Vad är det som låter i Mannans kök?

Mannor kan i sällsynta stunder få för sig saker. I brist på vuxna anhöriga som kan sätta stopp för de mer vansinniga idéerna, kan några rader i en kokbok från grönavågen-perioden få oanade konsekvenser i Mannors liv. Gångna helg ledde detta till att en lösspringande Manna siktades på ett fält strax utanför Mellanstad, i färd med att noppra av varenda maskros inom en radie av femtio kvadratmeter och stoppa dem i en stor papperskasse. Väl hemma i boet satte sig Mannan att rensa blommorna, och senare samma kväll landade de i en för ändamålet väl anpassad plasttunna tillsammans med diverse finskurna frukter, kokande vatten och något socker. Under söndagen silades frukten bort och jäst och socker i stora lass landade i den grumliga vätskan i hinken. Manna-valpen varnades för att jämte indragen månadspeng röra vid eller försöka provsmaka vätskan, och sålunda går allas vår Manna nu tryggt i väntans tider, och ser fram emot att tunnans innehåll såsmåningom ska kunna liknas vid vin. Eller nåt. Och smakar det inte bra får det bli avloppsrens, för det är vad det luktar just nu.

Och som Mannan stupade i säng sent igår kväll och det blev tyst i boet, hördes tydligt ett märkligt ljud ifrån tunnan i Mannans kök.
- Plupp! Plupp! lät det, då jästen satte brygden i rörelse och små gaspärlor bubblade upp genom vattnet i jäsröret.
- Plupp!
Och som familjen Mannas katt är ett väl uppfostrat djur, som från späd ålder fått lära sig att om någon har något att säga så lyssnar man och svarar, satt katten framför tunnan till strax efter midnatt och konverserade med den.
- Plupp!
- Mjau.
- Plupp!
- Mjau.
- Plupp!
- Mjau.

... tror ni jag fick sova något, eller?