Borde skriva här igen...

...för det händer ett och annat i skuldsatt-världen. Men blir det gjort? Nej. Men sammanfattar jag läget så har Kronofogden börjat tänka till och utveckla sin verksamhet i positiv riktning. Säg gärna emot om du tycker annorlunda, för då kanske jag får energin att skriva tillbaka.

Latin Kings - kom tillbaka!!!

Trodde för en tid sen att jag reds av en mara i vaket tillstånd, men nej, det var på riktigt. Stureplanspojkarna från Lyxfällan hade gjort en "rap" av sina slagord.... vad folk inte gör för pengar?


I vilket fall som helst fick Latin Kings en revival i det Mannansiensiska palatset och de går på hög volym även denna söndagsafton. Till skillnad från valparna har Dogge goda skäl när han gör reklaminslag, han är ensamstående pappa och jag unnar honom varje krona. Hoppas han får royalty på detta också!


http://www.youtube.com/watch?v=xaKD8p1d6No

En dag i taget...

Even longer time, no see, men jag lever och har inte på något sätt glömt vare sig bloggen eller er som läser. Men med måendet är det sämre ställt, så jag hoppas ni har tålamod. Sköt om er!

En dag till snart slut....

Long time, no see. Mår fortfarande inte tillräckligt bra för att orka blogga regelbundet, senaste tillskottet i Mannavärlden är ett magsår som gör livet surare än vanligt, och att gissla några myndigheter är liksom inte att tänka på. Men snart är det vår, eller kanske iallafall, och då kan jag ta med kaffemuggen ut och andas frisk luft alldeles gratis, så det reder sig nog. Kanske. Dagens betraktelse är enkel: det är inte penningbristen eller skulderna som är värst att hantera när man lever på fel sida av medianinkomststrecket. Det är känslan av maktlöshet, att inte kunna förändra sin situation ens på lång sikt, som sliter ner själen och yttrar sig i tusen och åter tusen kroppsliga symtom och sjukdomar. I mitt fall finns dock en oväntat rikedom i form av hög syrahalt i magsäcken. Så helt borta från den ekonomiska kartan är jag inte ;)

Razzia mot svartjobbshärva - Eat Food Factory Europa AB

Poäng till Skatteverket - igen! Jag har tidigare hudflängt dem för att in absurdum förfölja småföretagare med egenhändigt ihopknåpade och lätt vansinniga kalkyler på hur mycket fisk som ingår i en normal sushiportion, i jakten på eventuella svartförsäljningar på restauranger. Kronofogdemyndigheten har fått några välförtjänta kängor också, som när de stod på Essingeleden och utmätte bilister som stoppats av Polisen i vanliga nykterhetskontroller. Men idag har de gjort en riktig samhällsinsats. Från Aftonbladet , nätupplagan:

"I morse slog polisen och Skatteverket till mot en av Nordens största producenter av kylda färdigrätter. Företaget levererar mat till Coop, Lidl, SJ och SAS. 34 arbetare är nu frihetsberövade och ägaren misstänks för brott mot utlänningslagen. Företaget Eat Food Factory Europa AB tillverkar mat som var och varannan svensk serveras på SJ eller köper som snabblunch i matvaruaffärer."

Minst 34 personer har alltså arbetat utan tillstånd, utan att betala skatt, utan att några arbetsgivaravgifter blivit betalda, utan att de anställda kommer få pension eller andra förmåner för sitt slit. Sannolikt har de inte heller fått någon rimlig lön för sitt arbete, och de har säkert varit rättslösa mot arbetsgivaren eftersom de inte haft normala medborgerliga rättigheter. Det är mig veterligen Svenska myndigheters hittills största "sweatshop-tillslag".

I USA är detta vardagsmat. Något media knappt skriver om längre. Är det dit vi är på väg? En slags arbetslinje för illegala invandrare?

Tidningen SVD betonar i sin lilla notis att de anställda har saknat arbetstillstånd. Aftonbladet berättar en annan historia, som är så mycket mer välbekant för oss som jobbat många år i det undre samhällskiktet, där skattebrott är vardagsmat och arbetsgivarna sällan har samvetskval över hur de skaffar sina pengar.

"De flesta kommer från Uzbekistan eller andra före detta sovjetrepubliker.
– Många som har jobbat där har varit asylsökande och har varit skrivna i lägenheter i Jordbro, berättar en källa för Aftonbladet.

"Mycket låga löner"

En före detta anställd berättar samtidigt om hur han känner sig sliten och utnyttjad av företaget. Han talar mycket knackig svenska och vi får tolkhjälp av hans släkting.
– Det är låga löner och alltid kallt där inne. Protesterar man mot något blir de jätteförbannade, säger mannen.
Flera anställda kördes i dag till polishuset för förhör. De kunde inte svenska och polisen behövde tolkar.

Totalt togs 34 personer, de misstänks för allt i från brott mot utlänningslagen till att ha arbetat utan arbetstillstånd. Några är också sedan tidigare efterlysta för verkställighet av utvisning."

"Företaget uppmärksammades i samband med en radiodokumentär 2008. Det hette då Mo Catering. Anställda beskrev slavliknande förhållanden och 2007 dog en truckförare av hjärtinfarkt. Istället för att ringa ambulans kontaktade de anställda cheferna.

Mannen fördes sedan i en privatbil till sjukhuset och var död när han kom fram."

Före detta Mo Catering heter idag Eat Food Factory. Ägaren har redan uttalat sig om att han ska ha blivit lurad av de anställda, att han inte haft en aaaaaning om att han hade olaglig arbetskraft på företaget. Gissar att han kommer skylla på personalchefen och såsmåningom revisorn för alla de skattepengar som aldrig kommit in till myndigheterna.

För många av svartjobbarna är razzian naturligtvis en personlig tragedi, slutet på en desperat flykt undan utvisning. Jag är övertygad om att ganska många av dem tagit jobben för att kunna äta medan de gömt sig från utvisningshotet, och att de haft urusla förhållanden som de bara accepterat för att slippa bli utslängda ur landet. Många av dem lär ha farit riktigt illa. Ingen av dem kommer få något gott med sig av den här historien. Några av dem kommer säkert drabbas av allt möjligt elände när de småningom tvingas lämna landet. Men Skatteverket och polisen satte stopp för ett fortsatt utnyttjande av dem när de slog till idag, och förhoppningsvis kanske det bromsar någon annan kriminell från att driva liknande verksamhet och utnyttja fler gömda flyktingar på samma hänsynslösa sätt. Verkets anställda kanske drevs av ett av världens krångligaste byråkratiska regelverk för arbete och beskattning, men resultatet blir ändå höga poäng i humanitet, för de satte stopp för ett omänskligt utnyttjande av rättsligt sett svaga människor.

Gamla artiklar från SVD om Mo Catering, 2008:

MO Catering: Vi kan bevisa att vi inte gjort fel

Coop slutar sälja färdigmat efter avslöjande om usla förhållanden

Metro och DN ikväll.

EDIT: Idag 111014 har misstankarna mot Eat Factory utökats till att även gälla människohandel. Läs mer på SVD



En mer personlig reflektion: en av Eat Factorys största kunder är SJ. Kontrollerar de inte sina leverantörer bättre när de upphandlar sina vedervärdiga "tåg-måltider"? Minns med ett snett flin den där julen då en företagare här i Mellanstad som var misstänkt för skattebrott lyckades kränga på Skatteverket årets julklapp till drygt 12500 anställda. Jaja, ingen är perfekt. Och julklappen var säkert fin.

Ingens ansvar - om Sigtunapojkarna igen, och barnvräkningar

Igår skrev jag om de båda pojkarna i Sigtuna som mördades av sin mamma i en livssituation som måste ha varit outhärdlig för två barn. När foton på bröderna nu publiceras blir det ännu svårare att ta det som hänt till sig - den lille var fortfarande sådär småbarnsligt rund om kinderna som min egen dotter var långt efter att hon slutat äta välling på nätterna. Jag reagerar väldigt starkt på att se dem, för jag är inte bara skuldsatt, jag är mamma också. Hur kunde det få hända i ett land som Sverige, när vi skrivit på FN:s Barnkonvention om att alltid sätta barnens bästa i första rummet?

Kritiken mot Sigtuna kommun är stenhård idag. Inte bara emot Socialtjänsten, utan även mot skolan. Nu bryter kommunen sekretessen i vissa delar för att försvara sitt agerande. Från DN.se:

"Flera uppgifter som cirkulerat i medier de senaste dagarna har varit felaktiga, enligt Sigtuna kommun. Nu väljer man att släppa på sekretessen för att få stopp på ryktesspridning och felaktigheter. Bland annat tillbakavisar man att familjens el varit avstängd. Det ska den aldrig ha varit. Uppgiften är dubbelkollad med elbolaget, enligt kommundirektören Greger Svensson. Det har också påståtts att den nu mordmisstänkta mamman nekats försörjningsstöd.
”Mamman har aldrig nekats försörjningsstöd. Hon har begärt och fått en ansökningshandling men inte återkommit.”

Att familjen levt i misär är inte heller något kommunen känt till. Den 28 augusti mötte mamman och barnen personal från fyraåringens förskola. Mamman höll då i två stora matkassar. Efter sommarlovet hade mamman först kontakt med skola och förskola och meddelade då att barnen var sjuka. Så sent som den 30 augusti ska mamman ha hävdat att de hade halsfluss respektive vattenkoppor.
”Vanliga smittsamma barnsjukdomar där man normalt är hemma upp till två veckor”, skriver Greger Svensson i ett pressmeddelande.
Kommunen beslutade på fredagen att ”ta in en extern utredare med hög integritet för att få en så mångsidig belysning av vårt agerande som möjligt”. (TT)"

Skolpersonal har alltså sett att mamman burit på två matkassar den 28 augusti. Men för Aftonbladet har mammans syster berättat att familjen stod utan matpengar redan den 7 september. Tevin och Elias dränktes den 18 september. Fick de riktig mat de sista tio dygnen av sina liv? Och är det så svårt att förstå att mamman höll dem hemma från dagis och skola, om hon var rädd för vad som skulle hända om någon av pojkarna berättade för fröken att de inte hade något att äta hemma?

Sigtuna Kommuns personal är naturligtvis inte synsk. Om det är sant att mamman inte sökte ekonomiskt stöd, så kunde de naturligtvis inte se igenom lägenhetens väggar att där satt två barn som inte fick någon mat. Det kan naturligtvis vara så att mammans väninna, som igår berättade att hon blev snäst när hon ringde Socialtjänsten för att försöka hjälpa mamman, blåljuger - men varför skulle hon göra det? Samtidigt avslöjas det att kommunen avfärdat inte mindre än 178 orosanmälningar gällande utsatta barn bara under det senaste året. En före detta chef inom Socialtjänsten berättar om hur man rutinartat struntat i att utreda anmälningar. Länsstyrelsen har kritiserat kommunen. Socialstyrelsen har kritiserat kommunen. Nu inleds en ny granskning av såväl Socialstyrelse som Skolinspektion kring hur pojkarnas situation har hanterats, när skolan larmat Socialtjänsten om att den äldste inte kommit tillbaka efter sommarlovet.

Granska gärna, men vad händer sedan? Hur tar vi tillvara resultaten av granskningen så att det som hänt inte kan hända igen? En undersökning som Socialstyrelsen gjort visar att det beror på vilken ort ett barn bor på, huruvida det kan få hjälp eller inte när det far illa. Från svt.se:

"Sigtuna, där två små pojkar ska ha mördats av sin mamma, saknar exempelvis formell samverkan mellan skola och socialtjänst. Enligt Socialstyrelsen är formell samverkan ett sätt för kommunerna att förbereda sig för situationer som kan uppstå.
-Att man sluter en sådan här överenskommelse och har en formaliserad samverkan är ett sätt för kommunen att se till att man är förberedd när olika situationer uppstår. Vi ser det här som ett viktigt hjälpmedel för att försäkra sig om att de olika aktörerna kan agera på ett bra och samordnat sätt när det händer saker, säger Petra Otterblad, avdelningschef på Socialstyrelsen."


I klartext: samverkan mellan Socialtjänst och skola brast i Sigtuna. Det är rimligt att tro att samverkan kan brista i fler kommuner. Det finns därmed utrymme för att fler barn kan drabbas på samma sätt.

På samma tema, barn som far illa, har en annan av dagens stora nyheter varit att Stadsmissionen nu larmar om barnvräkningarna. Från svd.se:

"Förra året vräktes 632 barn och deras familjer, vilket var en ökning med 2 procent jämfört med året före.
Ökningen ser ut att bli ännu större i år, enligt Kronofogdens siffror. Nu kräver Stadsmissionen en lagändring.
- Hemlösheten är större än vad som syns i statistiken. Vi tror att en ny nationell strategi måste ta hänsyn till hela hemlöshetskomplexiteten för att göra skillnad, säger Stadsmissionens direktor Marika Markovits till TT.
Nästan var femte svensk kommun uppger i Stadsmissionens årliga granskning av hemlöshet att antalet barnfamiljer som riskerar att förlora sitt boende ökar.

Sedan 2007 har mer än 1 900 barn vräkts från sina hem och i 55 kommuner har antalet vräkningar som drabbar barn ökat, enligt statistik från Kronofogden.
Ett av målen med regeringens strategi mot hemlöshet, som löpte ut 2009, var att inga barn ska vräkas.
- Regeringens handlingsplan var ganska verkningslös på lokalplanet. De hemlösa märker ingen skillnad. Det har mest lett till samordning av myndigheter och ett kunskapsdelande, men inga reella effekter, säger Marika Markovits.

Förra året vräktes 632 barn och deras familjer, vilket var en ökning med 2 procent jämfört med året före.
Ökningen ser ut att bli ännu större i år. Under årets första sex månader berördes 358 barn av vräkning, vilket är en ökning med 9 procent jämfört med samma period i fjol.

Av Kronofogdemyndighetens statistik framgår att det finns stora regionala skillnader. Utanför storstadsområdena toppar Västmanland listan med 26 vräkta barn, följt av Dalarna (19), Gävleborg (18), Västernorrland (17) och Jönköping (16).
- Det är inte bra att det fortfarande är barn som vräks. Jag tror att det handlar väldigt mycket om att man jobbar mycket mer förebyggande i vissa kommuner, att man tar tag i problemet i ett tidigt skede, säger Johan Krantz som är verksamhetscontroller på Kronofogden.

Förutom en ny nationell strategi efterlyser Stadsmissionen ett starkare lagskydd mot vräkning av barn, personliga ombud för hemlösa och rätt för gymnasieungdomar över 18 år att få ekonomiskt stöd så att de kan gå klart gymnasiet även om deras föräldrar inte längre har råd att försörja dem. I dag kräver många kommuner att den som är över 18 ska stå till arbetsmarknadens förfogande för att få socialbidrag."


Kronofogdens pressmeddelande om barnvräkningar från juli 2011 hittar du HÄR.
Kronofogdemyndighetens egen statistik över antalet vräkta barn, kommun för kommun, hittar du HÄR.

Ta siffrorna med en nypa salt, för de barn som bor växelvis hos sina föräldrar och därmed inte är folkbokförda hos den vräkta föräldern syns inte heller i statistiken, fast de är precis lika vräkta som mamma eller pappa när flyttfirman står där och rakar ner deras leksaker i plastsäckar för magasinering.

Bloggarkollegan Skattmasen har arbetat på Kronofogdemyndigheten, och under sin tid som fogde genomförde han ungefär en vräkning i veckan. Jag tar mig friheten att klippa in en text han publicerat på sin blogg idag, om hur det går till i verkligheten i ett Sverige som är ganska kallt för de svagaste, barnen.

"När jag fick ett vräkningsärende på skrivbordet så var uppgifterna i folkbokföringen eller försäkringskassans underhållsuppgifter det första jag tog en titt på. Hittade jag uppgifter där som tydde på att den som skulle vräkas hade minderåriga barn, så påbörjade jag ett omfattande arbete på att ta reda på var barnen fanns någonstans. Oftast var det ensamstående män jag vräkte och hade de barn, så kunde jag i 9 fall av 10 genom samtal komma fram till att de levde i all önskad välmåga hos mamman som i de flesta fall hade vårdnaden om barnen och som inte ens var i närheten av samma livssituation som pappan. Men ibland så var det kvinnor, och män med för den delen som hade vårdnaden om minderåriga barn som hade samma folkbokföringsuppgifter som sin vårdnadshavare, och vars adress jag nu skulle ta deras besittning ifrån.

En människa som har barn och som är i fas att bli vräkt, har nästan uteslutande enorma skamkänslor över sin situation, och försöker ofta negligera de värsta fakta om situationen från sin omgivning genom att underdriva omfattningen av den. Socialen har inget krav på sig att vara med på vräkningen om den som ska bli vräkt är myndig och inte har några barn, och de följde sällan med ut heller. Men de var tvungna till det om det fanns misstanke om att barn kunde vara involverade i ärendet. Innan jag satte ut datum för denna vräkning så ansträngde jag mig hårt för att komma i kontakt med dem som skulle bli vräkta och hade barn, för att fråga hur de löst det här med vräkningen och sina barn, ibland så fick jag helt enkelt inte tag i dem för de gick under jorden, eller allt som oftast så ljög de för mig och lät meddela att någon nära anhörig hade tagit hand om barnen utan att så fallet. Jag vidarebefordrade denna information till den tjänsteman från socialen som jag samarbetade med, och överlämnade då resterande av utredandet till dem. Men med åren så lärde jag mig att alltid, vilka uppgifter jag än fick, att kräva att de sociala myndigheterna skulle vara med om själva vräkningen så att de kunde fatta rätt beslut på stället, för rät som det var så kunde det sitta ett litet barn när jag anlände med flyttfirma, låssmed m.m..

Jag utförde ALDRIG en avhysning om barn påträffades i lägenheten. Jag använde mig i så fall av den paragraf som finns i utsökningsbalken för att som chef på platsen kunna avbryta all exekutiv verksamhet omgående och vända på klacken och försvinna med flyttgubbar, låssmed och allt trots att hyresvärden blev rosenrasande. Enligt 16 kap. 4 § utsökningsbalken kan kronofogden mot sökandens vilja, medge anstånd upp till 2 veckor från den tid som tidigare har meddelats som avhysningsdatum. Om det kniper får man sträcka på det så länge som 4 veckor. Någon mer möjlighet har inte kronofogden att ge andrum utan det är sen upp till hyresvärden om mera uppskov ska lämnas. Vill inte han vara med på någon uppgörelse så är det då de sociala myndigheterna som får ansvara för att barnen får någonstans att bo. Men det är inte så lätt om de får falsk information om att barnen bor hos en släkting.

Jag har varit med om att en granne har gömt barn för mig och de sociala vid vräkning, för att sen när lägenheten är tömt och låset är bytt, ta sina bylten och gå ut i samhället för att leta efter övernattning. Skammen får alltså ibland övertaget och ibland så finns där också en rädsla av att barnen ska tas ifrån dem just p.g.a. att de inte kan behålla sitt hem."

Jag tycker det är bra skrivet. Han har sett och förstått barnens utsatta läge vid vräkningarna, och han har sett och förstått att det är en situation som ingen förälder frivilligt försätter sina barn i. I samma blogginlägg konstaterar han att en förälder som inte självmant söker hjälp hos myndigheterna i en svår situation, också är omöjlig att hjälpa. Så hur ska vi göra för att det som hände i Sigtuna inte ska hända igen?

Läs Skattmasens blogg HÄR. Han har ett annat perspektiv än mitt skuldsatta eftersom han i många år representerat Den Stora Skuldregelerande Myndigheten, KFM, men vi har ett gemensamt intresse och det är barnens bästa. Han var inte bara Kronofogde, han var pappa också.

Barn utan skyddsnät

Så är det ett faktum: en mamma i Sigtuna har erkänt att hon dödat sina egna barn, två pojkar på 4 och 8 år. Hur förtvivlad eller kanske sjuk man måste vara för att kunna släcka två små liv man själv burit fram, är nog för de flesta av oss obegripligt. Det enda jag kan tänka mig som förklaring, om mamman inte varit i ett tillstånd då hon inte kunnat ta ansvar för sina handlingar, är att hon velat skona dem ifrån något som för henne varit ohanterligt svårt.

De välsignade kvällstidningarna har grävt i historien i flera dagar. Ur Aftonbladet igår, där en väninna till mamman berättade vad hon sett:

"Elen stängdes av och högen med pizzakartonger växte när mamman förlorat jobbet. Men enligt vännen Sophia Njoroge nekades kvinnan och barnen försörjningsstöd:
– Jag försökte hjälpa dem, jag var som en mormor åt pojkarna. Men socialen undrade bara varför jag ringde." (---)

"Den drygt en månad långa resan ledde till att kvinnan blev av med sitt jobb, eftersom hon reste utan beviljad ledighet.

Öppnade inte dörren

I början av augusti vände hon sig till socialen för att få försörjningsstöd. Men enligt Sophia blev ansökan avslagen.
– Jag ringde till socialen för att höra vad som hände, men de frågade bara vem jag var och varför jag ringde.

Tvåbarnsmamman berättade för Sophia att hon skulle börja ett nytt städ jobb, men så blev det aldrig. Hon fick det i stället allt kämpigare och slutade helt och hållet att svara i telefon. När oroliga vänner åkte hem och knackade på dörren öppnade ingen. När sommarlovet var slut stannade kvinnan kvar i lägenheten med sina barn – som egentligen skulle ha börjat skolan och förskolan.
När Sophia kom hem till familjen i Sigtuna i måndags – några timmar innan barnen hittades döda i vattnet och kvinnan greps – fick hon en chock. Lägenheten var nedgången och elen hade stängts av.
– Det brukade inte ens finnas två odiskade muggar på diskbänken, inte en fläck, men nu var det smuts överallt.

Teknisk undersökning

Lägenheten var full av disk, sopor, oöppnad post. Sophia räknade till ett fyrtiotal pizzakartonger.
– Hon kom in i torsdagskväll och köpte sex pizzor. Vi tyckte det var lite märkligt men hon sa att de byggde om i hennes lägenhet och att hon inte kunde laga mat, säger en anställd på pizzerian."

Så ser alltså social misär ut i Sverige 2011. Två barn med frånvarande pappor lämnades ensamma med en mamma som var i kris, som var socialt isolerad, som inte kunde behålla jobbet, inte ordna fram pengar, inte betala elräkningen. Socialtjänsten nekade henne stöd, kanske helt enligt gällande regelverk, och trots att skola och förskola slog larm om att barnen inte dök upp vid terminsstarten som planerat, så reagerade Socialtjänsten inte. En haveriutredning av något slag kan säkert visa varför, men för pojkarna är det för sent.

Jag har skrivit om ekonomiskt och socialt utsatta barn och vräkningar tidigare i något slags raseri över våra politikers höga ambitioner och deras samtidiga totala brist på metod för att komma åt problemen. Stora uttalanden som det Maria Larsson (KD) gjorde i januari 2010, om att vräkningarna av barn skulle stoppas helt, leder ingenvart. Kronofogdemyndigheten konstaterade i juli detta år, drygt arton månader efter Larssons behjärtansvärda utspel, att vräkningarna av barn istället ökade:

"Under första halvåret 2011 berördes 358 barn av vräkning. Det är en ökning med hela nio procent — eller 30 barn — jämfört med samma period föregående år, visar ny statistik från Kronofogden.
— Vi på Kronofogden är mycket oroade över att se denna utveckling. Att vara med om en vräkning är en tragedi för både barnet och dess föräldrar. Det är viktigt att samhället fortsätter att arbeta med den nollvision som finns inom regeringens strategi mot hemlöshet, säger Mickael Necke, chef för Kronofogdens förebyggande verksamhet.
Barnombudsmannen väljer nu att använda sina rättsliga befogenheter och kallar tio kommuner till samtal den 13 oktober. Några av dem har ett dokumenterat förebyggande arbete när det gäller vräkningar av barnfamiljer och antalet barn som vräks är lika med noll. I andra kommuner visar statistiken för perioden 2009-2011 istället en negativ utveckling med fler barn som vräks.
— Att barnvräkningarna ökar är ett bekymmersamt misslyckande. I flera kommuner pekar utvecklingen åt helt fel håll. Samtidigt är det intressant att notera att många kommuner trots allt har lyckats nå regeringens nollvision om barnvräkningar, säger barnombudsman Fredrik Malmberg."

Kronofogdemyndigheten vet om hur verkligheten ser ut för utsatta barn, samtidigt som våra politiker står i offentlighetens ljus och basunerar ut drömmar, "nollvisioner" om att barn inte ska behöva fara illa. Kronofogdarna är på plats och genomför vräkningarna av barn och deras föräldrar, när Socialtjänsten inte kunnat förhindra att det sker. Bloggarkollegan Skattmasen har arbetat som fogde och sett det med egna ögon, läs gärna om hans erfarenheter HÄR. Om de båda pojkarna i Sigtuna hade fått leva hade de snart blivit vräkta också, för kan mamma inte betala elräkningen så är det bara en tidsfråga innan hon inte klarar att betala hyran heller, med eller utan Socialtjänstens goda minne. Kronofogden hade kunnat bli Sigtunabrödernas frälsning, bokstavligt talat. Inte Socialtjänsten, Kronofogden. Fogdarna tar hjälp av låssmed och ibland polis för att komma in, de tar in flyttfirmor som rafsar ihop möbler, kläder och leksaker som körs bort och magasineras. Och där står snart nog dagligen Kronofogdar med sina mobiltelefoner och ringer runt till socialsekreterare för att lösa akuta situationer, för de barn vars föräldrar inte kan eller orkar ordna ett annan ställe att sova på, leka på. Så varför ska det behöva gå så förbannat långt innan samhällets representanter ser och reagerar med att försöka hjälpa?

För Sigtunabröderna borde det ha varit möjligt att få hjälp långt tidigare. De var barn och som alla andra barn oförmögna att hjälpa sig själva när mamma inte kunde hjälpa dem. Socialtjänsten svek när skolan och dagis anmälde sin oro för dem. Men elbolaget då, som stängde av strömmen för dem? Det finns en populär myt som säger att här i Sverige där vi är så väldigt bra på att ta hand om våra minsta medborgare, så "ska" elbolagen underrätta Socialtjänsten när en barnfamilj har så stora skulder för el att eltillförseln måste stängas av. I vissa kommuner görs det, antingen meddelar elleverantören eller inkassoföretaget familjens hemkommun, och så påbörjas i bästa fall en utredning av familjens och framförallt barnens situation. Ibland hjälper det med ett ekonomiskt bistånd, ibland behövs en placering av barnen utanför familjen för att man säkert ska veta att de har sina grundläggande behov tillgodosedda. Det kan också i extrema fall leda till att föräldrar förlorar vårdnaden om barnen, om Socialtjänsten bedömer att föräldrarna inte klarar att se till barnens grundläggande behov, i det här fallet ljus, värme och mat. Det hände en ytligt bekant för några år sedan, efter att hans son inte kunnat få varm mat eller haft lyse hemma hos pappa på nästan en månad för att elbolaget klippt elleveransen. Det finns alltså en extra livlina där, när elbolagen stänger av strömmen för en barnfamilj - OM elbolaget har ansvarskänsla nog att meddela Socialtjänsten att så ska ske. Tyvärr är detta en frivillig åtgärd. Det lärde jag mig under min tid som konsult i kundtjänsten hos ett av landets största elbolag, när förtvivlade människor ringde in och bad om anstånd med räkningar de inte kunde betala. Min chef sade rent ut när jag förde frågan om att underrätta Socialtjänsten på tal: "Vi är ett kommersiellt företag, inte ett samhällsnyttigt. Vi kan inte rädda alla." Så "vi" ringde inte till socialen.

Gör det till lag, Maria Larsson, att elleverantörerna måste kontakta Socialtjänsten varje gång man funderar på att stänga av strömmen för en barnfamilj. Visst, du stöter dig med mångmiljardföretagen som inte vill bekosta "slumsysterverksamhet" bland sina anställda, men det kan också tänkas att ett och annat barn får hjälp tidigare. Någon kanske får leva så länge att han hinner fylla fem, eller nio år.

Ikväll dominerar nyheten om mammans erkännande svensk media. Jag antar att många Facebookgrupper kommer startas för att hedra barnens minne de närmaste timmarna. Imorgon bitti blir nästa barnfamilj föremål för vräkning, eller får de strömmen avstängd så mamma får gå till pizzerian och handla mat om barnen ska få något varmt i sig imorgonkväll. Vad de äter när pengarna tar slut vill jag inte ens tänka på. Jag ska tända ljus när det skymmer. Ett för den stora pojken, ett för den lille, och ett för en mamma som blev en mördare, kanske för att hon tänkte att det var det barmhärtigaste sättet för barnen att slippa uppleva mer sorger och bekymmer än dem hon redan försatt dem i. Gud vare deras själar nådig. Nu är frågan hur lång stund det tar innan vi helt glömt bort vad som hänt de senaste dagarna.

SVD , DN, Aftonbladet, Expressen , Metro.