Det ondas problem

Hittills har de räknat in 68 döda på den norska ö där en man i fredags öppnade eld mot barn och ungdomar på politisk ungdomsläger. 7 eller 8 döda hittills i bombdådet i regeringskvarteren i Oslo. Mannen som troligen är ansvarig för båda dåden greps ganska omgående. Det sägs att han är kristen.

Det ondas problem, eller den så kallade Teodicéproblematiken, har jag brottats med flera gånger i livet. Enkelt uttryckt gäller det frågan om hur ondska kan få finnas om vi har en Gud som ser, vet och kan påverka händelser i människors liv. Hur kan en man få döda mer än 70 människor på några timmar, om det finns en Gud?

Hittills har jag hört till den skara som förklarat ondskan med att peka på människans fria val. Ingen människa föds ond, men vi kan välja ondska och vända oss bort från Gud. Mannen som sköt är kristen, och då kan man kanske säga att han valde det ondas väg. Problemet är att jag undrar om han inte menar att han gjorde rätt. Han lär ha citerat utilitarianisten John Stuart Mills på sin Tweet:
"One person with a belief is equal to the force of 100 000 who have only interests."

Mills tes i korthet, i den tolkning som jag tror att skytten i Norge tillämpat:
"Med alla medel, tillåtna eller otillåtna, för att uppnå målet. En människas tro är lika stark som 100000 människors intressen."

Med den retoriken kan han kanske rättfärdiga sitt handlande. I mina ögon är det ett tecken på själslig sjukdom. Värst av allt är ändå känslan av att den där mannen säkert menar sig tro på samma Gud som jag tror på. Vi är inte överens på den punkten. Men jag hoppas att hans kristne Gud, ond eller god, håller en hand över skyttens hjässa, för skulle han en dag inse vad det är han har gjort mot så många människor, så tror jag att han mister förståndet helt och hållet.