Svar ifrån Kronofogdemyndigheten angående barn till skuldsatta med utmätning

För några dagar sedan skrev jag ett öppet brev till Rikskronofogde Eva Liedström Adler angående begreppet barnfattigdom och Kronofogdens samhällsansvar för barn i familjer med förfallna skulder, "...men inte om min mamma har skulder". Svaret kom igår, dock inte ifrån Rikskronofogden som hade hunnit gå på semester, utan ifrån hennes närmaste medarbetare Mikael Necke, t.f. Rikskronofogde.

Jag lägger ut tillförordnade Rikskronofogdens brev i sin helhet nedan. Läs och begrunda. Jag lovar att kommentera detta längre fram under veckan, men jag är fortfarande såpass ställd av att myndigheten så totalt lyckas negligera barnperspektivet i dialogen med mig som enskild gäldenär, att jag inte riktigt kan formulera mig än... Såhär skriver han:


"Hej,

Tack för ditt brev i vilket du tar upp flera viktiga frågor om barns situation när någon eller båda föräldrarna betalar sina skulder genom löneutmätning. Du framför som förälder förståliga synpunkter på reglerna om normalbeloppets storlek för barn, gäldenärens möjlighet till umgänge med eget barn som han eller hon inte bor tillsammans med och att skattepliktig del av vårdbidrag, vars syfte är att kompensera föräldern för del av förlorad arbetsinkomst, ingår i beräkningsunderlaget vid fastställandet av gäldenärens förbehållsbelopp.
Samtliga dessa frågor är emellertid reglerade i lag eller rättspraxis (har prövats av domstol). Kronofogdemyndigheten kan inte bortse från detta och ta beslut som går emot gällande regler.
Däremot kan vi upplysa lagstiftare och andra beslutsfattare om konsekvenserna av dessa regler.

Gäldenärer som är föremål för löneutmätning lever i många fall under knappa ekonomiska omständigheter. Det faktum att löneutmätning enligt dagens regler kan pågå under långa oavbrutna perioder innebär att många människor lever under en stor och utdragen press. De analyser myndigheten har gjort visar att det behövs en förändring. Detta gäller inte minst för de gäldenärer som varit föremål för löneutmätning under långa tidsperioder. Kronofogdemyndigheten har därför tagit fram ett komplett lagförslag till förändrade löneutmätningsregler. I detta arbete har ambitionen varit att hitta ett system som genom sin enkelhet gör besluten mer lättförståeliga för parterna och, på ett bättre sätt än idag, motiverar gäldenärerna till olika insatser för att öka sin disponibla inkomst även under löneutmätning. Förslaget innebär en långtgående schablonisering av utmätnings- och förbehållsbeloppen som, om förslaget genomförs, innebär att trycket på flertalet gäldenärer kommer att minska. Förslaget, som överlämnades till Justitiedepartementet i maj 2009, har remissbehandlats.

Att reformera löneutmätningsreglerna är emellertid inte den enda vägen som är möjlig för att skapa en större balans mellan gäldenärens skyldigheter att betala och borgenärens rätt att få betalt. Jag nämner i det följande ett urval av andra åtgärder som myndigheten i flera sammanhang, t.ex. i remissvar och i kontakter med olika departement, framför för att öka denna balans. Regler om absolut preskription av flertalet typer av fordringar är en åtgärd. Sådana regler finns redan i andra länder och även i Sverige vad gäller vissa allmänna fordringar (t ex skatteskulder). Om inte annat borde absolut preskription övervägas avseende konsumentfordringar. Myndigheten har också väckt frågan om att införa en tidsgräns för hur länge en borgenär kan begära indrivning av en fordran. Dessa två förslag skulle, om de införs, innebära att borgenärerna tar ett större ansvar för de krediter de lämnar men som av någon anledning fallerar. Myndigheten anser också att lagstiftaren bör överväga att införa ett räntetak när en skuld lämnas till indrivning och att indrivet belopp först ska räknas av mot kapitalbeloppet och inte som idag först mot avgifter och ränta. Ett införande av sådana regler leder till att de betalningar som görs genom åtgärder av Kronofogdemyndigheten i många fall innebär att skulden faktiskt minskar, inte bara till att delar av upplupen ränta blir betald.
Men.... för att Kronofogdemyndigheten ska kunna tillämpa alla nämnda förslag är vi naturligtvis beroende av stöd i lag och rättspraxis.

Problemen med överskuldsättning har under senare år uppmärksammats alltmer i media och i den allmänna debatten. Kronofogdemyndighetens uppgift i denna debatt är att stå för faktaunderlag samt lämna förslag och synpunkter när det efterfrågas av politiker och andra beslutsfattare, i remisser, föredragningar eller sakkunniguttalanden.

Även om ett av Kronofogdemyndighetens uppdrag är att reglera betalningsanspråk, så har vi också till uppgift att underlätta för medborgare och företag att göra rätt för sig innan Kronofogdemyndigheten kopplas in samt förebygga överskuldsättning.

Med vänlig hälsning

Michael Necke
t.f. rikskronofogde"


I vilken ände ska man börja när man får ett sånt svar?


Ulrika är kvar i Visby tillsammans med Per - läs hennes torsdagsrapport. Jag försökte skämta med dem igår angående hur mycket de ska bli tvungna att springa nu när KFM är där och jagar gäldenärer. Tyvärr är det inte så det går till. Det är snarare Ulrika och Per som jagar KFM istället, för att få dem att prata och förstå vad vi skuldsatta pratar om. Frågan är om det hjälper.




Intressant?

Läs även andra bloggares åsikter om Almedalen, almedalsveckan, barnfattigdom, BRIS, Fattiga Riddare Stockholm, fattigdom, kronofogden, skulder, utmätning

Fattiga Riddare Stockholm är i Almedalen

Om du befinner dig i Almedalen, och ser en man eller kvinna med den här tröjan på sig...




...så är det Per Ahlin eller Ulrika Ring du har framför dig. Den ena är nästan två meter lång, den andra kanske en och sextio, och vem som är vem får du gissa själv.

Båda är de engagerade i föreningen Fattiga Riddare Stockholm, som sedan många år arbetar med obeståndsfrågor, framförallt ur familje- och barnperspektiv.

Mer om föreningen Fattiga Riddare Stockholm hittar du HÄR.
Och en folder i pdf-format som närmare beskriver föreningens verksamhet HÄR.
Ulrika Rings blogg där hon som ordförande driver sina hjärtefrågor hittar du HÄR.

Idag den 4 juli har Ulrika och Per varit på BRIS seminarium, och fått sig mycket nyttigt till livs. Ulrika rapporterar:

"BRIS kan sina saker minsann. Deras chef för BRIS operativa verksamhet, Eva Waltré, är så himla duktig i att berätta barns vardag. Jag har lyssnat på henne två eller tre gånger och varenda gång är hon klockren. Ett stort tack till BRIS och extra stort till Eva Waltré.

BRIS har fått i uppdrag att sammanställa en beskrivning över hur barn till skilda eller separerade föräldrar har det. Ekonomiskt och socialt. Vi kommer lämna över våra synpunkter och naturligtvis ta upp situationen för umgängesföräldrar med utmätning. Det kan inte vara rätt och riktigt att Kronofogden ska betrakta borgenärens rätt till gäldenärens pengar som bättre än gäldenärens biologiska eller adopterade barn?

På seminariet ställde Per en fråga till Eva Liedström Adler. Om umgängesföräldrar. I Kronofogdens allmänna råd KFM 2008:1 står följande att läsa:

”Med barn bör avses sådant barn som en gäldenär, dennes sammanlevande make eller sambo varaktigt bor tillsammans med och är skyldig att försörja enligt 7 kap 1 § Föräldrabalken (försörjningsberättigat barn).”

Dvs. ett barn som inte varaktigt bor tillsammans med sin förälder betraktar Kronofogden inte som ett barn. Detta tillåter dom att kringgå FNs barnkonvention (artikel 3) och föräldrabalkens portalparagraf (6 kap 2a §) som säger att barnens bästa skall sättas i främsta rummet vid alla åtgärder som rör barn. Genom omdefinitionen av vad ett barn är kan man alltså sätta borgenärernas intresse före barnens intresse. …och om hon var beredd att omdefiniera vad ett barn är. Ungefär så.

Hepp!

Vad vi fick för svar? Att Kronofogden har lagstiftning att följa. Det konstiga är att Justitiedepartementet (i ett mail till mig) säger att den konstiga regeln att Kronofogden inte gör tillägg för umgängesbarn är Kronofogdens eget beslut… Och under tiden ingen vill ta ansvar så är det tusen och åter tusen barn som inte tillåts räknas till umgängesförälderns familj.

Hepp! Hepp! "

The Rockers kommentar till detta, är nog ganska representativ för hur många överskuldsatta uppfattar detta, med egen erfarenhet av hur det känns att under pågående löneutmätning inte få förbehålla sig pengar ens till mat åt umgängesbarn som vill komma och hälsa på, allrahelst nu på sommarlovet.

Men barn till överskuldsatta är kanske inte tillräckligt utsatta?



Intressant?

Läs även andra bloggares åsikter om Almedalen, barnfattigdom, BRIS, Fattiga riddare, fattigdom, kronofogden, skulder, utmätning

....men inte om min mamma har skulder. Öppet brev till Rikskronofogde Eva Liedström Adler

Till Rikskronofogde Eva Liedström Adler, angående begreppet barnfattigdom och Kronofogdens samhällsansvar för barn i familjer med förfallna skulder

Jag har noterat Rikskronofogdens medverkan vid det seminarie som BRIS arrangerar under Almedalsveckan i Visby, söndagen den 4 juli 2010 klockan 15.00 i Högskolan på Gotlands lokaler, Cramérgatan 10. Rikskronofogdens medverkan är ett bra initiativ, framförallt då många av de omkring 500000 svenskar som förekommer i Kronofogdens skuldregister även är föräldrar, och då skuldsattas barn naturligtvis också belastas av den ekonomiska situationen i hemmet. Jag tycker mig någonstans ha läst att även Rikskronofogden är förälder, och om vi utgår ifrån detta och att Rikskronofogden själv har suttit med en nyfödd i famnen och räknat att antalet fingrar och tår stämmer, behöver jag inte närmare förklara mitt intresse i seminariet än att jag själv är överskuldsatt, och ensamstående mamma till en funktionshindrad flicka på femton år.

I seminarieprogrammet för dagen framgår att följande ska diskuteras utifrån Kronofogdemyndighetens perspektiv: "Kronofogdemyndigheten – är utsatta barn lika med barn i fattiga familjer? Barnfattigdomen har ökat – hur ser ni på det? på hur familjens ekonomiska situation påverkar barnen? Vad innebär det i förlängningen? vuxenfattigdom, lättare att hamna i kriminalitet et cetera? Vilket stöd behövs från samhället?"

Ett par av dessa frågor kan jag besvara direkt utifrån ett gäldenärsperspektiv:

- Ja och nej - för att man är född in i en fattig familj behöver man inte vara utsatt för vad som helst, men man blir ekonomiskt utsatt då inga marginaler finns och bara det nödvändigaste kan konsumeras, och man blir socialt utsatt då ekonomiska svårigheter gör det omöjligt att delta i sociala sammanhang på samma villkor som andra barn. Man får ett sämre skyddsnät, helt enkelt, och sämre verktyg och därmed sämre möjligheter inför framtiden.

- Barnen hittar sina egna strategier för att hantera föräldrarnas, och därmed sin egen, fattigdom. Vissa barn lär sig att inte be om saker de vill ha eller behöver för att inte göra tillvaron svårare för sina föräldrar, andra kompenserar sig genom att till exempel snatta för att kunna hålla samma ekonomiska standard som sina jämnåriga - men inte alla barn som snattar gör det för att de har svårt med pengar i hemmet. På samma sätt kan man säga att en del av de flickor som poserar utmanande framför webkameran hemma i flickrummet gör det av ekonomiska skäl, men alla tonåriga flickor som poserar för webpublik gör det inte för att få mer pengar till konsumtion för att deras föräldrar inte kan försörja dem. Några kanske "bara" gör det för att få en uppmärksamhet som de uppfattar som positiv. Hur vet vi vad som är vad?

Det vi ser av barnfattigdomen är effekterna av den, ett slags skal som finns där, men det är svårt att avgöra exakt vad som ligger bakom de symtom barnen visar. Fattigdom är en social sjukdom, inte främst en ekonomisk. Kronofogdemyndigheten är naturligtvis inte ansvarig för att den enskilde personen är skuldsatt, men man fungerar idag som en smittbärare, som skapar sjukdomen fattigdom i samma andetag som man säger att man har ett samhällsuppdrag. Myndigheten är skapt för att reglera skulder, och då man använder tvångsmetoder såsom utmätning på lön så tvingar man också fram barnfattigdom. Det är mycket hårda ord. Vad menar jag då med det?

Om jag är barn till en vuxen med skulder hos Kronofogden så förväntas jag kunna växa upp till en ytterst liten kostnad. I de fall en skuldsatt människa har barn, räknas barnbidrag, bostadsbidrag och eventuellt underhåll samman med ordinarie inkomst, och så beräknas vid löneutmätningen kostnaden för barnen efter en mall som kallas normalbelopp. För närvarande betyder detta att föräldern vid löneutmätning får förbehålla sig 2 378 kronor för ett barn under sju års ålder, eller 2 737 för ett barn mellan sju och arton års ålder. Beloppet ska då täcka kostnaden för barnets mat, blöjor, barnvagnar, kläder och skor, försäkringar, hygienartiklar, möbler till rummet, normal läkarvård och mediciner vid tillfälliga åkommor, kostnaden för barnets elförbrukning, födelsedags- och julfirande, tvätt, resor, fritidsaktiviteter, simskola, cyklar, leksaker, pulkor, skridskor, lusselinnen och tärnljus och frukt till dagis, telefon, mobiltelefon, mp3-spelare, cd-spelare, cd-skivor, dator och tillgång till internet för att kunna sköta läxorna, biobesök, fickpengar, skolresor, och så vidare. På samma gång beräknar Konsumentverket i en undersökning som publicerades så sent som denna vecka, att man för en flicka i min dotters ålder, 15 år, enbart för områdena kläder och skor, fritid/lek, hygien och försäkring skäligen ska räkna med en kostnad på 1540 kronor, plus en månadskostnad för livsmedel på motsvarande 1290 under de perioder hon äter lunch i skolan. Under skolloven ska man räkna med en högre kostnad för livsmedel, 1660 kronor i månaden. Sammanräknat skiljer nu i juli månad en hel del mellan Kronofogdemyndighetens norm på 2737 kronor för femtonåringens hela levnadskostnad, och Konsumentverkets norm på 3200 kronor för endast livsmedel, kläder och skor, fritid/lek, hygien och försäkring, och mycket annat oräknat. I ett hem med vuxna som har löneutmätning, innebär anpassningen av barnets kostnader efter Kronofogdens normalbelopp, att barnet hamnar under det som är en normal levnadsnivå enligt Konsumentverkets definition. Det betyder i praktiken att Kronofogdemyndigheten genom tillämpande av dagens norm vid löneutmätning i barnfamiljer skapar barnfattigdom.

Om jag är ett umgängesbarn till en förälder som har utmätning så finns jag inte. Faktiskt, så är det, för i Utsökningsbalken som reglerar Kronofogdemyndighetens utmätning på en skuldsatt förälders inkomster finns inget utrymme alls för de barn som inte bor stadigvarande hos föräldern. Inga pengar får därmed räknas av för att reserveras ens för barnets livsmedelskostnader, och än mindre för att barnet ska kunna garanteras några aktiviteter tillsammans med sin umgängesförälder. Detta gör att barn som har umgängesföräldrar med utmätning på inkomsterna genom Kronofogdemyndighetens försorg automatiskt blir fattiga vid all vistelse i umgängesförälderns hem, då inga medel avsatts till dem. Konsekvensen blir ofta uteblivet umgänge, och därmed är förlusten för såväl barn som för vuxen inte bara ekonomisk utan även social och emotionell.

Om jag är ett funktionshindrat barn till en vuxen med utmätning på inkomsten blir jag också automatiskt fattig. Detta eftersom funktionshinder alltid medför att föräldern måste bära extra kostnader för att tillgodose barnets behov av stöd under uppväxten. Vare sig det handlar om ett rullstolsburet barn vars behov gör att familjen måste ha en extra stor och bensinslukande bil för att kunna lämna hemmet, specialkost eller utebliven arbetsinkomst på grund av täta läkarbesök, hjälp i skolan eller på fritiden, så kommer funktionshindret att innebära utlägg som inte räknats in i Konsumentverkets norm och ännu mindre i Kronofogdemyndighetens normalbelopp som beskrivet ovan. Som förälder till ett barn med funktionshinder kan man beviljas ekonomiskt stöd ifrån Försäkringskassan, vårdbidrag. Detta ska täcka de merkostnader familjen kan förväntas ha på grund av funktionshindret, men om en förälder har utmätning på grund av obetalda skulder räknas även vårdbidraget in i den utmätningsbara inkomsten, och så försvinner det ekonomiska stödet för barnet samtidigt som behovet av ekonomiskt stöd kvarstår. Man blir inte mindre funktionshindrad för att vårdbidraget går förlorat, men man blir ett fattigt barn då föräldern fortfarande på något sätt måste betala för merkostnaderna, och så får man avstå ifrån något som kanske vore självklart enligt Konsumentverkets mallar.

Med detta skrivet, anser jag mig ha redogjort för hur Kronofogden idag genom tillämpandet av normalbelopp vid utmätning på skuldsatta föräldrars inkomster gör barn fattiga, och håller dem kvar i fattigdom genom hela uppväxten. Det beror inte på att kronofogdar äro sällsynt elaka och barnhatande varelser, utan på att vi har en lagstiftning och en regering som ger Kronofogdemyndigheten sitt uppdrag, och en Kronofogdemyndighet som följer lagen och lyder den uppdragsbeskrivning den fått. Jag tycker det är fel att barn till skuldsatta ska straffas för skulder som deras föräldrar ansvarar för. I den bästa av världar kunde jag nu be Rikskronofogden att omedelbart åtgärda dessa fel, genom att

1. Höja det normalbelopp som sätts av för barnens räkning på ett sådant sätt att summan kan tänkas motsvara den verkliga kostnaden för att fostra ett barn i dagens samhälle.

2. Se även till de barn som inte stadigvarande bor hos föräldrar med skulder och utmätning på sin inkomst, så att ett ekonomiskt utrymme för barnets skapas, som är likvärdigt med det som ett stadigvarande boende barn skulle ha fått under motsvarande tidsperiod.

3. Ta hänsyn till de barn som på grund av funktionshinder behöver extra stöd, och tillåt dem stöd som kostar pengar. Mät inte ut vårdbidragen, utan respektera Försäkringskassans bedömning av stödets ekonomiska omfattning, så att dessa familjer i praktiken inte tvingas välja mellan att köra sitt funktionshindrade barn till bassängträning eller att köpa skor till något av syskonen.

Och kanske skulle något gå att göra, men jag frågar då vad? Och hur förbättrar vi villkoren för barn vars föräldrar har skulder hos Kronofogden? Hur vill Rikskronofogden förbättra villkoren för de barn jag nämnt här?

Den här veckan, närmare bestämt i torsdags den 1 juli, började regeringens riktade insats för att höja levnadsstandarden hos flerbarnsfamiljer att gälla genom höjningen av flerbarnstillägget. Av de barnfamiljer som har många barn är det en förhållandevis stor andel som lever med låg ekonomisk standard, det var regeringens tes när de beslutade om höjningen. Hur många av dessa familjer vars vuxna medlemmar idag har skulder hos Kronofogden och utmätning vet ingen, för Kronofogdemyndigheten för själv ingen som helst statistik över förekomst av barn i gäldenärernas hushåll. Men jag gissar att det rör sig om ganska många barn som inte kommer få någon höjning av levnadsstandarden nu heller, för att flerbarnstillägget räknas in i den utmätningsbara inkomsten samtidigt som normalbeloppet inte höjs. Så för de barn som enligt regeringen har det svårast kommer höjningen inte att märkas. Kronofogdemyndigheten tar pengarna.




Mannan, medlem i Fattiga Riddare Stockholm, 2010-07-04


Intressant?

Ulrika är i Almedalen!

Läs även andra bloggares åsikter om barnfattigdom, BRIS, Fattiga riddare, fattigdom, kronofogden, skulder, utmätning, Almedalen

Nej, jag kommer inte dit!

Ibland blir jag riktigt förtvivlad. Pressmeddelande ifrån Kronofogden per den 100621:

"Almedalen 2010

Vi kommer dit — gör du? För första gången deltar Kronofogden i Almedalsveckan. Det gör vi för att vi vet att det finns många missuppfattningar och fördomar om oss. Vi vill berätta om vad vi egentligen gör — och hur och varför.

Vår förhoppning är om kunskapen om Kronofogden och vår verksamhet ökar, blir det lättare att våga ta kontakt med oss innan det är för sent. Vi vill mycket hellre vägleda den som har växande skulder i tid, så att det slipper gå så långt som till indrivning.

Vi kommer att delta i följande paneldebatter — kom gärna förbi och lyssna!

• BRIS (Barnens rätt i samhället), söndagen den 4 juli kl. 15.00 — 16.30, Visby Högskola sal D 22 , Cramergatan 3:
Utsatta barn/barnfattigdom. Rikskronofogde Eva Liedström Adler deltar...."

Svar direkt: Nej, jag kommer inte dit! Hur intressant det än är. Att resa till Almedalen är nämligen en ekonomisk omöjlighet för 95% av alla överskuldsatta, vare sig vi redan ligger i KFM:s stora databas över skuldsatta med betalningsanmärkningar, eller "bara" lever på luft för att vi göder inkassoföretagen för att slippa hamna hos Kronofogden. Att det är så vågar jag garantera. Vi har nämligen inga semesterkonton. Vi som har barn får lära våra ungar att vara utan, och att vara utan semester är bara en uppoffring i raden. Efter utmätning finns det knappt matpengar kvar till alla familjemedlemmar, så hur skulle man kunna åka någonstans? Läs vad Roger skriver om utsökning i barnfamiljer, så förstår ni bättre varför vi inte kommer vara på plats i Almedalen.

Sedan finns det säkert några skuldsatta gotlänningar som kan tänkas vara intresserade av att prata på tu man hand med en rikskronofogde, och en och annan politiker med betalningsanmärkningar lär också vara på plats för att ragga röster....så jag lär nog inte bli saknad. Men å andra sidan kanske hela den här apparaten inte är avsedd för oss som redan sitter i smeten utan bara för den som bara kan tänkas hamna där?? Tja, den här patienten kanske redan är död...?

En eloge till Kronofogdemyndigheten, dock: jag är glad att ni åker ut för att synas och höras, det behövs. Ni påverkar direkt och indirekt livet för omkring en halv miljon svenskar som befinner sig i en långsiktigt ohållbar privatekonomisk situation, och ni styr vardagen för de mellan 100000 och 120000 som har löneutmätning varje månad. Och ni slog huvudet på spiken med detta tillägg till pressmeddelandet:

"Det är inte lätt att ta död på fördomar när ingen vill släppa in oss
Vi vet att det finns många förutfattade meningar om oss och om vad vi gör. Att vi jagar skuldsatta och länsar deras hem på de sista ägodelarna till exempel. Allt för att hjälpa den som har en skuld att kräva in. Och det är ju sant att den som har en fordran måste få betalt, annars skulle inte vårt samhälle fungera.

Men faktum är att det är ingen hos oss som brinner för att driva in pengar, och vi tar inte heller någons parti i indrivningen. Nej, vi brinner för något annat: en idé om att göra nytta i samhället. Så att den som har en fordran ska kunna få betalt. Så att den som har en skuld ska kunna betala och dessutom få vägledning till ett skuldfritt liv. Och framför allt så att de överskuldsatta blir färre.

Jämvikten mellan indrivning och förebyggande arbete är central för oss. Vi kallar det balans — mellan impuls och långsiktighet. Mellan inkomster och utgifter. Mellan den som måste få betalt och den som inte kan betala. Balans i ekonomin, helt enkelt."

Jag talade häromdagen med en kvinna som under den gångna vintern eldat med böcker och gamla kläder för att hålla sig själv och sin funktionshindrade dotter varma, när Kronofogden mätt ut för mycket på sjukersättningen flera månader i rad. Vårdbidragen för den funktionshindrade dottern var lika utmätningsbegärliga de... hur kan man ifrån Kronofogdemyndighetens sida förvänta sig annat än ett bristande förtroende när människor, framförallt barn med funktionshinder, kan försättas i sådana situationer då myndigheten går fram som en slåttermaskin och kapar folk längs fotknölarna? Kapar funktionshindrade ungar längs fotknölarna då vi föräldrar inte kan skydda våra ungar emot er? Ska vi behöva skydda våra barn från en myndighet över huvud taget, i Sverige år 2010? Hur, i så fall? Och vet BRIS om att de åtgärder ni arbetar med för att driva in skulder också innebär att ni straffar barnen för vad vi föräldrar gjort, när vi satt oss i skuld?

Och hur går det ihop med Kronofogdemyndighetens uppdrag?

"En god betalningsvilja ska upprätthållas i samhället och företeelser som kan leda till överskuldsättning ska motverkas. Medborgare och företag ska ha förtroende för Kronofogdemyndighetens verksamhet och det ska vara lätt för medborgare och företag att göra rätt för sig."

Jag tänker återkomma till detta lite längre fram i sommar när jag vet hur det gått för kvinnan ifråga, men för att komma till saken: Ja, förtroendet för Kronofogden är mycket lågt i vissa kretsar. Det kan förbättras. Det måste förbättras, och ett av de viktigaste stegen är att komma ut ur garderoben och delta i debatten. Risken finns att ni tycker jag är orättvis som kritiserar er, men jag tror också att det jag skrivit här är sådant som ni egentligen redan vet att ni måste lyckas ändra på, för barnens skull. Så, ha det så gott i Visby, ni som åker ner, och gå gärna ut och ta en öl på någon trevlig uteservering, ta gärna en stor stark för min räkning också. Så fortsätter jag riva skinn på er när ni är tillbaka igen.


Läs även vad Ulrika skriver!



Intressant?

Läs även andra bloggares åsikter om Almedalen, BRIS, barnfattigdom, konsumera, kronofogden, social exklusion, utslagning, val 2010, Valet 2010