Rent gnäll

Det här är ett rent gnällinlägg från min sida, så om du känner att du är lite mätt på navelskådare som sitter och tycker synd om sig själva, ska du inte läsa det här. Jag är nämligen bara ute efter att få klaga. Högt!

När jag valde att starta eget, visste jag förutsättningarna. Det jag sysslar med är (förenklat) att hjälpa andra företag att få sälja sina tjänster, och jag är helt i händerna på mina kunder när det gäller tidpunkterna för olika kampanjer. Det innebär att jag från mitten av januari till slutet av maj, och sedan från början av augusti till slutet av november, får arbeta i ett rent halsbrytande tempo då nästan all min produktion för ett helt verksamhetsår måste skötas på drygt åtta månader - och sen står världen liksom stilla de andra månaderna, med små beställningar och för lite att göra. Det jag inte hade räknat med när jag körde igång ihop med min kompanjon, var att finanskrisen skulle bli så djup, så långvarig och så kännbar för företaget. Nu har det vänt, jag skämtar inte: krisen har kulminerat, den djupaste svackan är besegrad och sen november märker jag en visserligen svag men konsekvent uppgång för min bransch, och för de branscher jag arbetar emot. Hurra!! Det finns hopp om livet - men säkert får jag leva på litet iallafall ett år till innan jag kan räkna med att kunna ta en riktig lön, varje månad, precis som alla andra. Kanske längre...

Nu har jag inte orkat redovisa här på bloggen hur min privatekonomi sett ut de sista två månaderna. Det ser bättre ut nu, jag har tagit ut lite pengar åt mig själv och ligger inte minus längre, och jag har gott hopp om att kunna klara sommaren utan akuta problem. Redovisning kommer, men det blir längre fram när jag klarar att sitta med det. Just nu är jag upptagen med att bara vila när jag kommer hem från jobbet. Jag ser slutet på säsongen nu, jag har i stort sett bara att avsluta några projekt och sen är det juli och jag stänger verksamheten några veckor, laddar batterierna och får vara lite ledig, eller så ledig man nu kan vara när man är småföretagare... och sen kommer resten, och det är därför jag gnäller.

Resten - det är allt som finns utanför företagets fyra väggar. Jag har en dotter, en katt, ett hem, en garderob, vänner och en lillebror som jag behöver vårda om möjlighet bjuds, och allt har fått stå tillbaka nu sedan stora kunden äntligen kom igång med beställningarna igen och jag fick så mycket att göra att jag inte hann med annat än jobbet. Den här våren hade jag tänkt blogga ett par gånger i veckan om hur livet ser ut för mig - titta i inläggslistan till höger, vad blev det i maj? Kompakt tystnad, för jag hann inte ens tänka. Stressen blev för mycket, jag fick problem med sömnen, problem med panikångest, problem med att orka mer än att bara hantera det viktigaste - att jobbet blev gjort och knappt det, och nu när allt stillnar har jag ungefär tusen uppdämda behov som måste hanteras. Helst igår. Så nu är det till att sätta sig ner och skriva en lista, "MÅSTE GÖRAS UNDER SOMMAREN", och sedan prioritera stenhårt för att hinna beta av så många punkter som möjligt innan startskottet går i augusti igen. Och jag är trött på alltihop innan jag ens har börjat....

- Till att börja med måste jag hinna med lilla Mannan litet bättre, för vi har knappt pratat med varandra på länge. Hon har haft en tuff termin med klassbyte - jag ska berätta mer längre fram - och en papparelation som inte fungerar, och jag behöver få tid med henne och lyssna av hur hon mår, och sedan se om det finns något jag kan göra för att underlätta för henne. Om inte annat kan hon behöva bli "mammad", ha en mamma som alla andra som är hemma och lagar mat åt henne på kvällarna en period. Låter inte det ganska sunt?

- Katten behöver sin bit också. Hon blev en ensam innekatt för drygt sju månader sedan, då vår gamla kattskrutt fick avlivas på grund av inkontinens. I början gick det bra, kisse verkade inte störd av att vara själv när jag jobbade och lilla Mannan gick till skolan, men de senaste två månaderna har hon protesterat på morgnarna, varit klängig och velat väcka mig på nätterna för att kela. Nu har hon börjat rusa ut i trapphuset när jag låser upp dörren därhemma, och ställt sig utanför grannfruns dörr och jamat. "Det bor en katt därinne, öppna så jag får hälsa på" menar hon, och jag inser ju att det inte är bra och att hon behöver mer sällskap, och inte av mig utan av ett annat djur som är som hon. Så det är en av punkterna på listan, vi behöver ta in en katt till så kisse får en kamrat, och så löser vi det problemet.

- Jag behöver få träffa min bästa väninna, för det är ett år sen vi senast såg varandra och i vinter har varken hon eller jag haft pengar att ringa varandra för. Så jag har gjort det nu, köpt tågbiljetter för alldeles för mycket pengar, och så får vi ses ett par dygn och umgås med familjerna. Det blir familjen Mannas samlade semester år 2010, och det ser jag fram emot. Resan finansierar jag genom att äntligen ha sagt upp min hemtelefon, för att slippa kostnaden. Inte bra, men man kan inte få allt här i världen.

- Jag måste kolla hur brorsan mår, av olika skäl är jag alltid lite orolig men det är en annan historia.

- Sen behöver jag göra om en bit av min självdeklaration som blev fel i maj. Nu är jag lovad hjälp av en person som inte är bra på att hålla löften, men som vet hur det ska göras. Jag får väl muta med något för att få det gjort, huvudsaken är att det blir gjort så jag får bort det bekymret också.

- Jag måste storhandla. Usch. Hur ska det gå när jag har svårt att gå i affärer på grund av panikångesten? Jag får ta med mig lilla Mannan som sällskap då, hon brukar få mig att tänka på annat. Så får hon hjälpa mig bära, och så kan jag ta resten av kassarna på cykeln....

- Cykeln är lagad! Just det, den punkten har jag redan klarat av. Det visade sig att en person jag träffat genom Fattiga Riddares forum kunde byta däck på bakhjulet - och utan att peta hål på den nya slangen *hrrrrm* när däcket skulle krängas på, så nu har familjen Manna en fungerande cykel igen! Tack till den hjälpande handen, ifall han läser det här - rutinerade cykellagande trebarnsfäder borde helgonförklaras :)

- Jag behöver städa - och inte bara det där som syns, utan jag behöver städa inne i garderober och skåp, för nu har jag bara kastat in saker för att slippa se dem, och det gör att jag inte vet var mina sandaler är en gång. Jag behöver röja, kasta det som är dåligt och ta vara på en del annat. Mina vinterstövlar står på balkongen och luftar sig sen slutet av mars, och det är dags för länge sen att fylla dem med virat tidningspapper och ställa undan dem så de är redo för nästa vinter också. Men att få energi till att göra det....

- Sen har vi gått-sönder/måste-fixas/behöver-köpas-listan, och den är diger. Bara sen jag började blogga i januari har

elvispen skurit,
rullgardinen i mitt sovrum pajat en fjäder så den inte går att rulla upp,
mina favoritjeans fått lufthål i baken,
lilla mannans laptop gått sönder,
familjens dvd-spelare slutat läsa dvd-skivor (blinkar no disc) alltså trasig,
tv-n börjat krånga för av/på-knappen hakar upp sig,
antalet hela tallrikar i köket minskat till fem (5) styck,
Mannan hittat ett hål i en tand som gör lite ont,
lilla Mannan lyckats stänka något fett på tapeten i sitt rum,

och så vidare, och så vidare. Naturligtvis kommer jag inte springa iväg och köpa något så onödigt som en dvd-spelare bara för att jag vill ha en, men till tandläkaren måste jag nu i juli, innan jag blir sjuk av tandvärk och måste sova sittande i flera veckor. Och i eftermiddag ska jag gå till den kristna välgörenhetsorganisationens loppmarknadsbutik för att se om jag kan hitta en del småsaker begagnade. Det blir så när man levt på lite under lång tid, saker går sönder och man stoppar sina tillgångar i hålen så gott det går, vissa saker kan man ordna och annat inte. Man urholkas, och man får acceptera det.

- Och så måste jag ta mig samman och ringa landstinget igen och försöka ordna den förbaskade provtagningen som jag inte hade pengar till i februari... det emot allt förnuft att inte ta provet när man haft en massa cancerfall i släkten, men det är med det som med allt annat, pengarna styr.

- Och så är det snart säsong och jag behöver ta hem minst 100 liter svamp och 50 liter bär till hushållet, annars drar matkontot iväg för fort och det går inte.

Låter det mycket? Tja, förra året blev det över 300 liter totalt, och jag har redan slitit hem mer än 20 liter murklor och 10 liter nässlor, som kommer bli soppor med mera därhemma efterhand. Så har kvinnorna i familjen Manna gjort i all tid, drygat ut kosten med vad naturen haft att erbjuda, men det är också ett litet speciellt kapitel som jag ska berätta mer om längre fram. Men som ni förstår kommer jag att ligga i blåbärsriset när andra ligger på stranden även det här året, och säkert de kommande tjugofem åren också för den delen, om inte staten inför absolut preskription och skuldsanering som är genomförbar även för oss som INTE har stabil ekonomi...så fick jag in den också.

Jaja. Jag får fila vidare på min lista ikväll. Någon som har förslag på hur man blir av med den sen? För varje dag tillkommer nya punkter, och varje dag undrar jag när det ska ta slut. När tar det slut?