Vem bryr sig om våra fattiga ungar?

Drygt 400 000 svenskar planerar att låna till semestern i år, visar en undersökning som Nordea släppte i förra veckan. I genomsnitt kommer man att lägga 16 000 kronor per hushåll på semestern. Det gäller garanterat inte någon av de många barnfamiljer som har skulder hos Kronofogden och därmed utmäts varje månad, om där finns något att utmäta. För ett hushåll som består av en överskuldsatt ensamstående mamma och ett tonårigt barn, motsvarar den tänkta semesterkassan på 16 000 kronor mer än två månaders leverne, efter löneutmätning. Förbehållsbeloppet för en sådan familj är, efter att hyran betalts men före elräkningen, totalt 7219 kr, varav cirka 4400 utgörs av den vuxnes normbelopp och drygt 2700 avser barnets behov. En semesterkassa på 16 000 är alltså inte att tänka sig, det torde stå klart för vem som helst. Man kan knappt överleva på 7219 kronor, ännu mindre semestra. Barn till vuxna med skulder hos Kronofogden blir automatiskt fattiga.

Just nu har ungefär en och en halv miljon barn sommarlov. En tredjedel av dem, eller ungefär en halv miljon barn, kommer att tillbringa sommaren hemma. Ungefär en kvarts miljon barn lever i hem där bristen på pengar är ett ständigt problem. För många av dem är det ett problem i sig självt att skolan stänger så länge, för att skolmåltiderna är en garanti för att de får mat varje dag. Tidningen Dagen skrev om det i samband med skolavslutningarna. Kommer Rädda Barnen att skriva något om det i sin kommande rapport om barnfattigdom? Har man varit i kontakt med Kronofogdemyndigheten för att få veta mer om den grupp barn som berörs av sina föräldrars skuldsituation? Och kommer någon alls att uppmärksamma de barn som lever i familjer med löneutmätning?

Jag vet inte, men jag tror att man kommer mer eller mindre avsiktligt kommer att segla förbi dessa viktiga frågor även det här valåret. Barn röstar inte, alltså räknas inte deras frågor. Kanske kommer man i Almedalen att få se en och annan politiker tala varmt om att förbättra förutsättningarna för den kvarts miljon barn som har det tuffast just nu, men jag kan inte tänka mig att någon enda politiker kommer att ta upp skuldsättningsproblematiken och hur den påverkar våra barn. På något sätt är det så etablerat, detta att vi som har skulder bara har oss själva att skylla och att vi får stå vårt kast, oavsett det ligger slarv eller sjukdom, dödsfall, skilsmässa eller företagskonkurser bakom skulderna. Och med det är frågan om arvssynd också utredd - om vi överskuldsatta är sekunda gods så är våra barn det också. Trots att de inte själva valde att födas till oss.

Och man är så misslyckad som förälder när man inte kan ge vad andra barn får.
Det är också något att ha i tankarna när man går och lägger sig till årets allra ljusaste natt.



Intressant?

Läs även andra bloggares åsikter om barnfattigdom, social exklusion, Valet 2010