När man har mer pengar än förstånd

...kan man elda upp 100 000 kronor. Det är enligt uppgift vad Gudrun Schyman och hennes FI har gjort idag.

DN, SVD, AB

Oavsett att FI inte är någon välgörenhetsorganisation, kunde man ha tänkt längre. För så sent som igår gick Riksförbundet Majblomman ut och berättade att föräldrarna till 23 000 svenska barn med synfel har svårigheter att få fram pengar till barnens glasögon. Ur Åsa Welanders, SVT Rapport artikel:

"I en undersökning som Majblomman har gjort svarar nästan 40 procent av föräldrar som har barn med synfel, att de har fått skjuta upp glasögonköp på grund av ekonomin.

-Barn som lever i fattiga familjer får inte sina glasögon, säger Lena Holm, generaldirektör på Majblomman.

Kan man säga att det är en klassfråga?

-Ja, det kan man absolut säga. Det är en ekonomisk fråga, säger Lena Holm.

Tandvård och hjälpmedel för hörselskadade barn är gratis. Men med synfel är det annorlunda. Om man får något bidrag och i så fall hur stort beror på var i landet man bor."

Och i samma artikel intygar en läkare att detta får kosekvenser för barnen som följer dem upp i vuxen ålder:

"-Det kan bli en bestående synnedsättning. Man hämmar barnets synutveckling om man inte ger dem glasögon i tid, säger överläkaren Anna Lundvall."

Helt plötsligt känns det ändå ganska bra att jag inte är på plats i Almedalen. För hade jag fått FI:s Gudrun Schyman inom slagavstånd just nu, hade något kunnat gå riktigt illa.




Intressant?

Läs även andra bloggares åsikter om Almedalen, barnfattigdom, Fattiga riddare Stockholm, social exklusion, val 2010

Nej, jag kommer inte dit!

Ibland blir jag riktigt förtvivlad. Pressmeddelande ifrån Kronofogden per den 100621:

"Almedalen 2010

Vi kommer dit — gör du? För första gången deltar Kronofogden i Almedalsveckan. Det gör vi för att vi vet att det finns många missuppfattningar och fördomar om oss. Vi vill berätta om vad vi egentligen gör — och hur och varför.

Vår förhoppning är om kunskapen om Kronofogden och vår verksamhet ökar, blir det lättare att våga ta kontakt med oss innan det är för sent. Vi vill mycket hellre vägleda den som har växande skulder i tid, så att det slipper gå så långt som till indrivning.

Vi kommer att delta i följande paneldebatter — kom gärna förbi och lyssna!

• BRIS (Barnens rätt i samhället), söndagen den 4 juli kl. 15.00 — 16.30, Visby Högskola sal D 22 , Cramergatan 3:
Utsatta barn/barnfattigdom. Rikskronofogde Eva Liedström Adler deltar...."

Svar direkt: Nej, jag kommer inte dit! Hur intressant det än är. Att resa till Almedalen är nämligen en ekonomisk omöjlighet för 95% av alla överskuldsatta, vare sig vi redan ligger i KFM:s stora databas över skuldsatta med betalningsanmärkningar, eller "bara" lever på luft för att vi göder inkassoföretagen för att slippa hamna hos Kronofogden. Att det är så vågar jag garantera. Vi har nämligen inga semesterkonton. Vi som har barn får lära våra ungar att vara utan, och att vara utan semester är bara en uppoffring i raden. Efter utmätning finns det knappt matpengar kvar till alla familjemedlemmar, så hur skulle man kunna åka någonstans? Läs vad Roger skriver om utsökning i barnfamiljer, så förstår ni bättre varför vi inte kommer vara på plats i Almedalen.

Sedan finns det säkert några skuldsatta gotlänningar som kan tänkas vara intresserade av att prata på tu man hand med en rikskronofogde, och en och annan politiker med betalningsanmärkningar lär också vara på plats för att ragga röster....så jag lär nog inte bli saknad. Men å andra sidan kanske hela den här apparaten inte är avsedd för oss som redan sitter i smeten utan bara för den som bara kan tänkas hamna där?? Tja, den här patienten kanske redan är död...?

En eloge till Kronofogdemyndigheten, dock: jag är glad att ni åker ut för att synas och höras, det behövs. Ni påverkar direkt och indirekt livet för omkring en halv miljon svenskar som befinner sig i en långsiktigt ohållbar privatekonomisk situation, och ni styr vardagen för de mellan 100000 och 120000 som har löneutmätning varje månad. Och ni slog huvudet på spiken med detta tillägg till pressmeddelandet:

"Det är inte lätt att ta död på fördomar när ingen vill släppa in oss
Vi vet att det finns många förutfattade meningar om oss och om vad vi gör. Att vi jagar skuldsatta och länsar deras hem på de sista ägodelarna till exempel. Allt för att hjälpa den som har en skuld att kräva in. Och det är ju sant att den som har en fordran måste få betalt, annars skulle inte vårt samhälle fungera.

Men faktum är att det är ingen hos oss som brinner för att driva in pengar, och vi tar inte heller någons parti i indrivningen. Nej, vi brinner för något annat: en idé om att göra nytta i samhället. Så att den som har en fordran ska kunna få betalt. Så att den som har en skuld ska kunna betala och dessutom få vägledning till ett skuldfritt liv. Och framför allt så att de överskuldsatta blir färre.

Jämvikten mellan indrivning och förebyggande arbete är central för oss. Vi kallar det balans — mellan impuls och långsiktighet. Mellan inkomster och utgifter. Mellan den som måste få betalt och den som inte kan betala. Balans i ekonomin, helt enkelt."

Jag talade häromdagen med en kvinna som under den gångna vintern eldat med böcker och gamla kläder för att hålla sig själv och sin funktionshindrade dotter varma, när Kronofogden mätt ut för mycket på sjukersättningen flera månader i rad. Vårdbidragen för den funktionshindrade dottern var lika utmätningsbegärliga de... hur kan man ifrån Kronofogdemyndighetens sida förvänta sig annat än ett bristande förtroende när människor, framförallt barn med funktionshinder, kan försättas i sådana situationer då myndigheten går fram som en slåttermaskin och kapar folk längs fotknölarna? Kapar funktionshindrade ungar längs fotknölarna då vi föräldrar inte kan skydda våra ungar emot er? Ska vi behöva skydda våra barn från en myndighet över huvud taget, i Sverige år 2010? Hur, i så fall? Och vet BRIS om att de åtgärder ni arbetar med för att driva in skulder också innebär att ni straffar barnen för vad vi föräldrar gjort, när vi satt oss i skuld?

Och hur går det ihop med Kronofogdemyndighetens uppdrag?

"En god betalningsvilja ska upprätthållas i samhället och företeelser som kan leda till överskuldsättning ska motverkas. Medborgare och företag ska ha förtroende för Kronofogdemyndighetens verksamhet och det ska vara lätt för medborgare och företag att göra rätt för sig."

Jag tänker återkomma till detta lite längre fram i sommar när jag vet hur det gått för kvinnan ifråga, men för att komma till saken: Ja, förtroendet för Kronofogden är mycket lågt i vissa kretsar. Det kan förbättras. Det måste förbättras, och ett av de viktigaste stegen är att komma ut ur garderoben och delta i debatten. Risken finns att ni tycker jag är orättvis som kritiserar er, men jag tror också att det jag skrivit här är sådant som ni egentligen redan vet att ni måste lyckas ändra på, för barnens skull. Så, ha det så gott i Visby, ni som åker ner, och gå gärna ut och ta en öl på någon trevlig uteservering, ta gärna en stor stark för min räkning också. Så fortsätter jag riva skinn på er när ni är tillbaka igen.


Läs även vad Ulrika skriver!



Intressant?

Läs även andra bloggares åsikter om Almedalen, BRIS, barnfattigdom, konsumera, kronofogden, social exklusion, utslagning, val 2010, Valet 2010

Skattmasens nya verktyg: gaffel och våg! Egenföretagarslakten kulminerar snart, eller?

När man talar om trollen... jag började min dag med att hjälpa katten som fastnat med en klo i sin egen svans, fortsatte med att diskutera med Ulrika kring myndigheternas syn på egenföretagare såsom fuskare och halvkriminella, och kom såsmåningom till di.se och fick ett gott skratt när jag såg denna artikel:

"Skatteverket räknar pizzakartonger
Vill tusentals kunder ta hem sina halvätna pizzor från pizzerian? Det tror inte Skatteverket på. Nu åker restaurangen dit för skattefiffel och fler fuskande småföretagare står på tur.
---
En pizzeria i Stockholm får en dryg skattenota för sin verksamhet sedan det visat sig att matstället använt sig av svart arbetskraft och hållit en del av dagskassan utanför bokföringen. (--) När Skatteverket började räkna inköpta pizzakartonger och jämförde med hur många hämtpizzor man sålt visade det sig att tusentals pizzakartonger borde finnas på lagret, vilket inte var fallet. Också detta menar Skatteverket är ett tecken på att pizzaruljangsen var betydligt större än vad man uppgivit. "

Och så det underbara:

"Den andra restaurangen som fick påhälsning av Skatteverket, serverar främst sushi. Efter att myndigheten ”anonymt” köpt en mellansushi på restaurangen och sedan vägt ingredienserna gick det att beräkna bruttovinsten. Med hjälp av en ”laxkalkyl” åkte även sushirestaurangen dit för fiffel med intäkter gällande mat och dryck samt arbetsgivaravgiften. "

Joo, kriminella är vi allihop eller hur? För det kan ju inte vara så att man valt att vara egenföretagare för att man tror på att det ska gå att livnära sig på egen verksamhet INOM lagens ramar, eller hur? Så dum kan man väl inte vara *hrrrm*

...jag kan liksom se framför mig hur Skattmasen sitter där och pillar i sushin med en gaffel, väger portionen och sedan räknar på grammet hur många portioner man kan tänkas få ut av ett par kilo fisk...Kollar man sedan mot leverantörsnotorna går det garanterat att få fram "bevis" för att något hekto försvunnit i hanteringen, och så har man ett åtal klappat och klart, och så är ännu en FUSKARE till egenföretagare borta från kartan, ruinerad, konkursad och överskuldsatt, och med detta dömd till evigt lidande och för tidig död. För spill kan det förstås inte vara tal om, eller?

Ulrika hade en poäng med sitt inlägg om Svenska krusbär på gamla bloggen.

Anders Linder på SVD får också poäng av mig, för att han förstått att det handlar om rättssäkerhet, och att man som småföretagare är chanslös emot myndigheterna om de bestämmer sig för att slakta såväl det företag man driver som företagarens privatekonomi genom exempelvis ekobrottsanklagelser och/eller skönstaxering.

Mååååååd får inga poäng alls, för hon har missuppfattat sin roll sin näringslivsminister totalt. Hon borde verka för att underlätta för oss företagare, genom styrning av myndigheterna på ett sånt sätt att de hjälper oss istället för att stjälpa oss. DÅ skapar man jobb, Måd. Inte annars.

Och nej, det hjälper inte att baxa problemen framför sig heller, med olika anstånd och uppskov och andra kosmetiska förslag, för grundproblemet består: statens dåliga förvaltning av företagarnas förtroenden utgör idag ett hinder för egenföretagande, inte ett stöd. Så är det så väldigt konstigt om det verkligen har försvunnit ett hekto sushi, egentligen?

Gud, så arg jag blir ibland. Men det hjälper ju inte.




Intressant?

Läs även andra bloggares åsikter om försörjning, entreprenörskap, skatteverket, svartjobb, småföretagare, val 2010

Dags för självrannsakan hos näringslivets skattedelegation

"Göran Ennerfelt, Näringslivets Skattedelegation, skriver på DN Debatt den 22 maj om statsmaktens låga förtroende för företagen, och vad bristen i förtroende har för konsekvenser.

Vi börjar med att poängtera att vi till fullo instämmer i kritiken mot Statsförvaltningen och särskilt Skatteverket för deras bristande förtroende för landets företagare. Hur ska välståndet i Sverige kunna utvecklas om staten misstror en av de viktigaste delarna i arbetsmarknadsutvecklingen?

Förtroendet dalar ständigt och Skatteverket uttrycker, genom olika mer eller mindre rimliga regler och kontroller, en misstro mot landets företagare. Man tror att företagaren skulle, utan dessa mängder med regler och kontroller, hänge sig åt konstant mygel och skattefusk. Men misstänkliggörandet stoppar inte vid Skatteverket/företagare. Samma misstro mot medborgarna återfinns hos Försäkringskassan, A-kassan, Socialförvaltningen, Arbetsförmedlingen, Kronofogdemyndigheten m.fl. Det finns en stor och växande förtroendeklyfta mellan Sveriges medborgare och många av dess politiker och stats- och kommunala tjänstemän. Hur många av de senare håller i minnet att det är medborgarna som är deras uppdragsgivare och de är, för att använda den adekvata engelska benämningen, "civil servants", dvs "medborgarnas tjänare"? Och vad blir det av ett land där medborgarna tappar förtroendet för statsapparaten och vice versa?

Men Näringslivets Skattedelegation borde samtidigt syna sig själva i sömmarna. En av huvudmännen i delegationen är Svenska Bankföreningen. Svenska Bankföreningen uppvisar precis samma misstro mot Sveriges medborgare som man hävdar, med rätta, att statsapparaten visar företagare/företagen. Vi vet idag att hundratusentals medborgare hamnat i en ohållbar ekonomisk situation, vanligen i huvudsak utan egen förskyllan, och utan en chans att någonsin bli skuldfria. Vi vet att detta missförhållande kostar samhället enorma belopp, enligt Kronofogden 30 -50 miljarder/år (jfr Försäkringskassans felaktiga utbetalningar på uppskattningsvis 16,4 miljarder) och orsakar stort lidande hos de drabbade. Samt att samhället går miste om duktiga, arbetssamma, kreativa entreprenörer och annan viktig arbetskraft. Entrepernörer och arbetskraft som, istället för att tillåtas försörja sig själva och bidra till samhället, tvingas leva på olika bidrag och inkomstersättningar. Ett flertal utredningar och undersökningar visar på missförhållanden och föreslår förändringar, men Svenska Bankföreningen, tillsammans med Svensk Inkasso m.fl., säger nej. Redan den minsta förändring (lättnad) hotar hela den svenska samhällsekonomin.

Svenska Bankföreningen tror bl.a. att medborgarnas betalningsmoral skulle raseras om världens hårdaste regelverk för ekonomisk rehabilitering skulle mjukas upp, precis som Skatteverket tror att företagarna latent är myglare och skattefuskare. Det är endast ett strängt regelverk som kan hålla medborgarna/kunderna kvar på den rätta vägen. En mindre hård obeståndspolitik riskerar, enligt Svenska Bankföreningen, att luckra upp svenskarnas betalninsdisciplin. Detta tvärtemot bl.a. Tillväxanalys uppfattning, Riksdagens utredning, Konsumentverkets undersökning, Kronofogdemyndighetens rapport och OECDs kritik mot Sverige och hur man tvingar misslyckade företagare att "i evighet" bli kvar i sitt misslyckande.

För vi vill påminna om att många människor som kantrat ekonomiskt är just f.d. företagare som drabbats av bl.a. orimliga pålagor och regler från staten och Skatteverket. Om inte ens alla huvudmän i Näringslivets Skattedelegation har förtroende för dessa människor och inser vikten av att återställa entreprenörskapet hos dem genom humanare regler för ekonomisk rehabilitering, hur kan man då förvänta sig att statsapparaten gör det?

Per Ahlin och Ulrika Ring
föreningen Fattiga Riddare Stockholm"


Denna artikel publiceras idag på Newsmill, och jag vill lyfta fram den litet extra, då den belyser det problem vi företagare lever och andas med varje dag:

att vi inte får misslyckas med vår ekonomi, för då finns idag ingen väg tillbaka.

Om du inser vikten av det ovan skrivna, ber jag dig att besöka Newsmill genom att klicka HÄR och lämna din kommentar till texten. Syftet är att få de instanser som berörs av artikeln att reagera, och förstå att vi behöver förändringar - och förbättringar, för att skapa fler vägar till ekonomisk rehabilitering efter företagskonkurser, fler välmående företag, fler arbeten och fler skattebetalare som kan hjälpas åt att stärka hela vårt samhälle, från vaggan till graven.


Intressant

Läs även andra bloggares åsikter om ekonomisk rehabilitering, Fattiga riddare, Fattiga riddare Stockholm, skuldsanering 3 år överskuldsättning, småföretagare, utanförskap, utslagning, val 2010, Valet 2010

Svartjobb, sista sämsta utvägen

Onsdagsbloggarna skriver idag om svartjobb, efter att ett par av våra läsare skickat in sina berättelser om hur de verkar i den svarta sektorn för att kunna överleva med sin skuldbörda.

Jag vill vara tydlig med att jag på inga villkor ser svartjobb som en bra väg till försörjning. Jag tycker att man som arbetsgivare ska betala vad det kostar att ha folk anställda, med försäkringar och allt, och jag tycker att man som anställd ska sätta värde på att ha ett arbete som ger inte bara lön, utan också försäkringar och pension... och så ska jag i samma andetag erkänna, att fast jag själv vägrar svartjobb sen min dotter föddes för femton år sen, så dömer jag ingen som tar ett sådant anbud. Fel enligt mig, men jag dömer inte, jag skvallrar inte för Skattemyndigheten om jag ser eller hör nåt, och de gånger jag blivit erbjuden svartjobb har jag bara lugnt och stilla tackat nej och gått vidare. Fel för mig kan vara rätt för en annan, och så länge ingen blir skadad och alla tar ansvar för sig själva, sätter jag mig inte till doms över någon.

En ny avhandling, "Illegal yet Licit. Justifying Informal Purchases of Work in Contemporary Sweden" ifrån Stockholms Universitet, skriven av Lotta Björklund Larsen vid Socialantropologiska institutionen, ska enligt uppgift ge en bra bild av hur vi svenskar ser på svartarbete i dagens Sverige. Jag har inte läst avhandlingen än, men citerar ur en artikel som hunnit publiceras om den:

"Trots att många i undersökningen sa sig ha tilltro till det svenska välfärdssamhället, så finns det samhälleliga flaskhalsar och förhållanden som inte anses rättvisa och därför kan lagen överträdas".

Med andra ord: trots att många av oss tycker systemet fungerar, kan vi se att det förekommer "fel" och orättvisor i systemet, och det gör att vi rent moraliskt kan anse oss ha tillstånd att överträda gällande regler.

Att man som överskuldsatt "väljer" svartjobb, kan alltså förklaras med att man anser sig orättvist behandlad, och då kan man rättfärdiga att man tar till ojusta metoder själv, är det vad som avses med ovanstående?
För jag kan tänka mig att nyansera den bilden en aning.

Folk tar svartjobb för att man med betalningsanmärkningar har svårt att behålla sina arbeten eller få nytt arbete om/när man blir arbetslös. Inte bara på grund av anmärkningarna som man inte får ha i vissa yrken, utan ofta på grund av att arbetsgivare hellre väljer en människa med alla tänder kvar, än en överskuldsatt med luckor i garnityret. Det SYNS utanpå människan att man har dålig ekonomi, och man blir bemött därefter.

Folk tar svartjobb för att de i mångt och mycket är hänvisade till att söka jobb på arbetsmarknad B, alltså inte på de bolag som är skötsamma och ger sina anställda vettiga löner och andra förmåner, utan på de bolag som är mindre skötsamma. Typexemplet i mitt län är callcenterbranschen, som anställer illa etablerade ungdomar till rena provisionslöner, och där är kvalificerade och vita jobb med fast timlön och betalda arbetsgivaravgifter ganska sällsynta fenomen. En annan bransch med samma enorma aptit på marginaliserade människor är den för Hushållsnära Tjänster. RUT-avdraget hjälper inte hela vägen, man får fortfarande mest jobb om man INTE frågar efter kollektivavtal eller vem på kontoret som ska ha a-skattsedeln. Nämnde jag bemanningsföretagen?

Folk tar svartjobb för att de efter utmätning på lönen får för lite pengar kvar, så kallat "normalbelopp" att klara sitt dagliga leverne på.

Människor på marginalen är tacksamma offer för den som vill tjäna en slant på andras arbete, utan att betala för att den anställde ska få del av trygghetssystemen. Jag vägrar ställa upp, men det finns alltid någon annan som är beredd att göra precis vad som helst för att kunna betala sin hyra och sätta mat på bordet åt sina barn. Det vet företagen, det vet företagarna. Så är det verkligen en fråga om bara den svartarbetande individens moral, Lotta?


Andra onsdagsbloggare, varav de flesta också skriver om svartjobb idag:


Insolvens Stockholm
Nollkoll
ProjektPåRiktigt
Ljuramannen
Affes Blogg
Att göra rätt för sig
Dwights13
Inspirerar Inspirationen
Johnny Rocker
Autodidact
Obestånd
Skuldsatt
NoCash is my name
Villerider



Pingat på Intressant.se och Twingly.com

Läs även andra bloggares åsikter om utslagning, svartjobb, RUT-avdraget, val 2010, ekonomiska svårigheter, skattebetalare, försörjning