Bortsupna sommarjobb - är det att göra rätt för sig?

Ulrika på Fattiga Riddare Stockholm är arg idag - och det med all rätt, för historien om Fiskeriverkets representationskonto är verkligen illa, illa. Ur DN:s artikel från tisdagskvällen:

"Fiskeriverket satsade i fjol 16,8 miljoner kronor på fältkontroller för att stoppa olagligt fiske – och lade nära 18 miljoner på resor, fester och konferenser. De senaste fyra åren har verket spenderat över 56 miljoner på representation och resor, visar en granskning gjord av TV4 Nyheterna och tidningen Miljöaktuellt. "

56 miljoner på representation på fyra år. ARTON miljoner av våra skattepengar bara under fjolåret, medan mindre än sjutton miljoner gick till verkets fältkontroller.

Jag ställer detta emot vad Anders Pihlblad skrev på Politikerbloggen tidigare i år, om att regeringen satsar 100 miljoner kronor för att 15000 ungdomar skulle få sommarjobba under några veckor i sommar. Med den beräkningen kan man sluta sig till att dessa arton miljoner kronor hade kunnat ge ytterligare 2700 unga sommarjobb, om de hade disponerats på ett sådant sätt att de kommit samhället till nytta. Men nej, man har representerat bort pengarna! Supit bort dem, gissar jag.

Som mamma till en femtonåring som inte fick något sommarjobb i år, kan jag inte låta bli att bli arg. Ett sommarjobb betyder mycket för en tonåring. För en tonåring som växer upp med överskuldsatta föräldrar, eller "bara" i en familj där inkomsterna ligger under genomsnittet, innebär ett sommarjobb ett rejält lyft i livskvalitet. Det handlar inte bara om möjligheten att få känna sig vuxen och få egna pengar att spendera - för de ungar som har det tuffast betyder det skolkläder, riktig jacka till vintern, riktiga skor när snön kommer. Det handlar för den gruppen inte om godispengar, biobiljetter eller smink, utan om att kunna köpa själv vad de vuxna inte klarar att ge, och då handlar det ibland om det allra nödvändigaste.

Min egen dotter har tur, för jag lyckades få in en beställning under våren som gjorde att jag ligger "rätt" nu, och även om jag fortfarande är låginkomsttagare så kan jag erbjuda henne något att göra i sommar, för att jag har pengar till det. Det är inte roligt för henne att inte få jobba och tjäna pengar, men så är det och jag kan ordna något för henne ändå. Jag har tillochmed gett min bästa väninnas två pojkar varsin extra sommarslant, trehundra kronor var, så de får göra något roligt i juli. Men jag ser andra ungar i miljonprogramsområdet som inte kan få hur gärna föräldrarna än vill ge, för det finns inget att ge av. Jag ser ungar som inte kommer ut ur bostadsområdet på hela sommaren, som inte får göra någon resa, som inte kommer någonstans för att det inte finns resurser till dem. För att det inte finns pengar, och för att de inte själva kan påverka sin situation ens genom ett sommarjobb så de kan konsumera och skaffa sig vad de behöver. Och då svider det att veta att 2700 ungar i min dotters ålder hade kunnat få sommarjobb för de arton miljoner som Fiskeriverket valde att sätta sprätt på, när skattepengarna gick till representation.

Ulrika sätter ord på känslan såhär:

"Finns det inga politiker värda namnet här i Sverige? Det är inget annat än statsfascism det som pågår i Sverige. Och pengar finns det. Hur många middagar har inte skattbetalarna bjudit sina förvaltare (statstjänstemän) på? Hur gott skor sig inte dessa förbannade gubbar och gummor på den lilla människans arbete? Finns det ingen rättvisa?"

Jag kan bara hålla med henne. Det finns ingen rättvisa, när skattepengar kan supas upp medan de tonåringar som behöver sommarjobb inte kan få det, för att skattemedlen fördelas fel och läggs i fel händer. Nej, det finns ingen rättvisa.


Intressant?

Läs även andra bloggares åsikter om barnfamilj, barnfattigdom, arbetslös, social exklusion, ungdom, utanförskap, skattemedel, fiskeriverket