7500, 7499, 7498, 7497...

Och det är afton på den sjunde dagen, och för de allra flesta av oss har kvällen handlat om avkoppling i hemmet. Jag har serverat kattorna kokt kyckling i buljong eftersom Kisse hade lite småont i magen i början av månaden, så hon och kamrat Misse ligger nu halvt avsvimmade på sängen, stoppmätta och nöjda. Själv har jag festat på en panna på skogssvamp, lök och grädde med lite vin till, och hunnit smaka av de nybakta limporna som svalnar på köksbänken. Det är gott att leva på en söndagkväll.

En bekant berättade tidigare i veckan att han skulle ut och plocka svamp den här helgen, och han skröt lite om ett ställe där han menade att han tidigare fyllt stora papperskassar utan besvär. Jag kunde inte låta bli att retas med honom, för det heter ju att "när storfiskarn talar om..." och så vidare. Kort sagt, han sände bildbevis på att han varit ärlig: uppemot 15 kilo Trattkantareller slank ner i kassarna under helgens expedition. Vad säger man? Han talade ju sanning, så det var bara att gratulera och efter bästa förmåga svälja avundsjukan även om det satt långt inne. Nå, för en stund sedan fick jag ett SOS över mailen, för nu hade han börjat inse vidden av att plocka hem så mycket svamp. Den ska ju rensas också. För den som inte vet: en normal Trattkantarell väger ungefär 2 gram. 15 kilo innebär alltså drygt 7500 svampar som ska rensas, helst inom något dygn för att de inte ska bli dåliga (om man inte äger ett rejält kylskåp förstås). Jag har skrattat i mjugg sedan han hörde av sig, för jag kan liksom tänka mig hur det låter vid hans köksbord inatt;

"Ok, då kör vi: 7500... 7499... 7498... 7497... 7496... 7495..."

Om jag hade hans mobilnummer skulle jag kosta på mig att sända ett sms var trettionde sekund eller så, och hjälpa honom med nedräkningen. Jag har väldigt roligt just nu. Men mest av allt kanske jag skrattar åt mig själv ändå, för jag har gjort precis samma misstag några gånger när jag tagit med mig mer än jag orkat hantera från skogen. Det är roligt att plocka och man inser inte hur mycket man egentligen hittat eftersom just Trattkantareller sjunker ihop när man travar dem ovanpå varandra i en korg eller papperskasse. Jag vet alltså mycket väl vad han våndas över just denna söndagsnatt, och jag känner för honom för jag vet hur han kommer må imorgonbitti när det är dags att gå till jobbet. Men det skulle jag aldrig erkänna för honom. Aldrig någonsin.

Lelle tussen...

Såhär ser hon ut, den lilla skrållan som ska flytta hem till oss om några veckor för att hålla Kisse sällskap. Vi fick kortet ifrån hennes mammas ägare för några dagar sedan, och så har två förälskade Mannor suttit framför datorn och suckat och trängtat en stund nästan varje kväll...





Och sen om ett halvår kommer jag blogga här om hur jobbigt det är med små katter som jamar och vill leka på nätterna, om hur dyrt det är hos veterinären och om hur svårt det är att få något gjort när någon vill sitta på ens knä hela tiden, och då får ni stå ut med det och tänka att jag antagligen lever litet längre om jag får gnälla av mig ibland, och att det nog inte är så allvarligt. Är hon inte söt?

Lite tacksägelse i påskfriden

Man glömmer så gärna att det alltid finns något att vara tacksam för. Stilla veckan är snart över, och jag ska försöka sammanfatta vad jag har att glädjas över för stunden.

- Jag är glad att snön har smält bort och att det så smått börjar bli vår ute. Jag har ett gammalt spetsglas med tussilago stående på soffbordet, och jag har sett de första citronfjärilarna för året, så nu är det inte långt kvar.

- Jag är glad att jag hann se ormen på stigen i tid idag, så jag slapp trampa på den. Nog för att mina gummistövlar tål ett hugg, men ormen hade nog inte tålt att bli trampad på.

- Jag är glad för ytterligare ett dygn utan nikotin. Sammanlagt är jag nu uppe i 56 dygn i sträck. Fira ska jag göra när det gått ett helt år.

- Jag är glad att de första stenmurklorna lär gå att plocka om drygt fyra veckor, om vi bara slipper få mer snö.

- Jag är glad att jag fick se de första skotten av hundkex i det torra fjolårsgräset idag, för då är det inte långt kvar till de första nässlorna kan plockas till soppa, och jag kan få färsk gräslök på smörgåsen igen.

- Jag är glad och tacksam för att Kronofogdemyndigheten inte bara jagar skuldsatta utan också arbetar för att hjälpa ungdomar som blivit skuldsatta genom andras handlingar, och att till att börja med landstinget i Uppsala tagit till sig av myndighetens förbön och stryker ungdomarnas skulder.

- Jag är glad att landstinget i Östergötland låter bli att kreditpröva vårdsökande som inte har betalkort och istället fakturerar oss utan extrakostnader. Ja, jag har sökt hjälp för mina sömnstörningar nu, vi får se vad det leder till.

- Jag är glad för att jag kan låna hem en dator från företaget när vår gamla gick sönder, så vi kan ordna alla grundläggande behov hemifrån igen, vare sig det gäller läxor eller betalningar av fakturor.

- Jag är glad att den lilla Mannans pappa hörde av sig till lilla Mannan tillslut och gratulerade henne på födelsedagen. Även om han glömde bort henne från början hade det varit värre om han inte hört av sig alls, och man får vara nöjd med det lilla.

- Jag är glad att jag fortfarande kan känna tacksamhet när något för en gångs skull går bra. När jag satt och gjorde fakturaunderlag i tordags såg jag att det verkar bli en peng över så jag kan få litet lön i slutet av april, och den tacksamheten har jag levt på sedan dess. Hoppet är det sista som lämnar människan, eller hur?

Med det skrivet tänker jag släcka datorn en stund och lägga mig för att se om jag kan få vila middag en timme. Har jag tur fungerar det, och då har jag ytterligare något att vara tacksam för mot påskaftons kväll. Det låter väl inte så dumt?