Razzia mot svartjobbshärva - Eat Food Factory Europa AB

Poäng till Skatteverket - igen! Jag har tidigare hudflängt dem för att in absurdum förfölja småföretagare med egenhändigt ihopknåpade och lätt vansinniga kalkyler på hur mycket fisk som ingår i en normal sushiportion, i jakten på eventuella svartförsäljningar på restauranger. Kronofogdemyndigheten har fått några välförtjänta kängor också, som när de stod på Essingeleden och utmätte bilister som stoppats av Polisen i vanliga nykterhetskontroller. Men idag har de gjort en riktig samhällsinsats. Från Aftonbladet , nätupplagan:

"I morse slog polisen och Skatteverket till mot en av Nordens största producenter av kylda färdigrätter. Företaget levererar mat till Coop, Lidl, SJ och SAS. 34 arbetare är nu frihetsberövade och ägaren misstänks för brott mot utlänningslagen. Företaget Eat Food Factory Europa AB tillverkar mat som var och varannan svensk serveras på SJ eller köper som snabblunch i matvaruaffärer."

Minst 34 personer har alltså arbetat utan tillstånd, utan att betala skatt, utan att några arbetsgivaravgifter blivit betalda, utan att de anställda kommer få pension eller andra förmåner för sitt slit. Sannolikt har de inte heller fått någon rimlig lön för sitt arbete, och de har säkert varit rättslösa mot arbetsgivaren eftersom de inte haft normala medborgerliga rättigheter. Det är mig veterligen Svenska myndigheters hittills största "sweatshop-tillslag".

I USA är detta vardagsmat. Något media knappt skriver om längre. Är det dit vi är på väg? En slags arbetslinje för illegala invandrare?

Tidningen SVD betonar i sin lilla notis att de anställda har saknat arbetstillstånd. Aftonbladet berättar en annan historia, som är så mycket mer välbekant för oss som jobbat många år i det undre samhällskiktet, där skattebrott är vardagsmat och arbetsgivarna sällan har samvetskval över hur de skaffar sina pengar.

"De flesta kommer från Uzbekistan eller andra före detta sovjetrepubliker.
– Många som har jobbat där har varit asylsökande och har varit skrivna i lägenheter i Jordbro, berättar en källa för Aftonbladet.

"Mycket låga löner"

En före detta anställd berättar samtidigt om hur han känner sig sliten och utnyttjad av företaget. Han talar mycket knackig svenska och vi får tolkhjälp av hans släkting.
– Det är låga löner och alltid kallt där inne. Protesterar man mot något blir de jätteförbannade, säger mannen.
Flera anställda kördes i dag till polishuset för förhör. De kunde inte svenska och polisen behövde tolkar.

Totalt togs 34 personer, de misstänks för allt i från brott mot utlänningslagen till att ha arbetat utan arbetstillstånd. Några är också sedan tidigare efterlysta för verkställighet av utvisning."

"Företaget uppmärksammades i samband med en radiodokumentär 2008. Det hette då Mo Catering. Anställda beskrev slavliknande förhållanden och 2007 dog en truckförare av hjärtinfarkt. Istället för att ringa ambulans kontaktade de anställda cheferna.

Mannen fördes sedan i en privatbil till sjukhuset och var död när han kom fram."

Före detta Mo Catering heter idag Eat Food Factory. Ägaren har redan uttalat sig om att han ska ha blivit lurad av de anställda, att han inte haft en aaaaaning om att han hade olaglig arbetskraft på företaget. Gissar att han kommer skylla på personalchefen och såsmåningom revisorn för alla de skattepengar som aldrig kommit in till myndigheterna.

För många av svartjobbarna är razzian naturligtvis en personlig tragedi, slutet på en desperat flykt undan utvisning. Jag är övertygad om att ganska många av dem tagit jobben för att kunna äta medan de gömt sig från utvisningshotet, och att de haft urusla förhållanden som de bara accepterat för att slippa bli utslängda ur landet. Många av dem lär ha farit riktigt illa. Ingen av dem kommer få något gott med sig av den här historien. Några av dem kommer säkert drabbas av allt möjligt elände när de småningom tvingas lämna landet. Men Skatteverket och polisen satte stopp för ett fortsatt utnyttjande av dem när de slog till idag, och förhoppningsvis kanske det bromsar någon annan kriminell från att driva liknande verksamhet och utnyttja fler gömda flyktingar på samma hänsynslösa sätt. Verkets anställda kanske drevs av ett av världens krångligaste byråkratiska regelverk för arbete och beskattning, men resultatet blir ändå höga poäng i humanitet, för de satte stopp för ett omänskligt utnyttjande av rättsligt sett svaga människor.

Gamla artiklar från SVD om Mo Catering, 2008:

MO Catering: Vi kan bevisa att vi inte gjort fel

Coop slutar sälja färdigmat efter avslöjande om usla förhållanden

Metro och DN ikväll.

EDIT: Idag 111014 har misstankarna mot Eat Factory utökats till att även gälla människohandel. Läs mer på SVD



En mer personlig reflektion: en av Eat Factorys största kunder är SJ. Kontrollerar de inte sina leverantörer bättre när de upphandlar sina vedervärdiga "tåg-måltider"? Minns med ett snett flin den där julen då en företagare här i Mellanstad som var misstänkt för skattebrott lyckades kränga på Skatteverket årets julklapp till drygt 12500 anställda. Jaja, ingen är perfekt. Och julklappen var säkert fin.

Okej då, en liten klapp på axeln till Skatteverket....

...kan jag bjuda på, för man ska inte vara orättvis. Jag är snabb med att nypa till dem, då kan jag vara snabb åt andra hållet också. Att ta kontakt med nystartade företag är klokt. Visserligen blir man ofta inbjuden till information på det lokala skattekontoret som nybliven företagare, men att gå ut på fältet och skapa personliga relationer till företagare är klokt. Man är inte lika stöddig när nån står och vill skaka hand med en, och en erfaren skattmas kan säkert se och hjälpa till att bromsa ifall man nu hamnar på obestånd ganska omgående. Tänk om de skulle göra ett besök första gången man var sen med momsdeklarationen eller inbetalningen av de sociala avgifterna också? Jag visste inte om att vi hade en skatteskuld eftersom min kompanjon vägrade tala om det, och revisorn kom ingen vart med honom heller... det blev en kallsup. Ett besök av Skattemyndigheten hade inte gjort ont i det läget.

Det är också klokt att slå hål på gamla myter om att ekobrott begås av "superskurkar", som med illvilliga planer lyckas dupera hela sin omgivning att allt går rätt till medan det i själva verket krävs ganska mycket teamwork för att ens få fram pengar till svarta löner, eller få tag på folk som hjälper till att gömma större summor, för det är inte smart att som en av mina gamla chefer gå med en sedelrulle rymmande ca 80 000 i byxfickan för jämnan. Så skriver hon som fått lönen rätt i näven ganska många gånger, och överlevt ett förhör med en anställd på EBM, och genom åren hunnit lära sig en hel massa om hur man inte ska göra... men de är på rätt spår: kontanterna är hela nyckeln till att ha svart arbetskraft hos sig. Om man nu kunde komma åt källan till kontanterna också så... ;)

Ur rapporten "Så fungerar den storskaliga skattebrottsligheten", av BRÅ och Skatteverket, släppt 110829:

"Kartläggningen slår hål på vissa myter, till exempel att det ofta finns en ensam person — en "hjärna" bakom brottsligheten. Ofta överdrivs också kopplingarna till annan organiserad brottslighet och yrkeskriminella, säger Johanna Skinnari, projektledare på Brå.

En annan myt är att myndigheterna alltid ligger långt efter. Att utföra skattebrott är komplicerat, riskfyllt och innebär även vissa utgifter. Gärningsmännen anpassar sig efter myndigheternas åtgärder, men begränsas av sin branschkunskap och sitt nätverk. Många gärningspersoner begår till följd av begränsad erfarenhet brott endast inom sin egen bransch och utan större variation.

Skattebrottslingarna påverkas i hög grad av risken att bli upptäckt och av de kostnader som brottsligheten innebär. Myndigheterna kan därför effektivt störa den kriminella verksamheten genom att till exempel täppa till allmänt kända luckor i kontrollsystemen.

— Kartläggningen är värdefull för Skatteverkets brottsbekämpande arbete. Den bekräftar att vår strategi som bygger på att "följa pengarna" ger resultat och att vi måste fortsätta att utveckla samarbetet med andra myndigheter, säger Martin Solvinger, områdesansvarig på Skatteverket.
Kontanter är skattebrottslingarnas akilleshäl. För att tvätta pengar och till exempel avlöna svart arbetskraft behöver skattebrottslingar tillgång till stora summor kontanter. De skärpta reglerna för rapportering av misstänkt penningtvätt har gjort det svårare för gärningspersonerna att få tag på kontanter.

Riktade insatser mot exempelvis växlingskontor och factoringföretag är ett effektivt sätt att komma åt skattebrottsligheten."

Just factoringbolagen är en bra källa till kontanter den 24:e varje månad, det kan jag intyga efter ett par löneutbetalningar som gick till just så, när jag jobbade åt ett gäng bovar som kursade sju månader efter att bolaget startat. Ett annat sätt är att köra större jobb utan kvitto, ett tredje sätt att köra ut gamla inbytesvaror svart, sånt man inte kan inte kan lagerhålla för att det inte har något "egentligt" värde... eller plocka en leverantör på sekunda varor, sånt som skulle gått som "svinn" hos dem, och sälja ut som prima med ett factoringbolag som mellanhand... sätten är många, men det krävs alltid att flera led är inblandade och hjälper till, medvetet eller inte. Vem vet, det kanske blir svårare att jobba svart framöver.

Rent mjöl i påsen

Kristen eller inte, det är flera år sedan jag slutade säga Pater Noster. Frasen "Vårt dagliga bröd giv oss idag" kan för en människa som är utbränd och arbetslös kännas ganska främmande, och som egenföretagare är jag än mer emot den formuleringen. Här ges ingenting, här fås ingenting. Vill jag ha bröd får jag jobba ihop till mjölet själv, och även om jag får ett bostadsbidrag av staten så tycker jag på sätt och vis att jag kan ha jobbat för det också, eller i allafall betalat skatt för det. Så nej, här givs inget bröd. Bara tillfälle att arbeta för mjölet. Fast Herren kanske står bakom arbetslinjen också? Alternativt får vi dras med konsekvenserna av att Han släppt oss fria att själva förvalta våra liv, och då får vi de beslutsfattare vi förtjänar.

För ett par dagar sedan passade jag på att ge Skatteverket ett tjuvnyp, när di.se skrev om de 50000 kontroller verket ska genomföra för att följa upp den nya kassalagen. Det var tacksamt att driva med, naturligtvis, för bilden av en skattmas med köksvågen i högsta hugg är lite komisk, och för en skuldsatt väldigt representativ för hur man emellanåt uppfattar verkets anställda, inklusive dem som befinner sig inom Kronofogdemyndighetens organisation. "De är bara ute efter att sätta dit oss" hör jag ibland. Tjänstemannen med "laxkalkylen" var definitivt ute efter att sätta dit någon, det håller jag fast vid.

Mitt företag berörs inte av kontrollen för vi hanterar aldrig kontanter. Svartjobb är det heller inte tal om, för vi kan inte ta in folk hursomhelst när vi är beroende av kundernas förtroende, men det är en annan historia. Summan är att vi lär slippa razzia i den här omgången, och det är jag tacksam för, men till saken: jag har fått ett mail med lite skäll från en läsare av bloggen. Såhär skriver h*n:

"...du ska bara vara glad att vi försöker komma åt företagare som fuskar, så de som sköter sig slipper konkurrera med dem som inte gör det. Och vi eftertaxerar inte vem som helst, men när man ser en restaurangägare deklarera att han inte tar ut nån lön och sen får reda på att han äger två lyxbilar då förstår man ju (----) har du rent mjöl i påsen behöver du inte vara rädd"

Och ja, det förstår jag också, att ni i vissa fall kan se att något inte stämmer, eller att en nolltaxerare eller för den delen överskuldsatt visar sig ha stora dolda tillgångar, eller att man gör jättestora inköp av råvara som sedan inte går ut i försäljningen och blir redovisade. Saker ramlar inte ner som Manna från himlen, och visst fuskas det en hel del, det ser jag ju i min egen bransch. Jag kan själv inte mäta mig med min f.d. arbetsgivare, idag konkurrent, som kör med svarta anställningar och fuskar med arbetsgivaravgifterna. Det är ett jätteproblem för mig, för det gör att jag tvingas ta alldeles för litet betalt för mina tjänster idag, jag måste det för annars tappar jag kunderna till konkurrenten som kan sälja billigare. Men, käre arge mailare, min poäng med inläget i onsdags var att peka på det ohållbara för vilken småföretagare som helst: när skatteverket bestämmer sig för att man är en fuskare, då har man inget att sätta emot. Man är så liten, så liten, och även om det händer att fuskanklagade företagare får rätt tillslut, så tror jag att oskyldiga drabbas också.

Tar man då en sådan berättelse som den som Elias Melkis, i boken När skatteverket anfaller, och tittar närmare på vilka personer som drabbas hårdast så kommer jag fram till något som inte är så roligt: det är inga klippare eller professionella skattefuskare som drabbas hårdast när den statliga myndigheten Skatteverket går till anfall. Det är små människor som jag, ofta tror jag i rena försörjningsföretag, dvs. när man driver ett företag med syftet att trygga sin egen och sin familjs försörjning. Jag tror att många av oss är invandrare i första eller andra generationen, och har svårt att försörja oss den vanliga vägen, som anställda. Företagandet handlar inte om stora affärer, miljonvinster eller att bygga upp en rikedom, utan om att få ihop precis det man måste ha så att man klarar sig själv och sina barn. I mitt fall handlar det om att jag fortfarande går omkring och hoppas att jag ska kunna arbeta mig själv helt skuldfri en dag. Och blir man då granskad och stämplad som skattefuskare, så har man inte heller resurser att ta sig ur fällan. Vilken småföretagare har råd att anlita advokater för att driva sin fråga emot skattemyndigheten i en process som kan pågå i hur många år som helst?

Ett exempel från Eskilstuna för några år sedan. Artikeln kommer från SVT.

"Kammarrätten rentvår en pizzabagare i Eskilstuna som upptaxerats av Skatteverket med omkring 400 000 kronor och fått ett skattetillägg på 40 procent av skatten på beloppet.

Skatteverket ansåg att mannen redovisade för låga intäkter, efter att ha granskat mängden mjöl som köpts och jämfört med antalet pizzor som uppgetts ha sålts.

Kammarrätten anser att utredningen inte är tillräcklig för att eftertaxera mannen och upphäver Skatteverkets omprövningsbeslut."

Den killen lyckades precis som Elias Melki stå emot och överklaga, och han fick rätt i Kammarrätten. Vilken kille! Men hur många klarar det? Och hur många går i konkurs istället varje år? Hur många år är de sedan borta från marknaden innan de (ibland) får skuldsanering och kan börja om från början, tio-femton år efter sin skönstaxering? Och hur många anställda på Skatteverket är så fullständigt besatta av tanken att kunna bevisa skattefusk, att de köper en köksvåg och en portion sushi, en enda som ska representera tusentals portioner som något slags "portionsreferens" och sitter och väger sushin med eller utan ris och/eller wasabi, räknar fram en tabell på fiskåtgång och sitter och räknar av mot leverantörsnotorna sedan? Är inte det ren ondska? Och varför sätter den onde handläggarens kolleger inte stopp för vansinnet?

Ulrika Ring på Fattiga Riddare Stockholm, som ju också varit företagare, skriver idag igen om Kronofogdens självbild. Hon är hård, men jag tycker inte hon är helt orättvis, för varför skulle anställda på en myndighet vara befriade från samma självkritiska tänkande som vi andra måste hantera dagligen? Vi kör ett litet rollspel, hon och jag, där hon är Den Onda Skuldsatta som river skinnet på KFM och kritiserar dem så mycket att jag måste träda in som Den Goda Skuldsatta, försvara det system vi har och säga att "Jamen, någon måste ju hantera skuldsättningen och de skuldsatta, annars blir det ju kaos och jag tror inte alls att de som jobbar på KFM är skvatt...." Ibland hettar det till emellan oss, vi är inte alls överens i alla frågor, men idag kom vi till en sällsynt gemensam slutsats och det är att den svenska modellen verkligen är unik, och tack och lov utrotningshotad. Det kommer nämligen en dag då Skatteverkets anställda, eller Kronofogdarna för den delen, inte längre har rätt att döma oss till skattetillägg eller utmätning eller andra tvångsåtgärder. Det kommer en dag då alla sådana frågor måste avgöras i domstol, och där kom vi slutligen till samsyn. Först då frågan avgörs i domstol kan man som skattebetalare, som egenföretagare eller anställd, eller som överskuldsatt, känna att man är utlämnad till lagen och inte till den enskilde Skatteverksanställdes goda vilja. Det är rättssäkerhet. Dit vill vi. Och det må vara femton år kvar till dess att vi når målet, men det får då bli femton goda år med många arga mail och hetsiga diskussioner över telefon om så behövs, och kanske en och annan ilsken catfight också. Eller hur, Ulrika? Så stickor och strån står om det!

Skattmasen har haft detta ämne uppe på sin blogg ganska nyligen, innan jag hade hunnit sätta mig in i frågeställningen närmare. Läs gärna vad han skriver, och de kommentarer som kommit till sedan dess. Nu har Skattmasen varit väldigt tyst en längre tid, jag hoppas han skriver snart igen för han har ett bra intellekt och det uppskattas varmt, även av Ulrika Ring fast hon hellre skulle dö än erkänna det offentligt :P


Intressant?


Läs även andra bloggares åsikter om Elias Melki, När skatteverket anfaller, skattefusk, skattetillägg, skatteverket, småföretagare, svartjobb