måndag 8 mars 2010

Var fjärde ensam mamma är fattig. Internationella Kvinnodagen 2010.

Vad är det att vara "fattig" i Sverige år 2010? Har vi några fattiga alls i det här landet? För man ser sällan människor ligga och svälta till döds på Mellanstads gator, det ska erkännas...

Jag hänvisar till NE, Nationalencyklopedin.

Fattigdom: levnadsstandard som är oacceptabelt låg. Fattigdom kan definieras i tillgång till materiella resurser, men även immateriella tillgångar som läskunnighet, sociala relationer, boende m.m. har betydelse. Se även social exklusion.

Social exklusion
: begrepp i debatt och forskning om fattigdom. I svensk terminologi används även social utestängdhet. Begreppet framhäver de sociala aspekterna på utanförskap och vidgar fattigdomsbegreppet från en rent ekonomisk definition.



SVT:s Rapport är först med att lyfta fram det. Fler kommer följa, för det här är en nyhet många redan känner till. Fattigdom "the swedish way" är att leva på mindre än 60% av den svenska medianinkomsten. Enligt en ny rapport ifrån Riksdagens Utredningstjänst lever var fjärde ensamstående mamma i relativ fattigdom, alltså det som enligt ovan definieras med orden "levnadsstandard som är oacceptabelt låg". Det kan tillexempel innebära att det inte finns pengar till tandläkarbesök, acceptabla vinterkläder eller aktiviteter med och för barnen, när de nödvändiga kostnaderna för boende, el och mat är betalda. För år 2008 uppgick medianinkomsten till 224 740 kronor per person, oavsett kön. Sextio procent av det är ungefär 134 500 kronor, motsvarande en lön på elvatusentvåhundra i månaden före skatt, vilket är representativ för en deltidsarbetande mamma i min bekantskapskrets som inte får fylla ut sin inkomst med a-kassa när det fattas timmar på vikariatet inom äldrevården. Till den magra deltidslönen kan man då räkna en tusenlapp per barn i barnbidrag, och nästan trettonhundra per barn i underhållsbidrag, give or take, samt i många fall ett litet bostadsbidrag. Till det inte sällan ett socialbidrag, då många söker och ibland beviljas försörjningsstöd som utfyllnad så att den ensamstående mamman uppnår det som en gång kallades existensminimum, idag kallat riksnormen. Ändå kallar man det "fattigdom". Så mycket stöd ifrån samhället, och ändå räcker inte pengarna? Är de dåliga föräldrar, de ensamstående mammorna? Är det rentav för att de brister i karaktär och misslyckas med att hushålla med pengarna varje månad, som de är ensamstående? För att de inte är något att ha?

Så ser fördomen ut. Tänd en kunskapens lykta, den som kan, och sprid ljus över den grundläggande frågan: vem är bra, och vem är dålig? Är det inte bara slumpen som avgör vem av oss som blir fattig, och vem som kommer klara sig bra och få åldras i egenägd villa?

Vi kan inte skylla på regeringen, för de försämringar som lett fram till att så många har det så svårt idag, började redan innan det förra valet. Några har fått det bättre, många har fått det sämre. Men om jag fick önska mig något, så skulle det vara att den här rapporten hade uppmärksammats inte på Internationella Kvinnodagen, med vinklingen att kvinnor fått det sämre utan att den hade fått uppmärksamhet varje dag, varenda dag på året fram till valet 2010 och varenda dag under åren efter valet 2010, till dess att det verkliga problemet blivit åtgärdat:

barn till ensamstående mammor har fått det sämre.


Sug på den, media. Ni ska inte titta på oss ensamstående mammor och ynka över att några av oss, ganska många av oss, måste söka hjälp hos socialtjänst eller för den delen hos kyrkan. Ni ska istället se till våra barn, och hur de har det i vardagen. Hur de påverkas av att växa upp i social exklusion, eller på ren svenska, i fattigdom. Gör inte barnfattigdomen till en kvinnofråga är ni snälla, för det handlar inte om kön, utan om att vara barn och maktlös, för liten för att kunna hjälpa sig själv. Ungarna väljer inte själva vilka föräldrar de ska födas till, och de kan inte påverka sin egen situation när de hamnar hos oss. Sätt ljuset på våra barn istället, om ni på allvar vill göra något bra för oss ensamstående föräldrar!




Pingat på intressant.se

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

7 kommentarer:

  1. Mycket Bra. Kommer jag använda många gånger.
    *jättemånga, jättedyra rosor på lååång stjälk till dig*

    SvaraRadera
  2. Tack, tack, jag behöver uppmuntran. Dottern blir femton den här veckan och jag vet inte hur jag ska bära mig åt för att kunna ge henne något... Men jag har klarat det såhär långt, och nu ska jag banne mig klara det sista biten också! Fast man önskar ju de kunde höja underhållsbidrag och barnbidrag i samma takt som de höjer hyran, elräkningen, priset på kött och fisk och frukt och grönsaker, priset på kläder och skor och busskort och allt annat en unge måste ha för att ha som alla andra ungar. Vet du att vanlig gurka kostar 40 kr/kilot nu? På billiga affären. Sjukt!

    SvaraRadera
  3. Det finns en väldigt enkel lösning om man som ensamstående mamma vill få det lite bättre. Gör som alla andra som lever i en parrelation med barn, dela utgifterna med någon annan! Två ensamstående mammor med barn kan dela på en bostad och alla utgifter som hör därtill. Genom att dela på en bostad får de ungefär samma levnadsvillkor som alla familjer som inte lever skilda!

    Det viktiga är de stora inkomsterna, utan att se till att begränsa utgifterna!

    SvaraRadera
  4. Utan att bli för personlig då, för det där skulle jag kunna skriva ett lååångt svar på: en av de värsta sociala konsekvenserna av överskuldsättning är att man isolerar sig socialt. Jag har massor av bekanta, varav ingen vet hur jag har det ekonomiskt. Sedan har jag en väninna, en enda, som vet något om min situation men inte allt. Hon är också den enda jag teoretiskt sett skulle kunna tänka mig att dela ett boende med, men jag skulle aldrig utsätta henne för det i praktiken. Hon skulle nämligen bli tvungen att stå ensam på hyreskontraktet eftersom jag har betalningsanmärkningar, och då skulle hon kunna råka riktigt illa ut om nu min ekonomi tvärhavererar det här året. Vidare: om jag kommer upp i en sådan inkomst att jag kan börja betala av mina skulder igen genom löneutmätning, skulle väl min disponibla inkomst mer eller mindre beräknas som om jag vore sambo med väninnan, och kronofogden skulle ha ett större belopp att hämta från min lön varje månad. Det skulle medföra att hon straffades för mina skulder, och det kan jag inte hantera.

    Men du har rätt i att det inte handlar om att skaffa stora inkomster, utan om att hålla utgifterna små. Det är en sanning som inte går att ändra på.

    SvaraRadera
  5. Jaag tror det är fler än en av fyra som lever fattigt som ensamstående. Jag har lärt mig att inte lita på de siffror som presenteras av media av det skälet att de aldrig gör riktiga undersökningar. Om man skulle titta på de fjärdedelar som återstår skulla man finna att pengarna inte räckte där heller i åtminstone två av fallen. Min erfarenhet av alla jag mött.

    Hoppas ni får en trevlig födelsedag.

    SvaraRadera
  6. Hej!
    Du skriver att det inte bara är den här regeringens fel. Men denna regering har försämrat möjligheten att deltidsstämpla och förändrat sjukförsäkringen på ett katastrofalt sätt. Skattesänkningarna skulle många höginkomsttagare kunna vara utan, de hade behövt till annat. istället höjs avgifterna. I blå kommuner är avgifterna ofta höga. Fanns inte maxtaxan, som infördes av socialdemokraterna, så skulle avgiften idag vara minst tvådubblad. Många hälsningar

    SvaraRadera
  7. Noomi: tack för stöd, du har nog helt rätt i att det är fler än var fjärde ensamstående som lever fattigt, men jag tror bristerna i statistiken beror mycket på att folk inte vill tala om att pengarna inte räcker till för dem. Någonstans får man ju intutat med första mjölken att den som är bra har inga problem med pengar, och den som har problem med pengar är inte tillräckligt bra. Födelsedagen kommer bli OK, jag får ta ett djupt andetag och hoppas att pappan tar sin bit i år och ger lilla Mannan en slant extra.

    Anonym: visst är det så att det är den nuvarande regeringen som ansvarar för att deltidsarbetande kvinnor förlorat ett stöd i deltidsstämplingen, det har drabbat dem som vill ha men inte får heltidsjobb väldigt hårt. Försämringarna i sjukförsäkringen, allrahelst utförsäkringarna nu vid årsskiftet är också en katastrof! Och skattesänkningarna, det vet både du och jag, har faktiskt bara gynnat dem som haft en lön att få mindre skatt dragen på, så (m) har bara ökat på klyftorna mellan dem som har och dem som inte har och det är åt hel***e som det nu har blivit. Men pensionärerna började halka efter ekonomiskt redan när den förra regeringen satt på tronen, och om du läser artikeln bakom länken "Några har fått det bättre, många har fått det sämre" i texten ovan ser du vad jag menar. Om länken inte funkar för dig, är det alltså en artikel ur DN från den 8 december förra året, ”Skillnaden mellan fattiga och rika ökar dramatiskt”, om en LO-Rapport om inkomstutvecklingen. Där har man ett längre tidsperspektiv än de snart fyra år nuvarande regering fått härja fritt, och det är bra. (s) är inte heller perfekta, tyvärr, och jag hoppas de inte vinner valet på löften om förbättringar för de som har det sämst och sen struntar i att göra något konkret. Vi måste alla sikta högre, tänka på hur vi ska göra saker bättre, jag tror det är enda vägen till utveckling.

    SvaraRadera