Svar ifrån Kronofogdemyndigheten angående barn till skuldsatta med utmätning

För några dagar sedan skrev jag ett öppet brev till Rikskronofogde Eva Liedström Adler angående begreppet barnfattigdom och Kronofogdens samhällsansvar för barn i familjer med förfallna skulder, "...men inte om min mamma har skulder". Svaret kom igår, dock inte ifrån Rikskronofogden som hade hunnit gå på semester, utan ifrån hennes närmaste medarbetare Mikael Necke, t.f. Rikskronofogde.

Jag lägger ut tillförordnade Rikskronofogdens brev i sin helhet nedan. Läs och begrunda. Jag lovar att kommentera detta längre fram under veckan, men jag är fortfarande såpass ställd av att myndigheten så totalt lyckas negligera barnperspektivet i dialogen med mig som enskild gäldenär, att jag inte riktigt kan formulera mig än... Såhär skriver han:


"Hej,

Tack för ditt brev i vilket du tar upp flera viktiga frågor om barns situation när någon eller båda föräldrarna betalar sina skulder genom löneutmätning. Du framför som förälder förståliga synpunkter på reglerna om normalbeloppets storlek för barn, gäldenärens möjlighet till umgänge med eget barn som han eller hon inte bor tillsammans med och att skattepliktig del av vårdbidrag, vars syfte är att kompensera föräldern för del av förlorad arbetsinkomst, ingår i beräkningsunderlaget vid fastställandet av gäldenärens förbehållsbelopp.
Samtliga dessa frågor är emellertid reglerade i lag eller rättspraxis (har prövats av domstol). Kronofogdemyndigheten kan inte bortse från detta och ta beslut som går emot gällande regler.
Däremot kan vi upplysa lagstiftare och andra beslutsfattare om konsekvenserna av dessa regler.

Gäldenärer som är föremål för löneutmätning lever i många fall under knappa ekonomiska omständigheter. Det faktum att löneutmätning enligt dagens regler kan pågå under långa oavbrutna perioder innebär att många människor lever under en stor och utdragen press. De analyser myndigheten har gjort visar att det behövs en förändring. Detta gäller inte minst för de gäldenärer som varit föremål för löneutmätning under långa tidsperioder. Kronofogdemyndigheten har därför tagit fram ett komplett lagförslag till förändrade löneutmätningsregler. I detta arbete har ambitionen varit att hitta ett system som genom sin enkelhet gör besluten mer lättförståeliga för parterna och, på ett bättre sätt än idag, motiverar gäldenärerna till olika insatser för att öka sin disponibla inkomst även under löneutmätning. Förslaget innebär en långtgående schablonisering av utmätnings- och förbehållsbeloppen som, om förslaget genomförs, innebär att trycket på flertalet gäldenärer kommer att minska. Förslaget, som överlämnades till Justitiedepartementet i maj 2009, har remissbehandlats.

Att reformera löneutmätningsreglerna är emellertid inte den enda vägen som är möjlig för att skapa en större balans mellan gäldenärens skyldigheter att betala och borgenärens rätt att få betalt. Jag nämner i det följande ett urval av andra åtgärder som myndigheten i flera sammanhang, t.ex. i remissvar och i kontakter med olika departement, framför för att öka denna balans. Regler om absolut preskription av flertalet typer av fordringar är en åtgärd. Sådana regler finns redan i andra länder och även i Sverige vad gäller vissa allmänna fordringar (t ex skatteskulder). Om inte annat borde absolut preskription övervägas avseende konsumentfordringar. Myndigheten har också väckt frågan om att införa en tidsgräns för hur länge en borgenär kan begära indrivning av en fordran. Dessa två förslag skulle, om de införs, innebära att borgenärerna tar ett större ansvar för de krediter de lämnar men som av någon anledning fallerar. Myndigheten anser också att lagstiftaren bör överväga att införa ett räntetak när en skuld lämnas till indrivning och att indrivet belopp först ska räknas av mot kapitalbeloppet och inte som idag först mot avgifter och ränta. Ett införande av sådana regler leder till att de betalningar som görs genom åtgärder av Kronofogdemyndigheten i många fall innebär att skulden faktiskt minskar, inte bara till att delar av upplupen ränta blir betald.
Men.... för att Kronofogdemyndigheten ska kunna tillämpa alla nämnda förslag är vi naturligtvis beroende av stöd i lag och rättspraxis.

Problemen med överskuldsättning har under senare år uppmärksammats alltmer i media och i den allmänna debatten. Kronofogdemyndighetens uppgift i denna debatt är att stå för faktaunderlag samt lämna förslag och synpunkter när det efterfrågas av politiker och andra beslutsfattare, i remisser, föredragningar eller sakkunniguttalanden.

Även om ett av Kronofogdemyndighetens uppdrag är att reglera betalningsanspråk, så har vi också till uppgift att underlätta för medborgare och företag att göra rätt för sig innan Kronofogdemyndigheten kopplas in samt förebygga överskuldsättning.

Med vänlig hälsning

Michael Necke
t.f. rikskronofogde"


I vilken ände ska man börja när man får ett sånt svar?


Ulrika är kvar i Visby tillsammans med Per - läs hennes torsdagsrapport. Jag försökte skämta med dem igår angående hur mycket de ska bli tvungna att springa nu när KFM är där och jagar gäldenärer. Tyvärr är det inte så det går till. Det är snarare Ulrika och Per som jagar KFM istället, för att få dem att prata och förstå vad vi skuldsatta pratar om. Frågan är om det hjälper.




Intressant?

Läs även andra bloggares åsikter om Almedalen, almedalsveckan, barnfattigdom, BRIS, Fattiga Riddare Stockholm, fattigdom, kronofogden, skulder, utmätning

Kronofogdemyndigheten testar nya grepp för att driva in skulder

...och testarena är naturligtvis Almedalsveckan i Visby, där ett troligen ganska stort antal skuldsatta politiker i dagarna minglar runt och raggar röster. Så vad består denna nyhet i? Ja, ni kanske minns den där artikeln i E24 som publicerades i oktober 2007, om kreativa italienska skuldindrivares rosa snilleblixt? Inte? Då citerar vi litegrann:

"Rosa kanin i skuldjakt

Indrivningsmetoderna runt om i Europa varierar, visar en mindre kartläggning. I Italien förekommer så kallad kanininkasso, där någon som är iklädd rosa kanindräkt följer efter den skuldsatte.

Syftet med kaninbesöket är att det sociala trycket ska förmå den skuldsatte att betala sin skuld, skriver Justitia Magasin. Det vanligaste är annars att ta kontakt med den skuldsatte via brev och telefonsamtal."

Nu har den svenska Kronofogdemyndigheten tänkt till och bestämt sig för att testa metoden. Fast bara sådär lagom, på svenskt manér. Man har köpt in rosa arbetskläder till personalen, pikétröjor närmare bestämt, och så provar man att jaga skuldsatta längs Visby innerstads kullerstensgator med tröjorna på sig i hopp om att gäldenärerna omgående ska överlämna sina plånböcker för kontant skuldreglering på plats. Bildbevis finns, titta här:



"Seså, ge mig pengarna nu....!" Rikskronofogde Eva Liedström Adler i knallrosa tröja naglar fast lokalföreningen Fattiga Riddare Stockholms Per Ahlin och försöker tvinga av honom börsen.












Jag tror personligen det skulle fungera mycket bättre om Rikskronofogden tog på sig ett par rosa plyschöron också...Eller, tja, hihi...!


Nå, man kan väl ha sina uppfattningar om myndighetens nya, mjuka profil. Och om vilka metoder som är bra respektive mindre bra?

Ulrika har sin inställning klar.
The Rocker har en annan.
Nollkoll har också reflekterat över sakernas tillstånd.

Läs och kommentera - vad tycker ni? Är detta ett bra sätt för Kronofogdemyndigheten att kommunicera sina mjuka värden?



Intressant?

Läs även andra bloggares åsikter om Almedalen, almedalsveckan, Fattiga riddare Stockholm, kronofogden, Rikskronofogden, skulder, utanförskap som underhållning

När man har mer pengar än förstånd

...kan man elda upp 100 000 kronor. Det är enligt uppgift vad Gudrun Schyman och hennes FI har gjort idag.

DN, SVD, AB

Oavsett att FI inte är någon välgörenhetsorganisation, kunde man ha tänkt längre. För så sent som igår gick Riksförbundet Majblomman ut och berättade att föräldrarna till 23 000 svenska barn med synfel har svårigheter att få fram pengar till barnens glasögon. Ur Åsa Welanders, SVT Rapport artikel:

"I en undersökning som Majblomman har gjort svarar nästan 40 procent av föräldrar som har barn med synfel, att de har fått skjuta upp glasögonköp på grund av ekonomin.

-Barn som lever i fattiga familjer får inte sina glasögon, säger Lena Holm, generaldirektör på Majblomman.

Kan man säga att det är en klassfråga?

-Ja, det kan man absolut säga. Det är en ekonomisk fråga, säger Lena Holm.

Tandvård och hjälpmedel för hörselskadade barn är gratis. Men med synfel är det annorlunda. Om man får något bidrag och i så fall hur stort beror på var i landet man bor."

Och i samma artikel intygar en läkare att detta får kosekvenser för barnen som följer dem upp i vuxen ålder:

"-Det kan bli en bestående synnedsättning. Man hämmar barnets synutveckling om man inte ger dem glasögon i tid, säger överläkaren Anna Lundvall."

Helt plötsligt känns det ändå ganska bra att jag inte är på plats i Almedalen. För hade jag fått FI:s Gudrun Schyman inom slagavstånd just nu, hade något kunnat gå riktigt illa.




Intressant?

Läs även andra bloggares åsikter om Almedalen, barnfattigdom, Fattiga riddare Stockholm, social exklusion, val 2010

Biskop Lennart Koskinen har civilkurage

Tack igen till alltid lika duktiga Anders Pihlblad på Politikerbloggen som var snabb med att publicera - jag lånar din bild och hoppas att du har överseende med det.

I all korthet: biskop Koskinen surnade till rejält då han upptäckte att Sverigedemokraterna hade slagit sig med precis framför Svenska Kyrkans tält i Visby, där kyrkan under pågående Almedalsvecka försöker sprida budskapet om alla människors lika värde. Tror jag det att biskopen blev sur, SD är inte riktigt kända för att tycka att alla verkligen är lika värda... tvärtom, snarare. Och till TT kommenterar Koskinen själv:

"– Sverigedemokraterna som står för ett helt annat budskap än Svenska kyrkan ställer sig två meter framför vårt tält så att vi inte har möjlighet att visa vårt budskap. De har stora högtalare så att allmänheten kan tro att det är vi som står för detta främlingsfientliga budskap, när det är precis tvärtom."

Biskopen gjorde sitt bästa för att avbryta SD:s valmöte, men fick ge med sig då det visade sig att det fanns ett polistillstånd för mötet. Jag tycker det är bra gjort av honom att protestera, och sunt att kyrkan fortsatte hålla sitt tält öppet under hela SD-evenemanget som en motvikt till det främlingsfientliga budskap som spreds.

Och med detta har Visby nu fått en alldeles egen don Camillo. En biskop med civilkurage, det känns bra :)


SVD, DN, Kyrkans Tidning

Intressant?

Läs även andra bloggares åsikter om Almedalen, Anders Pihlblad, biskop Lennart Koskinen, Demokrati

Fattiga Riddare Stockholm är i Almedalen

Om du befinner dig i Almedalen, och ser en man eller kvinna med den här tröjan på sig...




...så är det Per Ahlin eller Ulrika Ring du har framför dig. Den ena är nästan två meter lång, den andra kanske en och sextio, och vem som är vem får du gissa själv.

Båda är de engagerade i föreningen Fattiga Riddare Stockholm, som sedan många år arbetar med obeståndsfrågor, framförallt ur familje- och barnperspektiv.

Mer om föreningen Fattiga Riddare Stockholm hittar du HÄR.
Och en folder i pdf-format som närmare beskriver föreningens verksamhet HÄR.
Ulrika Rings blogg där hon som ordförande driver sina hjärtefrågor hittar du HÄR.

Idag den 4 juli har Ulrika och Per varit på BRIS seminarium, och fått sig mycket nyttigt till livs. Ulrika rapporterar:

"BRIS kan sina saker minsann. Deras chef för BRIS operativa verksamhet, Eva Waltré, är så himla duktig i att berätta barns vardag. Jag har lyssnat på henne två eller tre gånger och varenda gång är hon klockren. Ett stort tack till BRIS och extra stort till Eva Waltré.

BRIS har fått i uppdrag att sammanställa en beskrivning över hur barn till skilda eller separerade föräldrar har det. Ekonomiskt och socialt. Vi kommer lämna över våra synpunkter och naturligtvis ta upp situationen för umgängesföräldrar med utmätning. Det kan inte vara rätt och riktigt att Kronofogden ska betrakta borgenärens rätt till gäldenärens pengar som bättre än gäldenärens biologiska eller adopterade barn?

På seminariet ställde Per en fråga till Eva Liedström Adler. Om umgängesföräldrar. I Kronofogdens allmänna råd KFM 2008:1 står följande att läsa:

”Med barn bör avses sådant barn som en gäldenär, dennes sammanlevande make eller sambo varaktigt bor tillsammans med och är skyldig att försörja enligt 7 kap 1 § Föräldrabalken (försörjningsberättigat barn).”

Dvs. ett barn som inte varaktigt bor tillsammans med sin förälder betraktar Kronofogden inte som ett barn. Detta tillåter dom att kringgå FNs barnkonvention (artikel 3) och föräldrabalkens portalparagraf (6 kap 2a §) som säger att barnens bästa skall sättas i främsta rummet vid alla åtgärder som rör barn. Genom omdefinitionen av vad ett barn är kan man alltså sätta borgenärernas intresse före barnens intresse. …och om hon var beredd att omdefiniera vad ett barn är. Ungefär så.

Hepp!

Vad vi fick för svar? Att Kronofogden har lagstiftning att följa. Det konstiga är att Justitiedepartementet (i ett mail till mig) säger att den konstiga regeln att Kronofogden inte gör tillägg för umgängesbarn är Kronofogdens eget beslut… Och under tiden ingen vill ta ansvar så är det tusen och åter tusen barn som inte tillåts räknas till umgängesförälderns familj.

Hepp! Hepp! "

The Rockers kommentar till detta, är nog ganska representativ för hur många överskuldsatta uppfattar detta, med egen erfarenhet av hur det känns att under pågående löneutmätning inte få förbehålla sig pengar ens till mat åt umgängesbarn som vill komma och hälsa på, allrahelst nu på sommarlovet.

Men barn till överskuldsatta är kanske inte tillräckligt utsatta?



Intressant?

Läs även andra bloggares åsikter om Almedalen, barnfattigdom, BRIS, Fattiga riddare, fattigdom, kronofogden, skulder, utmätning

....men inte om min mamma har skulder. Öppet brev till Rikskronofogde Eva Liedström Adler

Till Rikskronofogde Eva Liedström Adler, angående begreppet barnfattigdom och Kronofogdens samhällsansvar för barn i familjer med förfallna skulder

Jag har noterat Rikskronofogdens medverkan vid det seminarie som BRIS arrangerar under Almedalsveckan i Visby, söndagen den 4 juli 2010 klockan 15.00 i Högskolan på Gotlands lokaler, Cramérgatan 10. Rikskronofogdens medverkan är ett bra initiativ, framförallt då många av de omkring 500000 svenskar som förekommer i Kronofogdens skuldregister även är föräldrar, och då skuldsattas barn naturligtvis också belastas av den ekonomiska situationen i hemmet. Jag tycker mig någonstans ha läst att även Rikskronofogden är förälder, och om vi utgår ifrån detta och att Rikskronofogden själv har suttit med en nyfödd i famnen och räknat att antalet fingrar och tår stämmer, behöver jag inte närmare förklara mitt intresse i seminariet än att jag själv är överskuldsatt, och ensamstående mamma till en funktionshindrad flicka på femton år.

I seminarieprogrammet för dagen framgår att följande ska diskuteras utifrån Kronofogdemyndighetens perspektiv: "Kronofogdemyndigheten – är utsatta barn lika med barn i fattiga familjer? Barnfattigdomen har ökat – hur ser ni på det? på hur familjens ekonomiska situation påverkar barnen? Vad innebär det i förlängningen? vuxenfattigdom, lättare att hamna i kriminalitet et cetera? Vilket stöd behövs från samhället?"

Ett par av dessa frågor kan jag besvara direkt utifrån ett gäldenärsperspektiv:

- Ja och nej - för att man är född in i en fattig familj behöver man inte vara utsatt för vad som helst, men man blir ekonomiskt utsatt då inga marginaler finns och bara det nödvändigaste kan konsumeras, och man blir socialt utsatt då ekonomiska svårigheter gör det omöjligt att delta i sociala sammanhang på samma villkor som andra barn. Man får ett sämre skyddsnät, helt enkelt, och sämre verktyg och därmed sämre möjligheter inför framtiden.

- Barnen hittar sina egna strategier för att hantera föräldrarnas, och därmed sin egen, fattigdom. Vissa barn lär sig att inte be om saker de vill ha eller behöver för att inte göra tillvaron svårare för sina föräldrar, andra kompenserar sig genom att till exempel snatta för att kunna hålla samma ekonomiska standard som sina jämnåriga - men inte alla barn som snattar gör det för att de har svårt med pengar i hemmet. På samma sätt kan man säga att en del av de flickor som poserar utmanande framför webkameran hemma i flickrummet gör det av ekonomiska skäl, men alla tonåriga flickor som poserar för webpublik gör det inte för att få mer pengar till konsumtion för att deras föräldrar inte kan försörja dem. Några kanske "bara" gör det för att få en uppmärksamhet som de uppfattar som positiv. Hur vet vi vad som är vad?

Det vi ser av barnfattigdomen är effekterna av den, ett slags skal som finns där, men det är svårt att avgöra exakt vad som ligger bakom de symtom barnen visar. Fattigdom är en social sjukdom, inte främst en ekonomisk. Kronofogdemyndigheten är naturligtvis inte ansvarig för att den enskilde personen är skuldsatt, men man fungerar idag som en smittbärare, som skapar sjukdomen fattigdom i samma andetag som man säger att man har ett samhällsuppdrag. Myndigheten är skapt för att reglera skulder, och då man använder tvångsmetoder såsom utmätning på lön så tvingar man också fram barnfattigdom. Det är mycket hårda ord. Vad menar jag då med det?

Om jag är barn till en vuxen med skulder hos Kronofogden så förväntas jag kunna växa upp till en ytterst liten kostnad. I de fall en skuldsatt människa har barn, räknas barnbidrag, bostadsbidrag och eventuellt underhåll samman med ordinarie inkomst, och så beräknas vid löneutmätningen kostnaden för barnen efter en mall som kallas normalbelopp. För närvarande betyder detta att föräldern vid löneutmätning får förbehålla sig 2 378 kronor för ett barn under sju års ålder, eller 2 737 för ett barn mellan sju och arton års ålder. Beloppet ska då täcka kostnaden för barnets mat, blöjor, barnvagnar, kläder och skor, försäkringar, hygienartiklar, möbler till rummet, normal läkarvård och mediciner vid tillfälliga åkommor, kostnaden för barnets elförbrukning, födelsedags- och julfirande, tvätt, resor, fritidsaktiviteter, simskola, cyklar, leksaker, pulkor, skridskor, lusselinnen och tärnljus och frukt till dagis, telefon, mobiltelefon, mp3-spelare, cd-spelare, cd-skivor, dator och tillgång till internet för att kunna sköta läxorna, biobesök, fickpengar, skolresor, och så vidare. På samma gång beräknar Konsumentverket i en undersökning som publicerades så sent som denna vecka, att man för en flicka i min dotters ålder, 15 år, enbart för områdena kläder och skor, fritid/lek, hygien och försäkring skäligen ska räkna med en kostnad på 1540 kronor, plus en månadskostnad för livsmedel på motsvarande 1290 under de perioder hon äter lunch i skolan. Under skolloven ska man räkna med en högre kostnad för livsmedel, 1660 kronor i månaden. Sammanräknat skiljer nu i juli månad en hel del mellan Kronofogdemyndighetens norm på 2737 kronor för femtonåringens hela levnadskostnad, och Konsumentverkets norm på 3200 kronor för endast livsmedel, kläder och skor, fritid/lek, hygien och försäkring, och mycket annat oräknat. I ett hem med vuxna som har löneutmätning, innebär anpassningen av barnets kostnader efter Kronofogdens normalbelopp, att barnet hamnar under det som är en normal levnadsnivå enligt Konsumentverkets definition. Det betyder i praktiken att Kronofogdemyndigheten genom tillämpande av dagens norm vid löneutmätning i barnfamiljer skapar barnfattigdom.

Om jag är ett umgängesbarn till en förälder som har utmätning så finns jag inte. Faktiskt, så är det, för i Utsökningsbalken som reglerar Kronofogdemyndighetens utmätning på en skuldsatt förälders inkomster finns inget utrymme alls för de barn som inte bor stadigvarande hos föräldern. Inga pengar får därmed räknas av för att reserveras ens för barnets livsmedelskostnader, och än mindre för att barnet ska kunna garanteras några aktiviteter tillsammans med sin umgängesförälder. Detta gör att barn som har umgängesföräldrar med utmätning på inkomsterna genom Kronofogdemyndighetens försorg automatiskt blir fattiga vid all vistelse i umgängesförälderns hem, då inga medel avsatts till dem. Konsekvensen blir ofta uteblivet umgänge, och därmed är förlusten för såväl barn som för vuxen inte bara ekonomisk utan även social och emotionell.

Om jag är ett funktionshindrat barn till en vuxen med utmätning på inkomsten blir jag också automatiskt fattig. Detta eftersom funktionshinder alltid medför att föräldern måste bära extra kostnader för att tillgodose barnets behov av stöd under uppväxten. Vare sig det handlar om ett rullstolsburet barn vars behov gör att familjen måste ha en extra stor och bensinslukande bil för att kunna lämna hemmet, specialkost eller utebliven arbetsinkomst på grund av täta läkarbesök, hjälp i skolan eller på fritiden, så kommer funktionshindret att innebära utlägg som inte räknats in i Konsumentverkets norm och ännu mindre i Kronofogdemyndighetens normalbelopp som beskrivet ovan. Som förälder till ett barn med funktionshinder kan man beviljas ekonomiskt stöd ifrån Försäkringskassan, vårdbidrag. Detta ska täcka de merkostnader familjen kan förväntas ha på grund av funktionshindret, men om en förälder har utmätning på grund av obetalda skulder räknas även vårdbidraget in i den utmätningsbara inkomsten, och så försvinner det ekonomiska stödet för barnet samtidigt som behovet av ekonomiskt stöd kvarstår. Man blir inte mindre funktionshindrad för att vårdbidraget går förlorat, men man blir ett fattigt barn då föräldern fortfarande på något sätt måste betala för merkostnaderna, och så får man avstå ifrån något som kanske vore självklart enligt Konsumentverkets mallar.

Med detta skrivet, anser jag mig ha redogjort för hur Kronofogden idag genom tillämpandet av normalbelopp vid utmätning på skuldsatta föräldrars inkomster gör barn fattiga, och håller dem kvar i fattigdom genom hela uppväxten. Det beror inte på att kronofogdar äro sällsynt elaka och barnhatande varelser, utan på att vi har en lagstiftning och en regering som ger Kronofogdemyndigheten sitt uppdrag, och en Kronofogdemyndighet som följer lagen och lyder den uppdragsbeskrivning den fått. Jag tycker det är fel att barn till skuldsatta ska straffas för skulder som deras föräldrar ansvarar för. I den bästa av världar kunde jag nu be Rikskronofogden att omedelbart åtgärda dessa fel, genom att

1. Höja det normalbelopp som sätts av för barnens räkning på ett sådant sätt att summan kan tänkas motsvara den verkliga kostnaden för att fostra ett barn i dagens samhälle.

2. Se även till de barn som inte stadigvarande bor hos föräldrar med skulder och utmätning på sin inkomst, så att ett ekonomiskt utrymme för barnets skapas, som är likvärdigt med det som ett stadigvarande boende barn skulle ha fått under motsvarande tidsperiod.

3. Ta hänsyn till de barn som på grund av funktionshinder behöver extra stöd, och tillåt dem stöd som kostar pengar. Mät inte ut vårdbidragen, utan respektera Försäkringskassans bedömning av stödets ekonomiska omfattning, så att dessa familjer i praktiken inte tvingas välja mellan att köra sitt funktionshindrade barn till bassängträning eller att köpa skor till något av syskonen.

Och kanske skulle något gå att göra, men jag frågar då vad? Och hur förbättrar vi villkoren för barn vars föräldrar har skulder hos Kronofogden? Hur vill Rikskronofogden förbättra villkoren för de barn jag nämnt här?

Den här veckan, närmare bestämt i torsdags den 1 juli, började regeringens riktade insats för att höja levnadsstandarden hos flerbarnsfamiljer att gälla genom höjningen av flerbarnstillägget. Av de barnfamiljer som har många barn är det en förhållandevis stor andel som lever med låg ekonomisk standard, det var regeringens tes när de beslutade om höjningen. Hur många av dessa familjer vars vuxna medlemmar idag har skulder hos Kronofogden och utmätning vet ingen, för Kronofogdemyndigheten för själv ingen som helst statistik över förekomst av barn i gäldenärernas hushåll. Men jag gissar att det rör sig om ganska många barn som inte kommer få någon höjning av levnadsstandarden nu heller, för att flerbarnstillägget räknas in i den utmätningsbara inkomsten samtidigt som normalbeloppet inte höjs. Så för de barn som enligt regeringen har det svårast kommer höjningen inte att märkas. Kronofogdemyndigheten tar pengarna.




Mannan, medlem i Fattiga Riddare Stockholm, 2010-07-04


Intressant?

Ulrika är i Almedalen!

Läs även andra bloggares åsikter om barnfattigdom, BRIS, Fattiga riddare, fattigdom, kronofogden, skulder, utmätning, Almedalen

Livräddningssällskapet: Simkunnighet bland barn en klassfråga

SVT idag: "De senaste dagarna har två barn drunknat i Sverige och drunkning är den näst vanligaste dödsorsaken genom olycksfall bland barn. Men simskolorna i landet kostar mycket pengar - vilket kan kosta liv.
(---) Simkunnigheten i landet har blivit bättre och drunkningsolyckor bland barn har minskat. Men en undersökning av drunkningar mellan 1998 och 2007 visar att det finns särskilt utsatta grupper. Risken för drunkning har visat sig öka för barn med bakgrund i Mellanöstern och barn i förskoleåldern med ensamstående föräldrar.

-Simkunnighet är en klassfråga, eftersom det har blivit så dyrt att gå i simskola. På vissa ställen kostar det upp till 1.500 kronor att gå tio gånger. Har man många barn blir det en hög kostnad, säger Mona Lisa Wernesten, Svenska Livräddningssällskapet."

Jag tänker inte kommentera Evelina Grassmans artikel ytterligare, bara tacka för ännu en besk sanning levererad av en av få journalister som visar seriöst intresse för hur de barn som växer upp under för små omständigheter lever, och hur de drabbas när pengarna inte räcker till "roligheter" som att få lära sig simma. Kommunerna skär ner på simundervisningen, och bara de välbeställda familjerna har råd att kompensera med privat simundervisning. Och så säger man att alla barn är lika mycket värda?

(inom parentes: räknar jag på vad Fiskeriverkets ARTON miljoner i uppsupet/uppätet representationskonto för fjolåret skulle räckt till, så får jag fram att staten kunde ha betalt simundervisning à 1500 kr/unge för 12000 ungar i sommar).


Intressant?

Läs även andra bloggares åsikter om barnfattigdom, ekonomiska svårigheter, fiskeriverket, simundervisning, social exklusion, utanförskap, utsatthet