöst, och jag bestämde mig för att hantera det själv, utan medicin och flummiga dietister. Utöver det, har jag bara varit i kontakt med vård eller tandvård då livet varit helt outhärdligt. Då jag fick dra ut en tand akut i höstas på grund av tandvärk (åt receptfria värktabletter en månad innan jag blev tvungen ringa tandläkaren), och sommaren 2007 då knölen på benet vägrade försvinna och jag fick ont i lederna och feber (borrelia). Så ser mitt samlade vårdsökande ut de senaste sju-åtta åren. Sedan vet jag att jag aldrig slutar blöda när jag väl lyckats börja blöda från småsår, att jag har för lågt blodvärde för att få donera blod till landstinget, att det är något fel när jag skiter mörkt blod var och varannan vecka, att något var fel förra sommaren när mina fötter svullnade upp så att jag fick låna min väninnas makes badtofflor för att kunna gå ut och jag fick stora vattenblåsor på fotsulorna, att det inte är normalt att ha så ont i huvudet att man kräks, och att den där "dippen" som får mig att vilja somna en timme efter maten nog är något jag borde fråga en läkare om, för min väninna som är diabetiker menar att det inte är normalt. Men vård kostar pengar, medicin kostar pengar, och frågorna i enkäten är inte anpassade efter mitt liv, så jag får tänka till nu. Hmmmm...
Såhär: jag bestämmer mig för att kryssa i "Återkommande huvudvärk" och "Nedsatt syn/hörsel", samt sätta en kråka på "Värk från rygg, skuldror, nacke" eftersom jag haft muskelinflammationer i ryggen två-tre gånger senaste året. Det får duga.
Sidan 8. "
Tag ställning till varje påstående och kryssa för det alternativ som bäst passar in på din livsstil" Första frågan handlar om näringsriktig och allsidig mathållning. Magert kött, kyckling, magra mejeri-och charkuterivaror, fisk, grovt bröd.... Allt det som räknas upp är ju varor som är dyrare än de vanliga "feta" alternativen, det är bara att jämföra fullkornspasta med vanlig pasta så ser man att det krävs pengar för att kunna äta nyttigt. Ja, jag försöker, framförallt kostar jag på mig lax till dottern som inte vill ha kött, och jag
ratar köttfärs med 20% fett och bakar eget bröd. Jag försöker
tänka på vad jag köper, och lik förbannat har jag bara den här veckan köpt äcklig fet grillkorv, 15% fetthalt och med bara 32% köttmängd, för att jag själv kan gå och längta efter en köttbit ibland och korvjävlarna just nu kostar fem kronor paketet på lågprisladan. Jag lyckas alltså inte äta hälsosamt hur jag än gör, mer än motsvarande ett par dagar i veckan kanske. Motion får jag eftersom jag går vart jag än ska, det finns inte pengar till busskort, och jag brukar gå en timme eller två i motionsspåret i skogen varje vecka när det är barmark. Alkohol dricker jag om jag har, inte vin eller öl men gärna fyrtioprocentig starksprit om det finns hemma, vilket det sällan gör. Det hjälper med ett glas när man har svårt att somna. Röker inte, snusar inte, tuggar inga nikotintuggummin heller. Äter ingen frukost och hoppar över ett par mål i veckan, inte för att vi inte har mat hemma utan för att den mat vi har hemma ska räcka så långt det går. Lilla Mannan äter regelbundet och varje dag, det räcker, och jag är inte mager. Rör mig mycket i min vardag och får sällan tillräckligt med sömn.
Sidan nio...det tar aldrig slut, det här! Det får blir tre arbetspass, klockan är massor och jag måste snart börja laga mat för min unge kommer snart hem.
"Nedan följer ett antal frågor som också har att göra med din hälsa och ork. Kryssa för det svarsalternativ som bäst stämmer in på hur du har känt dig på sistone. Om du inte vet, eller känner dig osäker, kryssa för frågetecken-alternativet. Observera att det inte finns några 'rätta' eller 'felaktiga' svar" Jaha, då kryssar vi lite raskt då:
-Ja, jag känner mig ofta trött.
-Ja, jag har ofta problem att somna.
-Ja, jag vaknar flera gånger på natten.
-Ja, jag känner mig på det hela taget svag.
-Ja, jag har känt mig oförmögen att slutföra saker på sistone. Om ni kunde se hur skitigt det är i mitt kök just nu, skulle ni fråga varför jag inte städar klart?
-Ja, det känns som jag inte bemästrar vardagliga problem lika bra som tidigare (se ovan).
-Vad är en återvändsgränd? Det finns alltid en väg ut, i mitt fall att släppa företaget, be om socialbidrag och försöka hitta ett jobb, och sen leva på lika litet pengar som jag har nu, så varför göra det? Eller ta livet av mig. Jag sätter ett frågetecken.
-Nej, jag kämpar som f-n för att inte bli likgiltig. Den dag jag inte reagerar över att en
barnfamilj blir bostadslös SKA jag ta livet av mig, för då är jag inte människa längre.
-Nej, jag njuter inte lika mycket av sex längre. Jag har inte haft sex på X år, för jag orkar inte bry mig om att leta efter någon att ha det med. Svar nog?
-Ja, jag tampas med känslor av hopplöshet, varje dag.
-Ja,jag behöver mer tid för att sätta mig in i problem idag än för ett år sen.
-Ja, jag blir arg för ingenting, fråga lilla Mannan...
-Nej, jag vill inte ge upp, för om jag ger upp har jag kämpat för ingenting. Jag måste tro att jag en dag ska kunna betala mina skulder eller bli beviljad en skuldsanering, annars är det meningslöst att kämpa som jag gjort hittills.
-Nej, jag mår inte bra.
-Ja, det känns som jag håller på att ladda ur ibland.
-Nej, jag måste hålla mig levande till dess min unge är flygfärdig, så jag vet att det kommer gå bra för henne.
-Ja, jag känner ibland att nu orkar jag inte mer. Och så vaknar jag morgonen efter och det är en ny dag och det är bara att gå upp ur sängen.
-Ja, jag känner mig nedstämd. Ofta.
-Ja, ibland vill jag gråta, men vad hjälper det?
-Ja, jag vaknar med en känsla av utmattning och trötthet sju morgnar varje vecka.
-Ja, jag har svårt att koncentrera mig och det gör det inte lättare att bli klar med nåt.
-Nej, jag har inte ont eller tryck över bröstet.
-Ja, jag har frågat efter vad som är meningen med att leva många gånger.
De tre sista frågorna tänker jag inte svara på nu, de är bara för mycket.
Nu ska jag diska.
