torsdag 2 september 2010

Upp-och-ner-Manna pausar en stund

Det är väldigt tyst just nu här på bloggen. Jag ber om ursäkt för det, jag hade inte riktigt planerat det så. Men augusti blev nog den underligaste månad jag upplevt på många år - det är som om alla de stora och svåra frågorna i privatlivet ska ställas på sin spets samtidigt, och jag springer och springer för att hinna med att få grepp om dem, och jag lär få fortsätta springa en bra stund till känns det som.

Inte för att redovisa i detalj vad som händer, men ett exempel är det telefonsamtal jag fick i helgen. Min närmaste väninna har sedan flera år levt med skyddad identitet - tack Skatteverket, ni räddar liv också - då hennes före detta make velat ta bort henne, och så plötsligt en dag är han död och borta själv. Av naturliga skäl, de hade barn tillsammans som nu har förlorat sin pappa, blir det väldigt mycket känslor, väldigt mycket sorg, för en pappa som slår är också en pappa och barnen måste få sörja även om han varit våldsam. Men för en vuxen som saknar den känslomässiga anknytningen kommer andra frågor upp på bordet - drömmar om ett normalt liv, ett normalt umgänge med vänner och bekanta när skyddsbehovet nu kanske minskar så pass att familjen kan leva normalt igen - eller kanske inte, för den nu döde har också en släkt och det är inte helt glasklart hur de ställer sig till allt som hänt ännu. Hur hanterar man det?

Och detta är bara en liten liten del av det som händer i mitt liv för tillfället, jag skulle kunna lägga till något om högt arbetstempo efter semestern, om nya perspektiv och relationer som förändras, och att jag tror eller vet att i det stora hela är det mesta som händer kanske positivt på lång sikt, men för stunden känns allt bara väldigt kaotiskt och det känns tjugonio kvällar av trettio som en omöjlighet att formulera tankar att dela med sig av här. Jag hoppas ni förlåter, och att ni kommer igen och läser när jag kommer igen för att skriva senare i höst.

13 kommentarer:

  1. Vet du vad, Manna! Gör som jag när jag blev uppsagd från mitt jobb som datoradministratör. Jag bodde framför datorn, men efter detta hände var jag inte i närheten av en dator på lång tid. Jag behövde den vilan kände jag. Och det kanske du också gör just nu. Ta en ordentlig paus, så hörs vi av. Visst ja, hustruns avslag hos Ansvarsnämnden blir nu en domstolssak. Hennes advokat (kvinnlig) kommer nu att gå vidare med en stämning av kommunen som orsakade hennes skador. 22/8 är det dags. Ha det bra!!

    SvaraRadera
  2. Ta dej egen tid men måste ändå tillägga att jag saknar dina kommentarer som många gånger blev en fullträff. ;)

    //Inspirerar

    SvaraRadera
  3. Ibland blir det lite väl mycket på alla håll och kanter - man måste låta sig få ta den tid man behöver och veta att det ändå blir bra i slutänden... även för oss dina läsare ;) Som självklart finns kvar även sen.

    Angående din väninna så är det en turbulent tid men den mynnar sannolikt ut i inre frid med tiden även om tiden fram dit är väldigt dubbelbottnad, speciellt med tanke på barnen. Min väninna fick frid och kunde sluta fred med sitt livsöde genom dödsfallet och hjälper nu andra på fint och stöttande sätt så lycka till att stötta henne fram i den processen.

    Jag har helt glömt bort min blogg under drygt en vecka och det är ju illa det också men var sak har sin tid - jag ska försöka återfå inspiration här och nu. Eller i morgon.

    På återhörande!

    SvaraRadera
  4. Kanske jag kan få dela en film med dej inne på min blogg? ;)

    SvaraRadera
  5. Egoist som jag är hoppas jag på att hösten snart är här och att du återkommer med dina insiktsfulla inlägg - både de som skildrar vårt samhälle med allt vad det innebär samt din/er egna situation.
    För allt vad det är värt är mina tankar ofta hos dig och din familj!

    Största kramen & massoravbuffmednosen :D
    M&m-matten

    SvaraRadera
  6. Ja det är tyst från dej...är det ok eller ska jag vara orolig?

    SvaraRadera
  7. Försöker intensivt låta bli att må just nu. Jag överlever, no worry, men vet inte hur det ska gå till riktigt.

    Skriver igen när jorden slutat skaka så f*rbaskat.

    SvaraRadera
  8. Din röst behövs, dina upplevelser och åsikter stärker många. Din kamp liksom min egen är tuff och destruktiv i alla former.

    Ta en timeout, ladda och kom tillbaka.

    SvaraRadera
  9. Tja, jag lever ju, men det är som förgjort just nu... varje gång jag löser ett problem dyker ett annat upp, värre än det förra, och jag har h*cken full med att bara se till att ordna de grundläggande behoven hela tiden. Så jag får avvakta ännu en tid med skrivandet, hur gärna jag än vill igång igen.

    Men jag följer er andra så gott jag hinner :) fortsätt skriva ni, jag kommer när jag kan.

    SvaraRadera
  10. ser att du skriver hos andra och kommenterar,varför orkar du inte skriva om dina känslor i bloggen?? det är bra att skriva av sig!

    SvaraRadera
  11. Det är absolut gott att se dina kommentarer hos andra bloggare. Ta den tid du behöver för att komma ikapp & tillbaka. Om du orkar kan du göra ett "gästinlägg" hos dig själv, det skulle vara kul ;o) annars väntar vi här tills det blir dags igen.

    //m-matten

    SvaraRadera
  12. Här kommer en något sen julhälsning och en förhoppning om att 2011 ska bli ett bra år för er lilla familj. Och att du kommer ihåg att vara snäll mot dig själv.

    (Saknar dina inlägg så jag håller tummarna att orken snart är tillbaka!)

    m-matten&M

    SvaraRadera