torsdag 22 september 2011

Barn utan skyddsnät

Så är det ett faktum: en mamma i Sigtuna har erkänt att hon dödat sina egna barn, två pojkar på 4 och 8 år. Hur förtvivlad eller kanske sjuk man måste vara för att kunna släcka två små liv man själv burit fram, är nog för de flesta av oss obegripligt. Det enda jag kan tänka mig som förklaring, om mamman inte varit i ett tillstånd då hon inte kunnat ta ansvar för sina handlingar, är att hon velat skona dem ifrån något som för henne varit ohanterligt svårt.

De välsignade kvällstidningarna har grävt i historien i flera dagar. Ur Aftonbladet igår, där en väninna till mamman berättade vad hon sett:

"Elen stängdes av och högen med pizzakartonger växte när mamman förlorat jobbet. Men enligt vännen Sophia Njoroge nekades kvinnan och barnen försörjningsstöd:
– Jag försökte hjälpa dem, jag var som en mormor åt pojkarna. Men socialen undrade bara varför jag ringde." (---)

"Den drygt en månad långa resan ledde till att kvinnan blev av med sitt jobb, eftersom hon reste utan beviljad ledighet.

Öppnade inte dörren

I början av augusti vände hon sig till socialen för att få försörjningsstöd. Men enligt Sophia blev ansökan avslagen.
– Jag ringde till socialen för att höra vad som hände, men de frågade bara vem jag var och varför jag ringde.

Tvåbarnsmamman berättade för Sophia att hon skulle börja ett nytt städ jobb, men så blev det aldrig. Hon fick det i stället allt kämpigare och slutade helt och hållet att svara i telefon. När oroliga vänner åkte hem och knackade på dörren öppnade ingen. När sommarlovet var slut stannade kvinnan kvar i lägenheten med sina barn – som egentligen skulle ha börjat skolan och förskolan.
När Sophia kom hem till familjen i Sigtuna i måndags – några timmar innan barnen hittades döda i vattnet och kvinnan greps – fick hon en chock. Lägenheten var nedgången och elen hade stängts av.
– Det brukade inte ens finnas två odiskade muggar på diskbänken, inte en fläck, men nu var det smuts överallt.

Teknisk undersökning

Lägenheten var full av disk, sopor, oöppnad post. Sophia räknade till ett fyrtiotal pizzakartonger.
– Hon kom in i torsdagskväll och köpte sex pizzor. Vi tyckte det var lite märkligt men hon sa att de byggde om i hennes lägenhet och att hon inte kunde laga mat, säger en anställd på pizzerian."


Så ser alltså social misär ut i Sverige 2011. Två barn med frånvarande pappor lämnades ensamma med en mamma som var i kris, som var socialt isolerad, som inte kunde behålla jobbet, inte ordna fram pengar, inte betala elräkningen. Socialtjänsten nekade henne stöd, kanske helt enligt gällande regelverk, och trots att skola och förskola slog larm om att barnen inte dök upp vid terminsstarten som planerat, så reagerade Socialtjänsten inte. En haveriutredning av något slag kan säkert visa varför, men för pojkarna är det för sent.

Jag har skrivit om ekonomiskt och socialt utsatta barn och vräkningar tidigare i något slags raseri över våra politikers höga ambitioner och deras samtidiga totala brist på metod för att komma åt problemen. Stora uttalanden som det Maria Larsson (KD) gjorde i januari 2010, om att vräkningarna av barn skulle stoppas helt, leder ingenvart. Kronofogdemyndigheten konstaterade i juli detta år, drygt arton månader efter Larssons behjärtansvärda utspel, att vräkningarna av barn istället ökade:

"Under första halvåret 2011 berördes 358 barn av vräkning. Det är en ökning med hela nio procent — eller 30 barn — jämfört med samma period föregående år, visar ny statistik från Kronofogden.
— Vi på Kronofogden är mycket oroade över att se denna utveckling. Att vara med om en vräkning är en tragedi för både barnet och dess föräldrar. Det är viktigt att samhället fortsätter att arbeta med den nollvision som finns inom regeringens strategi mot hemlöshet, säger Mickael Necke, chef för Kronofogdens förebyggande verksamhet.
Barnombudsmannen väljer nu att använda sina rättsliga befogenheter och kallar tio kommuner till samtal den 13 oktober. Några av dem har ett dokumenterat förebyggande arbete när det gäller vräkningar av barnfamiljer och antalet barn som vräks är lika med noll. I andra kommuner visar statistiken för perioden 2009-2011 istället en negativ utveckling med fler barn som vräks.
— Att barnvräkningarna ökar är ett bekymmersamt misslyckande. I flera kommuner pekar utvecklingen åt helt fel håll. Samtidigt är det intressant att notera att många kommuner trots allt har lyckats nå regeringens nollvision om barnvräkningar, säger barnombudsman Fredrik Malmberg."

Kronofogdemyndigheten vet om hur verkligheten ser ut för utsatta barn, samtidigt som våra politiker står i offentlighetens ljus och basunerar ut drömmar, "nollvisioner" om att barn inte ska behöva fara illa. Kronofogdarna är på plats och genomför vräkningarna av barn och deras föräldrar, när Socialtjänsten inte kunnat förhindra att det sker. Bloggarkollegan Skattmasen har arbetat som fogde och sett det med egna ögon, läs gärna om hans erfarenheter HÄR. Om de båda pojkarna i Sigtuna hade fått leva hade de snart blivit vräkta också, för kan mamma inte betala elräkningen så är det bara en tidsfråga innan hon inte klarar att betala hyran heller, med eller utan Socialtjänstens goda minne. Kronofogden hade kunnat bli Sigtunabrödernas frälsning, bokstavligt talat. Inte Socialtjänsten, Kronofogden. Fogdarna tar hjälp av låssmed och ibland polis för att komma in, de tar in flyttfirmor som rafsar ihop möbler, kläder och leksaker som körs bort och magasineras. Och där står snart nog dagligen Kronofogdar med sina mobiltelefoner och ringer runt till socialsekreterare för att lösa akuta situationer, för de barn vars föräldrar inte kan eller orkar ordna ett annan ställe att sova på, leka på. Så varför ska det behöva gå så förbannat långt innan samhällets representanter ser och reagerar med att försöka hjälpa?

För Sigtunabröderna borde det ha varit möjligt att få hjälp långt tidigare. De var barn och som alla andra barn oförmögna att hjälpa sig själva när mamma inte kunde hjälpa dem. Socialtjänsten svek när skolan och dagis anmälde sin oro för dem. Men elbolaget då, som stängde av strömmen för dem? Det finns en populär myt som säger att här i Sverige där vi är så väldigt bra på att ta hand om våra minsta medborgare, så "ska" elbolagen underrätta Socialtjänsten när en barnfamilj har så stora skulder för el att eltillförseln måste stängas av. I vissa kommuner görs det, antingen meddelar elleverantören eller inkassoföretaget familjens hemkommun, och så påbörjas i bästa fall en utredning av familjens och framförallt barnens situation. Ibland hjälper det med ett ekonomiskt bistånd, ibland behövs en placering av barnen utanför familjen för att man säkert ska veta att de har sina grundläggande behov tillgodosedda. Det kan också i extrema fall leda till att föräldrar förlorar vårdnaden om barnen, om Socialtjänsten bedömer att föräldrarna inte klarar att se till barnens grundläggande behov, i det här fallet ljus, värme och mat. Det hände en ytligt bekant för några år sedan, efter att hans son inte kunnat få varm mat eller haft lyse hemma hos pappa på nästan en månad för att elbolaget klippt elleveransen. Det finns alltså en extra livlina där, när elbolagen stänger av strömmen för en barnfamilj - OM elbolaget har ansvarskänsla nog att meddela Socialtjänsten att så ska ske. Tyvärr är detta en frivillig åtgärd. Det lärde jag mig under min tid som konsult i kundtjänsten hos ett av landets största elbolag, när förtvivlade människor ringde in och bad om anstånd med räkningar de inte kunde betala. Min chef sade rent ut när jag förde frågan om att underrätta Socialtjänsten på tal: "Vi är ett kommersiellt företag, inte ett samhällsnyttigt. Vi kan inte rädda alla." Så "vi" ringde inte till socialen.

Gör det till lag, Maria Larsson, att elleverantörerna måste kontakta Socialtjänsten varje gång man funderar på att stänga av strömmen för en barnfamilj. Visst, du stöter dig med mångmiljardföretagen som inte vill bekosta "slumsysterverksamhet" bland sina anställda, men det kan också tänkas att ett och annat barn får hjälp tidigare. Någon kanske får leva så länge att han hinner fylla fem, eller nio år.

Ikväll dominerar nyheten om mammans erkännande svensk media. Jag antar att många Facebookgrupper kommer startas för att hedra barnens minne de närmaste timmarna. Imorgon bitti blir nästa barnfamilj föremål för vräkning, eller får de strömmen avstängd så mamma får gå till pizzerian och handla mat om barnen ska få något varmt i sig imorgonkväll. Vad de äter när pengarna tar slut vill jag inte ens tänka på. Jag ska tända ljus när det skymmer. Ett för den stora pojken, ett för den lille, och ett för en mamma som blev en mördare, kanske för att hon tänkte att det var det barmhärtigaste sättet för barnen att slippa uppleva mer sorger och bekymmer än dem hon redan försatt dem i. Gud vare deras själar nådig. Nu är frågan hur lång stund det tar innan vi helt glömt bort vad som hänt de senaste dagarna.

SVD , DN, Aftonbladet, Expressen , Metro.

2 kommentarer:

  1. hej.
    oj hon måste mått riktigt dåligt för att kuna göra nåt sådant!

    SvaraRadera
  2. Jo, jag kan tänka mig hur pojkarna hade det de sista veckorna i livet. Vi är inte tillräckligt bra på att ta hand om våra utsatta barn.

    SvaraRadera